Finland !!
Jojo, nog är det så... (skall uttalas med Mumin-accent)
På fredagen em. satte vi iväg över finska viken tillsammans med allahanda kåta hemmafruar, ryska luder, förortscasanovor, lastbilschaufförer och annat skrymt som ryms på en Viking Line.
Planeringen av resan var gjord av Perry, Perrys Motor, så vi var väl omhändertagna. Med VI förstås, Thomas Lagström, Perry och undertecknad. Lagström var "inhyrd" som codriver och Perry skulle köra service. I Finland skulle dessutom två av Perrys finska kamrater ansluta så att vi också hade språket och den lokala geografin under kontroll
Ett 80-tal historiska bilar hade samlats i Åbo (Turku) startlista/resultat se www.sci.fi/~mut ,vidare så fyllde man på startfältet med vad vi kallar B och C-förare så sammantaget var vi 220 startande
Besiktningen var verkligt noggrann där man bedömde bilarna ur de vanliga aspekterna säkerhet, trafikduglighet såväl som om de var historiskt korrekta. Omkring detta var jag inte speciellt orolig då bilen var "förbesiktigad" av Perry.
Vissa säkerhetsdetaljer skiljer sig såsom t.ex. att man måste ha en lampa som blinkar, som komplement till varningstriangel, samt att man måste ha en annan typ av 1:a hjälpen kudde, med annan märkning. För övrigt är det likadant som här hemma.
Om Du varit i Göteborg så kan vi använda detta som liknelse, vilket ju passar bra då Åbo också är landets andra stad.
Tävlingsbilarna stod uppställda på motsvarigheten till Gustav Adolfs Torg, framför stadshuset vilket var bra för där inne hade man sekretariatet !!! Självklart kollade vi in alla bilarna som fanns där för det är ju en stor del av nöjet. Vi kände oss också väldigt välkomna av de finska åkarna och arrangörerna då vi var de enda "utlänningarna".
Starten gick strax utanför och första sträckan var en asfaltsprint på 450 m som gick rakt in i centrum, typ Avenyn, förbi uteserveringar och glasstånd. Sträckan var inhägnad av virkesbalar, så säkerheten var väl tillgodosedd. Publik ?? Jojo, nog var det så..., minst halva Åbo verkade vara där. Denna sträcka gick som första och sista sträcka. Alltså var stan avstängd hela dagen för rallybilar!!!! Jojo, det kändes allt att vi var en bra bit från Göteborg..........
Sedan bar det ut på landet och vi var ganska taggade efter 1:a, då vi tyckte att vi "fått till det" eftersom vi faktiskt promenerat runt banan i förväg för en gångs skull(!!!) (resultatet kan Du se på länken, då min blygsamhet förbjuder mig att berätta....)
Finnarna kör ju efter sitt gamla krigsrop "Hakka Pelle", vilket i fri översättning lär betyda "full fart framåt, utan minsta tanke på konsekvenserna", så det var service efter varje sträcka.
Redan vid starten hade vi anat oråd, då vi kollat i roadbooken för sträckorna och sett att det fanns bara ett par tre varningar på varje sträcka. Dessa omfattade vägbyten och beskrev egentligen bara åt vilket håll det svängde. Thomas Lagström som åkt i Finland förut, några 1000 Lakes Historic, berättade att nu var det dags att ta bort tegelstenen under gaspedalen.
Han fick helt rätt !! Sträcka två var en 11 meter bred landsväg av den stenhårda typen som var täckt med ett fint lager grus. Starten gick iväg på ettan, tvåan, trean, fyran och FEMMAN upp till 8.000 rpm, och det är drygt 190 km/tim.
Då vrålar Lagström "Welcome to Finland".
Karaktären var rakt fram i ett kuperat landskap. Nere i "dalen" kunde det vara en vägförflytning, men det var ju inte mycket att ta upp plats för bland varningarna tyckte tydligen finnarna. Sedan "försvann" vägen rakt in i skogen med ibland "nypiga" kurvor. Spännande !! Vi försökte titta efter bromsmärken men antigen så bromsade ingen eller så syntes det inte på vägen. Vidare passerades några gårdsplaner vilket drog ner snittfarten.
Vi kom i alla fall i mål i ett stycke !!
Tvåan och trean var något liknande, medan fyran var ganska sönderkörd bitvis vilket fick oss att sänka farten. När femman startade sa vi att vi skulle prova att öka lite men nu hade alla hoppen tagit ut sin rätt så vi fick tjall på bränsletillförseln och stannade med vad vi trodde var "soppatorsk". Det visade sig vara att bränsleledningen hade stukats till så att pumpen hade "tagit livet av sig"
Sedan var vi åskådare i vägbytet och jag må säga att maken till laddning förekommer inte, vad jag sett, på svenska tävlingar.
Vad var de största skillnaderna då ?
Finnarna gömmer sig när det är en svår kurva så man får inte den varningen som man får i Sverige där man ser en folksamling.
INGA varningar i roadbooken till stöd, meeeeen å andra sidan kör INGEN efter noter, kartor eller annat trams så det är ju lika för alla.
Vidare kör de med ALLT, alltså BDA-Escorter, P1800, Porsche, Trabant, etc., .....Dessutom verkar de inte hindrade av materialet, om DU förstår vad jag menar.
Sammantaget så kommer vi att åka till Finland igen. Kanske till hösten men definitivt till vintern för att åka en riktig vintertävling. Ni kanske har lust att göra sällskap ?
Jo en sak till!
Ett par km efter vi bröt var det ett riktigt överfall, där skrotade ca 20 bilar. Ur ett startfält på 220 varav en del redan ramlat ur. Ca 10% av fältet åker av i en böj. Det fanns en liknande på 2:an där vi kom farandes in i en mjuk vä som bara stennöp. Inte en människa att se, men när vi kom runt "hörnet" med värsta sladden var det lika mycket folk som på Ullevi när Bruce Springsteen hade konsert