Finnskogsvalsen 2010

Finnskogsvalsen
2010-01-23

(vissa bilder kan man klicka på)

Sällan eller aldrig har jag varit så omsvärmad av goda, och välmenta, råd som till Finnskogavalsen. Samtidigt har också "sanningen" om mitt Ford-åkande uppenbarats för mig, det var inte vackert!
Att åka Safari i en Volvo är i svårighetsgrad tydligen ingenting gentemot att åka i Torsby med en SAAB, i alla fall om man skall döma efter mängden goda råd.

Framhjulsdriftsgeniet Erik Uppsäll bestod med två långa listor, en "så här gör du" och en "no-no" lista. Roger "V4" Roth tog sig till och med tid att via telefon förmedla en hel del erfarenheter av framhjulsdrivet och även andra bidrog, var och en på sitt sätt. Magnus Wigren hävdade som vanligt att "en vänster o en höger, sedan är du inne i det", medan Ordförande Ling påstod att det skulle bli likadant som när jag kör med Escorten, alltså "drivhjulen först i svängarna".

MK Ratten, med tävlingsledaren Per Täppers i spetsen hade lovat bjuda på en vintertävling om 28 mil varav dryga 8 mil var SS, fördelat på 5 SS. En medellängd på hela 1,6 mil/ss är ju inget vi stackars Klassikerkrakar är bortskämda med så här MÅSTE vi åka!

Men med all respekt för den uppståndelse som var omkring vårt SAAB åkande så var den stora attraktionen i Torsby Världsmästaren Petter Solberg i sin nya WRC Cittra. Petter tog tävlingen som en uppvärmning för Svenska. Om man skall tro en annan rallyhemsida som påstår att "Norrmän går på tur - men svenskar går på skicklighet" så borde även andra ha haft en chans, men så var givetvis inte fallet. Norrmannen Solberg hade troligen en "morsom tur" när han lekte hem totalsegern.
Hur som helst var vi vanvettigt laddade vid starten i Torsby! Med "vi" förstås i det här sammanhanget Torbjörn Henrysson på karta, Dick Karlsson på service och undertecknad på ratt.

Vägen fram till startlinjen var som vanligt kantad av lidanden, frustration och fakturor, allt i stor volym. Detta blev veckan då jag åkte 170 mil med biltrailer, så det är tur att man inte har något reguljärt arbete att sköta. Men eftersom min dragbil drar 1,45, i snitt med trailer, och soppan kostar 12:56, borde man verkligen haft ett! Gärna välbetalt och med fri bensin!!

I Sveriges mittpunkt, räknat axeln Göteborg - Stockholm stod det en SAAB 99 som var tänkt som redskap i Torsby. Den skulle "bara" kompletteras med "ny motor" då den som följde med, vid köpet, hade kapacitet som en slarvigt tvinnad gummisnodd. Sedan skulle den nya motorn "bara" köras i bänk och sedan skulle bilen "bara" provköras på isbana. Det senare för att utröna hur i herrans namn rally enligt Uppsäll fungerar och det tidigare så att förgasarinställningar, etc var de rätta. Den nyköpta motorn skulle vara "värsta grejorna"!

Bänkkörningen var det enklaste! Bara att ringa Trollspeed och boka tid och sedan dyka upp på gårdsplanen i Trollhättan vid avtalad tidpunkt. Sedan kastade sig Trollspeedarna över bilen, spände fast den i sin bänk började att gasa friskt. Resultatet stod strax att avläsa på en dataskärm och jag som tillbringat åtskilliga timmar med att läsa siffror från dataskärmar har sällan sett ynkligare tal. Översatt till affärssammanhang skulle man kunna säga att motorn var på "obestånd", alltså steget strax före konkurs!

