Midnattsolsrallyt 2010

Del 2, Jönköping - Trollhättan

(Klicka på bilderna)

Dagens föreställning är slut. Publiken, och inte minst journalisterna, strömmar ut i foajén för att möta skådespelarna. Där står de riktigt stora elefanterna, teatervärldens ikoner som Börje Ahlstedt och Ingvar Kjellson. Män som vet att hålla en dödskalle och framföra ett "att vara eller inte vara" utan för mycket darr på rösten. Omkring dem har det samlats några luggslitna och ärrade teaterkritiker, kulturskribenter med vilka de för ett lågmält samtal om olika scener och svårigheterna med dem. Ikonerna får återigen berätta om hur det var förr. Vem var den bäste regissören? Vilken scen har den bästa akustiken? Det där med film, är det verkligen konst?

Lite längre bort går det mycket vildare till. Där knuffas och trängs populasen med journalister och fotografer omkring rallyesset Björn Waldegård. Alla rycker och drar i honom och vill höra hans åsikt om dagens föreställning, där han haft en inte alltför framträdande statistroll. Detta är i och för sig bara den tredje föreställningen han staterat i, men rollerna blir större och större. Idag har han till och med haft en replik. Att meningen "Kom in" framfördes med stor bravur är alla överens om, även om de flesta runtomkring, media inräknat, aldrig besökt en teater tidigare.  "Hur känns det att framträda i historiska kläder? Var spjutet, som du släpade, på tungt? Blir det några fler stora röstuppdrag efter filmen "Bilar"? Har Hollywood hört av sig redan eller blir det Bollywood först??"
Alla sliter och drar, alla vill ha sin bit. Medelålders damer vill ha en autograf till dottern eller var det barnbarnet?! Yngre damer undrar om det är ensamt i Rimbo, småflickorna fnittrar upphetsat och männen skruvar besvärat på sig. Kameraslutarna smattrar, videokamerorna surrar och mobiltelefonerna piper. Media för en hård men ojämn kamp mot Bastanta Berit 47, och hennes löpska väninnor, om foto och kontaktmöjligheter.

Kvar i hörnet står Ahlstedt och Kjellson i solitär och myser förnöjt. "Visst är det trevligt med den där Waldegård, som drar så mycket ny publik till teatern!"

Efter SS1 hade vi dragit oss tillbaka. Torbjörn och Katta till husbilens fröjder, medan resten av gänget drog mot staden för att söka föda. Att gå till välkomstbuffen, om det fanns någon, var ju inte ens att tänka, om man inte var bevågen på oupptinad djupfryst lax och dålig service.
Vårt mål var istället den italienska restaurang som gynnats och gynnat oss under MSR 2008. Eftersom vädret var sommarfint var också sommarstaden Jönköping och dess näringsställen välbesökta, så vi hade tur att Italienaren låg undanskymd på en bakgata. Efter en del kryssande lyckades vi i alla fall hitta till vårt favoritställe. Glädjande nog hade de samma härliga hovmästare som tidigare, vilken snabbt ordnade en lika ljuvlig antipasta som 2008, till förrätt. Han hävdade dessutom att han kom ihåg vårt besök 2008 och att vi då fått rabatt på notan för att vi åkte Alfa Romeo i rallyt. Han undrade om vi hade samma bil i år och på det svarade vi: Samma bil finns i stan som fanns i stan 2008.............    

Uppe med tuppen och iväg till uppsamlingsplatsen. Bilarna hade stått i Parc Ferme (PF) ute vid Elmia, så vi hittade enkelt vägen och Torbjörn bodde ju så att säga på startlinjen. Dagens etapp skulle ge oss 6 ss som sammantaget med transporterna skulle föra oss en sväng ner i Småland, upp genom slättlandet i Västergötland till etappmålet i Trollhättan. På vägen skulle det bli lunchuppehåll i vänliga Vedum och det är ju alltid något att se fram emot. De gråmörka skyarna verkade stinna med vatten och rörde sig sävligt som en gravid val. Dagen lovade inte gott för bilar utan vindrutetorkare och defroster.  

