Kong Christian Race 2012

Kong Christian Race
2012-04-28

När Svenska Bilsportförbundet lanserade sin jämställdhetsplan, i akt och mening att attrahera fler kvinnfolk till motorsporten, bestämde jag mig för att dra mitt strå till stacken. Jag skulle fortsätta köra som en kärring och Kong Christian Race 2012 blev inget undantag!

Klassikernas första grustävling, för året, arrangerades traditionsenligt och förtjänstfullt av Kristianstads MK.
Rallyt, som även innehöll alla de moderna klasserna och ingick i mängder av Cuper och Mästerskap, lockade ut drygt 220 bilar till besiktningshallen. Efter att krutröken lagt sig och sista TK var passerad återstod 182 stycken, varav troligen de allra flesta haft en trivsam dag i ett välarrangerat rally över sex specialsträckor.
Tyvärr var en del SS av karaktären folkracebana, alltså trångt, bökigt och utan flyt, enligt vår mening. Men det skulle ju också kunna beror på kombinationen av grusringrostig och försiktig förare i kombination med bil, med ny maskin, som var attackbenägen som en hungrig saltvattenskrokodil.

Förarens tillkortakommanden kan förklaras av brist på grusrally medan motorns nya karaktär förklaras av nya kammar med en lyfthöjd som får mäktiga Kroppefjäll att framstå som danska grushögen Himmelbjerget. Men det var just kombinationen av nya kammar och Danmark som var avgörande i att vi fanns på plats.
De gamla, också ganska elaka, kammarna kördes ner i Marknadsnatta 2011 i sällskap med danske rallyentusiasten/rallyföretagaren Karsten M Svensson. Att kammarna gav upp var inte på något sätt Karstens fel, men det var definitivt Karstens fel att vi fanns på startlinjen i Kristianstad.

Men först lite bakgrund!
Karsten är engagerad mitt stora framtidsprojekt benämnt "Ringen". Att detta projekt över huvud taget kommit upp är helt och hållet Magnus Wigrens fel!
Projektet har nu pågått och stått stilla under en längre tid, men jag skall inte plåga dig kära läsare med alla detaljer Men jag kan ge dig ett par tre ledtrådar om svårigheterna och det de har gemensamt är bokstäverna f, i och a.
Projektet går rätt och slätt ut på att åka Nürburgrings Nordsleife och deras Classic event, vilket bland annat, innehåller ett långlopp för bilar upp t.om. 1965. Längden på loppet varierar, av vad jag förstått, från år till år men verkar hålla på i ett par tre timmar. Den som någon gång tråcklat sig igenom Ringens 20 830 meter långa bana med 73 kurvor vet att för att härda ut, 2-3 timmar i Die Grüne Hölle, krävs flera chaufförsbyten och en bra bil.
Det förstnämnda är, nästan, löst och det andra är också, nästan, löst. Det återstår bara att få klartecken på bilen från groddätarna! Till dess att allt detta har hänt finns bilen hos Karsten, växelvis i Danmark och växelvis i Hässleholm. Just vid den här tiden, slutet av april 2012, fanns den alltså i Hässleholm.
AHA, asfaltbil i Hässleholm i slutet av april, utbrister kanske du, som är stor rallyentusiast och dessutom skåning. Kombinationen April-asfaltrally-Skåne betyder ju Lille Mats Rallysprint! Och det var just precis så Karsten sa, om jag förstod hans dansk-svenska rätt.
Alltså, åka Kongen på lördag i Kristianstad och på hemvägen stanna till i Hässleholm. Äta de utomordentliga revbenen på Harrys Pub på kvällen och åka Lille Mats på söndagen. Det lät som en inte alltför oäven plan. Efter att Karsten fått klartecken på att vi skulle få åka föråkare/VIP-bil i Hässleholm och dessutom erbjöd sig som kartis till Kongen, var det svårt att tacka nej. Förutom att vara sugen på att provköra asfaltjärnet i ½-skarpt läge kunde det vara kul att testa Escortens nya och utökade lyfthöjder, alltsammans i SBF:s jämställdhetsplans anda och bokstav, givetvis.......

Min Nemesis bor i Skåne!
Förr i världen var det Magnus Wigren som förledde mig ut på allehanda äventyr. Nuförtiden har den aktiva rollen övertagits av halvskånningen Karsten. Nemesis är ju, som du säkert vet, straffets och vedergällningens gudinna som straffar människorna, speciellt vid övermod. Alltså, man blir indragen i något, som man egentligen inte vill, men som man tar med en klackspark och så straffas man för sitt övermod. Vanligtvis hårt och via faktura!