En börsmäklare som jag kände sa att det finns två möjligheter när man gått in i en aktie som faller som en sten.
Antingen glömmer man att det hänt, säljer blixtsnabbt och tar förlusten som en man eller så köper man mera av samma sort i förhoppning att det bara var en tillfällig formsvacka. På den kunskapen fick han grymma bonusar!
För min del blev ingen bonus och jag bestämde mig att det var nog bara en tillfällig formsvacka. Så efter en utomordentlig lunch med Rotmos och Fläsklägg, samt lite trixande med munstycken och tändning visade motorn i alla fall siffror som precis översteg SAAB 99 i Standard A utförande från mitten av 70-talet. Tyvärr bara på en liten, liten del av diagrammet, 163 bhp vid 5850, men 110 vid 6,800 och 90 vid 4400 rpm. Inte mycket att skryta över, men motorn startade ju i alla fall fint!

När väl kurvorna var på plats och en ny dag randats så sattes kosan mot Uddevalla f.v.b. en sjö för isbaneåkning.
I Uddevalla huserar Enar! En man med en stor gummiverkstad, ett gediget kontaktnät och ett hjärta av guld! En utomordentlig kombination skulle det visas sig. På vägen dit passade givetvis den framsynte Rallykallen på att tanka full tank i bilen och fylla dunkar. Här skulle det bli isåka, Big Time!

Väl framkommen skulle bilen, som stod på sommardäck rullas in i verkstaden för att skos om till broddat. Men redan på när man öppnade bildörren kunde man ana oråd, eftersom bensin-stanken låg tung inne i 99:an. Det berodde i sin tur på att kupén var fylld med V-Power upp till tröskellådorna! I framkanten på tanken, den som vette in mot kupén, fanns det två stora hål där bensinen porlade glatt fram som i en bäck om våren. Det saknades pluggar!
Med hjälp av Enar och den finmekaniska delen av Uddevallas näringsliv lyckades vi hitta förskruvningar som passade och hålen tätades professionellt. Därefter kunde vi dränera bilen på bensin för stora pengar och hjälpligt tvätta ur golvet. Det var i alla fall rent!
När väl dubbdäcken satt på, hade dessa sidoaktiviteter gjort att det dragit ut på tiden. Dessutom kom det in meddelande att isbanan hade stängts, för allmänhetens åkning, på vardagskvällar. Bara att lasta upp och söka sig hemåt i skymningen.

På en hylla i garaget hade jag hittat en imponerande uppsättning extraljus! Dessa hade jag monterat på fram kofångaren på SAAB:en, men ännu saknades ström. Efter att ha konfererat med min visare och äldre bror fastslog han att en kabel till respektive plus och jord på batteriet inte var den eleganta lösningen när man skulle montera extraljus. Alltså, iväg till Biltema för att köpa reläer! Efter att ha spenderat en och en halv timma med att plocka samman kablar, kabelskor, reläer, strömbrytare, stödpinnar och gud vet vad snubblar jag mer eller mindre på färdiga satser som i sammanhanget enbart kostade en bråkdel av vad jag samlat på mig i lösa delar. Jag slog till utan att tveka!

Fredagen gick i elektricitetens tecken!
Att koppla in extraljus borde vara en "kakbit", även för en medelbegåvad Handelsresande. Sladdar drogs härs och tvärs och instruktionen, på fem språk, studerades noga. När allt var klart så visade det sig att det blev två kablar extra/paket. Det var ju generöst av Biltema kunde man tänka, men ett bolag som ägs av en man boende i Schweiz, med eget flygplan, skickar inte med något extra. Det kan man utgå ifrån....
Aha, det skall vara ström och jord till strömbrytaren! Inne i bilen var det gott om kablar, men de var svåra att bestämda huruvida det var jord eller plus då den tidigare bilelektrikern troligen varit färgblind. Det var ett virrvarr av färger, utan någon logik. Men strömbrytaren till kylarfläkten gick att komma åt. Där borde det ju vara plus och jord och det vore ju dessutom smart att koppla via fläkten för då glömmer man inte sätta på fläkten på SS och det var ju bara där vi behöver extraljusen. Genialt, eller hur??
Med en sidavbitare, en skruvmejsel, en massa jävlarannamma och blodiga knogar får jag ihop det. Inte en gång Thomas Edison var så stolt som jag när rummet fylldes av ljus! Tyvärr så gick inte fläkten..... men den startade när jag slog av lamporna, trots att den borde vara avstängd och satte jag fläkten i "till-läge" så stannade fläkten men lamporna lös, även om strömbrytaren på lamporna var i "off-läge". Ett mysterium!
Efter en massa letande hittar jag nya strömkällor och det hela fungerade. Triumferande angrep jag fronten för att borra hål för stödpinnarna. Lamporna satt på en väldigt stabil båge, så stöden behövdes egentligen inte. Men stöttorna var en principsak!
Under Arctic Rally 2003 hade jag hyrt/lånat Wigrens gröna 2-liters Porsche och då hade han VÄGRAT mig stöttor trots att extraljusen hängde och slängde slängde som hornen på en älgtjur efter nyår. Motiveringen var att han ville inte borra hål i huven då bilen skulle säljas....!! På min bil skulle det f-n i mig finnas stöttor även om den borde ha sålts redan förra veckan!!!

