Midnattsolsrallyt 2009 16

Midnattsolsrallyt 2009 16-19/6

Dag 3

Hej igen!
Väckarklockan, mobiltelefonen, var mörkröd av ansträngning innan ägaren till densamma orkade sträcka ut handen inifrån det varma täcket för att trycka på "snouze". Gode Gud, ge mig bara fem minuter till..............
Nattsömnen i Trollhättan hade varit kort och eländig. Må regionens alla Chevor, Plymor och feta Fordar ha drabbas av multipla rambrott till nästa år!

Till frukost mötte jag en otrevligt pigg och utsövd Ingenjör och kartläsare, vilken givetvis haft ett rum in mot gården. Med god aptit lastade han in ägg, bacon och mackor, medan jag enbart lyckades få ner en kopp kaffe. Ute regnade det stillsamt så vädret var vått, rått och kyligt, såsom det oftast var denna sommar 2009. Klimatet var helt i klass med sinnesstämningen hos chauffören efter raggarnas framgångsrika raid mot John Blund. Dessutom hade Sundin försvunnit mot horisonten så det såg verkligen illa ut i Dalslandsmästerskapet.
Söderqvisten var däremot på ett, omotiverat, gott humör tycktes det mig och såg fram mot dagen. Servicen såg vi inte röken av för de hade i redan i svinottan satt kylarna i riktning mot Högsäter där det skulle bli dagens första service. Vi var alltså helt utlämnade åt oss själva med full tank, fyra nya däck och Ramlösa, i volymer stora nog att försörja ett möte i Melleruds Byggnadsnämnd om sjöbodarna på Vita Sandar.

Målet för dagen var Årjäng, i alla fall för de flesta.
För min del väntade ännu en etapp, men då på asfalt och inte i Ford, eftersom det personliga dagsprogrammet även innehöll ett 50-års kalas i Bovallstrand. Det var vår trevliga sommargranne som firade sin högtidsdag denna 18 juli. Att vi, utan tvekan, tackat ja berodde på RAC rallyt.
I UK startade man fredag och gick i mål måndag. Med samma logik i MSR vore följaktligen borde näst, näst sista dagen vara en lördag och då hade vi ju övernattning i Trollhättan. Avståndet Trollhättan - Bovallstrand är bara en "kakbit" för en gammal handelresande. Nu visade det sig att etappen startade på lördag i Trollhättan med mål i Årjäng. Distansen Årjäng - Bovall är ca 160 km, enkel resa, vilket ju är något att bita i med en rallyetapp i ryggen ena resan och ett 50-års kalas i benen åt det andra hållet. Men sagt är sagt och sammantaget var ju distansen faktiskt inte längre än en normal dagsetapp i Safari och dessutom avsevärt svalare. Nuförtiden dansar man ju dessutom lika illa nykter, så där var ju heller egentligen inga problem!

I väntan på att Parc Ferme skulle öppna förbarmade sig Christer Nilsson över oss en sista gång med sitt skrynkliga Marlboropaket. Han skulle starta framme i de fiiina regionerna i kraft av goda tider dittills under rallyt. Så honom skulle vi inte något mera av. Vår andra kamrats, Ruben Davidsson, rödvita ända, på Volvon, skulle däremot skymta två bilar fram dit han tagit hissen med sin kartläsande tekniker.

Mellan oss och Målarmästare Davidsson fanns det en handlare i Frukt o Grönt!
Att Erik "Eken" Johansson valt rätt bransch förstår alla som varit i Ludvika för där växer det minsann inte mycket ätbart, utan det måste garanterat köpas. Välmeriterade Eken, som åkt det mesta på fyra hjul och dessutom fått betalt för det, hade sällskap i sin 4-hjulsdrivna Audi Quattro av Robin Friberg. Här fanns det både material och kunskap att åka väldigt fort.

Om Eken valt att täcka ett självklart behov, att sälja grönsaker till de utan klimat att odla eget grönfoder, hade Lasse Jönsson gjort ett tuffare yrkesval. Att driva upp en av Sveriges största Porscheaffärer i ett grannskap som enbart bjuder på ett fåtal vägar, som en kort tid, är farbara med en Porsche måste var en prestation i klass med att sälja sand i Sahara.
Efter oss startade alltså Mr Porsche Karlstad, Lasse Jönsson, i sin gula 65:a Porsche. Till sin hjälp hade han rallyts troligen snabbaste kartläsare, Åke Bryggarn Andersson, och en ny motor från Tyskland. Den senare hade en sång som troligen gjorde det svårt för sanna manliga Porschefantaster att sova på magen i flera dagar efter ett ljudprov......

