Midnattsolsrallyt 2009 16-19/6

Dag 2

Hej igen!
Som sig bör när man är på skolresa vaknade jag före väckarklockans glada pip och spratt kvickt ur sängvärmen, vilket inte hör till vanligheterna nuförtiden!

Nu skulle det "riktiga" rallyt starta och i arla morgonstund fanns hela teamet samlat på serviceplatsen utanför Elmia. Man skall inte ändra ett vinnande lag så Bil-O gänget, "bror min" Berndt och Bosse Billman, körde dragbilen med trailer påhängd för alla eventualiteter. De har sedan de träffades på förra årets MSR återupptagit sin i 35 år avsomnade Bil-O karriär för att på nytt söka svartvägar och vägrätningar i svindlande tempo. Att de, med sin bakgrund, borde hitta till serviceställena var en stark förhoppning men vi oroades lite över deras pillande med GPS:en.....

 Söderqvist J:r, Jesper, och Camaoåkaren Jonas Bengtsson, vilka inte var påtänkta när farbröderna åkte Bil-O i en SAAB, rattade en av Söderqvist Engeneerings välutrustade servicebilar. Vi var alltså rustade till tänderna med skiftnycklar, skruvmejslar, hovtänger, släggor och 32:ans ringnyckel. Även de hade GPS! Men till dagens etappmål Trollhättan borde de väl i alla fall hitta?! De kunde ju om inte annat fråga sig fram......

Som vanligt satt Ingenjör Söderqvist vid min högra sida, så vi skulle i alla fall inte behöva fråga oss fram, kunde man hoppas............

En del blir ju lite kaxiga när de fått en tår på tand. För vissa räcker det med Ramlösa citron! Vi hade i hastigt mod utmanat Bosse Sundin om titeln "Bästa Dalslänning" i MSR. Priset var en middag, och jag ber till Gud att, om vi vinner, den inte skall avätas på Riksrasta i Brålanda. Om vi förlorar däremot kommer vi att utan skam förespråka den utomordentligt välkokta potatisen och flottiga, men prisvärda pannbiffen, i Brålanda. Att vi skulle vinna var väl rätt osannolikt, men sköldpaddan har ju spöat haren förr. I alla fall i sagan och MSR är nästan en sagolik tillställning, så helt omöjligt skulle det väl inte vara. Vadslagningen får ses som ett olycksfall i arbetet och berodde till stor del på Ramlösa och att vi tröttnat på att ständigt vinna över alla dessa skåningar.  

På väg ut mot dagens första SS sammanfattade vi läget. Det var finfint bilåkarväder då det var svalt men uppehållsväder, bilen gick som ett spjut och vi hade lurat ut hur man justerade bromsvågen. Vi hade bestämt, efter Alesvängen o Laxå, att åka på 13" hjul då det kändes som om bilen var mera lättmanövrerad så. Vidare hade vi bestämt att för enkelheten åka 7" fälgar runt om. Men för att upprätthålla vår verkliga manlighetsimage, i alla fall på hjulsidan, hade vi dessutom 8" fälgar med oss att sätta på bak. Självklart åkte vi på en prisvärd kvalitetsprodukt från Korea, Kuhmo!

De enda molnen på vår lilla del av himlen var ratten och kopplingen. Mockaratten börjar bli bra sliten så den var präktigt halkig.
I efterbörden av Laxå-tävlingen hade vi bytt kopplingsarm och samtidigt passat på att byta koppling och urtrampningslager. Då Ingenjören numera reser som en skottspole mellan tjänsteförrättningar hade jobbet "lagts ut" till en lokal växellådsexpert. Under genomgången av bilen dagen före MSR hade vi noterat att det fanns nästan inget spel på kopplingen då den tog precis nere vid golvet. Eftersom alla justeringsmöjligheter var uttömda hade vi helt sonika monterat bort stoppklacken för kopplingspedalen, på innergolvet, och därigenom fått ännu en liten bit. Men det var fortfarande mycket magert spel. Vi hade bett våra böner att kopplingen skulle hålla ändå och vi hade riktat bönerna uppåt.

