Midnattsolsrallyt 2010

Del 3 Trollhättan - Karlstad - Västerås

Eftersom det nu gått dryga två (2) år sedan jag sist försökte beskriva vår vådliga färd, genom ett sommarfagert Sverige, till slutdestinationen Västerås, kan det tänkas att någon liten detalj har fallit ur minnet. Men å andra sidan verkar det som om man numera enklare kommer ihåg sådant som hänt för länge sedan, bättre, än det som hände igår. För att inte tala om det som man skall göra i morgon! Så jag gör ett försök. "Bear with me", som engelsmännen säger!
Som förslag, för att du överhuvudtaget skall förstå någonting av det som skrivs, rekommenderar jag att du snabbt läser in del 1 och 2 av skrönan om Midnattsolsrallyt 2010. Om inte annat så för att komma i rätt stämning.

Del 1               Del 2

Efter att i arla morgonstund avnjutit en formidabel hotell frukost drog vi oss till Trollhättan för att äntra den Blå/Gule. På dagens program stod en tur genom, hembygden, fagra Dalsland och dit kunde man ju inte komma fort nog. För att vi skulle komma fram extra fort hade vi investerat i nya 15" däck, av Koreanskt ursprung. Dessa levereras som Höger och Vänster, alltså mönstret är gjort så att på höger sida av bilen skall det sitta ett däck märkt Höger, eller right för att vara korrekt. Likadant på andra sidan, men då är det vänster som gäller.
Som du kanske kommer ihåg brast det i tillgångar vid beställningstillfället. Alltså inte monetära tillgångar, utan bristen var uteslutande gällande tomma 15" fälgar. Vi skulle åka 6" fram, med mjuka 185/70 och det hade vi två utav så där var det inga problem då vi bara köpte två nya däck. Vänster respektive höger. Bak skulle vi åka 7" fälgar och skodda med medium 195/70. Tyvärr hade vi bara två lediga 7" fälgar, men vi hade varit spendersamma nog att köpa 4 däck, 2 Vänster och 2 Höger. Heta BDA Escorter har stor aptit på bakdäck.
Nu, i arla morgonstund medan baconsmaken fortfarande dröjde sig kvar i gommen, stod vi med två helt korrekta framhjul, MEN vi hade två HÖGER däck monterade på våra 7" fälgar! Det här hade inte en gång Stuart Turners mekaniker klarat. Vad skulle Timo Mäkkinen gjort?
Mitt i alltsammans kom Mark Solloway och frågade: "Vad åker ni på för däck?" Graden av förvirring steg dramatiskt i vårt depå, då vi till synes blivit utnämnda till "däcksexperter"! Han skulle bara veta. Sanningsenligt svarade vi hade åkt Kuhmo 13", men att vi nu stod i begrepp att byta till Kuhmo 15", om vi bara lyckades räkna ut hur... Han tittade underligt på oss och frågade om vi hade några 13-tummare som han kunde få låna till Björns bil. Jodå, självklart skulle det gå bra. De fick låna våra avlagda!
Under tiden hade Måns konstaterat att däckskrängarna lämnat platsen så vi kunde inte slå om det felande bakdäcket på plats. Stort pow-wow utbröt och vi bestämde, efter att ha brandskattat bussens förråd, att vi skulle åka en ss med de nya mjuka framdäcken bak och sätta på ett par "bättre begagnade" 15"- Kuhmo fram. Det var ju fäste vi ville ha. Under tiden fram till nästa service, i Högsäter, skulle vår formidabla servicecrew ha ordnat till det där med Höger och Vänster för bakdäcken.    

Vi satte god fart mot Uddevalla och den, i MSR sammanhang, helt nya sträckan Herrstadsfjället. Som förridare hade vi Claes Börefeldt/Jahneber Lidin i en vacker ljusblå och vit Escort och efter oss kom storåkaren Tomas Norqvist/Jan-Åke Heimer, i en Amazon med besättningen åkandes i baksätet.