Vi hade gjort en remarkabel upphämtning!
Från totalplacering 100, efter SS2, till nuvarande plats 35. Med den trenden borde vi leda rallyt stort redan i Årjäng och det var kanske detta som gjort den matematiskt begåvade Ingenjör Söderqvist på så gott humör, trotts regnet?!

Hur såg det ut för de övriga i fältet, vilka måste vi klättra på under vår väg till toppen?
Trollhättan hade tunnat ut startfältet betydligt och värre skulle det bli. En del av de som var skadskjutna vid ankomsten till etappmålet skulle få bita i det blöta gräset redan på dagens första sträcka med sina halta bilar.

I total ledningen fanns:
- Stig Blomqvist/Leif Ahlin Ford Escort RS1800
- Kenneth Bäcklund/Bengt Arne Gustafsson, Opel Ascona A
- PG Andersson/Göran Lundmark, Ford Escort RS1600
- Björn Waldegård/Robert Jacobsson, Porsche Carrera RS

Stig hade givetvis åkt lysande i vanlig ordning och skaffat sig någon sekund tillgodo Bäcklund. Kenneth klagade på effekten i sin bil, men han borde ju egentligen vara van att åka "snikbil" efter alla sina SM i Mitsubishi grupp N. Så klagandet var antagligen mest för syns skull.
Junioren PG hade dragits med lite problem under första dagen, men nu kunde man ana att han hade bråttom hem till mamma i Årjäng efter ha varit borta i flera dagar. Björn, har ju åkt långa rally förut och, kunde med ålderns och därmed visdomens rätt konstatera att två fulla rallydagar återstod så följaktligen kunde allt hända. Vilket det också skulle göra!

För att platsa på 5 bästa listan efter den första hela dagen i MSR2009 måste man alltså minst ha ett fullvärdigt VM, två Junior VM och/eller hinkvis med svenska mästerskap i motorsport, gärna i rally. "Quality stays" är ju en gångbar slogan i hotellbranschen och den gäller tydligen även i rally!

Totallistan fortsatte med mera lokala stjärnorna:
- SAAB-Fredriksson & Son, SAAB V4
- Laxå-Larsson & Son, Ford Escort RS1600
- Volvo-Davidsson o Haglund, Volvo 240
- Trollhättans Prick o Lindström, Ford Escort RS1800
- Dalarnas hopp Myrsell o Karlsson, Porsche Carrera RS

Förra året roade vi oss med att se vilken investering i tävlingsredskap som krävdes för att ligga på tio i topp. Som du kanske kommer i håg så var snittvärdet på 10-i-topp 500.000 kr vid första etappmålet i Jönköping. I Trollhättan var motsvarande värde 550.000 kr, alltså 10% högre.
Om man bortser från Smålandseffekten och inflationen, och den senare är försumbar, torde skillnaden till största delen bestå i att Tony Roten Jansson, Ford Transit, som ju drar ner de bästa medelvärden, saknades bland toppekipagen.
Den gudabenådad chauffören Tony hade haft problem med Västergötlands fina vägar, då de inte tycktes breda nog åt den finskbyggda Escorten. Detta hade naturligtvis sinkat ekipaget betydligt. Nu skulle det däremot laddas med det svåra artilleriet och nu avslöjades också förarens något lättsamma ståndpunkt i frågan arbete och kapital. Uttalanden som "Hellre står jag i skogen än att bli 17:de man", kan uppfattas som brist på respekt för materiella värden. Speciellt av de som t.ex. startar på 35:te plats och brukar komplimentera sig med att "bilen är ju hel" när de går i mål på topp 20 i MSR.

I kön bakom de tio första var det tätt, packat och det knuffades värre än i en krogkö på Stureplan, med den skillnaden att humöret var avsevärt bättre och inga VIP-kort gällde. Var och en för sig själv och ingen var bättre än senaste sträcktiden visade!