Vi hade förmånen att få starta i trivsam omgivning!
Som förridare hade vi stabile östgöten Kent Stigh i par med juniora rallystjärnan Jimmy Joge. De kamperade i Stighs Amazon där ägaren själv satt bakom ratten och "Jimmy är mest med för att lära sig", slut citat.
En minut bakom oss startade värmlänningarna Lars Hedqvist och Joakim Gevert i en Opel Ascona. De senare hade överträffat vår tid på SS1, medan Stigh placerat sig, tidsmässigt, efter oss på på den inledande prologen. Så rent matematiskt, teoretiskt borde det alltså bildas kö på långa sträckor. Tyvärr har inte MSR gjort sig känt för långa SS och MSR 2010 var inget undantag......

Jag har startat efter Stigh en gång tidigare och det var både spännande och intressant, men tyvärr lite sinkande. Det är inte ofta, man på första parkett, ser två ordentligt fullvuxna män lämna sitt fordon krypandes ut genom framrutan, med bibehållen värdighet. Det var på en vintertävling i Munkfors, vilken faktiskt också var klubben som Hedqvist representerar, och Stigh hade rullat mitt på vägen. Han hävdade då, och gjorde så även nu, att debaclet på Munkrundan berodde enbart på ett kartläsarfel, men jag är tveksam. Inte minst då rullningen gjordes i en lång rak uppförslöpa, med några mjuka långa gupp och djupa hjulspår på den uppkörda isvägen. En klok strategi, rent generellt, är att hålla gott säkerhetsavstånd till rallyekipage som är sponsrade av Bilskrotningsföretag. Har de dessutom friska Amazondelar i lager, som i fallet Lagagruppen, tyder det på att här kommer pojkar som inte behöver vara rädda om skärmarna. Vår förhoppning var att Jimmy Joge skulle ha en lugnande inverkan på framfarten. 

Av Munkforspojkarna fick vi tyvärr inte se så mycket då de tydligen drabbades av stora, och troligen oväntade, problem redan på SS2 och toppade resultatlistan, bakifrån, i stor stil. Av Stighs breda röda Amazonrumpa såg vi desto mera, då den störde utsikten och delvis sinnesfriden för oss under hela dagen.

Efter att ha kommit ut ur PF och fått en skvätt bensin ger vi oss ut mot dagens första SS. Vi rullar på 13" halvbra Kuhmo 195:or fram o 205:or bak, allt på 7" fälgar.  Som vanligt diskuteras det strategi på vägen.
"Vi tar det väl lugnt och fint, det gäller ju att vara med hela vägen. Lugnt och stilla får det bli....", så lät det och så har det låtit under de år jag åkt rally. Alltid samma menlösa svammel, vilket oftast är totalt bortblåst i samma ögonblick som startsignal går. Då vräks istället bilen in i första böjen med dörren före, motorn vrålar på typ 11.000 rpm och glasögonen är nyputsade. Precis som om slutmålet skulle ligga i utgången av samma kurva. Men så skulle det inte bli den här gången! Inte minst för att motorn troligen inte ville vara med upp mot de himmelska höjderna längre, samt att jag fått med fel bilglasögon.    

SS2 Signesbo
Småländsk bredd på vägen fram till ett vägbyte sedan en förbindelseväg där det passat bäst med häst och vagn. Avslutningen var ungefär som början. Typisk vägkaraktär för en svensk klubbtävling i Smålandstrakten.

Vi var väl mest över hela vägen och inget speciellt att notera innan vi passerade Tom Axelssons Escort som stod på näsan i ett dike. Stackars Tom som gjort en lysande SS1. Men han har ingen lycka med sig i MSR. Rallyt har kostat honom karossbyte på en finfin 142:a och ett par Escorter, men han får troligen roliga julklappar från karosseriverkstaden.