SS8 Herrstadsfjället
Under den så kallade Beredskapen, 1940-1945, var det en stor mängd militärer förlagd på Herrstadsfjället. Vad de låg i beredskap för där uppe mitt i ingenstans kan man kanske undra, men de genererade i alla fall en väldig trafik på vägen. Enligt en, äldre, boende på sträckan har det inte varit så mycket trafik på den vägen sedan Beredskapen, och det var redan före rallyt.......
Vägen stenhård, snabb och gick genom en hel del kalhyggen över karga moar. Slutade med en lång utförslöpa, vill jag minnas.

Om vår resa finns inte så mycket att orda mer än att bakdäcken överhettade efter ca halva sträckan, så det blev slängigare än normalt. Men bara vi håller ut finns räddningen, precis såsom i ungdomens dagar, att finna i Högsäter!

1600 cc motorn i Jan-Olov Blixt näpna Datsun 1600SSS packar ihop och Jonas Gustafsson lyckas komma av, men inte upp på, vägen med sin kortnos SAAB. För de som kom lyckligt hela vägen var, inte oväntat, Bäcklund snabbast, följd av Davidssons Volvo och Tony Transit. Mest remarkabla tillfrisknande, på tio-i-topp står Enar Wiktorsson/Pierre Elison för då de dräper till med 9:onde bästa tid. Detta i en BDA Escort som på kvällen före knappt orkat ta sig in i Trollhättan för egen maskin.

Så äntligen får vi se den efterlängtade skylten "Välkommen till Dalsland"!
Solen bröt omgående igenom det gråa diset, gräset syntes grönare, träden resligare, kvinnorna vackrare och korna fetare. Vi satte kurs mot Högsäters berömda idrottsanläggning, Genevi, för att få nya breda bakdäck, Coca Cola, bensin, olja, snus, cigaretter, vatten, Red Bull, kexchoklad, bananer, småprat och allt annat som hör en god service till. Men huvudnumret var förståss feta bakdäck!

Dalslänningen, i gemen, är av strävsam karaktär, men han vet också att roa sig när tillfälle gives. På landsbygden bjuds inte så många tillfällen till nöje, så när cirkusen kommer till byn går man "man ur huse". Det verkade gälla i synnerhet alla gummihandlare och innehavare av däcksmaskiner. Så vårt högt värderade servicegäng hade samfällt möts av skylten "Stängt p.g.a. Midnattsolsrallyt" i mängder av tänkbara industribyggnader. Summa summarum var alltså att vid stod kvar på ruta ett, med två Högerdäck på 7" fälg. Nästa chans, till däcksmaskin, var civilisationens pärla: Tätorten Bäckefors, med tunga verkstadsanläggningar som Roys Bilservice! Men innan vi kunde nå detta, däckbytarnas Shangri la, återstod ännu två SS på utomordentligt stabilt dalsländskt underlag. Torbjörn föreslog att "vi kör vidare med det vi har, för nu har vi i fyra hjul på bilen och de är i alla fall parvis lika stora. Om vi börjar byta nu vet man aldrig......"

SS9 Granan
Fantastisk SS som även fanns med i MSR2009. Start och mål på samma ställe, men lite torrare i år än 2009. Tyvärr kom jag inte ihåg vägen den här gången heller även om jag åkt den många gånger förut, väldigt mycket förut, på väg till Ragnerudsbadet, där också starten gick.

Se SS 8, men byt ut Högsäter mot Bäckefors.

Alla tar sig vidare, även om Torbjörn och jag hade ett riktigt "momento de la verdad", efter ett backkrön. Bäcklund är snabbast, hela 4 sekunder snabbare än 2009 då han blev trea. Det lönar sig att åka Escort. Snabbast 2009, var den nu nyskrotade, PG Andersson vilken med den tiden även vunnit sträckan även 2010. Tony Transit tvåa, med Local Hero Bosse Sundin 1,2 sekunder efter. För Bosse hade bilbytet, från Volvo 142 till 242, gett ett positivt utslag om hela 16 sekunder.
Själva hade vi resultatmässigt drabbats av liten härdsmälta fastän vi förbättrade tiden med 9 sekunder, Vi behöll nästan totalplaceringen från året innan, men från att ha spöat Henric Boivie med 17,3 sekunder tog vi nu smörj med 1,4 sekunder. Följaktligen hade vi tappat 18,7 sekunder över ca 8 km på ett år. Inget bra....

SS10 Forsebol
Ännu en utsökt Dalslands sträcka i bedövande vacker omgivning. Bäckefors är nära nu!