SS8 Skogen

Fantastisk sträcka, i ett nästa kvinnligt erotiskt landskap. Mjuka linjer med sköna kullar i varma färger och på de små åkerlapparna låg ångande fuktigt torvor, bearbetade, klara och inbjudande i väntan på sådden och nytt liv. Trädens gröna kronor stod nytvättade och djupgröna. För den som inte suttit fjättrad i en rallybil, med dess bensinångor, torde dofterna ha varit förföriska! Den breda, hårda vägen ringlade glatt in och ut genom skogspartier med både löv och barr, omväxlade med småbrukarnas tegar. Insprängt i idyllen låg relativt nybyggda villor i glada färger, befolkade av yngre familjer som pendlar till Uddevalla, Vänersborg och Trollhättan för utkomst och lärdom. En hel del publik hade letat fram regnkläderna och termosen för att på morgonkulan beskåda rallykaravanen.

Med vindrutetorkarna glatt hoppandes över rutan jobbar våra 13" som tokiga för att leta fäste i starten. Det är halkigt! Egentligen är inte halkigt ordet utan snarare "slept", som min mormor uttryckte det på klingande dalsländska. Ordet har troligen anor från engelskans "slippery" och beskriver en halka beroende på ett tunt topplager med såpliknande material som, i det här fallet, bildats av det myckna regnandet på den hårda vägen. Vi tycker, i alla fall jag och Söderqvisten är alldeles för artig för att ha en avvikande åsikt, att det går riktigt bra. MEN, det är ingen riktig attack, ens efter våra mått mätt, utan vi åker sträckan snabbt snarare än kör rally. Vi är ljusår från Rotens kamikaze inställning!

Värst på sträckan var tre konvalescenter!
PG Andersson, som tidigare hade haft tändstiftsproblem, med sin Escort vinner sträckan före Davidssons Volvo, som haft värmeproblem under gårdagens avslutningssträckorna, med Tony o Lööv som trea, i sin troligen alltför breda och därmed buckliga Escort. Alla tre hade tydligen opererats under natten och var nu klart på bättringsvägen och verkade stortrivas under den skonsamma konvalescensen i Dalsland!

Nästa treklöver leddes av Stig Blomqvist med Kenneth Bäcklund och Björn Waldegård i släptåg. De hade troligen haft hotellfönster mot gatan på sitt hotell så de hade, liksom jag, inte riktigt fått upp ögonen ännu.

En fyrklöver med Mats Myrsells Porsche i täten följde därefter. Efter sig hade han Billy Johanssons Mazda RX3 och Fredrikssonarnas SAAB V4, som ju tillsammans med Roten klart drog ner medelpriset för bilen på 10-bästa-listan, men den räddades upp av Laxå Larssons Escort på 10- plats!

Även många andra gjorde bra prestationer på SS8. Gamle nummerkamraten Christer Nilsson blev tredje bästa Ascona A, bara slagen av Bäcklund samt med 5/10 delar av Hagberg. Angerd, vilken efter omfattande renoveringsarbete på sin Escort troligen inte delar Tony´s lättsamma inställning till reparationer, gjorde trots detta en av sina bättre SS.
Vanligtvis snabbe Jukka Westerback, å andra sidan, tyckte detta var förfärligt att åka rally med sin BDA1 Escort utan varesig noter eller riktiga vägar. Jukkas landsman, Ole Ström, verkar däremot tycka vägarna var utomordentligt väl tilltagna för sin Golf 1:a, eftersom han "hotat" med att komma åter till MSR i en Mercedes. Troligen har Ole både blivit bekväm och bortskämd med komfort då han åkt 280E med både AC och stereo. Annat var det förr när en yngre upplaga av en manligt byggd 190 cm Ström vek in sig i en FIAT 850 Coupe´.

Hur det gick för oss? Vi kan ta det lite senare för nu är det bråttom till service i Högsäter!

Högsäter är i allmänhet inte känt för absolut någonting!
Enligt sägen däremot, i alla fall i vår fattiga socken, hade de dryga Högsätersborna drabbats av lätt hybris när de skulle bygga en ny kyrka så de lät uppföra en kopia av Domkyrkan i Lund. För en 11-åring, med cykel men utan tillgång till Internet, var detta ett påstående som var svårt att kontrollera så det accepterades som fakta. Idag vet man kanske bättre....
Fakta är också att den lilla illgröna kåken, som rallykaravanen passerade på höger sida efter centrum, var en danslokal. Där inne fanns både Bystiga Berit och Gulliga Gunnel vintertid då parkerna var stängda så då gällde det att ha attack i körningen med fars Amazon för att inte missa Damernas dans. Idag vet man kanske bättre....
De lite mer initierade vet att skidfenomenet Jan Ottosson är född i Högsäter. Han har vunnit två OS Guld och fyra Vasalopp. Vi kände oss lite som Ottosson troligen gör när han vunnit Bergspriset i Evertsberg. Slutkörda, men med vetskapen att det är många kontroller som skall passeras före målet och vilan. Så det är bara att bita ihop, låta mjölksyran sjunka och göra det bästa av situationen!

