Midnattsolsrallyt 2010

Del 1 Jönköping

Midnattsolsrallyt (MSR) verkar nästan ha blivit för stort för Sverige eller är det kanske Sverige som är för litet?!

Ett sådant påstående är väl jämförbart med att framställa MSR-Profeten Per Carlsson som en rondellhund, vilket ju i vissa kan vara förenat med fara för liv och egendom eller ännu värre ett startförbud i MSR 2011. Men även om Ordet är nästan fritt, så tarvas det ändå en förklaring.

Midnattsolsrallyt är stort i många bemärkelser!

Det befinner sig nästan i samma klass som de historiska "drömrallyn" vi läser om. Det är bara antalet SS som är jämförelsevis magert. Intresset, vägarna, organisationen och inte minst startfältet är däremot näst intill oslagbart! 
Anmälningar och media strömmar till en takt som får andra rallyarrangörer i fundersamt riva sig i håret. I den mån de har något kvar. Till MSR byggs det nya bilar i en takt som får Spyker/SAAB:s produktionsplaner att se futtiga ut. SM i rally samlade 2010 ungefär lika många tävlande som Per och hans kollegor tvingas tacka nej till i MSR. Inget svenskt rally, möjligen Svenska Rallyt undantaget, ligger dessutom ens i närheten av MSR i popularitet hos publik och media. Hos den breda massan, alltså utanför kretsen av värmlänningar och rallykallar, är troligen MSR större.
ALLA vill åka! Meriter som VM-, SM- och DM-titlar står som spön i backen hos de tävlande. Bilarna, med tillhörande servicekaravan, är "state of the art".  Men det finns hotbilder, som SÄPO skulle formulera sig, tydliga hotbilder......

En  hotbild är att vi som åker blir äldre och äldre människor börjar tänka annorlunda!

Säkraste sättet att spåra långt framskriden ålderdom hos en bilförare är kommentaren: "... å den drog bara 0,63". Nuförtiden brukar ju kommentarerna, efter en långresa, mest kretsa omkring bränsleförbrukning! Troligen inte därför att förarna är osedvanligt fattiga och därmed av nödtvång ekonomiska. Antagligen är det tvärtom! Utan vi har skiftat fokus, mot när vi var unga, virila, modiga och nöjeslystna.
Kommer du ihåg din första bil? Kommer du ihåg vilken toppfart den hade? Man kan nästan förutsätta att du svarat JA på båda frågorna, MEN kommer du ihåg bränsleförbrukning/mil för samma bil hade? Nej, tänkte väl det! Däremot förutsätter jag att du ner på andra decimalen vet vad din nuvarande bil drar/mil, MEN har du provat vilken toppfart den har....? 

Överfört till MSR skulle man kunna formulera sig som så att vi vet hur roligt det är, men att kostnad/SS km kan synas lite väl tilltagen för en åldrande deltagarskara!

Men det verkar inte, för dagen, påverka de 200-300 som skickade in sina anmälningar till årets MSR 2010. Det 50-60 tal som inte tilläts offra 13.500 kr, eller 87 kr/ss km, i startavgift på KAK:s altare, reagerade heller inte på priset. Gästböcker fylldes istället av magsura kommentarer, egna eller via ombud, om varför den och den INTE får åka, när den och den FÅR åka. Här skall det minsann MSR-bojkottas, så det så. I alla fall i ett år! Den tänkta rondellhunden darrar säkert där han sitter bland sina berg av anmälningar.....  

Om man går efter tillgänglig litteratur i marknadsföring så torde det finnas ett par uppenbara lägen.
Första kursen i "Praktisk Prissättning" ger vid handen att om man har en produkt/tjänst där efterfrågan är större än utbudet så har man ett gyllne tillfälle att höja priset eller som marknadsnissarna uttrycker saken: "hitta rätt prispunkt"! Om vi uppehåller oss kort vid det, så ser vi att KAK gjorde en "prisjustering" mellan åren 2007 till 2010 med  42%. Det är i paritet med löneförhöjningen för den stackars SEB-chefen Annika Falkengren, när hon fick lönesänkning. Men eftersom MSR även 2010 var kraftigt överbokat kan man ana att KAK fortfarande söker efter "rätt prispunkt", på samma sätt som fru Falkengren letar nya bonusformer....

