Midnattsolsrallyt 2009 16-19/6
Midnattsolsrallyt doftar skolresa!
Du kommer säkert ihåg känslan? Man kunde nästan fånga den i handen, doften fanns överallt! Doften av förväntningar som legat tungt under lång tid i förväg skulle nu kanaliseras. Hopsamling av pengar, planering, mammas smörgåsar o pannkaka, ljummen saft i flaska, syrrans Instamatic kamera och lite fickpengar. Eleverna var glada, spralliga och uppspelta. Lärarna som ju var jättegamla, säkert 30-40 år, var ju inte spralliga och uppspelta men väl glada att slippa klassrummet.
Till och med den sura busschauffören drog lite på smilbanden, vilket definitivt inte hörde till vanligheterna. Han gladde sig nog enormt åt att äntligen få släppa ut sin högerstyrda, flaggprydda Hägglundbuss på Scania chassi mot de fria vidderna. Den platta bussnosen var ställd mot avlägsna mål som Fredrikstens Fästning i Halden, Akvedukten i Håverud eller kanske fjärran Liseberg i storstaden Göteborg. Tänk, att inte behöva stanna vid var och var annat mjölkbord för att släppa av snoriga ungar, griniga gubbar och sura kärringar, bara det måste ju ha varit en skön känsla. Att äntligen få sträcka ut på direkten!
Längst bak i bussen satt dessutom sjätteklassaren Kerstin Andersson, söt som en hel chokladask. Men lika ouppnåelig som en ex. Sandro Munari Lancia Stratos, och troligen lika dyr i underhåll, sett ur en tredjeklassares synvinkel. Vackert väder, ny filmrulle i kameran, en skrynklig femma och några kronor i portmonnän, en Storstrut kostade 1:25 och snart skulle det bli ett evighetslångt sommarlov!
I MSR 2009 fanns inte Kerstin, Sandro eller Stratosen på plats, men annars var nog nästan alla där. Alla som hade varit något, alla som var något, alla som trodde de var något, några som ville bli något och så alla vi andra som bara var där för att ännu en gång få uppleva Känslan. Känslan att få sträcka ut, på direkten, fastän det var mitt i juli, den kortaste månaden av alla. Känslan, fastän Kerstin ser ut som förrförra julens Aladin och en Storstrut kostar 22 kronor!
Starten gick i Jönköping och målet var i Karlskoga så någon midnattssol var inte att hoppas på, men som vanligt började det hela låååååååååååångt tidigare!
När Midnattsolsrallyt gick 1964, det var "sista gången " i den klassiska tappningen fanns det 16 olika bilklasser. Apropå den diskussion som förs ännu idag om antalet klasser och svårigheten för utomstående att förstå sammanhanget. I MSR 2009 var det 15 + 2 klasser alltså 17 totalt inklusive de två regularity klasserna. Så där var det inte mycket nytt under solen. Stig Blomqvist segrade i MSR 2009 i en Ford, medan Tom Trana vann i en Volvo PV 1964. Ford äger ju nuförtiden Volvo så det är ju nästan samma. Tom var nybliven Europamästare i rally och Stig är Världsmästare i rally, om ej direkt nybliven.....
En stor skillnad var däremot att Tom Trana, eller Volvo-teamet, belönades med 4.000 kr i segerpremier, vilket troligen räckte till mer än Ramlösa på efterfesten. Stig som troligen inte fick kontant vederlag, tvingades därför betala segerchampagnen ur egen ficka. Om du använder "Storstruts-index" på segerpremien motsvarar de 4.000 kronorna, från 1964, i dagens penningvärde 70.400 kr, orensat skatteeffekter, så det kunde ha blivit en riktig Stekarfest i bästa Stureplansanda om Blomqvisten begåvats med segerpremien.