Se SS9

Stig Blomqvists Audi drar en sista suck och det gör troligen Stig också för bilen har krånglat sedan första metern. Leif Asterhag kröker bakaxeln på sin Toyota och Enar Wiktorssons BDA ger slutligen upp. I övrigt frid och fröjd hos Rallykallarna.
Davidssons Volvo 240 snabbast, följd av Bäcklunds Escort och Bosse Sundins Gula Volvo 240, men det är tät som i en ogallrad granplantering. Med 10 sekunder upp på Davidssons tid hamnar man på hos Håkan Larsson på 16:onde plats.

Service i Bäckefors
Den goda nyheten var att vi nu hade två nya bakdäck, i rätt dimension och det var Vänster OCH Höger. Den dåliga nyheten var att våra, i morse, helt nya framdäck som gått 3 SS på bakhjulen knappt skulle klara en flygande besiktning. Det blev till att leta djupt inne i förrådet och där hittade vi lite "left-overs". På tal om "left-overs" så tror jag det var precis vad Facklans annars så utomordentliga servering presterade till lunch. Varför i herrans namn de inte serverade sin, vanligen, alldeles utsökta pannbiff i stället den Bamba-maten, vi bestods med, kommer jag aldrig att förstå eller förlåta. Som tur var fick vi dela bord med SAAB-åkaren Juntilla och har man lyssnat på några av hans historier har man ändå ingen matlust.......  

SS11 Skårdalen
Även denna ss hade gått året innan och det var även i år lika bedövande vackert med hängbjörkarna som värdigt speglade sig i Ivägssjön. Uppför en bit, men avslutningen var rasande snabb i långa utförslöpor.

Vår förändrade däckssättning var inte nödvändigtvis en förbättring. Också svårt att koncentrera sig efter att skrattat oavbrutet under lunchen till Juntillas "sit-down-comic". Men vi sparkar oss i mål.

Bröderna Alavik bryter, tråkigt nog, med växellådsproblem på sin Mercedes SLC. Bland de lyckosammare ledde Bäcklund fältet, följd av Davidssons 240 och Rydholm, som nu definitivt vaknat till liv, i Roland Karlssons Chevette. Värt att notera är att Anders Olofssons 140 måste ha fått Reb Bull i tanken, då de flög in på en 5;te, men vad Thomas Johansson hade laddat sin Amazon med vet väl enbart Gud. Thomas tog in Amazonen, 65-års specifikation, på en 6:te plats. Kunde klubbadressen, Bengtsfors MC, ha något med det hela att göra?

Efter att slussats via slussarna i Dals Långed, ja jag vet Hasse Alfredsson, var det service igen på Kals Gärde, strax utanför  Dals Långeds Down-Town. Sedan ett litet skutt till Thomas Johanssons hemort, Bengtsfors, där en av Sveriges bästa motorsportfotografer väntade. Bengt-Åce Gustafsson hade för dagen lagt ner kameran till förmån för mikrofonen och skulle försöka få något vettigt ur besättningarna. Jag tror han kommer att gå tillbaka till fotografering.........

SS12 Sillerud
Redan på namnet kan man ana att fagra Dalsland är övergivet till förmån för det betydligt kargare Värmland, Årjängs Kommun. Vädret sämre, vägarna smalare, gräset brunt, träden lägre, korna fulare och kvinnfolken magrare. Torbjörn noterade också detta omgående!
På vägen dit passerade vi en sjö, på vars strand, en kamrat och jag körde fast med en MGB cab. Detta var i tidigt 70-tal då sensommaren fortfarande var varm, galen och vacker, Streaplers uppbar ännu inte folkpension och Bengtsfors Folkets Park "was the place to be" om man trängtade efter kvinnlig fägring. Vi hade tillsammans med Gulliga Gunnel och Bystiga Berit, eller kanske deras kusiner, tagit oss till sjön för att idka friluftsliv. Tyvärr var MGB:ns terrängegenskaper försumbara, speciellt med fyra personer ombord. Försumbart var däremot inte det vederlag som den lokale bonden ville ha för att bärga oss. Till saken hör också att han troligen hade kört gödsel tidigare under dagen, då han kom med gödselspridaren påhängd på traktorn. I denna skulle alltså trossen säkras. Trossen kastade han med en generös gest ut ur hytten. Det var det enda som ut ur den hytten, för gubben satt kvar. Så iklädd tighta sammetsbyxor, sidenskjorta och gula högklackade tunna skinnboots  fick undertecknad säkra trossen bland koskiten. Om bonden, vid tillfället, köpte t.ex. Volvo- eller Astraaktier för vederlaget är han troligen rikast i länet!
Den tänkta romansen hämtade sig aldrig riktigt efter händelsen, men vem vet hur det hade gått om MGB:n varit 4wd.......

