Lille Mats Rallysprint
2012-04-29

Säga vad man vill om arrangören Hässleholms MK, men klubben visar i alla fall, ibland, ett generöst sinnelag. Till sin årliga, och traditionsrika, rallysprint hade de bjudit in hela 21 klasser. Det måste väl vara någon form av rekord? Nästan som att alla som skickade in reda pengar, i förskott, kunde få sin egen klass. 

Den trevliga, och starkt underskattade, tävlingsformen Rallysprint har förändrats under senare år. Förr i världen benämndes det RSA, Rally Special A, och avhölls i undanskymdhet på söndagsförmiddagar i något avlägset industriområde, Där roade sig de närmast sörjande med  med asfaltkörning runt tunnor, in och ut ur vändzoner och stopp i målgårdar. Dessa var markerade med lika lättrörliga som straffbelastade plastkoner. Att vara en fena på handbromsvändning var lika viktigt som att ha bensin i tanken på tävlingsbilen.
Numera har det blivit Rallysprint med rundbanekörning och publik, mycket publik. Vilket fått till följd att intresse ökat även hos mera normala rallyåkare. I Sverige torde Hässleholms MK och Lille Mats varit en av de starkaste trendsättarna inom disciplinen. Heder åt dem för det!

Tävlingen var inte bara rik på klasser, den var också rik på ekipage som vi, tyvärr, alltför sällan ser ute i det svenska rallyspåret. Jag tänker då framförallt på moderna småbilar, i olika klasser. Bilar som verkar vara lika breda som långa. De flesta, alla?, tycktes komma på danska registreringsskyltar. Danskarna tycks ha en annan inställning, än vi svenskar, när det gäller val av tävlingsredskap. De tycks ha noterat att vi kommit en bra bit in på 2000-talet och därigenom dragit slutsatsen att bilkonstruktioner från 70- och 80-talets ledande bilfabrik på Hisingen inte bär framtida rallykarriärer i sitt sköte.
Vi var i alla fall inbjudna att åka som någon form av VIP-bil, med tävlingens äldsta bil, så det är ju  inte artigt och passande att kritisera varesig inbjudande klubb eller inbjudna ekipage. Som VIP-bil åkte vi utom all tävlan, men gratis vilkey ju bara det är en nåd i det Historiska Rallysverige. Men vi gladde oss åt möjligheten att få känna på grejorna, nu när det både var gratis och inte så långt att gå "hem". Det visade sig vara en klok strategi!

Som du ser på bilden ovan skulle vi, dagen till ära, blåsa dammet ur en Chevrolet Corvette C2, av 1965 års modell. Just nu, då, var den bestyckad med en 327 CUI motor, med förgasare. 327 CUI är 5359 cc, men detta tycker FIA, i all sin klokskap, är alldeles för snålt. De tycker att det är mera passande med en 396 cui motor, alltså 6489 cc eller 6,5 liter i vardagstal. Manligt kan det tyckas, men jänkarnas talesätt "there is no subtitut to cubic inches" gäller inte. fullt ut, i det här fallet. 396 motorn är en så kallad "Big Block" motor och är avsevärt tyngre och trögare än en 327 motor, vilken kallas "Small Block". 327:orna är dessutom rappare, än storebror, samt även mer slitstarka och avsevärt billigare att driva.
Det allvetande FIA:s orubbliga ståndpunkt är att enbart 396 motorn är homologerad med förgasare, i kombination med skivbromsar. Om man envisas med att åka 327 motor, kan man välja att åka med Rochester Insprutning, kallat Ram Air, vilket var opålitligt och svårjusterat redan när det var nytt. Om man däremot skulle vilja ha förgasare må man nöja sig med att åka med trumbromsar runt om. Dessa torde klara klara knappt ett varv på Lille Mats med full bromsverkan. Att man, direkt från vilken GM återförsäljare som helst, redan 1964, kunde beställa en förgasarbestyckad 327:a med fabriksmonterade skivbromsar, samt att man i USA, vid tidpunkten, åkte 327:or med förgasare och skivbromsar varje helg inom nationella event i racing har ingen betydelse. FIA pekar stenhårt på GM:s homologeringshandlingar vilka beskriver 396, med förgasare och skivbromsar, samt 327 med insprutning och skivbromsar, samt 327, av tidigare årsmodell, med förgasare och trumbromsar. FIA:s avoghet mot 327:or, med förgasare och skivbromsar kan bero på att de Corvettes som gick internationella tävlingar i Europa, vid tidpunkten företrädesvis på ursnabba Le Mans, gick självklart med de mest kraftfulla 396 motorerna. Vad man inte tar med i kalkylen är att jänkarna brydde sig föga om Parisbaserade FIA, utan var sig själva "gott nok" när de tävlade i sina nationella mästerskap.
Att FIA i sitt eget Appendix K tillåter avvikelser från homologeringshandlingen med skrivningen "Bilar utan en Internationell tävlingshisoria men som kan ha en tävlingshistoria i ett nationellt mästerskap eller andra viktiga nationella evenemang av liknande status kan också bli accepterad." , väljer man att bortse ifrån.  Det gick 327:or med förgasare och skivbromsar i massor i både amerikanska mästerskap, såväl som i viktiga tävlingar. 327:an vägde nämligen inte bara mindre, den var dessutom både varvvilligare och mera driftssäker i racingskick. (obs felstavningen i "tävlingshisoria" är SBF/FIA:s egen)