Med allt på plats var det bara att lasta, för att till Torsby snarast hasta!

Under fredagskvällen hade MK Ratten, generöst, extra öppettid för besiktning. Den skulle stänga först 21 och om allt klaffade skulle 99:an vara på plats i god tid. Tyvärr var det tvärnit redan ute på motorvägen, då denna spärrats av p.g.a. en viltolycka. Den dryga timme som köandet tog utplånade möjligheterna att hinna i tid till besiktningen, men gav tid till att gå igenom om det eventuellt saknades något. Det gjorde det, men inte värre än att Dick och Torbjörn kunde fixa det.
Eftersom det nu fanns gott om tid hade jag även förmånen att få stanna på Riksrasta i Brålanda för en matbit. Där måste det hänt saker, stor saker! De serverade en alldeles utomordentlig Pannbiff med lök till en i sammanhanget rimlig kostnad. Inget är sig likt längre!

Inte heller i Sunne var det sig likt!
Där hade jag bokat övernattning på Selma Lagerlöf Hotell, men råkade hamna på något som hette Hotell Selma Spa. Har för mig att jag var på en kick-off där någon gång på 80-talet och då vill jag minnas hotellet hette Selma Lagerlöf. Men å andra sidan var det inte mycket som någon av deltagarna ville komma ihåg från just den kick-offen, så jag kan ha haft fel....... Det blev i alla fall första gången på 35 år som jag blev nekad ett rum på ett hotell som inte var fullbokat, så kanske kom någon ihåg just den kick-offen......

Hur som helst hittades rätt hotell och där i baren tronade större delen av Bergdahls team. Chauffören själv hade inte kvällsöppet utan hade dragit sig tillbaka, men resten av teamet höll ställningarna på ett föredömligt sätt. Inte minst sett ur bartenderns synvinkel.
Nu fick man höra sanningen!
De hade föreslagit för Staffan att han skulle tillägna sig en mera "manlig" Escort körstil, likt min, men då hade tydligen Staffan svarat att "skulle han åka så sakta skulle han troligen köra av vägen". Det piggade ju verkligen upp! Men det är alltid lika kul att prata med entusiaster och Örebroarna utgjorde inget undantag, tvärtom.

I gryningen uppsöktes besiktningsplatsen i Torsby. Där anslöt Dick och Torbjörn med snöskyfflar. Nu var bilen HELT komplett för vinterrally! Snöskyfflarna såg välanvända ut och hade troligen gått förra säsongen i Wigrens bil. Under oturssäsongen 2009 hade Magnus och Torbjörn troligen skottat nästan lika långt, i meter räknat, som de åkt SS. Torbjörn hade också framhållit som merit, när vi avtalade om att samåka rallyt, sina goda träning bakom skyffeln. Vi var rustade!

Att besiktiga en SAAB i Torsby var enkelt, men å andra sidan det kan ju inte finnas många fel på ett gammalt järnspett! Lyckliga drog i vidare mot Parc Ferme som visade sig vara mera Parc än Ferme, så i kunde lägga sista handen vid bältesjusteringar, etc.