Skåningar är för övrigt ett underligt folk. De har, troligen, fortfarande inte accepterat och vederbörligen glatt sig åt att de blev svenskar, vid den ovanligt rättvisa freden i Roskilde 1658. Ett, litet men ändå, tecknen på detta är hur de namnger sina mest berömda rallytävlingar. Kung Christian IV, en storstilad dansk förtryckarkung, som höll bönderna i livegenskap tills de befriade av di svenske, har fått låna namnet till Kristianstads MK vårrally, Kong Christian Race. Notera att till och med stavningen är dansk!
Lille Mats var en legendarisk snapphane, en irreguljär stridande med modernt språkbruk, som opererade i lönndom på svensk territorium företrädesvis i Skånska kriget 1675-1679. De var synnerligen aktiva omkring Hässleholm och Kristianstad. Snapphanarna saboterade, bl.a., hörnstenen i den svenska civilisationen, skatteindrivning. Dessutom trakasserade, läs gjorde processen kort, med de flesta svenska ämbetsmän de träffade på. Bandit eller hjälte beror kanske på synvinkeln, men vad vi svenskar tycker om skatteprotester är ju glasklart. Efter att, bl.a. plundrat Ystad tillsammans med ett danskt kompani, dog Lille Mats som han levde 1678.
Att Lille Mats står staty i Hässleholm och kan därför tyckas upprörande för oss svenskar, men lägg därtill att Kong Christian IV också hedrats med staty, dessutom infälld i Rådhusets fasad, i Kristianstad så blir bilden av integrationen i vårt senast befriade territorium nattsvart. Det borde vara dags att ta i med hårdhandskarna. Om vi svenskar är kravlösa eller ej kan diskuteras, men på dryga 350 år borde vi faktiskt kunna kräva att, i alla fall, skåningarna skall vara fullt integrerade. Annars verkar framtiden mörk i våra andra utanförskapsområden!

Nåväl, Escorten stod knappt svettig i garaget efter vårt framträdande, som inte var alltför framträdande, i Rollsbo City Race. Det fanns saker som skulle ordnas! Ny kopplingscylinder, byta hjul och dessutom se om det gick att får den lite mjukare framförallt i bakdelen. Slavcylinder till kopplingen hade lokaliserats till verktygslådan och den byttes geschwindt på Söderqvistens Vuxendagis. Söderqvist J:r förfärdigade dessutom en alldeles utomordentlig plåt vilken monterades som värmeskydd, enligt Anders Pricks anvisningar. Fjädringen var lite trixigare, då det inte fanns tid att beställa och montera nya bakfjädrar. Vi fick nöja oss med att släppa all förspänning på de bakre coilovers. Nu återstod det nya hjul och det materialiserades faktiskt en omgång alldeles utomordentliga Kuhmo 15" ur däcksförrådets mörkaste vrå. Med benäget bistånd av en, samtidigt, ivrigt telefonerande tonårsson kom de på plats. Good to Go!

Nu var det bara transportfrågan som återstod och när min Dagis-granne Benny erbjöd sina professionella förartjänster till servicebussen slog jag till med glädje. Benny är ett veritabelt fynd på förarsidan och han har många goda egenskaper. Han är trevlig, han är mekaniskt begåvad, han har alla bokstäver i körkortet, han kör som en Gud och han får dragbilen att gå på nästan bara dieselångor. Dessutom har han ett, till synes, outtömligt lager av goda historier. Inte minst från tiden när han levererade sand från Sverige till Saudiarabien, med lastbil!

På fredagskvällen satte vi av mot ett av Kristianstads enklare hotell. Incheckningen var däremot inte enkel, då den gjordes i den kombinerade receptionen/baren. Sista fredagen i månaden var, även i min ungdom, en riktig festhelg och det gäller tydligen även nuförtiden. Hela baren fick en nykter och tillfällig besökare att tänka på Magnus Ugglas låt "Kung för en dag". Det var, minst sagt, ett j-la drag i baren och det fanns inte många nyktra där, personalen inräknad. Icke desto mindre lyckades vi få checka in och det utlovades att räkningen skulle gå till Söderqvist, vilken var inbokad på samma hotell. Ett bra förslag tyckte vi, man bör hålla ner kostnaderna när man åker rally!