 Förutom Tom bröt Gert Blomqvist med trasig motor efter sträckan och Eken kastade definitivt in handduken för Audin. Blomqvist Audi var heller långt ifrån kry och Waldegårds Escort hade barnsjukdomar. Några fick backa i ett vägbyte, men tre Escorter i topp.  Bäcklund, PG Andersson och så givetvis Tony Transit. Kim Sevius och Lennart Karlsson fick god utdelning på sina tre nya tändstift då Asconan skuttade in på 6:te plats. 
Vi tappade 6/10 delar till Esko Junttilas SAAB och 2/10 till Ole Ströms Golf GTI, så det kunde ha varit värre för vi var i alla fall före Söderqvist. Fem kopplingssparkar noterades i protokollet! Vi träffade service och fick ännu en slatt bensin.

SS3 Kulshestra
Troligen inne i Västergötland, med tanke på namnet men Småländsk karaktär. Regnar nu lite stillsamt.

På transportsträckan till SS2 hade det hänt något underligt.. Det kändes som om bilen gick bättre! Varför visste vi inte, men lita på att vi funderade. Vi beslutar oss för att sätt på 15" hjul till nästa ss. Sträckan var i övrigt "todellinen paska", för att citera min finske kamrat Eugen. Beträffande avståndsbedömningen fanns det potential......

Paret Uppsäll är ju vana vid mager motorkraft, men nu försvann det lilla som brukade finnas i V4:an och de bryter följaktligen med med den gröna Saab:en.
PG Andersson går till topps, men har Bäcklund i släptåg på kort tross. Davidssons 240 tränger sig in före Sevius "nyrenoverade" Ascona. Waldegård har åter fått fart på sin bil och Blomqvist har fått åka nästan en hel SS utan problem med Audin, men rår inte riktigt på Tony Transit. Anders Olofsson in som fin 10:a med sin 142:a!

Service som Timo Mäkkinen

Som vanligt var det service på den jättelika macken vid rondellen. Där finns en stor parkering, stor bensinstation, restaurang och toaletter. Alltså allt en Rallykalle kan önska sig. För min del satte jag högsta fart, i ösregnet, mot kaffeserveringen efter att vidarebefordrat vårt beslut om 15" hjul på bilen. Träffar Wigrens och de har servat Per du Han i den röda Porschen och är nu på gång till Team Tidö och deras 11:or. Regnar fortfarande, men Dick, Billman och "bror min" är på finfint humör, av Katta ser vi inte röken. Kanske har hon parkerat någonstans med bra TV-mottagning för den bekväma husbilen? Vi får ännu en slatt bensin.

SS4 Mösseberg
"Den kortaste vägen mellan två punkter är rak" fick man lära sig i Realskolan och vägbyggaren verkade ha haft samma lärare. Här var det i och för sig tre, fyra punkter men rakt var det däremellan. Regnet det bara öser ner och vindrutetorkarna jobbar hårt. Västgötar verkar segare än jag trodde för det är ändå en hel del publik, men det kan ju vara tillresta åskådare.

Skillnaden i grepp mellan 13" och 15" verkar inte så stor, men fasligt vad vingligt det blev. Motorn verkar ha tillfrisknat ytterliggare och kopplingen är i fin form, kanske tack vare återkommande sparkar. Torbjörn har troligen resignerat över bristen på attack och fart, då han numera mest sitter helt lugn i sin högerstol och smusslar med sina papper.

Waldegård tappar alla höga växlar i lådan och det på en speciellt illa vald ss. På Toorells Lancia ger växellådan upp helt och en av Söderqvistens konkurrenter är ute. Opelkonnässören Frank Mårdh får kylproblem på sin 400:a Ascona och bryter även han.
Local Hero Bäckström kan givetvis sina hemmavägar och tar sträckan strax före PG. Ett hambosteg efter honom är dalmasen Claes Molin i en 911:a. Davidsson i sossecontainern fyra, strax före jämnt åkande Bergdahl/Svensson i Escort. Sevius/Karlsson har fortfarande god fart på Asconan och klår Världsmästare Blomqvists Audi som nästan går rent. Rena linjer har alltid Jansson/ Lööv haft och det belönas då de klår både bröderna Storms Opel och Hagbergs nyriktade 240. Persbrandt kommer in på en mycket stark 17:onde plats på den snabba sträckan. Strax efter hårdingen Sundin, så rädd av sig det är då Mikael definitivt inte. Hans rallytalang verkar vara väl i klass med Waldegårds skådespelartalang, vilken det gavs prov på i Disneyfilmen Bilar.