Här träffade vi också en hel del spännande människor såsom den lokala SAAB maffian Thomas Peterson och Säffles Wassberg. Ingen av dem deltog tyvärr i rallyt. Peterson hade sin bil nedplockad och Wassberg var osäker på om han hade bensin nog i tanken på V4:an för att komma hela 28 mil. Det senare var en ny bortförklaring som man absolut måste lägga på minnet! De skulle i alla fall ut och titta på rallyt och droppade i förbifarten några goda tips, typ "släpp inte ratten". Man undrar vad de egentligen hade för tankar om chauffören...??!

En som troligen hade större volym än Wassberg, även i bensintanken, var Per Göransson som uppenbarade sig i en utsökt Ford Falcon. "Snikraggarbilen" mullrade lika läckert som den såg ut, även om de smala dubbhjulen inte gjorde bilen full visuell rättvisa. Elwa-Kjell, som varit delaktig i byggandet av raggarsnurran, trodde ändå på stordåd och rätt fick han.
Den flygande dalmasen, Mats Myrsell, hade liknande utmaningar på sin vackra Porsche Carrera då de smala hjulen var klart missklädsamma. I övrigt gladde han sig åt att nu var motorn åter i form, då den tidigare haft en effekt jämförbar med en Standard A VAZ, så nu skulle det bli kul att åka.
Torbjörn hävdade att en dalmas med svansmotor måste kallas Rumpmas, men jag vet inte.....

Inne i värmen träffade vi resterande delar av startfältet! Alla såg samlade ut även om Tom Axelsson och Micke Dahl verkade mest inställda på sitt kommande Arctic Rally. De frågade efter tips för rallyt och självklart rekommenderade vi dem att under alla förhållanden uppsöka Fransmanni, en utomordentlig krog i Rovaniemi centrum, som bl.a. serverar en utsökt renfilé.

De flesta var alltså laddade till denna vinterpremiär. Somliga, troligen ganska många, hade premiären 2009 i tankarna så mer än en bil innehöll kläder, skor och handskar anpassade för snöskottning. Vad skulle Värmlands stolthet Torsby bjuda för vägar?

Under Ari Vatanens tidiga karriär, då han skrotade 2 Escorter/vecka, blev hans nya engelska kartläsare interjuvade när han krupit ur vraket efter ännu en stjärnsmäll. "När märkte du att det höll på att gå illa?", frågade journalisten. "Redan på besiktningen!", svarade de omskakade kartisen.

Nästan samma var det för oss, även om problemen för vår del inte framkom med all önskvärd tydlighet förrän i kön fram till startrampen. Det fanns nästan inte tillstymmelse till bromsar på bilen! Dessutom saknade vi värme i kupén, så det var bistert inne i den bredaxlade svensken eftersom Torsby hälsade oss med perfekt vinterväder. Sol, vindstilla men -10 grader. När Torbjörn sa "höger" stod det en rökkvast ur munnen på honom så det höll på att frysa på rutan! Och det var ju just för värmeanläggningen som jag beslutat konvertera från Escort till SAAB under denna vinter. Men vi lyckades i alla fall ta oss iväg!

SS1 Lunneskogen 14,3 km

Troligen gammal Svenska sträcka, med god längd. Vägen varierande, med olika karaktär. Men visst var det mycket uppför, eller...??!
För eventuella stadsbor bland läsarna må det förklaras att "Lunna" kan översättas med att "dra fram/samla enskilda träd/stockar till en uppsamlingsplats". Som efter en gallring i skogen, där man tar enskilda träd här och där. Motsatsen kan sägas vara ett kalhygge. Av namnet följer att detta troligen var var en skog som var uppdelad bland traktens bönderna i en mängd små lotter, vilket gjorde rationellt skogsbruk omöjligt. Man fick "Lunna" fram timmerstockarna ur skogen. Trixa mellan stock, sten och kvarvarande träd, gjordes för i världen företrädesvis med häst och enkelsläde om vintern. Vägen påminde också till struktur och underlag fläckvis om en "Lunneväg" för häst.