När vi i makligt tempo söker oss sydväst från Jönköping till dagens första SS, vilken skulle gå nere i David Lindströms hemtrakter utanför Skillingaryd, börjar det tjuta något alldeles förfärligt. Vi tittar på varandra och jag drar av mig lurarna, eftersom jag trodde vi fått in någon störsignal i Peltorsystemet. Så var det inte, tvärtom ljudet tilltog utan lurar. Vi svänger sakta in på en busshållsplats med paniken som passagerare. Jag kopplar ur, ljudet tilltar och jag trampar till på gasen som man plägar göra när man är tom på bra idéer.
TJOFF säger det någonstans framifrån och sedan blir det alldeles tyst igen! Vad hände? Stoppar motorn, hoppar ut och tittar under bilen, över bilen och i motorrummet. Inget! OK, vi får väl ta oss vidare mot SS då, bestämmer vi. Jag slår igång motorn och skall lägga in ettan. Och se, vi hade koppling med fullt spel igen!

Halleluja i Jönköping! Våra böner hade gått i uppfyllelse och vår Herre hade gjort det som bilmeken inte gjort, nämligen tagit bort plastskyddet på urtrampningslagret!!

Fullständigt euforiska, efter serviceingripandet från högre makter, närmar vi oss den Lindströmska smålandsträckan, benämnd SS2. Vägen fram mot sträckan dämpar euforin betydligt. Tävlingsgeneralen, Per Carlsson, hade i marknadsföringsmaterialet för MSR2009 reklamerat för "breda, snabba och hårda sträckor som ställde stora krav på väghållning" och tydligen rådde det någon form av begreppsförvirring här.

 

SS2 Valdshult

Sträcknamnet var troligen ett sammansatt ord av det tyska Vald=Skog och ålderdomlig svenskt Hult=Glänta, öppning. En Glänta i Skogen alltså och det stämde fläckvis. Det borde vara varningstext på alla sträckor med namn som innehåller Hult, Måla, Ryd, Hie, Rie, etc. Det här var en SS för de som inte ägde bilen själva. Sanslöst mycket publik. Höll Jönköpings alla kyrkor stängt denna fredag?!

Vi drar iväg i ett vägvinnande tempo, enligt eget uppfattning, efter att ha vattnat handskarna med Ramlösa. Det bankar och slår något alldeles förfärligt i hela bilen. Här skulle man nog haft 15" eller helst 20" för att få "ride-height". Kommer in i en kombination medium höger o tvär vänster vilket går alldeles utomordentligt ända till vi precis kommit ur svängen för då slinker den blanka mockaratten ur mina händer, snabbt som en hungrig boaorm. Swisch! Vi står med nosen ner i ett djupt dike och vi står hopplöst fast! Stora, starka, lyftvilliga smålänningar strömmar till och börjar lyfta. Efter en stund lyckas de bära upp bilen på vägen igen. Tack så väldigt mycket! Skall aldrig mer säga ett ont ord om plåtgamar! En lättnadens suck släpps inne i hytten. Det hade varit väldigt pinsamt om det slutat här, redan efter några km på ett tre dagar långt rally! Dessutom hade vi ju förlorat stort till Sundin och därmed tvingats betala för äta på Riksrasta i Brålanda. Införstådda med riskerna rullar vi stillsamt mot mål. Det enda fördragsamma med den här ss var att David Lindström var ss-chef och hans fru bakar den mest fantastisk rulltårtan jag smakat! Ja, du förstår själv.........

Ut ifrån sträckan och nosen sätts mot civiliserade trakter nord.nord-väst om Skillingaryd. Aldrig mera Småland eller kanske räcker det med att byta ratt? 

Ingen av de fem första på SS2 äger, mig veterligen, bilen själva, så vad var det jag sa?!
 