Äntligen Vedum
Lunchen i Vedum är definitivt den kulinariska höjdpunkten på MSR och vi blev inte besvikna heller 2010. Men när vi puttrade in via TK hade vår herre beslutat öppna alla dammluckor så regnet hade övergått från ösregn till ett kompakt flöde av vattenmassor. Förarskor i mocka var inte den optimala fotbeklädnaden!
På vägen till Vedum skulle vi köra om en Zetor traktor och då höll bilen på att kasta ner i höger dike, så vi fick avbryta omkörningen. Vi stoppade och kastade oss ut för att undersöka vad som var fel. Hela bakaxeln lös? Fyrlinken? Punktering? Vi hittade ingenting, men när vi stod bakom bilen och funderade såg vi att den lutade åt höger. Skälet var att vi hade 15" hjul på högersidan, men bara 13" på vänster!
Bror min, Billman och Dick hade precis som Fords fabriksmekar virrat till däcksuppsättningen, vilket fick till följd att Timo åkte en SS i RAC 1974 med samma sättning som vi. Skillnaden var att den gode finländaren blev 6:a på sträckan, vilket var fjärran från vår placering med samma setup. Kul var det i alla fall att vårt gäng tydligen var lika kvalificerade som Fords fabriksfolk under Stuart Turner. Väl inne i serviceområdet visade Torbjörn och jag ingen misskund utan beordrade strängt, utan hänsyn till ovädret, Bill, Bull och Måns att genast byta däck. Vi ville i alla fall ha samma dimension runt om. Att det också skulle vara samma profil, höjd på däcken, axelvis, var en förhoppning om än inte ett uttalat krav. 

SS5 Torestorp
Återigen en sträcka med "hrakt o venkel", som de säger på slätta. Regnar som skam men vägen är hård och fin.

Motorn jobbar av någon underlig anledning bättre och bättre och nu har vi knäckt varför! Det var bensinen som var problemet!!! Tankad med tjeckisk bensin, med lägre kvalité, ville inte, primadonnan från Wales, leverera. Men allt eftersom tankinnehållet blandades upp med mer förädlade varor blev det mera liv i damen. Det är ju en gammal och vedertagen sanning att skall det bli riktig fart i fruntimmer så går det inte att snåla och komma stickandes med hembränt, utan det måste vara ädlare sorter. När vi köpt bränsle i Tjeckien hade vi alltså inte fått högoktanig soppa utan något hemkört skräp. Mackägaren i Klatovy var troligen släkt med gummihandlaren i Klatovy (se Vltava Rallye)! Nu sjöng det nästan riktigt mysigt under huven igen, men inte hjälpte det speciellt mycket på tiderna. Troligen Vedumdamernas lunch som sövde oss.

Fem i topp var samma och i samma ordning som SS4, men sedan hade ett par masar masat sig in. Janne Westlund i Ascona samt Mats Myrsell i Porsche vilken satt på smalare bakdäck.. Blomqvist i sin hackande Audi kom därefter, följd av Sevius med "skolskjutsen" och Tony i Transiten.
Sevius och inte minst Karlsson försökte inbilla mig före start att motorn till deras Ascona hade suttit i en Opel Blixt som gått som skolskjuts utanför Årjäng. Om det var sant så kan man ana att att det var där som en ung PG Andersson fått sin inspiration att bli rallyåkare. När man såg på de tider de presterade med Opeln, verkade motorn mera Blixt än Opel, om jag säger så. Nu bör man ha i minnet att utsagan kommer från en värmlänning, som dessutom lär vara bosatt i travstaden Årjäng. De av oss som kommer ihåg resultatlistan från MSR 2009 och sträckan som Årjängs MK var ansvariga för, vet ju hur man bör värdera utsagor från travstaden.

