Midnattsolsrallyt 2009 16

Midnattsolsrallyt 2009 16-19/6

Dag 4

God Morgon!
Att gå upp i svinottan i Bovallstrand brukar betyda makrilldörj, men så var inte fallet. De randiga läckerheterna fick simma ifred för mig denna söndagsmorgon och skall sanningen fram så brukar inte min närvaro nämnvärt störa de randiga stimmens silljakt speciellt mycket. Men idag siktade vi på större byten än några spinkiga makrillar!

I Årjäng fanns det ett helt startfält sugna rallybilar och bland dem en hungrig Volvo-ägare som siktade på middag, på min bekostnad!
Sundin, som redan ledde stort på lördag morgon, hade utökat ledningen och låg nu milsvida före oss. Lördagens ss lämnade en hel del i övrigt att önska vad gällde fart för oss, när vi med ögonen röda av sömnbrist sökt oss mot Värmland. Så inte för Sundin, som antagligen gått till sängs och somnat redan före Rapport. Han hade glatt laddat tungt på dalsländska och värmländska grusvägar. Smällt till med både topptider och värmländska björkar!

Vad som var nästan lika illa var att vi inte en gång lyckats uppnå Rotens mall för ett totalt misslyckande! "Hellre står jag i skogen än kommer in på 17:onde plats".
Om bara servicen haft en skarp kniv, fanns Harakiri som alternativ för att rädda ansiktet. Men självmord är inte enkelt med ett fälgkors, 17:onde plats låg ju en bra bit fram och vi hade åkt mitt på vägen!
Nåväl, strunt samma i att rädda ansikte genom att säga upp sig från den här världen! Vi, "back-benchers", som redan vant oss vid ett liv som försumbar kanonmat för Roten och hans gelikar är ett tåligt släkte. Därför skulle vi förhoppningsvis lida oss igenom ännu en dag och under tiden finna de mycket små glädjeämnen som enbart är förunnat de försumbara. Om man inte trott på det, så hade det varit lika bra att vända i Bärfendal!

När det går riktigt dåligt så måste man ändra på något och att det gick dåligt hade vi ju Rotens ord på, så ÄNDRA var ordet för dagen.
Vi gjorde ett val som var lika enkelt som naturligt. Jag hade dubblat sömndosen, jämfört med föregående natt, och var nu förhållandevis utsövd eftersom det inte finns några raggarbilar i Bovallstrand och 50-års kalas även serverar Ramlösa nuförtiden. Det hade inte heller funnits några raggarbilar i Årjäng, men raggare och Ramlösan var tydligen slut, eftersom Söderqvisten hade hållits vaken av ivrigt festande raggare. Rollerna var alltså omvända och därför satsade vi på 15" hjul!

15" skulle enligt expertisen ge bättre fäste och det var givetvis bra. Dessutom skulle de större hjulen ge bekvämare gång, mjukare körning och därmed lägre motorljud vilket kunde vara efterfrågat om kartläsaren ville nicka till lite. Vi åkte ju inte på noter och de väganvisningar som fanns var vanligtvis vägbyten och de brukade ändå kommenteras från högerstolen med "samma som förra". Så vad fanns att förlora! 15" blev det i form av ett set "second hand" manliga Kuhmos från Stig Blomqvist. Om Zlatans gamla fotbollsskor går på auktion för 1000-lappar, borde väl även Blomqvistens avlagda däck var gångbara!

Blomqvist behövde antagligen nya däck för han hade sladdat ner på andra plats. Men nya ettan Kenneth Bäcklund kunde inte vila på lagrarna då ledningen var mindre än 5 sekunder. Efter dem var det dryga minuten till Tony Roten Jansson, som följdes av Gert Blomqvist och en finfint åkandes Anders Prick. Sedan Myrsell, Asterhag, Björn Bäckström och Sellholm.
På tio i topp fanns det alltså en Peugeot, en Porsche och en Toyota samt 3 Ford, men hela fyra stycken Opel. Ja, du kan ju själv räkna ut vad som hänt med priset för medelbilen på tio-i-topp!! Inte en gång värt mödan att räkna samman!