På servicen fick vi ingen blåbärssoppa, men väl god omvårdnad efter bästa förmåga. Den starka sidan hos vår service ligger inte så mycket åt kökshållet, om jag får uttrycka mig försiktigt..... men båda bilarna hade hittat rätt och var på plats både i tid och samtidigt. Bara det en prestation!
Av bröd och skådespel åt folket blev det bara skådespel. Bilar åkte härs och tvärs, folk sprang fram och tillbaka. Mitt i röran hördes Billy Johansson vilken förklarade, med en emfas som bara en besviken värmländsk rallyförare kan uppbringa, att han "bromsade alldeles för tidigt och fegade j-ligt". Det var ett inget dåligt påstående efter en åttonde plats på föregående sträcka!

SS9 Granan

Sträckan startade vid Ragneruds badplats, vilken numera även är en camping. Här var jag senast 1971 med en 3-växlad kortnos SAAB i sällskap med en kamrat samt två fagra, och i denna skröna omnämnda, damer. Undrar om vi faktiskt inte badade också.... Hur som helst så bör inte detta tidigare besöket kvala in som otillåten träning, då det som ägnades minst uppmärksamhet var vägen och det gällde även när vi körde bil. Hade man tänkt lite mera långsiktigt så kunde man lagt på minnet att starten gick på västra sidan av Ragnerudsjön och drog snett uppför för att sedan försvinna genom en skog och ut över feta fina jordbruksbygder, med avslutning i ett större skogsparti. Finfin, ja utsökt väg, men snabb med en hel del löst grus i kanterna. Regnet hade även gjort sitt till att beröva rallybilarna fäste, men det här var en sträcka i yppersta klass. Massor av publik.

Efter att återigen ha beundrat Ekens Audi krafsa iväg med spinn på alla 4, kunde man ändå ana att "alla äpplen i korgen var nog inte friska". Själva hade vi gott om friska grejor så vi lämnade en kupad tvåraders potatisåker efter oss när vi for! Uj vad det gick, uppför utför, vägbyten och hej och hå. Nu var vi nästan i gamla hemmatrakter och vägen var helt utsökt. När jag försökte förmedla detta till Hans-Åke, svarade han bara surt att i NORBERG var vägarna mycket bättre, både bredare, slätare o mer harmoniska. Då påpekar jag att det beror på från vilken vinkel man ser saken och det självklart är stor skillnad om man åker i en riktig kraftfull bil eller i en halvportion, som t.ex. en Hundkoja. Självklart blir vägen ändå större och ännu mera överskådlig om man t.ex. cyklar...... Därmed var diskussionen avslutad för Norbergs Moya och en svart tystnad lägrade hela sträckan ut!

En som inte var ute och cyklade på SS9 Granan var PG Andersson som vann med nästan 9 sekunder på 8 minuters åkning!

Så här såg listan ut:
- PG Andersson
- Kenneth Bäcklund
- Stig Blomqvist
- Roten Jansson
- Billy Johansson
- Gert Blomqvist
- PO Davidsson
- Björn Waldegård
- Bosse Sundin
- Lasse Storm

Att PG längtade hem och skulle sätta högsta fart till Årjäng visste vi ju redan före start, men att Billy lyckats med sin strategi från Högsäter fintrimmat körstilen, "bromsade alldeles för tidigt och fegade j-ligt", var imponerande. Gert Blomqvist började nu att få utrymme för sin feta Pegga. Bosse Sundins och Lasse Storms inträngande på 10-i-topp, med sina Volvo 142 resp. Ascona B, raserade allt vad som fanns i realistiska medelvärden på MSR bilar. Hela uträkningen höll på att haverera om detta skulle fortsätta!
Vi kom lite längre bak, men nu var det bara en kort transport till SS10 Forsebol och sedan var det LUNCH!

