• Tävla i Tjeckien – sista chansen att landsvägsraca i Europa ?

    Jodå, det är fortfarande möjligt, men det gäller att ta chansen nu, för med en alltmer gryende "civilisation" även i den Tjeckiska Republiken, gör väl att även detta nöje blir förbjudet, hur tokigt den nu låter. Tjeckien är gästfritt, och arrangörerna är generösare än vad vi annars är vana vid. Mat och pilsner är billigt, även om vår svenska Krona utvecklats sämre än den tjeckiska.

    Vårt första besök i Tjeckien var 1995 då vi anmält oss till Historic Vltava Rally med start i Klatovy, en mindre stad ca 15 mil söder om Prag. Man tränade på banan / sträckorna före tävlingen, och eftersom vi inte hade någon tidigare erfarenhet av att skriva noter, blev dom mycket nybörjar- eller amatörmässiga. Vi hade t.ex. beteckningar som "Hårnål, alp", vilket väl hade gett Bruno Berglund gråa hår. Dock fungerade det ganska bra ändå.

    Normalt sett brukar vi åka ner på söndag kväll med färjan Trelleborg-Rostock, och från Rostock på måndag morgon är man i Klatovy på eftermiddagen-kvällen. Vi brukar bo på ett enkelt hotell utanför Klatovy; vi var för övrigt de allra första gästerna där då dom öppnade 1995. På tisdag brukar vi hämta handlingarna med tävlingsbanan, och tränar då på tisdag, onsdag och har besiktning på torsdagen. Torsdag kväll brukar klubben bjuda på middag. Fredag förmiddag går starten av stapeln på torget i Klatovy, och det är riktig feststämning med paradorkestrar med flickor i olika åldrar. Sedan brukar det vara en 4-5 sträckor att klara av första dagen, varav någon eller några kanske körs två gånger. Traditionsenligt brukar det vara en slinga alldeles utanför staden som körs som ett varvlopp över tre varv. Här brukar vara mycket folk och speaker som rabblar tider (förmodar jag). På kvällen bjuder arrangören på middag medan bilarna står på parc fermé på torget.

    På lördag morgon är det dags igen. Vissa sträckor körs två gånger, så sammanlagt brukar det för hela tävlingen bli ca 12 sträckor. Vid middagstid brukar det vara inlagt et matuppehåll, och på eftermiddagen kommer man åter till Klatovy där bilarna ordnas så att de kommer i rätt ordningsföljd över målrampen. Kommer man bland de främsta så blir det skumpa som man på klassiskt vis kan spruta ut över vänner och bekanta tills den nästan inte blir något kvar. Därefter är det ånyo parc ferme på torget, och sen brukar vi ta en, kanske två bärs på resturanten tvärs över gatan.

    Har man händelsevis kommit bra, eller vunnit sin klass, kan det hända att man blir kallad till efterbesiktning vid besiktningen som ligger i utkanten av stan, och då åker man i poliskortege med blåljus och fri lejd förbi rödljus och allt. är det försent att ta bort de eventuellt för breda hjulspacrarna, eller om det är något annat som man hade tänkt fixa.

    Prisutdelning brukar äga rum i medborgarhuset, där det också serveras något som liknar smörgåsbord. Prisutdelningen brukar kanske bli litet utdragen, då det även delas ut priser till det nationella tjeckiska mästerskapet och även Mit-Europa Cup, men det är väl något man får ha tålamod med.

    Vårt första besök var alltså 1995, och då kom vi femma totalt, och var väl rätt nöjda med det efter de förutsättningar vi hade.

    1996 hoppade vi över och 1997 blev vi tvåa, vilket vi också var rätt nöjda med.

    1998 var det premiärtur med den gula asfalt-911:an, men redan på andra sträckan fick vi bryta med något trubbel med bränsletillförseln. Vi fick tid att titta på museum och andra kulturella aktiviteter-det trodde ni inte?

    År 1999 var det 10-årsjubileum för rallyt, och man hade lagt huvudkvarter och start till Zielona Gora, normalt ett ställe för alpina övningar, ca 3-4 mil söder om Klatovy alldeles vid en tyska gränsen. Hela 10 svenska, 6 finska och ett norskt ekipage deltog, så det skandinaviska inslaget var påtagligt.Efter första dagen ledde Steinar Mikkelsen, Norge, med nästan en halv minut före oss, och vi hade Bormolini 6,5 sek efter oss och Jan Trajbold var nästan 15 sek efter. Vi startade alltså som andra bil, och vid dagens andra sträcka var det full kalabalik med folk som viftade före ett ökänt krön, och efter det låg Mikkelsens bil fullständigt kvaddad. Det hade alltså gått för fort. Konstigt, för tidigare hade norrmannen förklarat att: "Jeg schlepper over alle krön". Hur som haver, vi tappade mycket tid här, och vid ett tillfälle låg Bormolini före oss, men vi lyckades återställa ordningen. Värre var att Trajbold tog in på oss, och inför sista sträckan var han bara 3 sek efter. Det gick alltså inte att fisåka här utan fulla segel fick det bli. Noter och allt stämde bra, och Trajbold fick däng med 10 sek.