Men slut med gnyendet, åter till fagra Hässleholm. I en kommun med den stolta slogan: "Här möts människor för att leva, uppleva, arbeta och lära" går det inte att vara småaktig över franska bilbyråkrater.
Apropå byråkrater, är det förvånade, när man ögnar igenom Hässleholms Kommuns omfångsrika tidning, för nyinflyttade, att rallysprinten Lille Mats inte omnämns med ett enda ord. Detta torde väl ändå vara ett av stadens större publika sportevenemang, som dessutom är alldeles gratis, i alla fall för åskådarna. Under den något pretentiösa rubriken "Fritidsaktiviteter för alla intressen" kan man läsa förslag om Discogolf (?) och Curling, men inte ett endast ord om livaktiga Hässleholms MK och att de arrangerar sin tävling Lille Mats för drygt 40:onde gången, ett unikum i sig. Här torde det finnas informationspotential för Motorklubbens marknadsavdelning. Få aktiviteter passar väl, dessutom, så bra in i kommunens slogan som just rally: "Här möts människor för att leva, uppleva, arbeta och lära"! Det är ju hela essensen i rally, eller hur?!

På plats välkomnades vi av, förutom arrangören, Karsten i hans proffsiga depå. Här fanns redan flerfaldige Danske rallymästaren Per G Hansen med sin vackra Porsche 911 RSR. Den senare, bilen alltså, har ett förflutet från Hässleholmstrakten då den en gång i världen byggdes om till rallybil av självaste Leif Nilsson (klicka här kan du läsa mera om Leif). Hur mycket som finns kvar av Leifs bygge, nuförtiden, kan man i och för sig undra, då bilen fick en genomgripande ombyggnad av Karsten M Svensson Motorsport. Från att ha varit en Nationell Special bil till att bli en fullfjädrad historisk Appendix K bil i RSR utförande. I sitt tidigare utförande har bilen en stolt historia att försvara från Lille Mats med, bland annat, en total andra plats i 2004 års upplaga. Då i händerna på Nilsson själv, med Janne Rydh som bisittare. Men även som RSR har bilen förtjänat pokaler i Hässleholm! 

Foto: Tommy Svensson
Här kan du läsa hans artikel från 2004

Om Karstens ombyggnad av Porschen var lika välgjord som Team-området var välordnat lovade det gott för placering i totallistan för Per G och Karsten, vilka åkte tillsammans. Hela tältlägret var inrett, i dansk stil, med plats för två bilar, med en tredje som associerad i form av Ingenjör Söderqvists Hunnabo. Det var verktyg, kompressorer och sittgrupper, kompletterat med förtäring av olika slag, vars höjdpunkt givetvis var Mor Svensson världsberömda pannbiffar!

Fältet hade som sagt samlat en rad bilar i olika klasser och storlekar, men även VIP bilarna var lite speciella på en svensk rallytävling. Förutom Corvetten gick det en Ford RS200, vilket ju var Fords svar på Audi, Peugeot och Lancias Grupp B monster. Bilmodellen som sådan, är ju speciellt intressant för oss svenskar då det är den grupp B modell som, mig veterligen, hade flest svenska fabriksförare. Den minnesgode drar sig troligen till minnes att Stig Blomqvist vann South Swedish Rally 1986 i en RS200, men att Stig Andervang samtidigt var tvåa i en likadan bil kanske är en nyhet för några Tyvärr skulle både Ford och GM:s historiska stoltheter drabbas av problem, på Lille Mats, men i olika omfattning.