Värt att notera är också att medellönen för manliga Livsmedelsarbetare 1964 var 8,18 kr/tim, omräknat i månadslön 1.406 kr, före skatt. Idag har en Livsmedelsanställd i medellön 130 kr/tim eller 22.360 kr/mån brutto. Skatt avgår med 5.564 kr. Kvar att handla för är 16.796 kr så en premie om 70.400 kr motsvarar alltså 4,2 månaders arbete i Storstrut-fabriken, vilket. ju ställt Midnattsolsrallyt i en ny dager.
För vår del började det hela 2006!
2006 kickstartade Jårs o Britta Damberg igång det första MSR, "New Edition". Heders! Självklart var tanken att jag skulle åka, men professionella göromål lade effektivt hinder i vägen. Istället hade jag förmånen att åka ut och titta på bilarna som passerade en SS utanför Jönköping, på sin väg mot målet i Östersund. Man blev ju inte direkt mindre sugen av det, om jag säger så.... Där kom dom med gott häng genom en kombination. Far o son Waldegård med gamla SGA-Porschen, Eugen med Svarten, Wigren med sin röda 68:a, Leif B med sin GT, Hagberg på tvären, osv. Sedan plogade Uppsäll förbi och i samma spår åkte totalsegraren Roten med sin LoCort, vilket ju vid målet i Östersund visade att Spara än en gång vunnit över Slösa.
2007 brakade det loss för egen del och då i par med Bengt Gustafson i en sprillans ny Ford Escort RS1600. Vi kom tyvärr inte hela vägen från Kristianstad till Stockholm, men där hade jag ju redan varit massor av gånger så det gick att överleva. Och överleva var för övrigt precis vad jag gjorde, för jag drabbades av akut sjukdom med två ss kvar och fick åka ambulans för första gången i mitt liv. (Läs om eländet här) Vann gjorde Björn Waldegård som nu kört in sig på SGA.
2008 var ett underligt MSR-år för då fanns det bilar högt och lågt som kom från mitt garage. Själva hade vi dammat av det som stod "längst in", så Söderqvisten och jag åkte enligt devisen "Bagarns Barn" med en Escort RS1600 i "bra bruksskick". Hela vägen från Kristianstad till Karlstad tog vi oss trots problem med bl.a. växlellådan. (Läs om eländet här) En som åkte utan större synbara problem var Roten som vann även 2008, men nu i en "Konverterad Transit", allt enligt Världsmästare Blomqvist.
2009 skulle alltså bli vårt år, nu skulle det alltså ske! Så i akt och mening att åstadkomma storverk hade vi förberett oss minutiöst. Noggranna tester av rallybilen: 2 ss på Alesvängen med tätt luftfilter och 5 ss på Esabrallyt med framvagnen ur led. Dessutom hade vi rekvirerat menyer från ett antal restauranger på respektive övernattningsort. Inget var lämnat åt slumpen!
Vi lever ju som bekant i en marknadsekonomi där vi styrs av Tillgång och Efterfrågan. Rally är inget undantag!
Efterfrågan på rallybilar i allmänhet ökar ju inför MSR och efterfrågan på Escorter ökade i synnerhet efter Alesvängen! Av sex startande Escorter i Alesvängen kom enbart en i mål. Resterande saknade något.
Boivie kom visserligen i mål, men saknade en hand på ratten, enligt bisittare Jansson. Vad Skoghag saknade vet jag inte, men han kanske längtade till de sköna stränder i Thailand. Vi saknade ett luftfilter med genomströmning. Adielsson saknade koppling, men han skulle inte åka MSR. Tom saknade större delen av framvagnen och längtade efter kontanter. Men mest av alla längtade nog Angerd! Först och främst efter några Valium för sig och sin bisittare efter den vådliga vurpan, men de längtade troligen också efter ett fräscht åkdon för MSR. Men han var långt ifrån ensam!