SS10 Forsebol

Vilken sträcka?! Vilken väg?! Kan det bli bättre än så här?!
"Finlandsväg" kallade några fåvitska sträckan, men det är fel. Helt fel! Detta är en typisk Dalslandsväg, när den är som bäst, vilket de ofta är. Finland och Dalsland har många gemensamma nämnare, geografiskt och geopolitiskt. Det enda som saknas i Dalsland, för att jämförelsen skall vara komplett, är en ordentlig telefonfabrik!
Historiskt har det varit lika fattigt eländigt, på båda ställena, samt att vi har plågats av en aggressiv granne som med jämna mellanrum härjat landet med plundring, eld och svärd. Detta gjorde det svårt att bygga långsiktiga projekt och skapa kapital. Numera har respektive grannen övergått till att vid plundringsräderna bära bort bytet i shoppingkassar. Svärdet är utbytt mot VISA och brand är ytterst sällsynt, vilket ju är ett klart fall framåt i utvecklingen grannar emellan.
I landskapet finns också stora likheter med en massa sjöar, en del sedimenterat slättland och sedan skog, skog och åter skog som böljar fram över rullstensåsar, moar och mossar. Dessa skogar är genombrutna av små flikar av magra åkrar, vilka röjts av förfäderna i sitt anletes svett. Det fanns inte mycket "fria luncher" på respektive ställe.
Den som är fattig, men idog, lär sig hushålla med resurser och historiskt beskrivs resurserna främst som mantimmar. Man fick lägga vägen MED naturen, eftersom man inte hade resurser att förändra naturen. Därför är vägkaraktären liknande, men inte lika i Dalsland och Finland! Massor av publik.

Det geopolitiska läget under Hannibalfejden var inget som sysselsatte oss när vi lämnade startlinjen. Däremot var vi grymt imponerade av de fyra gruskvastar som landade tungt framför nosen på oss, efter det att Eken lämnat startplattan. Nu var nog lagret kurant igen i Audi och den gick på alla fem cylindrarna, minst! Det var verkligen en angenäm specialsträcka. Till och med Norbergsfantasten Söderqvist höll, utan reservationer, med om det. Mycket folk ute och Ingenjör´n sa det var som på Safari rallyt: "folk är inte så vana att se bilar i de här trakterna, så de ville inte missa tillfället." Det var elakt!

Nu börjar det hända grejor!
- PG Andersson bryter inne i skogen någonstans med trasig växellåda och därmed är rallyt slut.
- Sture Svenssons SAAB V4 motor ger upp, slutkört
- Markku Taipale får reda på vart allt vatten tagit vägen, topplockspackningen ger upp, slutkört
- Björn Waldegård bryter en ledning, men inte rallyt. Tappar en kabelsko och 4 minuter
- PO Davidsson har hel el, men bryter efter ss 10 med ledning i klassen
- Christer Johansson drar sig också tillbaka o kan nästan gå hem till Bengtsfors

Fastän det varit stort manfall räcker bilarna ännu till en 10-bästa lista på ss10 o den såg ut så här:
- Kenneth Bäcklund som fått en ss som premierat jämn fart
- Roten Jansson som hävdar att han har 4-hjulsstyrning, vilket torde vara Historiskt helt inkorrekt
- Gert Blomqvist som gör ännu en bra ss och tar över klassledningen efter Davidsson
- Stig Blomqvist som verkar spara bilen och köra med farthållare
- Jan Sellholm som får betalt i tid för egenutvecklat underställ på Asconan på ss10
- Leif Asterhag som fått snurr på alla Toyota ventilerna
- Laxå-Larson som redan har snurr på alla Ford ventilerna
- PO Davidsson med en Volvo som inte vill längre
- Erik Eken Johansson som äntligen rensat ut motorfelen men fått andra fel istället
- Billy Johansson som framgångsrikt muttrar "bromsade alldeles för tidigt och fegade j-ligt"

Det var tät som i en sardinburk även bakom de 10 första. 10:an Billy gick in på 5.20. Om du lägger på bara 10 sekunder så hamnar du hos på plats 34 hos Christer Steen, SAAB V4!! Följaktligen trängs 24 bilar på 10 sekunder. Fler "sardiner" går väl inte att få in i den burken där även Söderqvisten och jag packat in oss!

Lunch i Bäckefors!