  1. PG Andersson/Göran Lönnmark Ford Escort

  2. Tony Jansson/Micke Lööv Ford Escort

  3. Stefan Sollenfelt/Henrik Ahlen  Ford Escort (aj, aj, aj Sollet!!)

  4. Stig Blomqvist/Leif Ahlin Ford Escort

  5. Björn Waldegård/Robert Jacobsson Porsche Carrera

Med knappa 4 minuters körning var det 8 sekunders ss-marginal och 33 år mellan 1:an och 5:an. Det var tätt på sekunder, men inte på årsringar, redan på första riktiga ss på Midnattsolsrallyt 2009! Överraskningen bland fem i topp var givetvis "never heard off" Sollenfelt, men var det kanske ett lyckoskott?

Först bland de "självägande" bilåkarna var Laxå-Larsson och SAAB-Fredriksson. Både var assisterade av sina söner Viktor, Larsson resp. Fredriksson.

Vi kom låååååååååååååååååååååångt ner! Att stanna för att lyfta ger inga bra SS-tider så vi belägger plats 107, vilket är 10:a från slutet. Vår fadäs kunde också ha varit just "slutet", men vi kom undan "med stjärtfjädrarna brända" som Kalle Anka säger.

 

Trollhättans Ascona-åkande Christer Nilsson har slutat röka! Gudskelov omfattade inte beslutet rallytävlingar så jag kunde fortfarande bomma cigg av honom, vilket ju är en starkt bidragande orsak till att vi kan åka på låg budget. Han startade bilen före oss tillsammans med Claes Evenås. Nilsson hade troligen också fixat med motorn, för den gula A-Asconan lät riktigt ilsken när han lämnade startplattan med imponerande gruskvastar. 

Efter oss startade den rödvita Volvo 142:an från Östergötland med reklam för Davidssons Måleri. I hytten fanns troligen Målarmästaren själv, Ruben Davidsson och Torbjörn Kadebro, yrke okänt.  Vi reste alltså i trivsamt sällskap. Men om vi inte lade på några alldeles extra kol på pannan, de följande ss, skulle gänget upplösas efter omseedning då vår fadäs kostat nästan minuten. För att behålla de fria cigaretter ännu en dag måste vi alltså öka farten betydligt. Generösa rökare, som Nilsson, är numera en bristvara då ett paket kostar drygt två Storstrutar!

Transporten till SS3 måste ha varit ovanligt påfrestande då tre bilar fick sluttid på SS2, varav två snabbare än oss, men de tog sig inte till SS3. SAAB Sport åkande Ulricehamnarna  Roger Larsson/Ulf Jonsson, Yngve Gustafsson/Magnus Rehbinder i VW1500S (typ3), Joachim Nilsson/Markku Kangas SAAB V4. Medan Tomas Torzelius/Åke Nilsson Ascona B samt Björn Sjunning/Christer Göransson Lotus Cortina inte registrerade någon tid alls på SS2. Två SS körda och fem bilar borta, alla med tekniska problem. Eftersom rallyt innehöll 18 ss så skulle det med bibehållet brytningstempo bryta 54 bilar. Följaktligen kunde man påräkna en god placering om man bara kom till slutmålet i Karlskoga för egen maskin.

Själva låg vi sammanlagt på plats 100 av 117 som så mycket sämre kunde det inte gå, ja i alla fall inte mycket........ och nu var ju två vassa medtävlare dessutom borta, men fram till Sundin var det en dryg dagsmarsch. Tanken om Riksrasta i Brålanda, på vår bekostnad, hängde som ett Demokles svärd över våra huvuden, så på gott humör var vi inte.