Letar man bland, företrädesvis, utländsk ekonomisk litteratur så hittar man troligen något om vilka förutsättningar som krävs för att skapa ett nytt företag. "Monkey see - monkey do"  eller "me too" är de mest basala koncepten!  Man kopierar och eventuellt förändrar/förbättrar något som redan är befintligt och mycket framgångsrikt.
Ett tappert försök att kopiera MSR gjordes i år i Örebro, där man erbjöd en två dagars tävling med 10 mil ss för 8 500 kr, inkl. två övernattningar. Rensat för hotellkostnader torde det motsvara en startavgift på ca 6.500 kr eller 65 kr/km ss. Underligt nog utbröt en vildsint debatt om för hög startavgift i diverse gästböcker.
Rallyt skulle också gå av stapeln före MSR, vilket troligen gjorde att många förhoppningsfulla "sparade sig" till the main event, MSR. Många trodde säkert att just DE skulle få åka MSR! Tävlingen blev inställd på grund av för få anmälda.

Om man vill lära sig något så är det inget som går upp mot erfarenheter!
"If you can't beat them - join them"!
Örebroarna hade troligen för hög svansföring. De hävdade, indirekt, att de var ett alternativ till MSR och när detta påstående utsattes för skarpt test så svarade volymen av rallyåkarna: NEJ! Om Örebroarna istället hade positionerat sig som ett komplement till MSR hade det kanske gått bättre. Alltså inte det Lutheranska "antingen eller" utan det mer generösa "både och".
Enligt den tankebanan torde det ha varit, marknadsmässigt, avsevärt vassare om man förlagt sin tävling till tiden efter MSR och i ett MSR fritt område. Då hade man kanske enklare kunnat fånga upp de ekipage som stod klara till MSR men fick nobben eller av andra orsaker inte kom till start, samt de bilar som av olika orsaker utgick tidigt ur MSR och de som fortfarande gick i ett adrenalinrus efter MSR och var sugna på mer rally. Om tävlingen dessutom går i ett område som inte besökts av MSR hade omgivningarna varit nya för de tävlande och, inte minst, publiken är inte "förbrukad".

Konceptet kunde kanske vara:

• "Rätt namn"   
      kanske "Stig Blomqvist Trophy" eller varför inte "Bo Fransson Memorial" efter den alltför tidigt bortgångne store motorsportentusiasten Frasse
• "Rätt prispunkt"
• "Rätt tidpunkt"
• "Rätt plats"
• "Rätt deltagare" alltså Fri start för Team Tidö

Kan man dessutom få till ärbar mat på välkomstbuffen och lunchuppehållen är allt vunnet. Till prisutdelningen torde det vara nog att ha mat så det räcker åt alla de närvarande, och betalande gästerna, om man vill överträffa MSR:s arrangemang.
Vill man verkligen göra sig till kanske man skulle starta samarbete med RAC (Roger Albert Clark) Rally, Boucle de Spa, Arctic Rally och några andra storrallyn, på varierande platser och underlag, så det blev en enkel europeisk cup för historiska rallybilar!

Men nog om detta!

Förr vår del startade MSR redan i Tjeckiska Vltava!
När vi första tävlingskvällen beslöt att avbryta Vltava Historic beslöt vi också att "lagt kort ligger". Bakgrunden till att vi avbröt rallyt i Tjeckien skulle, i krigiska termer, kunna uttryckas som krigströtthet, kombinerat med vått krut. Men eftersom vi redan tidigare bestämt att försöka åka MSR 2010 och så fick det bli, när vår anmälan accepterades.
Det skulle bli teamet avslutningstävling eller i alla fall min avslutning!

Efter Tjeckien åkte Escorten till Professor Ryrlen för översyn. Det kändes som om tändning och/eller kammar stod fel. Efter att han noggrant mätt upp alltsammans kom beskedet: Inget fel! Tyvärr fanns ingen tid för bromsbänk, så med det beskedet fick jag låta mig nöja.
Under tiden var bilen ute på annons och några svar kom det. En av spekulanterna tog ut bilen på en provtur, med 15" däck på. När de kom tillbaka klagade de på att bilen inte hade någon "kick", så jag tog själv en sväng och jag kunde inte göra annat än bekräfta deras uppfattning. Något fel var det och det fanns fortfarande kvar, men nu var det för sent att hitta det. Vi fick åka med det som fanns!