Om Högsäter var känt för absolut ingenting så är Bäckefors dess raka motsats. ALLA känner väl till dansparken Granbacka, stoltheten bland Dalsland stolta parker. Granbacka var ett het ställe! Deras tombola sålde ett år alla vinstlotterna redan på försäsongen, så ståndet var tomt på vinster, men de kvarvarande nitlotterna sålde ändå som smör under hela sommar.
Vidare finns Roys Bilar i Bäckefors och utan Roy hade troligen inte Högsäters stolthet Jan Ottosson tagit sig till Mora först av alla. Roy Andersson "upptäckte" Ottosson och sponsrade honom under en lång period. Grundstenen för sponsorpaket var den verksamhet där servicen höll till. En präktig bilfirma, en mack samt Värdshuset Facklan. På Facklan åt Söderqvist och jag en alldeles utomordentlig pannbiff, med lök, när vi åkte tävlingen Dalslandstjuren 2006 och det lovade ju gott för lunchuppehållet.

På serviceplatsen var det nästan lika tätt packat som i resultatlistan. Massor av kända och okända kom fram och hälsade varav den mest långväga var Porsche rallyåkande Schweizaren Per Gabrielsson som i släptåg hade sin och delvis min gamla kartis Thomas Lagström. Kul!

Här flyger Per o Thomas i Finland!

Efter pratstunderna gick vi förbi Blomqvist Classic Motorsport och ur deras köksvagn kom det dofter som inte gick att motstå. Åsas Gulasch var den bästa jag ätit på länge, så Söderqvist och jag lät oss väl smaka.
Under tiden hade servicegänget minutiöst gått över vår bil. Inga fel rapporteras så det blir nya däck och mera bensin, men vi avböjde påfyllning på Ramlösa då bilen annars gått med överlast. "Hit the road Again, Sam!"
På vägen ut mot SS11, med start i Stenebytrakten, kommer vi in på hur det skulle vara att flytta upp till den Dalsländska idyllen. Samtalet blev så intensivt och spännande att vi missade avfarten till sträckan. Efter lite åkande fram och tillbaka lyckades vi tråckla oss in på rätt väg och hann fram till starten precis i tid. Puh!

SS11 Skårdalen

Ännu en fantastisk Dalslandssträcka med start i Steneby och mål strax utanför det av Hasse Alfredsson starkt baktalade, men väldigt vackra, Dals Långed. Strax bredvid SS11 löper en väg som numera är asfalterad, kanske av PG o Morgan Andersson. Det är den klassiska Brudfjället som användes som specialsträcka i otaliga rallytävlingar och bland annat Midnattsolsrallyt. Vägen löper här över ett "fjäll", vilket i dalsländska är mera ett platt berg med lingonris på. Vägen slingrar som en orm med tarmvred mellan tuvorna och den hade gjort Eugen, Jukka och de andra finska pojkarna helt tokiga. Hoppas MSR Per kan få låna sträckan Brudfjället till nästa år, även om det är asfalt och stor stigvarning åt finländare bör utfärdas.

Kommer inte ihåg ett dugg från sträckan, kanske var det Gulaschen som bedövade oss.

I toppen var Bäcklund, Jansson och Blomqvist. Det ovanliga var väl att det var Gert Blomqvist som var snabbast av Blomqvistarna. Örebro Blomqvisten slokade nere på en, för honom, ovan 12:te plats.
Vi slokade ännu mera...............

Snabb service på Kals Gärde vid Steneby. Däcken var OK, Bensintanken nästan toppfylld och vi var redan lastade med Ramlösa över plimsolmärket. Träffade racingfotografen Bengt-Åce Gustafsson för första gången, efter en del mailande. Det var kul att få träffa ännu en personen bakom bilderna. Snabbt in i bilen och en lång transport till nästa sträcka som startade strax utanför Åmål, vid skidbacken.

SS12 Kilafjället

Enligt SS-chefen Jan Möller kunde man bli religiös när man är på sträckan. Han visste nog inte hur rätt han skulle få...... Start utanför Åmåls lokala alpina center. Åmåls alper står i paritet med staden så det var rätt fridfull höjd, men vägen var finfin trots regnet tidigare på dagen. Backigt, kurvigt och alltsammans oregelbundet, ingår troligen som steg 5 i Fortsättningskursen för Rallyåkare utan Noter. Många verkade ha hemmavägar och då menar jag inte enbart de som faktiskt bodde längs sträckan. Många fruktade sträckan då den tydligen är ryktbar som en bilkrossare. Nervösast av alla var troligen Hedefalkarna. De startade SS12 med backen ilagd på Amazonen! Någonstans på sträckan lämnade vi Dalsland och hamnade i Värmland.