SS6 Simbo   
Gick som SS6 även i MSR2009, så det var ingen nyhet för de med gott vägminne. Tyvärr hör inte jag till den kategorin. Men en finfin ss om än lite våtare än 2010. Bäcklunds hemmaplan.

Inte mycket att säga mer än att det mesta var som vanligt........ även om det var kul med likadana däck runt om.

Toppen såg ut mer eller mindre som vanligt med 6 Fordar, 2 Porsche, 1 Vauxhall och en Volvo på tio-i-topp. Vem som låg var får du själv räkna ut, men en ledtråd för att plocka ut segraren på SS6 är att sträckan gick i Västergötland. Värt att notera är att topplistan är helt Opelfri!

Service igen
Den här gången hade Bill, Bull och Måns satt upp shop vid vägkanten För att undvika alla eventuella missförstånd beslöt vi att inte ändra på något, mer än kolla lufttrycket och fylla på lite bensin.
Växlade några ord med en resignerad Steve Perez som hängde slött på ett staket och tittade på sin krassliga Stratos, medan ett myller av servicetekniker ilade fram och tillbaka. "Har du något fel på bilen", undrade jag försiktigt fast på engelska. Han tittade upp, bytte ställning, harklade sig och berättade att "det är enklare att berätta vad som fungerar än vad som inte fungerar. Teknikerna har stora problem, då de inte kan Lancia fullt ut. Hur går det för er?" Jodå, för oss går det finfint. Vår service är förresten till vissa delar helt i klass med Fords gamla fabriksstall, det har vi fått se bevis på under dagen"!

SS7 Kabelvägen
Västsvenska rallyvärldens egen Nurnburg Ring eller "Grune Hölle ins Trollhättan".
Här har det gått rally i evärdliga tider. Än åt ena, än åt andra hållet. För att få förvärvstillstånd på en fastighet här, lär det krävas minst 4 Marschall monterade på bilen. En SS som sägs vara omöjlig att lära sig, men trots detta toppas den år efter år av Local Heros.
Absolut Local, då hans farfar har bott längs vägen, och definitiv Hero är Kenneth Bäcklund vilken lär ha det inofficiella rekordet i en Mitsubishi Evo någonting. Snabbast, enligt samma källa, i 2 WD lär vara den lika Local Per Johansson i en definitivt Local SAAB 9/3 F2 bil, om nu någon kommer ihåg den klassen. Frågan var nu hur skulle Local klara sig mot de tillresta Heros. Sträckan går åt samma håll 2010 som 2009 och förhållandena är i övrigt jämförbara.
PG Andersson, som före ss7, ligger total 2:a, endast 4,9 sekunder, efter rekordinnehavaren Bäcklund lovar att lugga Kenneth på de sekunderna på Kabelvägen. Make or break! De som någon gång sett Kenneth, utan hjälm, vet att han är inte speciellt lättluggad. De som sett Bäcklund in action på Kabelvägen vet dessutom att det är inte mycket lättare att lugga honom när hjälmen är på.........  

Nu laddar vi faktiskt ganska friskt. Inte minst för att snarast ha möjligt få komma "hem" och avsluta för dagen. Kabelvägen har aldrig varit min favorit och jag brukar bli lika förvånad varje gång det svänger precis efter krönet. Vi åker brett som en snöplog på en flygplats.

Nu börjar det hända grejor i toppen. Bäcklund vinner sträckan, givetvis. Men hur gick det för utmanaren? "Att det var dags, det hade man sett på spåren länge", säger Waldegård, vid ss-målet, då han startat strax efter Årjängs sportsliga stolthet på två ben. "PG står i en höger rätt ut i skogen....." tillägger Tony Transit vid samma rapporttillfälle till Resultatservice alltid närvarande reporter.

