Påpassligt foto: Ericsson Motorsport

Sista helgen i september kallade smålänningarna runt Vättern till Rally !

Det som lockade var, enligt förhandssnacket, genuina smålandsvägar med totalt 136 km varav 47 km SS fördelat på 5 sträckor. Dessutom ingick den som en deltävling i 3x10 Veteran Cup, eller "de gamles utfärd" som Cupen också lär kallas bland unga grupp N åkare.

För vår del var tanken att vi skulle åka Escort Mk1:a i Veteranklassen. Detta för att kunna gå i närkamp med hitreste finländaren Eugen Damstedt, som tagit sig över viken med sin vackra BMW 2002:a. Detta är en äkta period G-bil med dokumenterad tävlingshistoria sedan 1969. Trimmningen är som det var 1969, när den gick bland annat isbana i grupp 2 utförande.

Eugen fruktade, med rätta, det mer fria svenska reglementet avseende Veteranklassen, samt de svenska Veteranåkarnas notanvändning. Vägkaraktären betecknade den finske kamraten, efter tävlingen, såsom "lömsk".

Nåväl, då tiden inte riktigt ville räcka till för att få Escorten färdig, det är bl.a. körförbud då den inte är besiktigad, fick vi lita till gamla "Bettan". Eftersom det var tjyvens att övertyga besiktningen att 911:an var en Mk1:a så innebar det klassbyte från Veteran till Klassikerna och att vi fick starta en ½-timma tidigare.

Här följer en kort rapport från fronten:
För vår del hade vi en ganska problemspäckad resa, men så kan det ju vara ibland.
På väg ut till 1:a SS kände jag att ratten var lös (!!!). Jag har satt i en "snap-on" ratt för att lättare (snabbare) kunna ta mig ut om snabb reträtt är påkallad. I samma ögonblick som detta konstaterades började bilen missa grovt och bluddra !! Bingo !!

Hans-Åke Söderqvist och jag lyckades se en servicebil på drift och av denne fick vi låna verktyg. Undertecknad skruvade fast ratten (det var centrummuttern som skruvat upp sig) och H-Å lokaliserade tändningsfelet till rotorn. Jag använder en rotor med varvtalsbegränsning och nu var det något "kaiko med brytet". H-Å tejpade den och när nu ratten "nästa satt fast" gav vi oss iväg till 1:a starten. Vi hann in precis i TK och lyckades faktiskt ( vårt tidkortet sa 3.12) sätta bästa tiden i klassen. Vår stolthet var omåttlig !!

På 2:an körde vi utan större attack dessutom är jag genuint feg när det är snabba långa, dolda böjar. Så vi tappade tid.
Före 3:an, som var en långsträcka på nästa 2 mil, var det service (jojomen, vi hade service i forma av H-Å medlurade/medtvingade 18:årige son) och när vi backade ut från service hängde backväxeln. Den går att rycka loss med gaspådrag och rivstart vilket också fungerade den här gången. Då hade vi växlar framåt, men tyvärr bara 4 o 5:an. Vi körde runt en liten stund samtidigt som vi ryckte och slet i spaken.
Sesam ! Plötsligt hade vi ett antal växlar !! Men det kändes lite osäkert, må jag väl erkänna.

3:an gick väl sisådär och 4:an gick rent dåligt. Så på 5:an laddade vi på lite granna och det var en fantastiskt rolig krokig rackare med massor av överfall. I ett av dem lyckades vi ta oss lite av vägen, vilket faktiskt var premiär med 911:an, men det var bara en jordhög som vi relativt snabbt kunde köra ut ur. Sedan missade vi förståss varningen för att det "lyfte" vid målskylten så vi fick oss en liten flygtur, landningen blev "halv-dyr".

Sammantaget var det en väldigt trevlig lördag där vi resultatmässigt hamnade på en 3:dje plats efter Hörby-Stig med kartläsande son och de vesselsnabba Walthersson-bröderna. Det motsvarar säkert mer än väl vår kapaciteten. Det kan gå bra på en eller annan sträcka men vi (läs jag) saknar modet på de snabba partierna. Snabba mörka kurvor på 5:an är INTE min grej !

De ändrade inställningarna, höjd bil, fungerade faktiskt finfint. Så det får bli så även nästa gång, men först skall Perry renovera växellådan.

Tävlingen var fantastiskt trevlig och att det bara finns så bra vägar …….

Nästa tävling: Vedums Mästerskapet 7/10 2001