På gott humör blev däremot för vi dels lämnat Ericsson Motorsports hemtrakter då deras närgånget spanande kameraobjektiv verkar föra stor otur med sig för oss, dels när vi längst inne i servicebilen hittade en sprillans ny mockaratt. Den var tyvärr inte försänkt, som den som var monterad, men det fanns underbara greppytor. Den passade på bulthålen så vi bytte omgående! I övrigt var det mest att fylla bensin och byta bakdäck som stod på programmet. Vi fortsatte givetvis med våra 13" även om bakdäcken tycktes gå åt som Storstrut i solsken, men MoComp skall ju också leva nu när de har "nya lokaler" och allting....

 

SS3 Brännåsen

Vi var nu i trakterna nord-nord-väst om Jönköping. Avstickaren till "Lindström-land" hade fört oss bort från den egentliga huvudriktningen för dagens etapp, men nu var vi tillbaka på spåret igen. Sträckan gick 2006, då jag var åskådare på sträckan. 2007, då Bengt och jag åkte den, kan man nästan säga att jag var åskådare då också men med en "in-car" vy. En öppen ss som gick i nästan västgötskt landskap över åkrar, genom skogsdungar och avslutades med ett skogsparti. Delvis rysansvärd snabb, men ärlig och garnerad av horder med publik.

Före start talade alla om den luriga K-högern några km in. Någon sa den kom efter en lada, andra hävdade vedbod medan vissa påstod att det skulle stå en traktor strax före. Söderqvisten och jag, som nästan skrotat en bra Porsche i Tjeckien ( följ länken) efter att ha använt en skrot-Skoda som riktmärke, beslöt att ta det lugnt. Bilen gick som ett spjut, kopplingen greppade som en Tigertass, pedalspelet var som på en kyrkorgel och en plan ratt som gjorde att man hängde framstupa som en gorilla i 6-punktsbältet. Redan efter första svängen var både blinkers och vindrutetorkare påslagna och så förblev de, med små undantag, resten av dagen. Vi åkte länge och väntade på K-högern, men så enades vi om att den nog hade passerats så vi ökade. Då var den plötsligt där! Men med Guds hjälp och Kuhmo höll vi oss i spåret. En underbar ss som verkligen gav skäl för reklamen  "breda, snabba och hårda sträckor som ställde stora krav på väghållning". Att det också ställdes stora krav på "Balls" framgick inte av Pers beskrivning, men det räknade vi ut själva under de 4½ minut sträckan varade.  FORZA!

Tony Jansson/Lööv, Sollenfelt/Ahlen samt PG Andersson/Lönnmark kom in på samma sekund, med 240 åkande i Davidsson/Haglund strax efter. Sedan Blomqvist/Ahlin och Bäcklund/Gustafsson före Herr och Fru Sellholm i X-flow Asconan.    

Söderqvisten och jag, som av förklarliga skäl åkte utan fruar, kom längre ner. Om det berodde på "fru-brist" eller ej kan vara svårt att avgöra, men vi körde delvis som kärringar.....

 

SS4 Kleven

Nu var vi i Västergötland, men de stora förbättringarna i vägstandard skulle ännu låta vänta på sig. Även den här ss gick 2007. Big Balls och stora ventiler är vad man behöver för SS4, fast i omvänd ordning. Start på stadion för backtävling och sedan bar det iväg uppåt. Efter en stabil klättring vänder sträckan och det drar ivrigt utför på en kammen av en rullstensås. Stora, stabila tallar markerar vägen som förväxta snöstakar  och det är mjuka svängar. En del publik på stadion och även en hel del folk ute i skogen, några med Sparco-overall....