Förutom PG Andersson och Göran Lundmark i Escort, bryter även Kim Sevius och Lennart Karlsson med "skolskjutsen". De senare bryter dock med mindre dramatik eftersom Blixtmotorn tackat för sig, trots den det omfattande renoveringsprogrammet. En svart sträcka för Årjäng!
Norrmännen Odd Johansen och Per Inge Eikåsen i Volvo 142 bryter med trasig framvagn. Lasse Jönsson och Åke Bryggarn Andersson kastar in handduken då bränslepumpen på Porschen slutat fungera.
På 90-talet bryter det ut en epidemi och den drabbar #92 Håkan Gustavsson/Conny Hellström och deras V4. #93 Göran Tyrbjörn och Martin Andersson kör sönder ett av de få drev, kamdrevet, som finns i en Daf och sumpar klassvinsten. #96 Sören & Berit Jacobsson kan i alla fall trösta sig med varandra när deras 1300cc Starlet packar ihop.   

Bland de lyckliga som tagit sig till målet har, som väntat, Bäcklund överlägset mest bråttom. Sedan kommer Rydholm/Karlsson i Chevetten följda av Davidsson/Haglund i Volvo 240. Klubbadresserna är intressanta: Vara MK, Dals MK och Kind MK. Du kan ju roa dig med att slå upp var de ligger, i förhållande till Trollhättan..... Sedan följer Fredriksson V4 och Tony Transit före Jan Hagberg i 240, vilken ju är en av dem som sett Kabelvägen ur flest perspektiv.

Men även utanför den direkta toppen görs remarkabla prestationer! Vi lyckas slå Henric Boivie/Micael Björklund,  Local Hero Christer Nilsson hävdar att nya bilen bara går på tre cylindrar, men tappar ändå bara 12 sekunder mot 2009.då han var "helnöjd" med den gamla bilen. Håkan Larsson och Bosse Sundin fortsätter att åka tätt som siamestvillingar i sina 240. Den här ss skiljde det bara 5/10. Geoff Bell, som garanterat åker sträckan för första gången i sitt liv, klämmer sig in före Anders Prick, på 12:te plats.  

Med detta konstaterande drog vi oss tillbaka till service vid SAAB:s bil museum. Torbjörn argumenterade starkt för att vi skulle investera i nya däck, vilket säkert var en god ide, så även detta togs under övervägande. Kontakt skapades med Kuhmo och 6 nya nya sulor, två fram och fyra bak, beställdes för omgående leverans till serviceplatsen i Trollhättan.
Detta var givetvis ett uppdrag för vår service! Via "Måns" kontakter skulle däcken slås på medhavda fälgar av vilka vi tyvärr bara hade fyra lösa. Alltså 2 15x6" fram och 2 15x7" bak. "Bill o Bull" rullade iväg för att få monteringen utförd. Under tiden fick bilen en liten översyn och åkte sedan i i Parc Ferme. Hjulen kom tillbaka och lastades in i Sprintern och det gjorde vi också f.v.b. Hotell i Vänersborg. Eftersom man lär av misstag var det inte att tänka att bo inne i Trollhättan. Där snurrade Raggarparaden, Grease Light, till ära av Fallens Dag. Den roterade högljutt runt hotellen, vilket gjorde sömn omöjligt, med en regelbundenhet av Mars månar.
Nej, Vänersborg erbjöd lagom säkerhetsavstånd och på vägen dit ringde vi Söderqvist eftersom vi inte sett honom under större delen av dagen. En inte speciellt munter, men väldigt bestämd, Hans-Åke svarar att de står någonstans längs vägen med ett motorfel som de inte lyckats lokalisera. Han tyckte att Midnattsolsrallyt började likna Safarirallyt. Inte en ss gick utan det dök upp något problem och de halvklädda infödingarna såg glada ut. Men precis som i Safari, stod inte "att ge upp" på agendan utan de hade bestämt sig för att reparera och köra på. Vad det nu var som skulle repareras var oklart, men de hoppades snart lista ut detsamma.
Personligen längtade jag bara efter en dusch, en öl och en matbit och just precis i den ordningen och så fick det bli!    