Efter en sådan dramatisk tur längs "memory lane" är det inte lätt att åka rally, men som tur var hade det stockat upp på sträckan så vi fick lite tid att dra andan. Vägen ganska smal och började med gräs i mitten. Typiskt Värmland!

Av vår tur är inte mycket värt att notera, men vi lyckades i alla fall komma före både vår gamle "rökarkompis" Christer Nilsson och ungdomlige uppstickare Boivie.

Walther Olofsson körde sönder oljetråget på sin Amazon och motorn gav upp i SBF:s ordförande, Schildts, vackra Austin Healey 3000. Tony Transit tar hem sträckan, följd av Staffan Bergdahl:s Escort och nymorgnade Rydholm i Chevetten, vilken numera åkte 15" hjul. Bröderna Storm, som lär ha en sommarstuga i Årjängstrakten, drar in sin Ascona B på en hedrande 5:te plats

SS13 Kilafjället
Dagens och rallyts långsträcka med sträckning över det vindlande vilda Kilafjället. Vägen var också vild och vindlande samt smal och låååååång.

Vi tog oss igenom, men vi tappade på båda våra riktkarlar.

13 var ett riktigt otursnummer för Ling och Nilsson. Ling ordnade fram behov av ett karossbyte på en  riktigt fin Opel Rekord Sprint och nästan detsamma för sin kartläsare. Men Nilsson var som tur var segare än Sprinten, så efter lite konvalescens och några skruvar var han tydligen i skick igen. Lite lugnare gick det nog till för Sam Bernhardsson som också bröt med sin läckra BMW 700 Coupe.
Lugnt gick det nog inte i täten där Bäcklund lyckades snuva Tony Transit med 1,7 sekunder efter dryga 13 minuters körning. Sedan Bergdahl i Escorten följd av Anders Olofsson in 142:an, vilken verkade ha fått smak på livet "in the fast lane".  

Service före dagens final vilken var Färjestads SuperStage. Vi byter frambromsar på Escorten och det var välbehövligt, annars går den som en klocka. Tyvärr ser vi inte till bakbromsarna, vilket ju borde varit naturligt. Bredvid oss klagar Davidsson över att servostyrningen inte fungerar. Servostyrning, jojo förfallet i Historiskt Rally verkar inte ha några gränser !!!!

SS14 Färjestad
 Dagens kortaste ss men ganska kul, även om det här är lite som älgjakten hemma i Dalsland.
På landet, Dalsland inte undantaget, är årets stora bygdehändelse älgjakten. Då är alla ute, i alla fall de som fortfarande andas av egen kraft eller har liten portabel syrgastub. I jaktlaget härskar jantelagen, med STORT J. Här gäller det att vara manlig och göra RÄTT. Ett misstag kan hänga med i åratal, ja generationer. Hela släkter döms ut efter att någon gjort en tavla på älgjakten. Inget glöms och väldigt lite förlåtes. Hela släktens rykte står på spel. De där XX kan man inte riktigt lita på, kommer du ihåg när hans farfar bommade på tjuren vid jakten 1947, men sköt en Ko med kalv, uj, uj, uj.
Lite samma känsla är det att rulla fram till starten på Färjestad. Hela kortsidan och halva långsidan är nedlusad av medtävlare och servicefolk. Experter som kommer att bedöma varje rattrörelse, varje gaspådrag, inbromsning, vinkel in och ut ur kurvan. Helst skall man ha en attack som Bäcklund, snikspår som Tony Transit, linjer som Blomqvist och fart som Waldegård. Här gäller det att inte skjuta ko med kalv, om jag säger så!