Vi sprintar uppför i förvånansvärd god fart. De hade sparat lite på alla ATA-band från 2007 så nu var vägvalet inte så förvirrande. Värsta backen avslutas med en hårnål vänster och en lååång medium höger i starkt uppför så dit gick väl det mesta bra då vi har både stora och många ventiler. Fortsatt stigning, men sedan vänder vägen lutningen till utför och det är nu man skall växla in ventilerna mot Balls! Här har vi ett problem då vi ännu inte är riktigt klara med åtagandet som familjeförsörjare. Vi drar oss neråt och passerar den stackars Jörgen Einar som parkerat sin platta Amazon i en vacker omgivning gjord för ett reklamfotojobb för "Snabba Långfärdsvagnar". Hans bil är fortfarande fotogenic  så det är nog något mekaniskt, de vinkar uppmuntrande att vi skall öka farten, vilket ju var trevligt. I målgången råder bilkö och ett glatt kaos. Vi tilldelas efter långt om länge en tid, men när Söderqvisten klagar får vi en ny. Om den var bättre eller ej vet jag inte, däremot var den inte bra nog. 

PG Andersson var värst följd av Mr Blomqvist och PO Davidsson. Sollenfelt höll stadigt tag i topptiderna med en fjärde och sedan kom Roten Jansson, följd av den ylande Wankel-Billy. Waldegård och Gert Blomqvist satsade mera på cui och medan Kenneth Bäcklund började bli varm i overallen.

In-car 40 sek

Så här såg det ut från utsidan på Youtube 

Del 1    Del 2   Del 3

Vi kom längre ner och kanske är det som en känd Göteborgare säger på Youtube-filmen: "Han gasar som f-n men det blir aldrig några tider......" Men vi får väl trösta oss med att vi har väldigt kul, det låter mycket, sladdar ändå mera samt att vi är väldigt fotovänliga. I alla fall för "stillbilder...." . Men nu var det dags för en av rallyts definitiva höjdpunkter.

 

 

Lunch i Vedum!

På vägen dit passerar vi vår gamle vän Arne Johansson och hans garage. Han bjuder oss svänga in för köra upp på lyften och hur tokigt det än kan verka tyckte vi nästan det var lite tråkigt att bilen inte hade ett fel, så vi tvingades tacka nej till den lockande inviten. Det var nog tur för i infarten till Vedum var det stort trafikkaos. Byns vägnät var nog inte dimensionerat för 150 tävlingsbilar med nästan dubbelt så många följebilar, varav hälften med trailers, vilka alla ville ut och in runt omkring torget inom tre timmar.  

Vedumsdamerna borde för länge sedan ha tilldelats en stjärna i rallykallarnas egen Guide Michelin! Deras smörgåsar är klassiska, deras humör sprittande! Så var det även denna dag fastän de skrotat mackorna till förmån för utomordentligt grillat med en fräsch sallad följt av varmt GOTT kaffe med hembakt till. Elmias konf. center och Riksrasta i Brålanda borde åka till Vedum på utbildning! Lång utbildning!! Efter en lunch i Vedum kan man bara vara på gott humör!

 

 SS5 Hornborga

Riktigt trevlig väg med god västgötsk standard. En väg som används dagligen och troligen av tung transport som lastbilar, etc så det var packad torparasfalt. Start i en högersväng över en liten åker in i ett skogsparti, men stopp....!! Åkte inte Söderqvisten och jag här 2003? Kanske var det så, men tyvärr var inte vägminnet till hjälp då det är obefintligt. Tidvis ganska snabb ss. En väg som t.om finske Eugen skulle ha haft fördragsamhet med.

Vi drar iväg med grillat i magen, nya däck bak och på ett strålande humör. Passerar en stackars olycklig Mikael Ring vars Volvo ligger kastrerad ute på en äng, strax efter en ryckig vänster. Snabbe Ring har ingen riktig tur med sig i MSR, det här torde vara minst tredje gången på raken han bryter, med plåtskador. Vi dansar vidare med blinkande lampor och spinnande bakdäck. Se det var en dans väl i klass tranornas i Hornborgasjön!

Snabbaste trana är givetvis Kenneth Bäcklund, nu på hemtama åkrar. Örebroarna Blomqvist och Sollenfelt sparkar också ifrån sig bra. Sedan två värmlänningar med PG Andersson och Billy Johansson följt av de två upplänningarna Waldegård och Tony Jansson.