Där vi startade fanns också Opel, massor av Opel! Vi var omgivna av Russelheimprodukter från den nyare klassen.
Före oss startade Morgan Andersson och Anders Fredriksson i Sveriges mest bearbetade Opel Ascona B. Den bilen bör utgöra en stabil intäktskälla för Årjängs Lack & Rikt! Sällan har väl bilen gått en tävling utan att innehavaren av Lack & Rikt tjänat en hacka vid hemkomsten. Morgan lär ha fått bilen i födelsedagspresent, men när han lägger ihop alla reparations fakturorna kanske han önskat sig en slips istället. Vem vet?! Värmlänningar är i och för sig ett tåligt folk när det kommer att handla om dansband, rally eller travhästar. Och tåliga det behöver de vara.......

Efter oss startade Gotlänningarna Peter Arenvi och Michael Björkander i en Opel Kadett Rallye 1978. Det var vad de hade uppgivit i anmälan, men jag undrar faktiskt om det inte var en Kadett GTE de åkte. Den "riktiga" Kadett Rallye var ju en "fin bil" med spännande vägegenskaper från slutet av sextiotalet och såg inte alls ut som vår förföljare. Hur som helst vi var omgivna av Opel, så varje förändring borde bli en förbättring!

Gårdagens kamrater Eken i Audi och Jönsson i Porsche hade lämnat oss för att sträva uppåt i placeringslistan. Eftersom även första dagens kamrater, Nilsson i Opel och Davidsson i Volvo, tagit samma väg, borde vi egentligen utropas till det rallyts mest perfekta sällskap. Vi verkar ta fram det bästa hos besättningarna, alla ekipage avancerar i prislistan om de startat ihop med oss! Varför det är så kanske man inte vill veta svaret på............

Låt spelet för sista dagen börja! Rein ne va plus!

SS14 Häljebyn

Finfin ss med start i svag uppför. Fuktigt skogsväg, men med hård vägbana och löst grus utanför spåren. Jämn väg, men relativt smalt. Gick över höglänt terräng med tallskogar, mossar och impediment innan den föll ner mot bebyggda trakter. Harmonisk väg, men med små "sprätt" här och där. Absolut en "ko-stig", enligt Jukka, Ole och pojkarna, men de finska korna hade troligen tagit sig fram om än med möda.

Vi fick något att bita i med våra jättelika ex. Blomqvist bakdäck. Man riktigt hörde motorn sucka: "vad är det nu för j-skap ni hittat på"! Vi tar oss i alla fall iväg och ryktet var absolut sant. Greppet på drivningen är mycket bättre med ½-slitna 15" 205 än nya 13" 195, vilket säkert delvis beror på att vi får för hög utväxling med jättehjulen. Det är dessutom avsevärt bekvämare då bilen går lite lugnare och tystare för nu varvar det inte ut så snabbt på resp. växel. Eftersom vägen är harmonisk, såsom hela framfarten, håller nästan Söderqvisten på att vaggas till sömns mellan "sprätten". Men, vi vaknar åter till sans då det kommer ut folk på vägen och vinkar ner oss....... Var har hänt? Var det månne bilen som startat före oss? Skulle ägaren till Årjängs Rikt & Lack åka på ännu en semestermånad i Thailand??

Blomqvistar i parti och minut vann sträckan! Stig dryga sekunden före Gert, sedan Sellholm, Bäcklund och Jansson följda av Sundin, Eken, Asterhag och Waldegård. Sedan Escortåkarna Bergdahl och Prick som gick in på samma sekund. Med bilar, som i alla fall när de lämnade Wales var identiska, men nu gick på två helt olika däckskoncept. Bergdahl åkte på så smala däck som gick att köpa, medan Prick gjorde precis tvärtom och valde mycket manliga bredder från Frankrike. Men ändå gick det precis lika fort! Livet är förunderligt i Värmlandskogarna.