Utmärkande för rallyfolk, såsom t.ex. undertecknad, är att de är ute i god tid! Planering är ett honnörsord och förberedelser är mitt andra namn. Därför stegrades ringandet på min mobil om förfrågningar. Det lät som, vad jag kan tro, när missbrukare träffar en langare i en mörk port i Majorna. "Har du nå´t?"
För min del var det ganska enkelt. Escorten, från MSR 2008, lånades ut till Stig Blomqvist Motorsport där den skulle köras av Stefan Sollenfeldt. Så bilen fick sig en trailertur till Örebro där den sattes i stånd för tävling av erfarna mekar. WEY stod inte att känna igen när jag återsåg den i Jönköping. Lite hyfs hjälper tydligen även på en gammal Korpral!
Trots tappra försök gick det inte att hyra ut ex. Tossavainens Jaguar E-Type till Lasse Drotz. Trots att Lasse drabbats av akut bilnöd då motormannen Ante drabbats av en synnerligen olycklig eldsvåda, som utplånat stora delar av Antes livsverk samtidigt med Drotz nya Amazonmotor.
I Jönköping, på den kombinerade besiktnings- och startplatsen utanför Elmia, låg Skolresekänslan lika tjock som Prickens plånbok. Alla var glada och många var rent uppspelta inför det kommande äventyret.
De ledande teamen hade putsat och fejat sina servicebilar, verktyg, följebilar, husbilar, trailers, tält, reservhjul, bensindunkar, svetsaggregat, släggor och reservdelar i månader. Norrlund:s Rallyteam bidrog ju aktivt till att höja prydlighetsnivån inom Historisk Rallysport, då man redan för flera år sedan införde overaller med pressveck och sedan Minilitefälgar som standard och här hade man många efterföljare. Parkeringen bjöd på en provkarta av välpressade teamkläder och en tävlingsbil på standard plåtfälgar gick väl nästan inte att uppbringa.
Före start i rally är alla team jämlika, utom de team som är mera jämlika än andra team.
Till den gruppen hörde givetvis alla våra nu aktiva världsmästare i rally. Waldegård och Blomqvist hade fått sällskap av Juniorvärldsmästaren PG Andersson. En yngling som inte en gång var påtänkt när Björn och Stig radade upp den ena internationella rallysegern efter den andra. En liten pojke som gnällde över blöta blöjor när Björn tog VM i Ford/Mercedes och tappade mjölktänderna när Stig vann VM med Audi.
I MSR 09 behövde troligen inte Andersson J:r gnälla över blöta byxor för han var städslad av av Klädkungen Rolf Skoghag och dennes Ford Escort RS1600 var troligen vassare än PG:s gamla mjölktänder, även om bilen var ca 10 år äldre än chauffören. En riktig BDA Escort var dessutom troligen en maskinmässig uppgradering gentemot hur unge Andersson hade planerat rallyt. Enligt anmälningslistan skulle PG ha varit aktuell för högerstolen i pappa Morgans Ascona B.
Men strax före MSR hade pojken lånat pappas bil och så gick det som det kan gå ibland när pojken lånar pappas bil...........! Men när det slutat rulla och röken hade skingrats uppenbarade sig en solbränd Messias i form av Rolf Skoghag, som trots det rykande färska Asconavraket erbjöd PG styrning för MSR09 i Roffes RS1600. Somliga elaka tungor hävdar att det var just tack vare vraket, som den affärsinriktade Skoghag erbjöd unge Andersson körningen. Eftersom Skoghags Escort varit till salu en längre tid med klen utdelning. Hursomhelst så visade PG att han var stryktålig nog att fatta situationen då han var enbart skakad, inte rörd, så han tackade JA och så hade vi ännu en Champion på startlinjen. Pappa Morgan stod nu kort på både kartläsare och fortskaffningsmedel, men en värmlänning ger ju inte upp i första taget när det vankas rally så de frågetecknen rätades ut i tid till starten av MSR2009.