Se det var en bra sträcka, definitivt vår bästa dittills! Hädanefter kommer vi önska oss att alla sträckorna i MSR skall gå vid Vedum direkt efter lunch. Synd att inte "Göteborgaren" var på plats...........

 

SS6 Simbo

Ännu en västgötasträcka av god klass.

Vi sätter åter iväg, men med varningar ringandes i öronen från illvilliga förbipasserande åskådare, understött av baksluga medtävlare, ingen nämnd ingen glömd!. "Det är jättemånga som totalskrotat här inne. Det finns ett par, tre riktigt urusla ställen....." Vi väntar fortfarande på de avåkarställena!

En som inte väntade på avåkarställen var Blomqvist utan han hade repat mod så till den milda grad att till och med lokale Kenneth Bäckström fick stryka på foten. Envise Sollenfelt trea med Porscheåkarna Waldegård och Mats Myrsell strax bakom. Sedan Davidsson före, på 10-i-topp nytillkomne, Mats Thorzelius i Ascona B. Sedan ännu två nykomlingar på listan, men definitivt inte på rallyvägarna: Anders Prick i en utsökt Ford Escort RS1800 och Boråsaren, HRC Mästaren, Snöexperten, kungen av vägminne, mm. Jan Hagberg i sin Opel Ascona A.

På väg till dagens sista SS började tankarna gå. Sollenfelt hade under hela dagen gjort fantastiska tider och detta borde ju komma även mig  till del då bilen han åkte både var min och till salu. Kanske dags att höja priset till mer rimliga nivåer....?
Tyvärr bröts tankebanan redan innan vi passerat det dödskallemärkta utfordringsstället Tre Älgar. Där stod nämligen Sollenfelt med bilen vid vägkanten. Av min tänkta prishöjning blev bara stoff, intill vi fick veta att det var topplockspackningen som packat ihop. Otroligt tråkigt, Sollenfelt/Ahlen kunde verkligen ha blivit MSR2009`s stora knall i resultatlistan om de fortsatt som de börjat! Men de tog stoppet som män! Så även om Ryrlen erbjöd sig byta packning över natten,  drog de sig ur då de ansåg att de skulle få för mycket tid strafftid.

 

SS7 Kabelvägen

En sträcka som "ej beskrivas kan" sägs det, och det är möjligt. Möjligt lär det däremot inte vara att memorera vägen, enligt sakkunskapen. Jag har åkt sträckan några gånger och jag kan bara hålla med. Det svänger åt alla håll, det går upp, det går ner, det går åt alla håll. Det fanns dock en man i fältet som har epitet Mr Kabelvägen. Vem det är kan du få fundera på ett ögonblick.....

Vi satte åter iväg med god fart, tyckte vi, men det liknade nog mest "Göteborgarens-fart", är jag rädd. Det går liksom inte att få någon harmoni i körningen då det aldrig slutar svänga, så att man får vila lite. En bit in på sträckan passerar vi Ryrlen som står i vägkanten och vinkar till oss, vi vinkar glatt tillbaka och där stod ju Peter och Madelen också... men se är inte det de där som hjälpte oss upp ur diket för fyra år sedan?! Ja, så kan det låta i en blå/gul Ford Escort på Kabelvägen...............

Har du listat ut vem Mr Kabelvägen är?
Om inte så är svaret: Mångfaldige Svenske Mästaren Kenneth Bäcklund

Bäcklund, som gör sin bästa SS på Kabelvägen, vann klart före Davidsson, som gör sin nästbästa SS och Stig Blomqvist. Anders Prick gör sin bästa SS i rallyt som fyra före Gunnar Fredriksson som också gör sin bästa SS. Sedan Mats Thorzelius som OCKSÅ gör sin bästa SS på Kabelvägen före Gert Blomqvist och Björn Waldegård och Christer Steen, varav den senare gör sin delat bästa SS på Kabelvägen. Sist på tio-i-topp är stockholmaren Björn Bäckström i Kadett GTE

Visst är det lite underligt att av de 6 första så gör fyra (4) sin bästa eller näst bästa prestation på just Kabelvägen? Den väg som är omöjlig att memorera................. Vilka slutsatser kan man dra av detta? En riktning är att vägen GÅR att memorera. Den andra, och mer illavarslande slutsatsen, är att Kabelvägen INTE går att memorera, MEN de andra SS på MSR går att memorera!? Vad tror du...............??

