Man kan undra om det inte finns paralleller mellan FIA och SBF:s Historiska Utskott (HU)?
Bakgrunden i min undran är HU´s linje att våra historiska bilar inte får delta i rallytävlingar där det inte finns en specifik inbjudan med en klass för just FIA Appendix K fordon. Om inbjudan är mera generell och avser t.ex. 2WD och 4WD rallybilar så skall vi förbjudas att delta. Detta kan ofta vara en problemställning i framförallt mindre lokala tävlingar eller SuperCupen, där de historiska antas enbart samla ett fåtal deltagare. Det är också ett självpåtaget ingrepp i brukarrätten av våra bilar.
Anledningen som föredras från HU är, och jag citerar, ”är en fristående sportgren”.
Om detta är det bärande skälet så läser HU Appendix K likadant som Hin Håle läser Bibeln! Man rycker ut en bisats ur sitt sammanhang, misstolkar, och formar ett underlag/argument som ligger till grund för ett beslut.
Så kan vi väl inte ha det?
Om man ett ögonblick bortser från det praktisk, utan enbart koncentrerar sig på reglemente så är det ju intressant att se till hela sammanhanget, inte enbart en bisats.
Kapitel 1, Tävlingsregler för Appendix K 2008, svensk översättning, Riktlinjer och Förkortningar.
1.1 FIA (….) har skapat reglerna i Appendix K, vilket säger att historiska bilar kan användas i tävlingar under ett regelsystem som bevarar specifikationer från bilarnas Period och förhindrar modifieringar av prestanda och uppträdande genom utnyttjande av modern teknologi.
Här är ordet ”kan” intressant! Notera att det finns inget tvingande i ordet
”kan”. Om FIA istället använt ordet ”måste” hade saken varit en annan. Läs
själv meningen med ”måste” så finner du skillnaden och en mening som
harmonierar med HU´s nuvarande tolkning.
Nästa stycke i 1.1 lyder
Historiska tävlingar är inte enbart ett nytt sätt att vinna troféer, det är en
fristående sportgren, vilken en av de väsentligaste beståndsdelarna är
hängivelse till bilarna och deras historia. Historisk Motor Sport möjliggör
ett aktivt firande av historien om bilar.
Nu är ordet ”det” centralt! Läs igen. Just så, ordet ”det” syftar i den här
bisatsen på ”Historiska tävlingar”. Alltså, Historiska tävlingar är en
fristående sportgren. Inget nämns om historiska bilar mer än i första stycket
där de ”kan” användas i tävlingar under ett regelsystem………….
För dig som är slängd i engelska eller ännu hellre franska rekommenderar jag
den fransk/engelska utgåvan av app. K, vilken dessutom har tolkningsföreträde.
Här framgår det ovan sagda ännu klarare.
Det skulle alltså inte vara tillåtet för Söderqvisten och mig att visa "hängivelse till bilarna och deras historia" den sista maj på Varaslätten, trotts att det var nära Pingst!
Meeen, när nöden är som störst är hjälpen som närmast och den uppenbarade sig i Vara MK:s tävlingsledning vilka helt sonika utökade startfältet, dagarna före start, med ännu en klass. FIA Appendix K besiktade apparater var välkomna till Vara!
Det vänliga uppsåtet går absolut inte att ifrågasätta, däremot behöver man inte undra om huruvida beslutet togs med hjärtat eller plånboken. Sämre affär har nog Vara MK inte gjort på länge. Klassen bestod enbart av två (2) ekipage, då resterande tävlande in spe troligen skrämts bort av HU:s snäva tolkning.
BU för HU skulle man kunna säga!
Morgonen var underbart vacker när Söderqvisten och jag lastade upp rallybilen i Billdals soliga och grönskande utkanter, f.v.b. besiktningshallen i Vara. Vädret var om möjligt ännu bättre när vi kom fram, men i kapp med solen sken besiktningsfolket! Då tekniske chefen verkade vara en stor Escort-entusiast fick vi också ett par goda och användbara råd på vägen.
Starten var förlagd ute vid en riktigt gammaldags festplats. Inte riktigt i Kåtebols klass kanske, men gott och väl i nivå med Granbacka. Här fanns, förutom en väl tilltagen parkeringsplats som blev serviceplats, även korv och smörgåsförsäljning. Ingen behöver gå hungrig i Västergötland!
I Vara har jag åkt flera gånger, och ibland till och med hela tävlingen.
Första gången jag var i Vara skrotades en Veteran Mk 1 Escort av tvivelaktig härkomst och homologering ute på Sotenäsområdet. Nästa gång var det lugnare för då kunde vi i alla fall lämna den nya bilen via dörrarna. Vi åkte röd Porsche 65:a och det gick hela vägen. Service hade vi fått av Arne Johanssons killar men de såg rätt förvånade ut när de fick Escorthjul som reserv till Porschen. Året därpå hade vi gott om reservhjul, till och med till rätt bil, men då tappade vi gasreglaget på den vita Porschen redan efter 300 meter in på SS1. Söderqvisten och jag överöstes av, till synes, oförtjänta priser när vi året därpå lyckades ta oss hela varvet med den röd/blå Escorten. Nu var det alltså dags igen och vi skulle åka Escort, vilken senast varit i elden ett år tidigare på Midnattsolsrallyt 2007.
Vi skulle ta Varvloppet som en test för 2008 års stora begivenhet, Midnattsolsrallyt. I Wales finns det en man som hävdar att 13" hjul är totalt överlägset de mer manliga 15-tumarna. I akt och mening att övertyga oss om detta hade han skickat fyra 13" för "påseende". Nu skulle de på-ses!
Formatet på tävlingen var att några av sträckorna gick två gånger, i halvtid var det inlagt ett service- och matuppehåll. Därför var det ju extra lämpligt att testa olika uppsättningar. Som vanligt åkte vi utan servicefolk. "Bra karl reder sig", fick ju vår generation lära oss redan i småskolan!
Vi startar på 13" och bilen är helt hysterisk! Det spinner något så infernaliskt att det ej beskrivas kan, dessutom tar bilen styrning enbart slumpmässigt. My God! Om detta berodde på storleken eller själva däcken var inte enkelt att förklara, men tokigt var det. Vidare upptäckte vi att det i grunden urladdade batteriet inte tog eller höll laddning så efter en stunds körning började bilen hacka.
Vi lyckades i alla fall ta oss tillbaka till serviceplatsen i ett stycke.
Väl där i den gassande solen tog vi beslut om att byta till 15", ta med en batteripack. Tyvärr tog detta en del tid så vi drog på oss en försening, men det var det värt!
Med riktiga hjul på bilen gick den mycket bättre än tidigare. Utväxlingen kändes också mera korrekt.
Vara har ett format som inte alls är dumt! Deras, i vardagslag vältrafikerade, vägar tål enkelt två rundor och det hela gör att tävlingen blir mycket kompakt utan onödiga tranportslingor. Publikintresset på slätten är stort, så tävlingen känns också väldigt säker. Kanske inte minst för att det omgivande landskapet är platt och vänligt, inte onödigt mycket stora träd och stenmurar. Fläckvis är det snabbt, men inte överdrivet. På det hela kunde Vara:s tävling vara ett alldeles utmärkt rally för att platsa in hos Klassikerna.
På kvällen bjöds det på dans på banan till ett 50-tals band som spelade Rock & Roll. Söderqvisten och jag kände oss väldigt frestade men tvingade oss att åka hem. Vissa minnen mår ju bäst av att fortsätta bara vara minnen..................men nästa år försöker vi igen!