Björn Waldegård och Robert Jacobsson åkte som vanligt för Team Tidö i sällskap med teamägare David von Schinkeln och Mikael Persbrant. Alla tre åkte vita Porsche 911, där den mest standardbetonade farkosten hade avdelats till chefen David. I övrigt var det "värsta grejorna" och det var även uppbackningen! Med vackra teamkläder, vars pressveck inte stod Norrlunds efter, gjorde de synbar reklam för ett glasögonföretag men i övrigt utgjorde de ett veritabelt cirkussällskap. Där fanns bildligt talat allt: hästar, elefanter, kameler, clowner, ekvilibrister, kameramän, fanclub, autografskrivande och över alltsammans låg direktörens fasta men vänliga hand. På servicesidan hade de samlat större delen av Sveriges samlade rally Porschekompetens med Perry, Dick, Magnus Wigren o Björsa. Enbart popcorn försäljning och ballonger till barnen saknades! Ett i sanning vackert team som tillför flärd och attraherar uppmärksamhet från breda lager till Historiskt rally på ett sätt som ingen vågat drömma om för några år sedan!
Stig Blomqvist, som troligen upplevt både flärd och uppmärksamhet i rikligt mått, var i MSR med ett eget team under eget namn. Det bestod av två rallybilar plus en mäktig backupkaravan. Den senare var rätt matintensiv så det blev ofta Söderqvistens o mitt favoritstopp på serviceplatserna, man blev inte besviken. Mäster åkte själv i den RS1800 som Ana Goni och Stig åkte med förra året, men nu hade han inte vägledning från Venezuela utan från Tranås, via Leif Ahlin. Dessutom var de utrustade med en tracker "spårare", som fortfarande kan avläsas på www.sbtrack.se , ifall de skulle köra helt vilse. Trackern ger besked om fart och distans på ss så det kan vara intressant läsning för intresserade.
Att de tre nyss nämnda ville ha ett ord med i laget när de riktigt stora pokalerna skulle delas ut ligger ju i sakens natur, men vilka övriga kunde tänkas jaga den fiktiva vinstpremien?
Att Sveriges snabbaste Ford Transit-chaufför, Tony Jansson även benämnd Roten/Humlan, åker för att vinna är väl ingen hemlighet och så var säkert intentionen även under MSR09. Huven på hans Escort verkade dessutom lite svartare än vanligt, tyckte vi oss se, vilket kunde vara ett illavarslande omen för medtävlarna.
Mångfaldige svenske rallymästaren Kenneth Bäcklund kan väl knappast starta i ett rally utan att benämnas favorit, oavsett klass eller fordon, och MSR2009 var inget undantag. Han var anmäld i en Volvo 240T, men hade efter svårigheter med att hitta korrekta grupp 4 klassade Volvo-delar lagt ner projektet till förmån för en enklare lösning via en ex. Frank Mårdh Opel Ascona A.
Jämfört med Waldegård och Blomqvist är dessutom Bäcklund och Jansson närmast att betrakta som juniorer vilket borde tala till deras fördel, om inte annat så på lång sikt..... Junioren Andersson är ju i våra kretsar närmast är att betrakta som ett blöjbarn! Om än ett ovanligt snabbt sådant!
De flesta tippade nog att segraren skulle komma ur den här gruppen, men det fanns också en hel räcka av vassa besättningar i ytterst kompetenta bilar som ville ha sitt ord med i laget. Dessa kunde grovt sett delas upp i två delar: Gamla storstjärnor och nu aktiva Klassikerförare alltså "Has beens" och "wannabes"! Notera att uppdelningen är grov!
Bland de förstnämnda fanns t, ex, Gert Blomqvist i sin mäktiga Pegga V6 Coupé, Leif Asterhag i en ex. works 16-ventils Toyota Celica, Erik Eken Johansson i en Audi Quattro, Jan Sellholm i en Cross-Flow Ascona A, PO Davidsson i en Volvo 240, Kim Sevenius i en Opel Ascona A som de tyvärr inte lyckades få igenom besiktningen och troligen även flera som jag förbisett.