På det hela taget gick det riktigt bra, i alla fall tills jag fastnade i sladden till Intercommen.

Även om sträckan var kort skördade den en del offer bland de nu lite slitna bilarna, men det kan också har varit på transporten till SS14. Anders Johansson, Hallsberg MK, tog sin Ascona ur tävlingen. Janne Sellholms Ascona hade också fått nog och gav upp. Thomas Johansson, som skrämt livet ur de nyare bilarna i Bengsforstrakten, drog sig också tillbaka med sin välanvända Amazon. Så två Opel och en Volvo ur räkningen.
Definitivt i räkningen var Janne Westlunds och Christer Nilssons Oplar, för de var nämligen 1:a och 2:a. Inte igår som resultatlistan toppas, dubbelt, av Russelheim. Tony Transit 3:a och vi gjorde vår bästa ss, dittills med en 13:onde plats. Älgjakten kanske var så dum ändå?!

Efter att lämnat bilen i Parc Fermé drog vi oss till hotellet för en bit mat. Vi kom lite sent, men personalen erbjöd någon form av buffé, så vi slog till på det. Klockan 12 minuter efter 4 vaknar jag och tänker direkt på Söderqvisten! Dessutom känner jag att jag behöver kräkas. Sambandet mellan kräkningar och Söderqvist kan vara lite oklart om man inte tar i beaktande Söderqvistens mantra: Ät aldrig buffé!
Efter att besökt toaletten fler gånger än jag kan räkna och svettats floder, vilket förvandlat sängen till ett vårdike bankade det våldsamt på dörren. Jag simmade upp ur diket bort till dörren och gläntade försiktigt. Där stod hela teamet, mätta, påklädda, klara och sugna på rally. Det var inte jag!
Torbjörn, som är en försigkommen man härdad, under många år, i rörläggeribranschens vindlande värld kom med ett förslag, "som man inte kunde säga nej till"! Något senare, alltför lite senare, står vi strax framför en skylt som meddelar att: "Vägen är avstängd. Motortävling pågår". Vi var "in business" igen!

Vi har helt inneslutna av Trollhättefolk!
Thomas Norqvist/Jan-Åke Heimer före oss och Christer Nilsson/Claes Evenås jagade med sin Opel. Om Christers hade med sig tempot från gårdagens sista ss, Färjestad, skulle han troligen köra ikapp oss efter några km. 

SS 15 Gammelkroppa
Gick som näst sista ss under MSR2009, men jag kommer inte ihåg åt vilket håll. Ett bestående minne från 2009 var att det regnade kraftigt och var väldigt halkigt. Samt att en osannolik, men räddande ängel, i form av glade Sundin, vinkade ner oss före en sväng och skonade oss därmed från en krasch. Nu såg vi inte röken av regn, Sundin eller änglar.

Men kanske var det en liten ängel som höll sin hand över oss för inga kväljningsanfall eller annat på hela resan. Vi kryssade metodiskt över vägen och Torbjörn manade på, ihärdigt som en bonde bakom en hästanspänd plog. "Dra på nu, växla nu, håll in, håll kvar........" i all oändlighet.

 De räddande änglar torde ha övergivit Claes Molin, för nu var det slutåkt. Bara tre friska hjul räcker inte långt, en gång på en Porsche. Jonas Söderberg, Haninge, parkerade också på Gammelkroppa, med sin Escort TC.
Snabbast, igen, var Tony Transit som tog sträckan före 240-åkarna Hagberg och Davidsson, nu med servostyrning. Strax bakom kom taktiskt åkande Bäcklund, som nu ledde med dryga minuten. Många minuter fram till täten hade Waldegård, men nu lyckades insprutnings-Escorten gå nästan en hel ss utan problem så han och även Markku Taipale, i en Transit 2:a, var nya gäster på 10-i-topp.

SS16 Järle
Kommer inte ihåg, men jag undrar om det inte var här som Henric Boivie, före start, fått temporärt stopp på sin Escort (eller var det 2011?)