Här kan du se Jonny Nilssons Ford RS200 i action på Lille Mats

 En av fördelarna med en rallysprint är att man ge sig ut och rekognosera. För detta ändamål hade jag tagit med min gamla trogna cykel, som numera hade föredömligt pumpade däck och nysmörjda nav och kedja. Detta efter erfarenheterna från turen i Rollsbo City Race, där hade rekognoseringsturen utvecklats till en minivariant av Postgirot, efter en felkörning. Men, skall sanningen fram så var det Benny som servade bicikletan.
Nu skulle jag hålla mig strikt till banan. Med god fart pedalade jag iväg i något kyliga förmiddagsluften. Efter att ha kommit genom några svängar och kommit på en raksträcka noterade jag att någon vid vägkanten vinkade vilt. Jag svängde in och döm om min förvåning när jag träffade en gammal kamrat som jag inte sett på väldigt länge. Hur han kände igen mig är en gåta. Efter en liten pratstund och en promenad tillsammans lyckades jag hitta ut på banan igen och fortsatte, odramatiskt, mitt värv. Ett varv fick definitivt räcka även om cykeln var nysmörjd!

Vi rullade fram till starten och vem är startman om inte, den allomstädes närvarande storåkaren, bilbyggaren,  Leif Nilsson. Så efter att ha blivit helt professionellt ivägvinkade släppte vi kopplingen och hela ekipaget om 1233 kg, plus besättning, drog iväg i god fart. Fattas bara annat med dryga 5 liter, fördelat på åtta cylindrar, under de imponerade långa motorhuven. Redan nu märktes det att sikten var en begränsning. Det är ju en gammal sanning vid bilåka att det gäller inte bara att se bra ut, man måste se bra ut också!
Jag missbedömer grovt första bromspunkten, i en öppen hårnål höger, och Corvetten j-las lite extra genom att låsa upp framhjulen på de kalla skivorna. Rätt odramatiskt tar vi lite gräsmatta till hjälp och hittar tillbaka på banan, som nu var kullersten.  Vinkel vänster går bra och sedan en kort raka med mera vänster i slutet. Nu blir det rakt eller långlånglång vänster som på grund av vägbredden kan uppfattas som rakt. Nu är det "pedal to the metal" och du milde mammon vad det bär iväg. Över ett lite gupp, i en korsning, och nu börjar problemen. Det var just här jag haft min pratstund så jag är lite osäker på vart vi skulle. det var ATA-band, för stora pengar, uppspända över allt. I alla fall överallt vi såg framför den oändligt långa huven.
Kartläsare, som varit mer begiven på Mor Svensson pannbiff än rekognosering, var inte till mycket hjälp för han visste lika lite som jag. Självklart åkte vi fel och fick vända. Eftersom svängradien inte är den bästa fick vi ta omtag när vi skulle vända. Då vi med spinnande däck backat, skickar jag i ettan och släpper kopplingen när bilen rullar bakat. Dödssynd!
Efter ett litet "poff" sprider sig en sötaktig kopplingslukt i bilen, men vi drar ändå iväg med god fart. När tvåan och sedan när trean åkt in, på den korta rakan konstaterar vi, både Pannbiffsätaren och jag, att koppling definitivt passerat sitt bäst före datum. Vi håller fart genom lirka på gaspedalen, i akt och mening, att komma tillbaka till depån. Ändå håller vi gott och väl jämn fart med den bil som kört om oss när vi var ute på vår lilla extrasväng. Det lovar gott! Inte så gott lovade det att när vi rullat i mål är kopplingen så slut att vi inte får igång bilen igen utan måste skjuta, en av tävlingens motorstarkaste fordon, tillbaka till depån.
Väl inne i tältet behöver man inte heta Ingenjör Söderqvist för att förstå att nu är det "Rein va Plus", Inga fler insatser!