Det var en jublande bra SS, men mest av alla jublade nog Årjängs Lack & Rikt. För mitt på vägen, framför oss, stod ett lysande renoveringsobjekt och dess välsituerade ägare Morgan Andersson. Självklart stannade vi för att se efter besättningen och hjälpa till med att baxa undan bilen. Men både förare och kartläsare var kuranta och någon hjälp hade antagligen inte behövts för Andersson var på ett humör som gjorde att han i princip lyfte bilen ensam. De tackade för visat intresse så vi kröp in och spände fast oss igen för att ta oss vidare mot mål.

SS14 härjade svårt hos Opel Ascona B gänget. Morgan Andersson, Mats Thorzelius och Lennart Eriksson lämnade alla in tidkortet. VW bubbla gänget halverades då Stefan Eliasson också stannade för gott. Även Miriam Walfridsson och Krister Wigren fick ge sig då de drabbats av motorhaveri i sina SAAB Sport.

Klicka på bilden incar 14 MB

SS15 Stömne

Ännu en finfin SS av Värmlandskaraktär och med ordentlig längd. Alltså ganska snabb och flytande karaktär på inte alltför bred väg. Fortfarande fuktigt i markerna men vägen höll finfint trots regnet. Även på den här sträckan var det mycket folk ute i skogen.

Vi luffade vidare på våra 15" och vi tyckte faktiskt vi fått upp lite fart redan på förra sträckan. I alla fall innan Morgan Andersson satte upp sin vägspärr. Nu rullade det på riktigt bra och vi kunde ju dessutom blåsa faran över för eventuella snurrande hemmaförare med tycke för Lack & Rikt. Framför oss hade vi nu Målarmästare Davidsson och han lackar troligen själv, så han vet vad det kostar att blåsa av vägen!

Stig Blomqvist vinner igen och har nu genomfört plan A. Han leder även totalt före Varas stolthet Bäcklund, som tog andra plats på SS15. Sedan kom hela kopplet i vanlig ordning, med hungriga Sundin in på en nionde tid, vilket ju egentligen var helt onödigt snabbt! 12-13 minuters åktid!

Anderstorps Walthersson bryter i klassledning med bakaxelproblem på sin LoCort, Gunnar Fredrikssons V4-motor ger upp efter att han varit snabbaste SAAB åkare större delen av rallyt, Erik "Eken" Johansson, som var på stark uppgång, tvingas kasta in handduken efter åtta sorger och elva besvär med tekniken i sin Audi.

Service strax utanför en kyrkogård, vilket ju var passande!
Vi begravde våra numera utslitna och dödförklarade 15" hjul till förmån för fyra friska 13" Kuhmo! Eftersom vi har GPS i bilen har Jesper Söderqvist följt vår framfart via Internet, med hastighetsuppgifter i realtid, och han är inte imponerad. Tyvärr hade han även tillgång till data från Stig Blomqvists GPS och det var hans hastighetsuppgifter som han jämförde med. Vi försökte då förklara att vår snik-GPS bara sände en signal då och då, medan Stigs sände fem gånger i sekunden ,så våra hastigheter var mer att betrakta som genomsnittsfart än Stigs realtidsfart. Jesper såg klart skeptisk ut när vi drog iväg!