I så fall start i kraftig uppför

SS16 var toppen för den som låg långt bak i kön och ville avancera. Hela fyra bilar fick stopp av olika tekniska anledningar. SS-milen började märkas på de gamla fullbloden. En drivaxel gick på Thomas Thorszelius Ascina B. Leif B Anderssons motor, i GT Cortinan, gav upp vilket kanske inte var så konstigt då de, enligt egen uppgift, "lagat den med ölburkar". Sten Säfström 901-låda tackade för sig i 911:an och det gjorde växellådan i Tomas Gustafssons 142:a också. En mördar-ss alltså!
Örebro-Bergdahl tog sin första SS seger, med Per Göthbergs Porsche strax bakom och ännu lite mer bakom var 240-Hagberg. Hårt laddande Tony Transit, som tydligen förtagit sig genom ss-segern på ss15, kom på en för honom blygsam placering. Var detta ett omen.......

Service
Service i Grythyttan, då tänker man direkt på 7-rätters middagar och ett utsökt vinval gjort av Carljahn. Så var det inte för oss, men en kexchocklad slank ner med lite ljummen Cola. Den gjorde sig direkt påmind och jag räddades av Tolla som kom springande med en toarulle. Vad får inte kartläsare stå ut med...??

SS17 Kägleborg
Tydligen en klassisk SS som gick ute i ett öppet landskap.

Innan start hade bilarna köat upp, så jag gick ut och lättade på utrustningen...... Plötsligt vrålar Torbjörn att "det är dags" så jag kastar mig in och rycker fram. På med hjälm o grejor, men hittar inte körglasögonen. "Javisst, ja de ligger på taket........" Men taket, vi har ju kört 150 meter!?!". Snabbt ut och springer tillbaka med näsan i backen som en hungrig myrslok. Ki glasögon! Lunkar fram och tillbaka en stund, för det är tydligen stopp på sträckan. Återigen  vrålar Tolla: "TIME" igen och jag sprintar tillbaka, återigen noggrant avsökande väg och dike. Inga glasögon. Kastar mig in i bilen och får fram mina slipade solglasögon. Folket i TK ser lite skeptiska ut när vi glider in i startfållan med vindrutetorkarna påslagna och chauffören har mörka Ray-Ban på näsan. Tolla tittar stint ner bland sina papper, liksom för att signalera att "jag känner honom egentligen inte:..." Vi drar iväg med ett mäktigt vrål, men slår snart av på varvtalet. Det är lurigt att köra rally när det är mörkt............

 Finfin ss, ingen bröt, men Tony Transit hamnade i diket i ivern att ta ikapp de sekunder som saknades upp till Davidssons 240, på andra platsen totalt. Bäcklund gled vidare som ohotad majestät med sin dryga minutledning.  Om Tony hade en paska-ss, tappade från 3:a totalt till 46:a, så hade Davidsson det kul värre då han vann sträckan. Troligen i ivern att hålla undan för Almunge-Loeb. Tvåa Stenungsunds Virvelvind och trea starkt åkande britten Geoff Bell. Annan kuriosa, tre britter, Bell, Perez och Siddal, på tio-i- topp. När hände det senast i ett svenskt rally?

SS18 Orsta
Ännu en SS utan minnesbilder, vilket kan förklaras av att synfältet var suddigt. Duggregn och mörka solglasögon är inte optimal utrustning

Britterna, via Geoff Bell, vinner sträckan totalt vilket inte lär ha hänt i Sverige sedan Colin MCRae och Richard Burns dagar. Tvåan, Björn Waldegård lär däremot ha vunnit några ss, både i Sverige och UK, men nu blir han tvåa, strax före Janne Westlunds Opel.
På tal om Opel så utgår startfältets enda Opel Manta A med brusten bärarm, Christer Nilsson från Hälsingland sörjer!

SS19 Bockhammar 
Finfin och klassisk SS, men den är egentligen bara en transport! I slutet av ss, strax bortanför målet och TK-bilen serveras en av Sveriges bästa pajer. Äpple eller blåbär, valfritt och som tillbehör äkta hemmagjord vaniljsås, sån med små svarta prickar i. Dessutom är kaffet finfint! Det får man absolut inte missa och det gjorde vi heller. Fantastiskt!! Dessutom var det gratis, kanske som medlidande för att jag vänt hela min väska på marken i ivern att hitta plånboken. Livsandarna började återvända!