Den tidiga morgonen hälsade oss med tråkigt väder och en mager frukost, men den senare var ju i alla fall, tills vidare, gratis. Vi lastade av och drog till besiktningen, vilken i vanlig ordning gick alldeles lysande. Blankt papper! På vägen tillbaka in mot starten satt jag och halvsov, i den glesa trafiken, på den långa raksträckan som ledde in tillbaka till staden. Just som jag börjat fumla med mitt knyckliga cigarettpaket och lokaliserade en tändare började det slå i ratten, väsnas från framvagnen. Döm om min förvåning när jag ser ett Kumho 175/70 15" i halvbra skick, monterat på en 6" Minilitefälg, glatt skutta iväg framför bilen! Samtidigt lägger sig bilen ner, som en sömnig ko, på vänster fram. Det stannar med ett brak och ett hjärtskärande skrap. Jag har tappat ett hjul! Fan ta Apple och iPhones i händerna på tonåringar och deras lata pappor som inte nänns kontrollera arbetet.

Snabbt ut och försöka lokalisera det förrymda hjulet. Det låg en bra bit framåt i vägdiket. Snabbt tillbaka och samtidigt bad jag böner att inga medtävlare skulle komma förbi. Det hela var ju lite pinsamt, minst sagt. Letar efter hjulmuttrar, men hittar inga. Nu behövs en bra domkraft! Då, som på beställning, glider Karsten upp med sin stora välutrustade servicebil. Snabbt ut med domkraften och på med hjulet. Vi lånar hjulmuttrar från de andra hjulen och kör, försiktigt vidare till starten.
Med tre hjulmuttrar på varje hjul startar man inget rally, om man inte åker t.ex. Renault Gordini. Men om man känner välutrustade män kan man få även mer ovanliga behov tillgodosedda, som Jonas Gardell brukar säga. Som tur är känner jag Anders Prick och ur sin rymliga buss trollar han fram en plastpåse med en uppsättning sprillans nya hjulmuttrar. Precis sådana som jag har liggandes, i en reservdels låda, hemma i garaget. Tack Anders utan dig hade vi fått köra raka vägen upp på trailern igen och det hade varit mäkta surt, för vi hade just betalt startavgiften!

Klassikernas sug efter grusrally måste ha varit stort denna vårdag!
Sammantaget innehöll startlistan ett 80-tal startande, där vår klass, H1, upp till 1975 alla cylindervolymer, var störst med hela 32 ekipage. Glädjande var också att det i den sk. Cortina-klassen, vilken från tid till annan verkar nästan avsomnad, fanns det, förutom de vanliga raketarschlena, två styck VW 1500S, typ 3. Detta var en riktig kultbil på 60-talet och bör givetvis inte saknas i ett, komplett, Historiskt rally!
Vem som skulle vinna det Historiska rallyt var ju som vanligt frågan, och det var som vanligt svårt att avgöra före start.. Många kände sig kallade, men endast få skulle bli utvalda, för att travestera på Matteus 22:14. Men man kunde tyvärr utgå från att SBF:s jämställdhetsdokument inte skulle tillämpas. Vi fick alltså klara oss bäst vi kunde och efter min lugna "pre-start" uppladdning kunde det väl bara bli bättre?!

SS1 Kädarp 6850m
En kort usling på knappt 7 km där det var väldigt halkigt.
Du milde vad den blå/gule går! Det var det första intrycket, och det var överväldigande! Nästan lika överväldigande var ljudet, det var en sann glädje att sitta mitt inne i alla ljud. Som en bra parkettplats hos Göteborgs Symfonikerna. Sättningen med rasslande 16-ventiler som löpte på, onödigt, vassa kammarna, brölande, vrålhungriga dubbla Weber 48-or, det skarpa ljudet ur det nya grenröret, smattrande av bränslepumparna inbäddat i en matta av hårt avgasljud. Arrangemanget var skrivet av Professor Ryhlén, men Symfonin var skapad av Mike Costin och Keith Duckworth, alltså Firma Cosworth. .
Tyvärr stod inte väggreppet, speciellt där bak, i någon som helst proportion med prestanda!
Vi kom in som nr 24 i klassen......

Genomsvettiga slingrade vi oss iväg till nästa prövning!