Vi var i alla fall snabbare än Hedefalkarna ur startblocken, men seedan var det nog tveksamt. Undvek att stanna inte vid gränsen, även om man skulle tro det efter att sett tiden. Hur som helst var det en fantastisk sträcka så Jan Möller hade en poäng!

Mest religiös av rallykallarna blev nog hemmaåkaren, Säffles, Billy Johansson som lyckades rulla sin rotorbil. Besättningen överlevde, med råge, men det gjorde inte Mazdan.
Vilka krafter Laxå-Larsson åberopade när hans Escort tappade drivningen vet jag inte, men troligen var språket inget föredöme för den kartläsande tonårssonen. Drivaxelbrottet var troligen en följdskada, men de blev kvar på sträckan.
För Vallentunas Stefan Segerljung blev det mera ljung än seger då hans 2-takts SAAB de Lux gav upp mitt bland lingonriset.
Far o son (?) Danlings, i SAAB V4, hade tydligen tagit samma flygarkurs som al-Qaida. De flög snyggt, men var urusla på att landa. Stopp även där.
Christer Nilsson fick en lång rökpaus när drivaxeln gav upp på Asconan på sträckan. Så kan det gå när man trimmat motorn ordentligt! En annan Ascona som var märkt av SS12 var Lennart Stockers, men han lyckades ta sig ut från sträckan med hedern i behåll innan han bröt.
Framför Bosse Sundins Volvo materialiserade det oväntat sig några träd, enligt egen uppgift. Med tilltufsad Volvonos lyckades de ta sig vidare och kunde fortfarande nära förhoppningar om en gratis middag .
Peter Arenvi var av vägen med sin Opel, men var det verkligen en Kadett Rally? Björn Bäckström stod också i diket en stund. Gert Blomqvist tog också en liten paus i diket och i det lilla men dramatiska ögonblick Mats Myrsell visade underredet på 911:an för publiken bad han säkert en snabb bön om att landa på hjulen.
Det fanns säkert en rad andra ekipage som upplevde sina "moments", så många av deltagarna vände sig säkert till Makterna för hjälp under resan. Däremot kan det vara tveksamt vilka makter de vände sig till mitt inne i skogen.......

Klicka på bilderna

Tony Jansson hade, enligt egen uppgift, hjulinställning som gav fyrhjulsstyrning och det var tydligen receptet för den krokiga Kilafjället sträckan. Roten och Löövet tog sträckan före Blomqvist/Ahlin. Deras Escort var av den nya typen som bara styr på framhjulen så det räckte bara till andra platsen.
Sedan kom Waldegård, Sellholm och Bäcklund strax före Erik Eken Johansson som nu fått stabil fart på sin uppgraderade DKW. Vilken numera även hade bromsar, i alla fall på framhjulen. Sedan följde Torzelius och Örebro-Bergdahl före Bröderna Storm och Fredrikssonarna från Katrineholm. Sensationellt fyra Opel bland de 10 snabbaste tiderna och Opel hade troligen ännu en de facto tid, bland de tio, via den utanför tävlingen åkandes Sevenius.

Kuriosa i sammanhanget var att "Amazonklassen" utvecklats till en oerhörd strid på kniven mellan jämna förare så däcksvalet var tydligen HELT avgörande. Både Thomas Teorin och Nisse Bergqvist poängterade, med emfas i Resultatservices påpassliga interjuver, att man valt fel eller rätt däck och som ett resultat hade man tjänat respektive förlorat tid.
Utvecklingen oroade somliga som anade att däckskostnaderna skulle stiga även i KRC omdet nu skulle användas specialdäck. Andra hävdade att det var ingen fara, för detta var bara rent skryt från Teorin och Bergqvist sida. De ville bara vara som de stora pojkarna längst fram! Så på ett fint sätt talade de om att de minsann också hade resurser och faktiskt ägde fler hjul än de fyra som satt på den gamla Volvon!