Att åka med det som fanns, var också strategin avseende däck!
I förrådet fanns en uppsjö av bra till halvslitna däck. Det var varierande 13" och 15", så för att vara på den säkra sidan packade vi in det mesta som var brukbart. Lastutrymme fanns det gott om, inte minst då verkstadsinredningen i Spintern ännu inte fanns på plats. Efter att packat ombord massor av hjul, en domkraft, en komplett Atlas bakaxel, div reservdelar, en domkrafter till, verktyg och återigen lastat trailern med tävlingsbilen var vi så klara vi kunde för Midnattsolsrallyt 2010.  

Det ärrade teamet bestod av Dick, Bosse Billman och "bror min" Berndt på service, samt Torbjörn på karta och undertecknad på ratt. Dick var utomordentligt viktig i sammanhanget, då ett elakt ryktet från MSR 2009 hävdade att Billman och bror min ibland hade lite svårt att hitta, så bilorienterare de är. Ryktet lär ha uppkommit i samband med MSR 2009, då de gick vilse på ICA i Sollebrunn och fick efterlysas via högtalare....

Nosen på Mercabussen, med trailern på släp, var inriktade mot Jönköping. Min E-kortsbegåvade storebror Berndt satt som vanligt vid ratten och intervalltorkarna höll rutan ren från det stilla duggregnet som föll i takt med Kim Larsens hesa brölande  "Det bäste till maj o mine venner....".
Det var tidig morgon och vi var på väg till besiktningen, vilken skulle ske på bestämda tider. Vår besiktningstid var mellan 10 och 11, men eftersom man använde omvänd nummerordning vid starten av dagens enda SS, skulle vi börja åka först vid 7 till halv åtta på kvällen. Följaktligen skulle vi få tillbringa 8-9 timmar på ELMIAS parkeringen. Det var ingen begåvad planering från arrangörens sida, om de inte hade procent på korvförsäljningen!
Utanför Borås skulle vi plocka upp Billman och han hade mycket riktigt hittat till avtalad plats. För säkerhets skull (?) hade han bett frun köra....... Med Billman ombord och Merca dieseln tryggt morrande drog vi vidare mot Elmias parkering, där Dick skulle ansluta och där Torbjörn med fru redan fanns på plats med sin husbil. 
Henryssons husbil är värdig ett bättre rockband på turne och den skulle följa oss hela vägen med fru Katta vid ratten. Teamet bestod alltså av en bamsig husbil, en Sprinter och hela sex personer så vi var nästan i klass med Team Tidö. Även om vi för att matcha dem saknade kockar, grillmästare, hovmästare, sommelier, servitörer, fotografer, filmare, linnedukar, brutna linneservetter, kristallglas, porslin, tävlingssamordnare, logistiksamordnare, servicesamordnare, sponsorkontakt, presskontakt........................ men vi hade  Katta, Billman, Dick och "bror min"!

Besiktningen gick givetvis som en dans!
Den blå/gule är ju en prydnad för sporten och då besiktningen (ännu) inte omfattar körning i bromsbänk hade importerade och imponerande besiktningschefen Ralf Pettersson, med personal, inte några anmärkningar alls. Alla var däremot inte lika lyckosamma!
Brittiska Tuthill stallet är vida berömt i historiska Porschekretsar för sina välbyggda 911:or. De bygger Porsche och driver tävlingsbilar i en volym som är häpnadsväckande efter svenska mått mätt. I tävlingen fanns minst två bilar som helt eller delvis var byggda av Tuthill. Min gamla SGA har fått sin kaross därifrån en gång i världen och Peter Anderssons gula skönhet levererades av Tuthill lagom till förra årets MSR. Men det var tänkt att det skulle vara fyra (4) Tuthillbilar i rallyt!