Livsandarna hade tydligen återvänt till Tony Jansson också för han vann Bockhammar. det spelade nog ingen roll i sammandraget, men det var i alla fall ett kraftigt "statement" som vi alla förstod. Tvåa Davidsson och trea Waldegård som nu syntes fått bra snurr på Escorten. Kanske var det tack vare våra däck, som de lånat i Trollhättan igår? Bäcklund åker på Cruise Control., då segern redan är klar om han bara rullar på. Men det är fortfarande mycket, mycket tät. Om man till Björns tredje tid, 5.08, lägger 10 sekunder hamnar man på hos Mikael Persbrandt 23:dje tid

SS20 Västerås stad
Äntligen sista ss och den gick nere i vad som troligen var ett hamnområde, även om hamn låter lite komiskt i en lerig insjö. Det var en gjord sträcka, med höbalar och grejor. Lite Fridaspecialen alltså, men inga direkta vändzoner även om det var snubblande nära på ett ställe. Flygande mål och allt gick på härligt svart asfalt, äntligen slut på allt skrammel i hjulhusen.

Före start var det service och då passade vi på att byta hjul, för att sedan prata bort en stund. Strax, tyckte jag, vrålar Torbjörn "Time" och vi äntrar fordonet f.v.b. starten. Vad som sedan hände var inte kul! När vi backade ut bilen, och sedan åkte framåt, skorrade det våldsamt från bakhjulen. Är det grus i bromsarna? Stannar backar, kör fram igen... Samma ljud. Snabbt tillbaka till service. Vi provar med spacers på bakhjulen, det låter lite mindre, men nu är idéerna slut så vi rullar med morrande bakhjul fram mot starten. Det går tungt!  Vad kan det vara? Troligen bakhjulslager, men det är för sent nu. Make or break, och det är ju bara ett par, tre kilometer kvar till slutmålet. Kommer att tänka på Marskalk Zjukov´s, legendarisk sovjetisk militär under WW2, visdomsord: "Det enda slag som är viktigt att vinna i ett krig, är det sista". Make or break!
Tolla greppar kartan, jag rättar till solglasögonen. Ettan i, 8.000 rpm, stolpen svart, vi drar iväg som en Top Fuel dragster. Perfekt hjulspinn!
Skymtar jag inte några höbalar där framme, jodå, ett virrvarr av ata-band, vi hittar hålet, tråcklar oss igenom ut på en lång raka, "vi skall vända där nere", vrålar Torbjörn. "Var då?", vrålar jag tillbaka. Det är en helvetisk sång i maskinen och i bakaxeln också för den delen...... Vänder, ingen eller ringa bakbroms. upp genom växlarna tråcklar oss ut genom ett nytt håll. "Ditåt", vrålar det i hörlurarna. Stod inte Dick där? Vänder upp igen och tillbaka in i avslutande lång höger. MÅL!
När jag kopplar ur hänger vi nästan i bältena och bilen stoppar utan broms perfekt framför TK-bilen. "Nu är det bara ett par 100 meter kvar till det formella målet och dit får vi väl bära den i värsta fall", myser Torbjörn som äntligen, äntligen fått åkt lite Rally.

Mauritz Lange, hade inte lika mycket tur som vi så han och Anna Sylvan bröt på sista SS, med sin Porsche 914/6. Drivaxelbrott, i Regulaity, med ett par km kvar måste vara ödets ironi även om sträckan tydligen enbart räknades som uppvisning.
Uppvisning hade också Mats Myrsell och Sven Arne Karlsson, som i sin Porsche 911 Carrera RS, och sopar banan med motståndet. Motståndet kom främst från Björn Waldegård som skjutsar Robert Jacobsson, med en pånyttfödd Escort RS1800. Pånyttfödd verkade också Lancia Stratosen vara så Steve Perez och Staffan Parmander seglade in strax bakom. Ännu mera bakom var Geoff Bell och Miriam Walfridsson i en röda Escort RS1800. RS1600 är inte så illa heller, men min blygsamhet förbjuder mig att berätta mera om resultatlistan...............! Men vi försökte i alla fall följa Marskalk Zjukovs råd till punkt och pricka!

I kön fram till det formella målet gick bilen knappt att flytta och när vi köade över den lilla bron behövde vi inte använda handbromsen. Bilen gick knappt att rubba, men vi tog oss fram till målet för resan och dagen därpå t.om. upp på trailern. När den blå/gule skulle ner från trailern ville den inte alls, utan fick bärgas med domkrafter. Så lite tur hade vi allt!