Som du kanske redan har konstaterat har vi nu en utslagsgivande skogssträcka som kan tjäna som referensmaterial, då Kabelvägen användes både 2009 och 2010 . Start och mål var på samma ställe, sträckan gick åt samma håll, väglag jämförbart och de som det minsta känner till Transportstyrelsens/Vägverkets budgetsystem förstår ju att inga vägförbättringar gjorts under året. Alltså går det fortare i år? betyder material mycket? Dessutom finns en jämförelse med Västrallyt, SM tävling som gick på samma ss1,5 månad senare. Alltså, HUR fort går det i Midnattsolsrallyt 2010?
Alla de här frågorna, som säkert hållit dig sömnlös under åtskilliga nätter kommer nu att besvaras!

Bäcklunds tid hade gett honom en total 10-plats i SM gänget, MEN snabbaste 2WD! Rudholm, i Chevetten, hade precis fått se sig distanserad av sig själv i Golfen, MEN gått in på tredje plats strax före Leif Pettersson i Toyota Corolla! Jämförelsen är kanske inte helt rättvis, MEN den ger en indikation på hur fort det går där framme. Betänk att de historiska saknar noter och noter ger enligt t.ex. Mäster Blomqvist en fördel på 1-2 sekunder/km, beroende på vägkaraktären och Kabelvägen är väl ca 9 km. Huruvida de sex första i MSR2010 är i behov av noter, på Kabelvägen, är väl en annan historia.

Om vi för ett ögonblick ser Opel Ascona A som normbil, 2 liters, 8-ventilers motor, effekt på 180-190 bhp och en vikt på ca 1.000 kg så får vi en kalkyl. Du kan själv enkelt skapa en likadan kalkyl med siffrorna för din egen bil.
Baserat på Kabelvägens siffror skulle kunna påstå att fartökningen mellan en lågpris 8-ventilers Ascona A och en skäligt prissatt 16-ventilers Escort MK2 är ca 0,67 sek/km, medan skillnaden mellan en dyr Opel Ascona A och en billig Volvo 240 är enbart 0,33 sek/km. Följaktligen ger hela rallyt en tidsfördel om ca 90 sekunder för Opel-Ford bytet, medan Opel-Volvo enbart ger 45 sekunder.
Om du däremot väljer att behålla samma bil, så kan du inte påräkna några större förbättringar/försämringar, förutsatt att du inte gör några misstag precis som Fredriksson. Om du tänkt göra misstag, små eller stora, så kan man ju lika gärna åka samma bil precis som "Tony Transit". Om man däremot upplever att man åker en tråkig bil, kan det vara svårt att hålla tempot uppe och man kan tappa några sekunder här och där, som Davidsson. Och handen på hjärtat, visst förstår man honom.....

Om man ser till investering för att till varje pris vinna så torde bytet Opel-Ford öka riskvilligt kapital med ca 10.000 kr/sek. Bytet Opel-Volvo troligen går jämnt ut, om Opeln går att sälja för begärt pris och eget arbete inte ses som kostnad. Om marknadspriser däremot skall gälla så blir kalkylen troligen ca 2-3.000 kr/sek. Om man ser till våra exempel, vilka båda åkte MSR2009 kan man konstatera att om Bäckström inte snålat 2009, hade han med en förbättring om 90 sek, vunnit Midnattsolsrallyt totalt. För Hagbergs del, däremot, hade en tidsskillnad på 45 sek inte gjort det minsta skillnad för placeringen, så investeringen verkar tveksam.

Slutsatsen blir alltså att den som har några kronor liggandes, vill ha kul, inte gör några misstag och vill vinna bör byta till en Ford med 16-ventilers motor och jag vet en faktiskt en som är till salu!

Roliga Rörliga Rallybilar

(högerklicka o spara ner. Ca 43 MB)

Stort tack för lån av material

emotorsport.se

Kjell Wallin elwamotors.com

fotogubben.eu

morgansrallyvideo.se

Denna skröna innehåller (som vanligt) minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!