SS2 Västanå 10290m
Dryga milen är faktiskt inte så illa för en grustävling. Fortfarande vått och följaktligen halkigt.
Nu hade vi i alla fall vant vid ljudet och draget. Tyvärr hade vi inte vant oss vid det magra fästet och den slingriga vägen. Att de var lite mjukare bak gjorde att vi hade lite bättre fäste än vi haft någonsin, eller det kanske bara var inbillning. Men den explosiva motorkaraktären "förstörde" det igen, men vi hade fortfarande fyra hjul och 16 hjulmuttrar, inklusive de lånade.
Vi kom in som nr 19 i klassen

SS3 Kullan 5180m
En kort rackare och slipprigt var det oxå!
Ja, det var ungefär som SS1 o SS2.
Vi kom in som nr 15 i klassen

SS4 Slätten 6880m
Ännu en kort rackare som var halkig och knixig. Varför bygger de inte vägar för riktiga bilar Skåne....
Som tidigare
Vi kom in som nr 14 i klassen

SS5 Ubbaboda 9450m
Av namnet att döma borde vi vara i Småland nu och längden är ok. Karaktären är, ja vad skall man säga, Småland....?!
Som tidigare
Vi kom in som nr 13 i klassen

SS6 Snarrarp 5970m
Kvar i Småland? Inte utan att man längtar till de flytande, öppna och välplanerade sträckorna i vänliga Dalsland-
Tyckte det lite bättre, illa fall fläckvis, på den här sträckan. Tyvärr var fläckarna alldeles för små
Kom in som nr 12 i klassen

Vi lämnade över vårt tummade tidkort till sista TK i ett stilla och lätt deprimerande duggregn, vilket ganska bra beskrev tävlingsresultatet, men inte upplevelsen. Det var faktiskt kul om bara "om" varit med. "Om" det varit mera "flyt" i sträckorna, och då menar vi inte flyt som halkigt. Det tråkigaste var egentligen att tävlingen var på tok för kort. Med vår tydliga tendens på ss-placeringar, vi hade förbättrat oss tolv placeringar på 6 SS. Med bibehållen trend torde vi varit i topp tre efter ännu sex SS och hade vi fått ytterliggare någon SS hade vi troligen legat i absoluta toppen totalt, jämställdhetsplanen oräknad, om "om" bara varit med. Så helt nattsvart var det faktiskt inte. Vi är på gång, definitivt på gång!

Glädjande var att Söderqvisten visade alla bakluckan och fick ännu ett skrytpris att ställa till samlingen, samt att alla i den hårdsatsande "Amazon-klassen" kom i mål. Det senare hör väl inte till vanligheterna?

Jårs och Britta Dambergs telning, Tom, vann vår klass, men det var trångt i toppen då det enbart skiljde 4,6 sekunder till Håkan Larsson, Laxå, på andra. Sven-Åke Angerd, vilken inte körde på den minsta lilla lada den här gången, kom in på tredje plats endast 1,3 sekunder efter Laxå-expressen och följaktligen enbart 5,9 sekunder efter segraren. Vi var lite längre bak!

Med detta konstaterande drog vi oss tillbaka för att snarast manövrera mot Hässleholm, checka in på nytt hotell, samt styra stegen till det utomordentliga näringsstället Harrys pub. Om man är i Hässleholmstrakten skall man absolut inte missa Harrys revbensspjäll, vilka serveras knapriga och rykande varma i generösa portioner tillsammans med en riktigt bra Coleslaw. Passar perfekt för hårda, men jämställda män, tillsammans med öl och goda vänner, efter en hård dag i sadeln!

Med magarna fulla, av Revbensspjäll, Coleslaw, öl och kanske lite Pommes Frittes, drog vi oss tillbaka att smälta både dagens intryck och Harrys mat. En teori, för vår del, torde vara att träning borde öka färdigheten. Och då menas mera i form av rattvridning än hantering av kniv och gaffel. Slutsatsen blir alltså att vi bör undvika korta tävlingar med få specialsträckor, utan bör helt inrikta oss på längre tävlingar, så att vi får träna lite. Ju fler SS vi åker desto bättre går det ju. Bevisligen!

Stort tack till Karsten M Svensson, och hans servicecrew, för att ni "lurade" mig till Skåne

Stort tack till Mor Svensson för Pannbiffarna

Stort tack till Benny för den låga dieselförbrukningen

Litet tack till Söderqvist som, tyvärr, inte betalade vår hotellnota, men gav oss utökad kredittid

Stort tack till Ryhlén som byggde en fantastisk motor

och

Stort tack, återigen, till Ericsson Motorsport för lån av bilder.
www.emotorsport.se/

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!