Så till vår årliga socioekonomiska studie av Midnattsolsrallyt. Hur gick och vad kostar det nuförtiden? Som vanligt koncentrerar vi oss på rallyklassen och lämnar "reglerarna" därhän. Som du kanske kommer i håg vann Kenneth Bäcklund/Bengt Arne Gustafsson totalt i en, troligen rimligt prissatt, Ford Escort RS1800. Men vad kom sedan?
 

Det har talats mycket om att den Historiska Rallysporten håller på att "spåra ur". Från vissa håll hävdas det att "inte fanns det sådana bilar då" och då menas vanligen BDA Escorter och motsvarande. Och så var det kanske, på lokalnivå.
Men om man väljer att se Midnattsolsrallyt, som ett litet större Minirally, tror jag att man inte riktigt ha förstått storleken på rallyt. MSR är, utan tvekan, DET största sommarrallyt i Sverige. Om man går till Appendix, så talar man ju om att återskapa en period. Så då är givetvis frågan: Vilket var det största rallyt i Sverige under perioden? Om i frågan lägger in att det inte skall vara snö, så är ju svaret givet. South Swedish Rally!
Så då kan man alltså undra fanns det  "Värsta grejorna" i SSR eller puttrade stjärnorna runt i bedagade V4:or, slitna 142:or, buckliga Fordar och skramliga Asconor. Efter en närmare titt, på South Swedish Rallys utomordentliga hemsida, får du avgöra själv!
 

1981 Tio bästa listan

Så det finns ingen anledning till att gny över utvecklingen till extremare bilar, den började redan på den tiden som vi vill återskapa. Men om du ändå är deppig,  kan du roa (?) dig med att titta på vad medelkostnaden var för att komma på tio-i-topp på sista SS, SS 20 asfalt, i årets MSR. Och då börjar det lika något.......!

Även om Perez´s spagettiracer drar upp snittet betydligt, så är det imponerande siffror. Är det verkligen så investeringstungt att åka asfalt, kan man då undra? I en senare "skröna" kommer du givetvis att få svar på denna fråga, och kanske någon mera, som hållit stora delar av det Historiska Rally-Sverige sömnlösa det senaste decenniet..

Sömnlösa hade vi inte varit över service! Vi hade haft en lysande service hela rallyt. "Om inte annat så har de definitivt förhöjt stämningen", som Torbjörn sammanfattade det. Själv kom jag att tänka på Psaltaren 23:4, "om du och vandrar i dödsskuggans dal, skall dig intet fattas......" för fattas det hade då det aldrig gjort, i alla fall inte gott humör. Vilket emellanåt kan vara en bristvara i de flesta sammanhang. Många skratt och riktigt kul alltså! Dick, Bosse och Berndt hade hanterat allt på bästa sätt och de eventuella lapsus vi haft var nog snararare en managementfråga. 

Vi analyserade också vilka SS som gått bäst och de hade tre gemensamma nämnare: Det var ett evigt väntande innan man fick starta, man åkte bara en kort snutt och det var mycket publik.

Visst låter det väl precis som Historisk Racing?!

Stort tack till:

• alla glada människor som vinkade till oss
• ännu större tack till de som applåderade!
• för pajen o kaffet efter Bockhammar
• funktionärerna som med gott humör gjorde sitt jobb
• Jårs o Britta Damberg som återuppväckte MSR från de döda
• Per Carlsson, med stab, som utvecklat MSR till ett av världens största och bästa historiska rallyn
• alla medtävlare
• Christer Nilsson som börjat tjuvröka
• alla fotografer vars material vi glatt oss åt och fått låna
• www.morgansfilm.se vars material jag också fått låna och klippa i
• Dick, Berndt och Bosse utan vars envishet vi inte kommit till Västerås
• Katta som uthärdade mina snarkningar utan att höja bilstereon
• damen som avstod en köttbit, till Teamet att dela på, så vi i alla fall fick smaka på maten vid prisutdelningen
• och sist men inte minst tack till Torbjörn som härdade ut med stoiskt lugn under tre dagar

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!

.