I vår bil var däremot inte alla hästar hemma. Det märktes tydligt redan i starten då vi knappt lyckades ta oss ur blocken, trotts manligt gaspådrag. Sedan började det roliga och redan efter ett par kilometer började Torbjörn snegla i sidospegel för att se om vi var ikappkörda. Han gjorde det diskret, men jag noterade det i högra ögonvrån. Sådant bygger verkligen självförtroende! De första km försökte jag åka Escort, det gick inte bra! Sedan växlade jag till Porsche, det gick inte bättre.... Efter att, utan kontroll, pendlat farligt nära snövallarna ett flertal gånger försökte jag dra mig till minnes Uppsälls visdomar. "Styr inte emot när det sladdar utan sikta dit du ska med framhjulen och gasa" var tydligen den mest centrala. Mja, det var ingen dum idé faktiskt! Nu gick det bättre!
"Släpp inte ratten", var en annan Uppsällsk visdom. Det var lättare sagt än gjort. Handskarna åkte också av för läderratten var hal som en ål och det ryckte i ratten värre än när gammelgäddan nappar på en ABU HiLo.
Problemet var bara att när vi närmade oss en kurva så hade jag ingen plan. Jag menar vad skulle man göra, mer än styra och gasa. Bromsa var ju inte att tänka på eftersom den lilla bromsverkan vi kunde uppbringa med 200 kg tryck på pedalen fanns på höger framhjul. Som tur var gick bilen tidvis kraftigt orent så några högre hastigheter var inte aktuella.
"Sväng inte förrän du är inne i svängen", ropade Torbjörn och det var faktiskt inget dåligt råd! Detta kombinerat med "styr och gasa" var finfint. Kunde man dessutom lägga till "släpp inte ratten" så började det att likna något! Greppet i framhjulen var formidabelt, det kändes som om 99:an kunde klättra i träd! Efter en avslutande sväng inne på en folkracebana var SAAB-oskulden bruten och SS1 till ända. Vi blev inte en gång ikapp körda!! Vilken grej!

På väg ut från SS1 sammanfattar vi de senaste 10 minuterna. Vi saknade bromsar, värme, motoreffekt och en mockaratt om än nödvändigtvis i den ordningen. Däremot kändes det som om vi började få lite kläm på Uppsälls "att-göra-listor".

SS1 vanns av en Escort med omöjlige Roten och Bowie i högerstolen före Myrsell och Karlsson i Porsche, med Steen och Fredriksson strax efter i en SAAB V4.Vi var däremot snabbaste 99:a, då Engbergarna troligen haft problem och slagna endast med 0,7 sekunder av "världens bästa bil". Det senare enligt Rallyklassikernas mest välpressade team-ägare!

Vi styrde mot service och Dicks trygga famn!
Högt upp på önskelistan stod värme! Så när vi blåfrusna svänger in på serviceplatsen påbörjas felsökning. Motortemperaturen låg finfint så grundförutsättningar för ett drägligare inomhusklimat fanns. Eftersom det fanns en rörläggare i bilen beslutades det att vi skulle lufta systemet och det var nog på rätt väg, eftersom en svag strimma av värme kunde skönjas ur defrostern. Dicks förning med kaffe och frallor gjorde också sitt till att i började må lite bättre.
Renoveringen, luftningen, av elementet var som vanligt med rörläggare. Det drog strax lika iskallt igen och fungerade bara så länge rörläggaren fanns på plats...... Nästa rally blir det Porscheklädsel med dubbla långkalsonger, hemstickade strumpor och tredubbla polotröjor!

Vi satte kurs mot SS2 och det var nu det skulle ske! Vi skulle byta lista från Uppsälls "no-no-lista" till hans "så-här-gör-du-lista"! Styr-gasa-håll-i-ratten-sväng-mitt-i-böjen"! Full attack - hakka pelle! Nu skulle vi lägga på, det var ju tydligen inte svårare än så.......

SS2 Solberg 28 km

Vid nerfarten till SS2 fanns ett större boningshus som troligen låg paradisiskt vackert mot, den nu igenfrusna, sjön. Här residera tydligen familjen Solberg om somrarna och sträckan bar därför världsmästarens namn. I pressen benämns detta hus som en Herrgård och om Göran Perssons omskrivna herrgård är lika ynklig, som herrgård betraktat, så är det synd om vår gamle statsminister. Sträckan startade däremot ståndsmässigt med en lång, lång, lång stark uppförsbacke på en bra äg. Sedan började den ringla som skogsvägar tenderar göra.