Skeptiska var Söderqvisten och jag också till Roadbooken, en stund körning efter service. "Hur i herrans namn kunde de missat att markera den här stora korsningen och även de här skyltarna. Ja, ja jag säger då det............. "
Men, som så ofta när man kastar sten inomhus så krossas det rutor och vi var troligen inte ens på rätt kartruta när vi beslöt att stanna för att se efter var i Värmland vi var. För vi var väl i alla fall kvar i Värmland?? Vi bestämde oss för att köra på ännu en bit då vi anade att vi åkte åt öster och då borde Vänern ligga i vägen för alltför vidlyftiga felkörningar. Och vips dök det upp en räddande skylt som glatt förkunnade SÄFFLE. Nu kunde vi åter ta ut koordinaterna i våra gamla huvuden för vi visste ju att kom vi bara till Säffle så skulle vi kunna ta 45:an till Karlstad, som var nästa anhalt på vår, tidvis förvirrade men, alltid trivsamma resa.

SS16 Superstage Färjestad Travbana

Här har vi åkt förut och då var det sista sträckan på MSR2008. I annat fall är vi skeptiska mot travbanor där man anar "fixade" löp, typ Årjäng. Sträckan är inte lång, men bökig och mjuk. Så här gällde väl bara att ta sig igenom utan att tappa hedern, då hela servicemaffian från de flesta team fanns på plats för att med sina kännar-ögon bedöma fart, växelval, gaspådrag, spårval, rattutslag, etc, etc

Vi drar iväg längs startraka som är på asfalt. Med 13" hjul är det åter riktig skönsång i maskin och allt verkar lättare på något vis. Lättare var däremot inte bortre långa svängen för där kommer vi in alltför fort och tvingas ta ett riktigt omtag. Synd, men nu blir det lunch......!!

Tio-i-topp startar med Stig Blomqvist och slutar med Jan Sellholm. Lejonet Jukka Westerback gör sin bästa SS på rallyt, så man kan inte annat än bli tveksam när man hör finnarna gå på om att de vill ha breda, snabba vägar. För mig verkar det som de finska karlakarlarna mest gillar små korta bökiga rallysprintar på 1:an, 2:an och lite 3:an.... För säga vad man vill om SS16 Färjestad, men bred och snabb Finlandsväg var den inte!

Här passade givetvis Uppsäll på att bryta, då servicen fans strax utanför grinden! Han är verkligen uträknad den mannen.

Lunchen var en kombination av varmt och kallt.
Maten som serverades i det kyliga råa tältet var väl inget uppseendeväckande, men det var däremot Lasse Jönssons bilsamling som fanns strax bredvid. Mr Jönsson hade öppnat portarna till sin bilsamling med stort B. man blev varm både av synen och klimatet inne i Jönssons bilhall.

Somliga blev så till den milda grad tagna av att få se hur riktiga sportbilar ser ut, att de svimmade när de smält intrycken. Jörgen Einar lyckades i alla fall få stopp på sin P1800 innan han föll i koma så ingen kom till allvarlig skada. Einar själv piggnade också till efter att han på sjuksängen fått tag på tidningen "The 911 & Porsche World", som botade abstinensen.

På vägen till SS17 var det passering i ett samhälle och det höll på att ända med förskräckelse för Firma Söderqvist & Axelsson. Det var en sådan där passering, på en genomregnig huvudgata där man skulle upp på ett podium i ösregnet, som vid tillfället synes helt onödig. Enbart närmast sörjande och byns A-lag hade trotsat regnet så publiktillströmningen var sparsam.
Sparsama var också våra växellägen. I kön fram till podium kör jag med ettan i, men när det strax skall bli vår tur lägger jag i friläge och när det blir vår tur skall jag lägga i ettan igen. Icke! Eftersom ZF-lådan är 5-växlad med dogleg läge ligger backen ovanför så jag stoppar in backen för att få längre slag till ettan. STOPP, med backen i...... svetten rinner till sekundsnabbt längs nacken och jag fipplar en stund med spaken till det släpper. PUH........... i med tvåan och skumpar iväg.