    Det blev skumpaspruta på torget, och intervjuer mm. och sen iväg till efterbesiktning. Först fick man för sig att spårvidden var för bred, men där hade man fått något om bakfoten, för fram är den homologerade spårvidden 1337 mm med en tolerans på 1% vilket ger 1350 mm.Det uppmätta värdet var 1340 mm. Bak var motsvarande mått 1317, 1330 resp. 1322 mm, så måtten låg väl innanför toleransen. Värre var det när tanken skulle tömmas helt och bilen skulle vägas. Det visade sig att den var 14 kg för lätt, och detta inkluderade en vågtolerans på 2kg. Vi blev alltså diskade, så det blev en avslagen avslutning. Vad man lär sig av detta är ju att man skall väga bilen på en riktig våg och med helt tom tank. Att tro att man har "ungefär en 20-30 liter" i och sen räkna ut en vikt, är ju som man förstår helt utan värde om man inte kör en bil som är hopplöst överviktig. Sen gäller det att ha koll på de ändringar man gör efteråt. Ett annat avgassystem är kanske 7 kg lättare än det man vägde med, en aluminiumfälg är ca 4 kg lättare/st än plåt osv.

    År 2000 var man ånyo tillbaka till Klatovy, och det blev en ny andraplats efter Jan Trajbold, oc det var inte så mycket att göra åt det. "Junioren" Mikael Dahl gick in på en fin tredje plats, även han med Porsche 911. Hasse Sellberg, Volvo PV 544 och Lalle Wramell, Austin Healey 100/4 tog klassegrar.

    I år (2001) var det alltså sjätte gången vi var med. Några sträckor var nya så det var inte bara att köra igenom de gamla noterna. Trajbold startade före oss så vi kunde se att han drog ifrån oss bägge gångerna på den första sträckan som kördes två gånger, så det var precis som vanligt. Men sen gick det bättre, och med en topptid på varvloppet ledde vi när första dagen var över med några sekunder före Trajbold.

    Lördag morgon, och start etapp 2. Då vägrade bilen att starta i parc fermeen. Panik! Misstänker att "någon" grejat med acc-pumparna. Tiden till TK:n börjar gå ut. Då plötsligt startar bilen som på beställning, och vi går in i TK:n med ca 15 sek. marginal. Puh! Det kändes skakigt. Annars så var det ganska jämt skägg mellan oss och Trajbold, vi tog några och kanske förlorade några sekunder. Vid halvtid för dagen hade vi väl dragit ifrån ytterligare ett par sek. På SS 9 "Tvrzice-Volyne" med till stor del supersnabb väg kunde vi dra ifrån ytterligare 4 sek. Det började kännas "säkert". Körde ganska jämnt med Trajbold tills SS 11 som var samma som SS 9. Vi bättrade vår tid med 4 sek., men Trajbold fick en tid som var 18 sek bättre än vår, m.a.o skulle han ha bättrat sin tid 26 sek. Det var svårt att tro, och vi ansåg att något inte stämde med tidtagningen ?? men så blev det, och då var tävlingen i princip redan över. Så det blev en andraplats igen.

    "Junioren" Dahl bröt, men tror att Sellberg (PV) och Lalle Wramell vann sina klasser.

    Så har vi då "upptäckt " ett annat tjeckiskt rally , Historic Rally Ceská Lípa. Ceska Lipa ligger inom ganska bekvämt avstånd för oss sydlänningar. Om man tagit färjan så att man är i Rostock på morgonen, så är man framme på eftermiddagen om man inte haft för mycket stopp. Tävlingen är också ganska bekväm, för om man gör en cirkel på ca 1,5-2 mil så täcker man hela tävlingsområdet. Alla sträckorna kördes minst 2 ggr, och efter var tredje sträcka var det service på Autodromen som ligger alldeles utanför staden. Vi bodde på ett slott ytterligare en bit utanför staden. Vägarna var väl bitvis litet tuffare än Vltava. Det var dimma första dagen, så vi fick stryk första sträckan, men sen tror jag att vi var snabbast på alla. (Snabbare än en 911, 2,4 liters också). En bil körde uppför en kyrktrappa i dimman. Vi vann äntligen, och Hasse vann sin klass med PV:n.

    Även här var man frikostig med anmälningsrabatter för oss, så det kostade bara 500 DM, och hotell (i slottet) var fritt 3 nätter.

    Som nämndes i inledningen; är Du intresserad av någon annan rallymiljö än Ringcentralen och en tjock grillad, så passa på nu. Snart är det nog stoppat och Du är för gammal.

    Magnus Wigren / Per Hågeman