Dels unge Mr Tuthill som var anmäld i en 911, troligen i klassen 1976-81, och danske Sören Kjaer som skulle åka 1970-1976. Båda fick handfast lära sig att en finländare viker sig lika lite nuförtiden, som en gång Hakkapelliterna gjorde förr i världen.
Richard Tuthill, som också är en mycket begåvad chaufför, hade så Porscheman han är tydligen inte riktigt kläm på hur en Porsche, från perioden, skulle se ut. Det var i alla fall besiktningsfolkets uppfattning och de har ju som bekant tolkningsföreträde, så det blev ingen start för den långväga gästen. Det var inte enbart tråkigt för Richard, som tänkt visa upp bilen för en tilltänkt kund, utan också för publiken vilka missade en Porschefahrer av rang.

Sören Kjaer åkte Safari 2005 i samma bil som han nu hade med sig i Jönköping. Då åkte han tillsammans med sin mycket trevliga storebror och de var sponsrade av FN. Bilen bar då startnummer 2015, vilket är FN:s år för projektet att ha halverat fattigdomen i världen baserat på 2005 års siffror. Avsevärt fattigare, eller troligen lite mindre rika, blev troligen bröderna Kjaer i Kenya 2005, då de efter ett par dagars rally tvingades köpa en ny rallymotor på plats av Tuthill eftersom den ordinarie rasat. Att bryta rallyt var inget alternativ, då de hade dagliga åtagande med sponsorerna efter etappen.
Medan jag går och hämtar kaffe kan du roa dig med att fundera ut vad en historisk Porschemotor i Safarirally-spec kan kosta, på en parkering i Nairobi, Kenya, för ett team som sponsrat av FN, i ett pågående rally som måste fullföljas och de har 5 dagar kvar i tävlingen.! Skriv summan på en postväxel och skicka den till mig. Den som gissar mest rätt vinner en T-shirt!

Förutom att Sören bytt kartläsare, sedan 2005, var troligen även bilen ombyggd för att bättre passa europeiska förhållanden och regler även om höjden såg misstänkt afrikansk ut. Den som svarat för ombyggnationen var troligen kartläsaren Karsten M Svenson, vilken driver ett "mini-Tuthill" företag nere i Skåne. I Karstens stall finns bland annat Porsche åkaren Per G Hansen, som ju förutom att vara flitig i det danska historiska mästerskapet, även gästat några sydliga svenska rallytävlingar med sin Rothman lackade RSR.
Nu var danskarnas förtvivlan större än om smörrebröden vält, då de fått nobben på sin blandning av dansk-brittiska handlingar. Bilen var säkerligen OK, men handlingarna lämnade enligt besiktningschefen en hel del i övrigt att önska. Som så många gånger förr, på en besiktningsplats, fick Rätt gå före Nåd så det blev ingen start för danskarna heller.        
Ett tips till nästa år för Karsten är att han tar med av sin mors utsökta pannbiffar och bjuder besiktningspersonalen. Efter att ha smakat dem, kommer de att släppa igenom vad som helst på tre eller fyra hjul!

Att de båda Porscharna inte fick starta "utom tävlan" var värmlänningarna Kim Sevius och Lennart Karlssons fel!
Dessa hade 2009 övertalat tävlingsledningen att få starta sist i ordinarie fältet med sin då, enligt egen uppgift, otroligt slöa Ascona. När väl godkännande kommit och startskottet gått gjorde tydligen bilen ett remarkabelt tillfrisknande, för de presterade stadiga topptider. Vilket fick till följd att de hann upp och körde om 5-10 bilar på varje sträcka, fortfarande enligt egen uppgift. I år bedömde troligen arrangören, vis av skadan,  att omkörningarna var en onödig säkerhetsrisk och då Porscharna såg betydligt giftigare ut än den beskedliga värmländska Asconan gick heller inte argumentet om "slö bil" hem.

Serviceplatsen, intill besiktningen, pendlade mellan hopp och förtvivlan, mellan fullständig vila till den yttersta formen av kaos!

Kaoset kanske bäst representerades av Enar Viktorssons teams svettiga jagande efter saknade delar till den vackra nybyggda Escort. Motsatsen var nog Team Bevelko lägerplats där stabila,  skäggiga män satt blickstilla på rangliga tältstolar. Här rådde tystnad och kontemplation som i ett schartauanskt kustsamhälle just efter ett skeppsbrott.