SS17 Gammalkroppa

Nu är vi Värmland, det hörs på namnet. De älskar ändelsen "kroppa". "Namnet Kroppa är dialektal bestämd form av kroppa "klimp, klump", troligen i den speciella betydelsen "bergknöl" (källa Värmlandsrötter)" .
Sträckan gjorde skäl för namnet då det fanns massor av bergknölar längs med hela vägen, vilken gick genom en skog för att sluta vid en sjö, tror jag. Regnigt och halkigt typ "slept" om du kommer i håg vad det betydde. Ibland var det halkigt, väldigt halkigt och rent förfärligt "slept". Rytmisk fin SS i Värmlandsanda, alltså smal och snabb, med löst grus i kanterna.

Vi rullar fram mot starten efter lite väntetid, under vilken vi haft ett trevligt samkväm med våra kamrater runt omkring oss. Sista riktiga sträckan väntar. Jaja! Under glatt samspråk med min reskamrat där vi står på startlinjen lägger jag i ettan, men ki lägger då i backe för att få slag................... Backen i låst läge!! Nu är goda råd dyra. Fipplar med spaken, men inget händer. Nioåfem o upp med kopplingen. TK folket flyr mot skogen, en gång till o backen ramlar ur. Friläge - Halleluja! I med tvåan och vi skuttar iväg när stolpen har slocknat. När vi väl fått upp normal andning, på både bilen och besättningen, rullar det på riktigt riktigt bra faktiskt. Vi dundrar fram, tycker vi men det var fasligt vad det växer varningstrianglar här i skogen... I slutet av sträckan, i en tvär vänster, står en Michelingubbe i Sparcooverall och vinkar. "Vem är det", frågar jag. "Jag ser inte", svarar Söderqvist och lyfter på glasögonen, "du får sakta ner så vi ser vem det är", fortsätter han. Jag bromsar. "Men det är ju SUuuuuuuuuuuuuuuuuundiiiinnnnnn!", vrålar vi samfällt när vi känner att bilen tappat greppet mitt i svängen och på all fyra hjulen. Bilen bara glider i gojan och det är halkigare än på en toa ring på en bögklubb vid stängningsdags.
I den låga farten glider vi som i ultrarapid. Halvvägs nere i diket får vi fäste på ett bakhjul så bilen drar sig sakta upp på vägen igen, strax före den stora vägtrumman som vi sett nere till höger. Tack gode Gud för Sundin och svaga ögon!
Återstoden av sträckan skrider vi värdigt igenom!

Värdigast var Blomqvist som åter tar en SS-seger och sedan följer det gamla vanliga gänget, nästan, ner till 10:an Hagberg som tar stryk med 27 sekunder av 1984 års Världsmästare i rally.

SS17 krävde sin tribut av Ola Stokka som bröt med sin PV i klassledning. Christer Steen som troligen var snabbaste SAAB i rallyt bröt också, samt Bosse Sundin som var snabbaste Dalslänning i rallyt när han bröt. Men det var fram TILL SS17. Det vill säga till starten på näst sista sträckan. Följaktligen två sträckor kvar att mäta tid på innan MÅLET där resultaten sammanräknas och totalplaceringarna delas ut. Haren o sköldpaddan, du vet....

Med andan i halsen och regnet trummande mot taket tar vi emot tidkortet för sista gången och sätter kurs mot Karlskoga. Där väntar service och en sista snutt, avslutningssträcka, troligen på asfalt. Jag får lova att inte stoppa i ettan av misstag och definitivt inte backen! Det var väldigt nära att vi gjort en "Roten" där ute på SS17. Men tack vare den rara Sundins vinkningar och våra dåliga ögon hade vi saktat ner tillräckligt för att bilen inte hade fart nog att göra en "Andersson". På måndag blir det en tur till optikern för nya glasögon och vi kommer att förklara Dalslandsmästerskapet som oavgjort! En självklar funktion egentligen. För med korrigerad syn hade man ändå inte kunnat äta på Riksrasta i Brålanda.................