Var var då PG Andersson, kanske du undrar?


Redan vid start saknade PG något väsentligt som Björn Waldegård har: Fast inkomst.
Detta då Björn är nybliven folkpensionär, vilket garanterar regelbundna utbetalningar, medan PG är frilansande rallychaufför, vars inkomst kan anas som mera ryckig. Den skillnaden kommer att utjämnas med åren så där har PG ingen anledning till oro....
En annan sak som Björn och även Stig hade, men inte PG hade, var 5-växlade lådor. PG hade bara 4 i sin låda, när den fungerade. Nu krånglade även dessa och därför låg PG på en, för honom obekväm, 14:de plats på SS7 Kabelvägen. De goda nyheterna var att nu skulle man få tid att reparera då SS7 var dagens sista SS och kunde bara grabben ta sig över mållinjen på SAAB museet så var de räddade. 

Kabelvägen from Youtube

Själva skred vi in mot målet med stor värdighet och hälsades av välkomna av en av världens stora rallyikonerna: Erik Carlsson! Han hade också vänligheten att presenta oss med var sin bok om sin omväxlande karriär. Tack så mycket för boken, men mest för att Erik tog sig tid och besvär att hälsa på hela rallykaravanen!!

Efter en del snurrande på serviceplatsen fick vi servat bilen och ställt in den i Parc Ferme. Själva skulle vi tillbaka till hotellet men Åsa Blomqvist förföriska kokkonster höll oss kvar vid matbordet hos Stig Blomqvist Motorsport. Undrar just om hon har påbrå från Vedum?

Boka ALDRIG ett hotell med fönster mot gatan!
Efter att ha rest i så många år borde jag kommit ihåg detta basala krav! Tyvärr var det inte så i Trollhättan. Här gällde "ta det som finns eller sov ute" och då är inne bättre, även om fönstret vetter mot gatan. Att det var het och kvalmigt på rummet borde fått varningsklockorna att ringa, men det brukar ju oftast hjälpa med att stänga av kylskåpet till minibaren.

Att det var fallens Dag i Trollhättan gjorde inte saken bättre!

Efter att ha tagit en trivsam bira, som kostade nästan 3 Storstrutar/st,  tillsammans med småländska Amazonåkare och världsmästare från Örebro drog jag mig tillbaka för en relativt tidig kväll. Morgondagen skulle bli spännande med idel ädel adel bland specialsträckor genom fantastiska Dalsland och trevliga Värmland.

 Då drog det igång! Varenda raggarbil som finns i Västra Sverige använde antagligen tvärgatan utanför som matarväg till sin raggarrunda. Jerry Lee Lewis och Elvis Presley i all ära, men inte ackompanjerat av ölrusiga skrålanden ur hesa halsar när man skall sova! Fönstret stängt, kudden över huvudet, men inget hjälpte. Det var bara att försöka vänta ut eländet, så jag satt på pass vid fönstret i den ljusa sommarnatten, tålmodigt som en rävjägare vid åtel, dock utan dubbelbössa och tur var väl det............ Samtidigt fanns det gott om tid att sammanfatta andra dagen och det mest minnesvärda var givetvis lunchen i Vedum och dikeskörningen i Småland.

Videosammanfattning dag 2
(klicka på texten o ladda hem eller bara spela upp ca 22MB)

 

Igår var höjdpunkten en Opel och idag en dikeskörning.

Det blir bättre och bättre dag för dag!