För vår del verkade allt bara vara finfint. Föga anade vi att detta enbart var lugnet före Gudrun!

Efter att ha promenerat banan drog vi oss tillbaka till stadens centrum för att äta lunch. Ett lunchbord är som gjort för spekulationer och spekulerades gjorde det. Vem skull vinna, var dagens stora fråga.
För min del höll jag på Söderqvisten! I alla fall i klassen B2, bilar upp till 1300cc men 1969 års modell eller äldre.
Ingenjör Söderqvist har spenderat de senaste 36 åren med att renoveras och färdigställa sin BMC Cooper S. Projektplanen verkar ha blivit något baktung, för de senaste 6 veckorna har flitens lampa lyst intensivt under Hundkojan 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan. Om renoveringstid, både i timmar och år, ges som handikapp hade vi en säker vinnare här! För övrigt var det en vacker klass med två Cooper S, en Renault Gordini och en Lancia Fulvia HF 1300. Alla modellerna andades rallyhistoria av allra högsta karat.

I de andra klasserna var det mera öppet, men vissa favoriter kunde skönjas redan på stallbacken.
Säkrast på klassvinst borde Stokka pojkarna vara då de var ensamma med PV:n i sin klass, men det ryktades att de inte hade för avsikt att genomföra rally då de tyckte startordningen var allt för biblisk.
Bilia-sponsrade Tyrbjörn/Andersson var också ensamma i sin klass med en ovanlig DAF 66 Coupe och skall man döma efter sponsors senaste börsutveckling borde även de vara en vinnare.

Steve Perez, som blivit rik på att blanda vodka med läsk, hade spenderat några av alla sina pund på en Lancia Stratos och det  var han ensam om i startfältet. Så tillsammans med kartläsar-esset Staffan Parmander hade även de goda chanser att ta hem klassvinst då de åkte i ensamt majestät i klassen C4 from 2000 cm3 to 2500 cm3, 1970-1975.

 Detta var väl de som före start kunde bedömas som mest troliga klassegrare. Några som tagit till fula knep för att få en bra placering i klassen var Victorsson/Ellison som anmält sin Escort RS1600 i klass D2 from 1300 cm3 to 1600 cm3, 1976 -1981. Klassen delade de endast med Ole Ströms 1600cc Golf GTI, så de borde i alla fall minst bli tvåa. Ole är en trevlig kille, bara man slipper dela klass med honom. Det var ändå smart gjort att så till den milda grad förvirra tävlingsledningen att de slapp den hemska klass C3 from 1600 cm3 to 2000 cm3, 1970-1975, med massor av hungriga åkare varav flera faktiskt åkte just precis Escort RS1600.

I övrigt var tävlingen öppen som en kassabok på ett Kebab-hak!

Två världsmästare, Blomqvist och Waldegård, ville säkert ha ett ord med i laget om totalsegern. Båda åkte faktiskt den bilmodell som de erövrat sin titel i, alltså Audi Quattro och Ford Escort RS1800. Waldegård fanns på plats i trygga Jönköping hela dagen, men Blomqvist var som Jesus på ett Maranata möte. Alla ropade efter honom, men ingenstans syntes han till.........
PG Andersson är ju mini-världsmästare men han åkte gudskelov inte den minibil han tog titeln i. Den outsägligt fula Suzukin är ju alldeles för ful för att få blandas med våra vackra vagnar, den är även för ny. Men eftersom inte Skoghag lyckats sälja sin Escort RS1600, fick Andersson återigen förtroendet i en riktig och troligen välförsäkrad bil.

I övrigt kunde man återigen se att satsningsnivån skjutit rejält i höjden på materialsidan!
Mångfaldige svenske rallymästaren Kenneth Bäcklund och Bengt-Arne Gustafsson hade haft spenderbyxorna på sig och bytt den gamla Opeln mot en sprillans ny "state of the art" Solloway byggd Ford Escort RS1800 och dessutom lånat i Kenneth Hansens ofantliga rallycrossbuss som servicebil.. I andra änden av skalan fanns Kim Sevius och Lennart Karlsson som hade bytt tre tändstift i sin Ascona. Mellan dessa rymdes allt och alla!