Efter SS12 var det serviceuppehåll och vi hade återigen hela servicemaffian där!
Orienterarna hade hittat dit såväl som det mera moderna GPS-folket. Vi servade bredvid Sundins dalsländska mekar och de såg slokörade ut. Deras hjälte hade opåkallat närgånget besökt skogen och nu var de oroliga. Inte så mycket för att de kanske skulle tvingas bryta som för att nu skulle det bli arbete. Massor av hårt arbete!
Vi hoppades väl i vårt stilla sinne att vi skulle hinna ut från servicen innan Sundin dök upp, för lite transportprickar skulle sitta bra i vår interna tävling, men så lyckligt blev det inte. En påtagligt moloken 142:a som fått smäll på nosen uppenbarade sig hastigt. Ut kommer Sundin och moloken var han inte om jag säger så. Tvärtom, han var på ett 7-h-e humör.... Med hjälp av den största slägga jag sett, sedan jag jag lämnade skeppsvarven, angrep de den stackars Volvon. Övergreppet var i grövsta laget för vår smak så vi drog oss ut mot dagens sista sträcka, ss13.

SS13 Årjäng

Att Årjäng är en gränskommun, som är beroende av gränshandel och goda förbindelser med grannarna, kan vara bra att veta. Start inne i en skog där vägen vindlade lite hit och dit. Sedan ett vägbyte höger i uppför och fortsatt vindlande väg. Igenom ett grindhål med stålstolpar och ner på en grusplan med några tunnor/höbalar som markeringar och över mållinjen. Nu var vi på Årjängs travbana!

Vi längtade bara hem! I alla fall jag som faktiskt skulle hem eller i alla fall nästan hem. Motivationen ville liksom inte infinna sig och kanske var det synerna från servicen, där den systematiska misshandeln av en försvarslös Volvo, etsat sig fast på näthinnan. Må Gud skona vår rara lilla bil från att råka i klorna på så råa sällar!

"Du ska inte spela på travet i Årjäng. Dom bara lurar dig", varnade min far mig för länge sedan. Det är ett råd som jag följt till punkt och pricka! När man såg resultatlistan från SS13 Årjäng anade man varför far varit så tveksamt inställd till hederligheten på Årjängstravet. Min far var långt ifrån dum!

Enligt resultatlistan skulle norrmännen Christian Meisterlin och Harald Berg ha vunnit sträckan i en 4-cylindrig Porsche 912:a! Se det var minsann en riktig högoddsare!!!
Världens troligen snabbaste folkpensionär, Björn Waldegård, åkte samma sträcka 8 sekunder långsammare i sin 300 bhp, state of the art, 911:a. Kenneth Bäcklund och Stig Blomqvist får spö med ytterliggare 3 resp. fyra sekunder av norrmännen....... Som sjua gick det in en man med stark hemlängtan och det var Morgan Andersson, pappa JVM, som ju dessutom hade nära hem till stugan. Annars var det mest de vanliga namnen.
Ja förutom de som vann sträckan förståss. Men att norrmän är snabba är ju något vi fått vänja oss med nuförtiden, även om det inte är historiskt korrekt, och i sanningens namn hade de faktiskt visat en uppåtgående tendens hela dagen med ss-placeringarna 101, 98, 95, 94 och 87 innan de drämde till med sin ss-seger. Ja som sagt, min far var långt ifrån dum............!

Sammanfattning av dagen tillsammans med startsällskapet! Klicka på bilen för då händer det grejor!

Sådana trafikstockningar hade det nog inte varit i Årjäng sedan Strippan Britta visade tuttarna inför folket i cirkustältet på höstmarknaden 1967! Det kostade fyra Storstrutar i inträde, har jag fått mig berättat. Det var tävlingsbilar, servicebilar, husbilar, husvagnar, vanliga bilar och nyfikna överallt. Alla hade en sak gemensamt: Ingen visste vart de skulle och en hel del visste inte ens var de var!

När det hela väl rett ut sig, bilen landat i PF och jag fått bytt om så startade dagens andra pass som bestod av en resa till Bovallstrand. Den för ändamålet medsläpade bilen släpptes ut från trailern där den åkt sedan Jönköping och nosen ställdes syd-syd-väst mot kusten. Regnet, som hängt i luften i samhället, släppte alla hämningar, när de första 90-skyltarna visade sig på backkrönet ovanför Årjäng, och forsade ner på ett mer än generöst sätt.

Vindrutetorkarna svepte på högsta farten, farthållaren låst, Söderqvisten på fri fot så där i ensamheten dunkade stereon med Tina Turner och tankarna gick direkt till norrmännen i 912:an.

Klicka på bilden

Första dagen var höjdpunkten en Opel, igår en dikeskörning och idag två norrmän i en fruntimmersbil.

Det blir bättre och bättre dag för dag, eller blir det verkligen det??!