Definitiva "Wannabees" med stor potential fanns i det gamla vanliga gänget anförda av dåvarande ledaren i HRC Gunnar Fredriksson i SAAB V4.
Det fanns också utländska deltagare och då räknar vi ju inte finnarna, vilka vi ju gärna anser som "nästan" svenskar i rallysammanhang, även om deras dialekt är mer svårförståelig än skogsskånska. Finnarna fanns på plats ledda av Jukka Westerback/Timo Tuominen i BDA-1. Markku Taipale och Alix Malmsten hade tagit sig över viken för att se till sin tidigare produktion av Escorter och de hade tagit med sin "jättestora Ascona". Av Ole Ströms stora E-Merca från förra året hade det bara blivit en tummetott i form av en Golf 1:a, men Jan Lillqvist fick i alla fall fortfarande plats. Som vanligt hade alltså Herra Ström en udda rallybil, men i det här valet får han troligen fler efterföljare än på det tidigare Merca spåret.
Sedan fanns det glädjande nog en hel kontingent från Österrike som anfördes av Österrikes Historiska Mästare Ernst Harrach i en Mitsubishi Lancer Turbo.
Sammanfattningsvis kunde man ana att de skulle verkligen bli åka av uppe i toppen. "Winning do not come cheap", sa Sir Winston och det skulle troligen gälla under Midnattsolsrallyt även 2009. Det skulle kosta många Storstrut att ligga på topp!
Stopp, stopp, stopp kanske du ropar nu? Nu vet vi allt om de personliga förutsättningarna, men fanns det några nya spännande bilar på startlinjen eller var det samma gamla skrot som alltid? Svaret är både JA och NEJ! Fältet bestod som vanligt av smör-och-bröd-bilar som välkända Ford, Opel, Volvo, SAAB och Porsche, men det fanns också det som var nytt och därmed lite spännande.
Billy Johansson hade hottat upp en ylande Mazda RX3 till fantastisk fart i gammal god Säffle-anda, Ole Ström var där med en Golf 1:a och PO Davidsson kom med en Volvo 240 vilket antagligen kommer att bli genombrottet för modellerna i historiskt rally. Erik Eken Johansson hade dammsugit hela Västra Hemisfären efter grupp 4 delar till en Audi Quattro, Ernst Harrach kom med en i Sverige ovanlig Mitsubishi Lancer Turbo, men undrar just om inte Anders Kulläng gjorde ett försök i den modellen när det begav sig? Leif Asterhag åkte en 16-ventilers Toyota Celica, medan Hans Gustafsson fick nöja sig med en Toyota Starlet, också nya modeller i den historiska rallysvängen. Nisse Schöns S-Klasse Merca har vi kanske vant oss vid, men bröderna Alavik gladde många med sin Mercedes SLC. Lennart Larsson åkte Porsche 356 och det är ju en ovanlig bil i rallyklassen och Patrick Toorell gladde alla Lanciaälskare med sin Fulvia Coupe 1,3 Rallye HF. Det fanns också ett par VW Bublor och en DAF vilket tyvärr inte hör till vanligheterna i Klassikerserien.
Regularitybilarna onämnda, så fanns det säkert också fler spännande bilar som jag missade, men sammantaget var det en ovanligt vacker samling historiska rallybilar som samlats i Jönköping denna sköna sommardag i mitten av juli 2009 för att med gemensamma ansträngningar ta sig hela vägen till Karlskoga. Kuriosa i sammanhanget var att sex (6) stycken av bilarna vid en eller annan tidpunkt stått i mitt garage!
Spelet kunde börja!