Glädjande var också att tävlingen lockat ett antal utländska ekipage, och dit räknas fortfarande inte finnarna. Från Storbritannien kom, förutom läskeblaskkungen Perez, ett par kompetenta Escorter. Österrikarna hade skickat en giftig Ascona och norrmännen hade skickat folk till rallyklassen förutom de sedvanliga Regularity ekipagen.

Väl tillbaka på serviceplatsen fördrev vi tiden med att fika i Torbjörns spatiösa husbil innan vi masade oss bort till vår tävlingsbil som stod putsad och klar på parkeringen. Som grannar hade vi Solloways Historic Rallysport Team och deras grabbar kom över och frågade artigt om allt var "alright". Jodå, svarade vi. "Finfint, allt är putsat och klart". Men. framhärdade mekarna, "vi kunde väl få hjälpa till med nååååågonting".
Jag försökte rannsaka mitt minne, men kom inte på något, om inte.............. "Jo, förresten skulle ni kunna justera kopplingen. Spelet är lite kort".
"No problems", säger killarna och glider under bilen. Jag går en sväng för att sätta mig i skuggan och ta en rök, vilket är en synnerligen otrevlig vana.
Synnerligen otrevligt var det också när jag kom tillbaka, för då var bilen flyttad in i Historic Rallysports serviceområde. Där stod den upphissad med motorhuven på vid gavel och fyra fötter stack fram under bilen. De tillhörde två mekar som börjat riva ner växellådan, eftersom de upptäckt att det var något fel på kopplingen när de skulle justera den.
Nu var det 42 minuter till start!
Kopplingen kom loss i en hast och jojomensann, de hade haft rätt. Den var helknas på något sätt och alla närvarande intygade att jag troligen inte kommit ut från parkeringen med den monterad. Folk började samlas utan depån. Upphetsningen var stor, språkförbistringen större!
"Kopplingen var felmonterad", tycker jag att de säger. VA, felmonterad??!! Kan det verkligen vara möjligt??! I den allmänna upphetsningen vidarebefordrar jag tyvärr detta missförstånd till några av åskådarna, men det var givetvis fel. Ingen skugga skall absolut falla över Ryrlen, tvärtom!!! Kopplingen satt helt korrekt monterad, men det var några distanser som gett sig. Troligen på föregående tävling.
34 minuter till start!
Var får man tag i en ny?, var frågan. Solloway hade ingen för alla hans bilar hade sprillans nya kopplingar. Beslutet att sluta med rally står mera fast än någonsin! Växellådan ligger på backen.
28 minuter till start!
Mekarna har hittat någon liten tub/rör av något slag som de tror att de kan använda till nya distanser.
23 minuter till start!
De börjar fila och såga, samtidigt som de tvättar delarna i någon mystisk tvättlösning.
18 minuter till start!
Jag ringer Ryrlen i hopp om att han skall lugna mina franska nerver. Han berättar med lugn röst att det sitter en exakt likadan tryckplatta i den bil som står i hans garage i Främmestad och att han kan montera ur den så att vi kan ha den senare på kvällen. Om inte annat imorgon så att vi har en tryckplatta i reserv om lagningen skulle paja. Låter fint, så gör vi!
16 minuter till start!
Det ser åter ut som en hel tryckplatta och killarna försvinner in under bilen igen för att montera koppling och växellåda. Mutterdragarna smattrar muntert!
9 minuter till start!
Någon j-l har stulit en insex bult till skyddsplåten. Annars allt på plats.
7 minuter till start!
Ny insexbult trollas fram ur Solloways digra förråd. Allt på plats, gubbarna ombord, domkrafter bort!
4 minuter till start
Vi rullar ut ur depån mot starten. Är hjälmarna med?
Tidschemat verkar något förskjutet, så vi har helt plötsligt gott om tid. Troligen hela 6-7 minuter!! PUH!!!!

Som grannar vid väntan, får vi Victorsson och Ellison och nu får vi också delvis svaret på varför de anmälts sin 1992 cc Escort i klassen upp till 1600cc. Bilen går bara på tre cylindrar och det må jag säga var förutseende av dem ana detta redan vid anmälningstillfället. Den helt nybyggda Escorten låter påtagligt sjuk där den hackar på två, tre burkar. Om de lyckas ta sig i mål, kan de troligen ändra klasstillhörigheten till klassen upp till 1.000 cc för i morgon. Då kommer de att bli helt ensamma och säkra klassvinsten!