Service Karlskoga
"Regnet det bar öser ner", sjöng Siw Malmkvist 1970. Hon tillade att "man är våt om både skor och strumpor" och även det stämde perfekt! Precis så var det där mitt på den vattendränkta grusplanen. Vi samlades inne i Söderqvistens servicebuss, bland taljor, 50-tons domkrafter och annat hemtrevligt, för att avvakta starttiden för SS18. Inga åtgärder behövdes på bilen, som vi kunde utföra med de tillbuds stående medlen, så det var bara att avvakta.
Mitt i alltsammans uppenbarar sig Sven-Åke som erbjuder husrum för natten i Degerfors, men vi måste tyvärr tacka nej då vår håg ligger åt annat håll än Degerfors denna kväll. För min del längtade jag bara efter att få sova utan skränande raggarbilar och ilskna väckarklockor.

SS18

En sväng runt på några asfalterade cykelbanor med målgång framför Nobelhallen.

Vi startar på tvåan och den åker vi hela vägen på. Vi tar oss i mål, om än skadeskjutna, på Midnattsolsrallyt 2009!

Klicka på bilden för dagens video 20 MB

Som du säkert vet vid det här laget så hade Midnattsolsrallyt 2009 en mycket värdig totalvinnare i Stig Blomqvist/Leif Ahlin med Ford Escort RS1800.

Som du säkert också kommer ihåg fanns det under en kort tid även en annan totalsegrare, vilken jag noggrant undvikit att nämna. Skälet är ju uppenbart, då detta ekipage diskvalificerades i den tekniska efterkontrollen och togs ut ur prislistan. Följaktligen har man inte deltagit i tävlingen, efter vad jag förstår.

Regularityklassen vanns av skåningen Per du Han med rutinerade norske kartläsaren Oddvar Moland i en Porsche 911. Bilen borde vara ganska van att stå på en rally prispallen då den körts av Björn Waldegård en gång i tiden och även Oddvar lär ha tränat på pallen, men för Per var det nog en ny upplevelse i rallysammanhang. Hoppas att han gillade upplevelsen och kommer tillbaka för mera!

Övriga klassvinnare, utan inbördes ordning, var:

Gert Blomqvist/Jan Svanström, Peugeot 504 Coupe

Anders Prick/Per Lidström, Ford Escort RS1800

Mats Myrsell/Svennis Karlsson, Porsche Carrera RS

Hans Gustavsson/Björn Gustavsson, Toyota Starlet

Lasse Jönsson/Åke Bryggarn Andersson, Porsche 911

Thomas Theorin/Sven Göte Bolmenius, Volvo Amazon

Leif B Andersson/Rickard Forsell, Ford Cortina GT

Ole Ström/Janne Lillqvist, Volkswagen Golf

Sune Westerlund/Jonas Westerlund, Volkswagen 1303S

Per-Arne Sjöstedt/Robin Sjöstedt, SAAB Sport

Roland Appelskog/Leif Carlsson, BMC Cooper S

Göran Hedefalk/Patrik Hedefalk, Volvo Amazon Sport (1961)

Göran Tyrbjörn/Per Johansson, Daf 66 Maraton

Douglas Kennborn/Berne Kennborn, Porsche 356A Speedster

Störst chans att vinna har man alltså om man heter Per, då det är fyra Per representerade på listan. Om det har något att göra med att den utomordentliga MSR Generalen heter Per Carlsson vet jag inte. Men det var å andra sidan ingen garanti för vinst, även om jag själv också har mycket goda erfarenheter av just Per i rallysammanhang.
Det bästa receptet för vinst är troligen att åka rallyt med ett öppet sinne och njuta av de händelser som råkar komma ens väg. Det kan vara en kul sväng, en torr serviceplats, en genväg till nästa service, en bra SS, en god historia, trevligt samkväm, ett tyst hotellrum eller kanske bara ett billigt ställe att köra av vägen på när man ligger på 17:onde plats. Alla har ju sina preferenser.