När vi satt i starten spekulerade vi i om Myrsell kommer att leda med 1 eller 2 minuter över snabbaste V4:a på toppen av stigningen. Se det var en riktig start raka för en Porschefahrer det! Men även vi tuggade oss uppför backen med god fart! Sedan var det en finfin väg som gjord för en SAAB. Svängar hit och dit med korta mellanliggande rakor utan större möjlighet till acceleration. Strax nerför och där, i en vänster höger kombination, står de småländska bröderna Walthersson vid sin LoCort och viftar våldsamt! Detta trotts att bilen står dryga 2 meter utanför vägen, vad är på färde? Torbjörn vrålar "SE UPP" och strax dök bilen ner i ett stort hål mitt i vägen. Efter ett ystert skutt landade 99:an, graciöst som en död ko, mitt på vägen och vi fortsatte en mera jordbunden färd. Det gick inte helt illa faktiskt! Mera attack a la Uppsäll och svängarna togs enligt Torbjörns recept, mitt i. Riktigt kul faktiskt! Efter ett vägbyte tappade bilen orken och jag trodde den på nytt gått ner på 3 burkar, men oljetryckslampans glada blinkningar tillsammans med ett envetet knackande indikerade att det var avsevärt större problem. Vi hittade en liten avkörningszon och parkerade.
Rallyåkandet var över för den här gången!

När vi stod i vägkanten kom de efterföljande farandes med god fart. Tony-Transit kontrollerat, Myrsell med fullt ställ, Steen på hög växel, Bergdahl mycket vårdat, Eken i ett elegant spår, etc, etc.

Vi bjöds in av de vänligt sinnade infödingarna till en lägereld och undfägnades med mat och dryck. Otroligt nog träffade vi där uppe i skogen folk som läser, eller har läst, den här hemsidan så det blev en hel del tal om rally i allmänhet och historiskt rally i synnerhet. Hoppas att de snart gör slag i saken och pillar ihop den V4:a som står i garaget!
När fältet passerat erbjöds vi bogsering ut från sträckan och där väntade Dick med trailern. Tack så mycket för sällskapet, undfägnaden och draghjälpen!

Med nosen ställd mot Torsby sammanfattade vi rallyt och kom fram till att skall man åka SAAB så får man inte vara försiktigt lagd, men att bromsar, kanske till och med på bakhjulen, troligen underlättar. På vägen hem var jag tvungen att stanna på Riksrasta i Brålanda för att kontrollera om den goda pannbiffen bara var ett olycksfall i arbetet. Det var den, de var tillbaka i gamla gängor igen vilket kändes tryggt!

Klassen vanns av Roten (förståss) med uppåtgående Myrsell som tvåa och Steen som trea. Bara Svealandsfolk på pallen och det kan ju ha berott på den speciella svealandssnön som finns i Värmland, så något annat var väl inte att vänta. 9 stycken av 25 (36%) startande i klassen bröt bröt av en eller annan anledning och sett ur perspektivet första vintertävlingen var det inte anmärkningsvärt. Vägarna var inte illa, tvärtom, i alla fall inte om man åkte som jag. Annat var det kanske för Bergdahl........ men det var synd att "Walthersson jättehål" inte var varnat i roadbooken. Det borde det ha varit!

I övrigt får jag, något pretentiöst, konstatera att Miikka Häkkinen och jag i all fall har en sak gemensam vad gäller motorsport. Miikka hävdar att han största tillgång som förare är tålamod och så måste det faktiskt vara även för mig!

För snart försöker vi igen!

Som vanligt Stort tack till:
- Lollo för lån av åkbilder http://galleri.lollosbilder.se
- Kjell Wallin för prestart bilden
- Torbjörn, Dick och alla andra för trevligt sällskap
- Per Täppers och Torsby MK för en trevlig tävling i ett fantastiskt vackert vinterlandskap

Denna skröna innehåller (som vanligt) minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!