Alldeles genomsvettiga, efter kopplingsäventyret, rullar vi fram mot starten. Undrar just om bilen går bättre än i Tjeckien eller om den är likadan? Vi borde kanske följa Victorssons exempel  och väga in i klassen upp till 1600cc?  
 

Som vanligt start med 30 sekunders mellanrum, på asfalt i svagt nerför. Massor av publik.
7.000 rpm. Stolpen lyser rött. Lätt hjulspinn, 30 meter vinkel höger, sedan i med tvåan. 75 meter vinkel vänster. Vi åker slitna grus-Kuhmo 13". Som i Tjeckien, inget klipp. 75 meter vinkel höger utför, brett. nerför 60 meter och hårnål in i allé. Uppför inne i allén och bilen hackar. Pulsen på 140, reptilhjärnan skickar ut signal: "Kopplingsspark", vilket ju var ovanligt begåvat med en tanke på ny temporär lagning av tryckplattan. Motorn varvar till ordentligt, kopplingen griper in fint och bilen skjuter åter fart. "Kopplingen verkar i alla fall ok", sprakar det syrligt i Intercommen..........
Efter detta första debacle åker hämningar ut genom sidorutan och det kopplingssparkas hej vilt när motorn tappar kammarna och det gör den. Skall man bryta så är väl SS1 det bästa stället, här är ju i alla fall nära till service! Vi tar oss i mål på en inte alltför imponerande tid, men gudskelov före Söderqvistens Hundkoja.

Om man skall dra några slutsatser efter 2-3 km SS så är det att man INTE skall åka Audi Quattro. "Jesus från Örebro", den sent anlände Mäster Blomqvist, hade grava problem med sin Audi, den gick långt ifrån bra. I själva verket gick den knappast alls. De problemen var däremot ingenting mot vad den andra Quattron upplevde. Efter mållinjen stod Erik "Eken" Johanssons Audi i ljusan låga med  motorbrand. Så där försvann två starka aspiranter på totalsegern, redan i uppvärmningen.
Vidare kan man konstatera att bland de 10 första var det 7 Ford Escort. 6 BDA Escorter och så Tony Transit, men den senare räknas ju nästan som en 16-ventilers.
Man kan dessutom undra om rally verkligen är sporten för skådespelaren och motorsportentusiasten Persbrandt? Han behöver tydligen mycket publik för att prestera på topp, så den folkrika SS1 passade honom perfekt där han knep en finfin 11:te plats, men skulle det gå bra ute i skogen med enbart älgar som åskådare?
   
En som det verkar ha gått bra för här i livet är Mats Myrsell!
I slutet på 70-talet åkte han VAZ Lada, byggd i arbetarnas och böndernas paradis Sovjetunionen. Som bil utan image, i svenskt rally, överträffas den väl enbart av Rolf Skoghags inhopp i Moskowitz på 60-talet. Ladan marknadsfördes med slagord som "värdeminskningen är aldrig större än köpeskillingen", vilken väl var hälften till en tredjedel av vad en Volvo 142 kostade, och såldes framförallt till kommunistiskt anstrukna folkskollärare i björnmössa och så Mats Myrsell. Det verkar ha varit en vinnande koncept, för nuförtiden åker Myrsell en Porsche Carrera RS. Det gjorde han så till den milda grad att han och kartläsare Sven Arne Karlsson tog sträcksegern med nästan en sekund tillgodo på Waldegård/Jacobsson i sin direktinsprutade Escort.    

Som du säkert vet, och om du inte vet så kan du lita på mig, gick SS1 i identisk sträckning även 2009. Förhållandena var likartade med torrt och varmt väder och även en hel del av deltagna var de samma. Vad har hänt på ett år, har gubbarna blivit långsammare, bilarna bättre eller kanske tvärtom undrar du kanske. Svaret finner du delvis nedan

Tio i topp SS1 Midnattsolsrallyt 2010

STORT tack till Ericsson Motorsport för lån av bildmaterial!

Denna skröna innehåller (som vanligt) minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!