SS1 Elmia "nån kilometer"
En showsträcka som gick i anslutning till service och besiktningsområdet. Mestadels asfalt men även en del grus nere på baksidan. Otroliga mängder av åskådare så jag hoppas verkligen man tog inträde. Sträckan hade legat öppen under en del av dagen för att den som så önskade kunde promenera runt för att memorera svårigheterna och sträckningen. Asfaltdäck var förbjudet.
Söderqvisten och jag andades med långa, djupa gammalmans andetag i Peltorhjälmens värme i kön fram till starten, som går med 30 sekunders mellanrum. Ola Strömberg höll stor speakerlåda i bakgrunden, han kan verkligen låta munlädret flyta den mannen.... Vi hade av nästan principiella skäl inte brytt oss om att gå banan då vi hävdat att vi var i Jönköping för att åka bil inte gå Power-Walk. Men strunt samma, asfalt var ju vår specialitet, eller............ De nedslitna 13" Kuhmo grusdäcken spinner ystert på den torra asfalten pådrivna av ilskna BDG hästar när starten gått. Snabbt runt första hörnet höger o i med tvåan, spikrakt lite utför, trean i, vinkel vänster närmar, nipp på bromsen, i med tvåan, rakt igen, trean. Brett, vinkel höger, nipp på bromsen, tvåan fullt spett och det går ju finfint det här. Nerför brett, hårnål vänster, vägen in mellan träd och uppför, men redan i ingången till hårnålen på väg ner stöter vi på problem då vi bromsar hårt men nästan bara på bakhjulen som låser sig o bilen snurrar nästan runt. Lyckas få in den i hålet mellan träden och spikrakt uppför. Ettan, tvåan i, trean i justerar vågen. Hur var det nu: "right is rear?" eller var det tvärtom, försöker tvärtom kommer till hårnålen. Right WAS Rear! Efter en vidlyftig sväng är ute i smågruset kastar vi oss bakom en jordhög och grusunderlag. "Skall vi försöka ta det lite lugnare resten av vägen", säger den kloke kartläsaren och det är bara att hålla med. Det är ju tre dagar kvar!
PO Davidsson rattade sin Volvo 240 till en överraskande SS-seger. Sedan var det idel kända och väntade märken som Tony Jansson, Kenneth Bäcklund, Björn Waldegård och Stig Blomqvist. Stefan Sollenfelt, Escort tog en, för mig, överraskande 6:te plats följd av snabbe Mats Myrsell, Porsche. Vi kom avsevärt längre bak, men nu hade vi i alla fall luskat ut hur man vred vågen, så något gott hade kommit ut av SS1.
Innan nattvilan skulle middag avätas på det närbelägna kionferenscentret. Det var ett arrangemang som ingick för förare och kartläsare, men kunde köpas separat för övriga teammedlemmar, etc. Det som räddade middagen för mig var att jag fick trevligt sällskap av Stenungsunds-Stormarna och delar av Värmlandsmaffian och att vi inte köpt extra middagsbiljetter till servicefolket.
Sällan har så lite, av så dålig mat, funnits på en buffé som underhållits med sämre serviceanda till ett så oanständigt högt pris, som på Elmia i Jönköping denna sommar 2009. Jag tyckte att det från köket hördes finska med stark Sysmä-dialekt. Att erbjuda detta skämt till buffé var skamligt, att dessutom ta betalt var faktiskt upprörande.
Söderqvisten, som är en berest man vid stadd kassa, åt däremot en utsökt Biff med lök på det närbelägna hotellet då han har utvecklat en starkt skeptisk inställning till uttrycket "Buffe ingår". Det var ett klokt val!
Så för oss hade den största behållningen med dagen, förutom det sociala livet på serviceplatsen, varit att se Frank Mårdh braka iväg från startlinjen med sin Ascona 400. Det var mäktigt, men det kommer vi aldrig att erkänna varken Söderqvisten eller jag!
Eftersom en Opel varit dagens höjdpunkt så kan väl allt bara bli bättre imorgon, eller hur?