Lasse Jönsson och Åke Bryggarn Andersson kom in på den förhatliga 17:onde platsen, dessutom med hel bil. Att de hellre valt att stå någonstans ute i skogen ställer jag mig tveksam till, inte minst på grund av regnet. De belönades för sin idoghet, inte bara med torra fötter, utan också med en klassvinst så de var nog mer än nöjda.
Att vara nöjda var de säkert inte ensamma om i den stora rallykaravanen. Många var de som myste förnöjt, om än med lite trötta ögon, vid målet i Karlskoga. Och mest nöjd av alla var troligen Årjängs Lack & Rikt, då det ju inte finns något som går upp mot stadigt återkommande och solventa kunder!

Den som varit på resa har alltid en historia att berätta, sägs det och Midnattsolsrallyt har varit en resa i tid och rum. I år var inget undantag! Det bästa med rallyt är ju, för övrigt, att ingen är satt på just "undantag".
Alla får plats och alla verkar välkomnas med lika glada miner. Utom vid buffen på Elmia och om man inte anmält sig i tid eller blivit bortsorterade.
De som är någon, de som har varit någon, de som tror att de är någon, de som vill bli någon, de som inte blev någon i år heller och så alla vi andra, kanonmaten, som bara var där för Känslan. Känslan av att få sträcka ut med en gammal rallybil och leva "rally" i några dagar. Sträcka oss mot en annan tidsepok, när en Storstrut kostade Enotjugofem!

Att berömma Midnattsolsrallyts General, dess organisation och de arrangerande klubbarna brukar ge klen utdelning, då de verkar nästan immuna mot smicker. Som skribent känner man sig som Bonden som stod på BB och såg sin taniga baby för första gången: "Man får vara glad åt att få igen utsädet".
Därför blir det inga haranger om hur bra de var, hur smidigt allt löpte, vilka fantastiska vägar de bjöd på och hur trevligt bemött man blev överallt, trots surväder. Per Carlsson har förädlat och förvaltat det pionjärarbete som Britta och Jårs Damberg överlämnade efter att ha startat upp Midnattsolsrallyt efter många års dvala.

Teamet skingrades för vinden efter målgång som en fröfärdig maskros i en gräsklippare. "Bror min" och Billman drog till Göteborg med trailer och rallybil. Ingenjörn med Jesper och Jonas satte iväg för att rädda något värmekraftverk från undergång, medan jag lämnades ensam kvar för att på egen hand få ta mig till Bovallstrand för att sova.

Ensam i bilen på vägen hem kunde jag sammanfatta Midnattsolsrallyt 2009. Det hade varit en resa som väl motsvarat våra förväntningar och som bar många positiva minnen med hem.
I väskan låg en kamera med några nytagna foton, men tyvärr ingen bild på Kerstin Andersson. En halvdrucken ljummen dricka fanns också kvar, medan smörgåsarna var uppätna. I portmonnän läge en skrynklig sedel och några mynt, så vid nästa mack skall jag stanna för att köpa mig en Storstrut. Även om det regnar och den kostar 22 kr!

Höjdpunkten på rallyåret 2009 var över! Vi kom på 18:onde plats totalt och 10:a i klassen, men bilen var relativt hel!

Första dagens var höjdpunkt en Opel, andra dagen en dikeskörning, tredje dagen två norrmän i en fruntimmersbil och fjärde dagen Bosse Sundin (hittar ingen bild). Så visst blev det bättre o bättre hela tiden, eller hur.........?!

Ja, se det var väl också en riktig skröna....

Stort tack till: http://galleri.lollosbilder.se/ för lån av bilder.

Stort tack till Morgans Rallyfilm www.morgansrallyfilm.se för lån av videomaterial

Stort tack till Michael Tholander, vars adress jag slarvat bort, för lån av bilder

Stort tack till Ericsson Motorsport www.emotorsport.se för lån av foton

Och STORT tack till MSR:s vassaste Service Crew: "Bror min", Billman, Jonas och Jesper!

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!