Ändå har jag fått flera viktiga svar!
Bilen är brutal, ja till och med brutalare än den Monza vi provade i Italien, men den är inte helt lättkörd. En svårighet är att sikten inte är så bra. Man sitter lågt, vindrutan är låg och huven tar nästan aldrig slut. Detta kommer jag även ihåg från Corvette gatbilar på 70-talet, men, den senare, C3-modellen hade höga uppstående veck på framskärmarna så det bildades nästan en siktskåra däremellan. Detta rikthjälpmedel finns inte, i lika hög grad, på C2-modellen. Att inte se så bra kanske spelar mindre roll om man åker runt på en bana, men i rally, speciellt utan noter, är det en klar nackdel. Vägegenskaperna var finfint stabila, men det är ovant att mer eller mindre sitta på bakaxeln. Man tenderar att överkorrigera när man möter en sladd. I övrigt var det bara finfint och du milda Matilda vilket drag. Värsta BDA Escorten är bara löjlig, i jämförelse. Även en "state-of-the-art" 3-liters Porsche är kort på ca 100-150 bhp och saknar ett jättekliv i vridmoment. Även om båda troligen är snabbare runt en given sträcka. Men det är givetvis just så här en tävlingsbil skall gå, minst. Nu skall det bara till en ny koppling och givetvis en stor kraftfull, potent och röd Dalslandstjur på huven.

Hur gick det då för våra teamkamrater och resten av de tävlande?
 Söderqvisten förde en ojämn kamp med sina danska Hundebur kamrater. Den danska kenneln hade helt enkelt anpassat sina bilar till förhållandena, alltså asfalt. Det syntes tydligt och kanske även hördes också, när man som åskådare såg på de olika ekipagens framfart. En svensk grusbil, med asfalthjul, räcker dåligt mot pigga danska asfaltspecialister, men roligt tror jag Hans-Åke och Robin hade ändå.

Per G Hansen och Karsten bet ordentligt ifrån sig. Både bilen och besättningen hade ju traditioner att försvara och det gjorde de med den äran. Efter första varvet låg de på en total 6-7 plats, eller liknande. Efter väl genomförd tävling vann de sin klass. Tävlingen ingick i det Danska Historiska Mästerskapet så de gladde sig verkligen åt vinsten. Helgen var alltså inte helt förstörd, utan tvärtom för danskarnas del.

I och omkring tävlingsområdet fanns en veritabel bilutställning av allehanda spännande fordon. Inte minst vår del av världen var starkt representerat i det sammanhanget. På bilden nedan kanske du känner igen den Blå/gule Escorten, Magnus Wigrens ex-works Porsche 911, en Corvette av nyare modell samt en Ferrari av för mig okänd modell, men sprillans ny var den i alla fall.

Sammantaget hade vi en väldigt trevlig dag i Hässleholm, även om själva körandet strax var överståndet. Trevligt var det dock att, ännu en gång, få njuta Mor Svenssons pannbiffar. Titta på alla de olika bilarna, kolla på tävlingen och prata med nya och gamla bekanta.

Men lite konfunderad blir man allt över skåningarna.
Är det verkligen politiskt korrekt, på 2000-talet, att hylla en bandit och stråtrövare, som rånade, brände och slog ihjäl folk. Offren utsåg, dessutom, företrädesvis på etnisk grund och tillhörighet!  Var inte Lille Mats en slags tidig Ratko Mladić, som jobbade med etnisk rensning. Hur hade Lille Mats chanser sett ut i folkrättsdomstolen i Haag? Kanske dags att omvärdera den Lille som står staty i Hässleholm? Vad är väl skandalerna med Tintin och Lilla Hjärtat mot det här?
Med det namnet, Lille Mats, är det tur att rally befinner sig i en kompakt medial skugga, om bortser från den lilla mediala glipa som Kristianstadsbladets Tommy Svensson ibland smyger upp. Föreställ dig bara hur det skulle låta om Aftonbladets kultursida fick tag i de här argumenten. Vilka rubriker!! Så mycket pudlar finns inte i hela Upplands Väsby att SBF skulle kunna slingra sig undan ansvar, jämställdhetsplaner till trots.....

Ja, det är funderingar av den här typen som hjälper till att hålla en i livet, i en Mercabuss med påhängd trailer, efter två dagars rallytävlingar, på väg från Hässleholm till Göteborg, via Örkelljunga,  på söndagskväll när bara Riksrasta på Hallandsåsen är öppet. 

Stort tack till MN Motorfoto för lån av bilder
www.mnmotorfoto.se/

Stort tack till Karsten M Svensson för lån av material

Stort tack till Tommy Svensson, Kristianstadsbladet, för lån av material

Stort tack till Hässleholms MK för att vi fick chansen

Stort tack till Karsten M Svensson och Per G Hansen med crew för generöst mottagande

Stort tack till Benny som orkade höra mina teorier hela vägen till Göteborg

Källor: Wikipedia o Hässleholms Kommuns webbsida

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!