Dag 4 avslutning

Dag 4 avslutning

I den kolsvarta arla morgonstunden lämnade vi för sista gången, och i sakta mak, Carlisle Airport och dess serviceplats. Noskonen var låst på Kielder Forest!

Kielder, ett namn och ett område som fått nackhåren att resa sig på rutinerade världsstjärnor under årtionden. Här kunde RAC både vinnas och förloras. En omsorgsfullt uppbyggd ledning eller bra placering kunde här vara lika förgänglig som en investering i Madoffs Fonder. "The Leyland team got lost in Kielder and haven´t been heard of since", kommenterar speakern i 1978 års RAC när de mäktiga TR8:orna bara försvann ur resultatlistan. Här körde hela rallykaravanen fast i novembersnön, jag tror det var 1972. Å andra sidan kunde den skicklige, vågade och lyckosamme kapa åt sig många minuter mot mindre lyckligt lottade kollegor. Ett mycket speciellt ställe för Historiska Rallyfantaster !

Vi hade letat oss på dimmiga huvudvägar ut från Carlisle och upp mot Kielder. Målet var Kielder Water Reservoars, en jättelik fördämning som innehöll färskvatten för stora delar av norra England. På dess bortre bank var den fasta serviceplatsen lokaliserad och där fanns också våra pojkar. Mark redan hade parkerat Bedforden, rest tälten och satt på tekitteln. Runt omkring var det antagligen bedövande vackert, men det hade vi ingen aning om då dimman låg tät som på en tysk åker den 6 november. Nu plockades också vår imponerande samling med extraljus bort. Dagen var tänkt att räcka, så när mörkret skulle krävt extraljus borde vi sedan länge vara i baren på prisutdelningen.

Framför oss hade vi fem ss om ca 52 miles eller 84 km. Först ut på tre ss, sedan åter till service och två ss varav den sista var på nästan 30 km. Sträckorna var som vanligt dubblerade. Ja i alla fall utom en och så var den sista också förlängd till det dubbla i längd mot första resan. Om sedan Gud hade varit nådig mot oss skulle vi, helst utan bogsering, ta oss till Carlisle Centrum för den ceremoniella målgången. Skrik & Panik skulle som vanligt rotera runt som en fri proton och möta oss efter varje sträcka.

Målet för dagen var först och främst att ha kul samt helst komma i mål. Vidare att om möjligt köra in 14 sekunder eller helst mera på Jim Valentines SAAB, som låg närmast före oss i totallistan. Vi bedömde sannolikhet som relativt hög, näst intill möjlig, kanske till och med trolig! Spelet kunde börja!

"No more bets / Rein ne va plus"

"Rein ne va plus" är ju croupierens replik när kulan just skall lägga sig till ro. För oss var det precis tvärtemot!

Att åka rallybil i drygt promenad fart på en skruttig grusväg är ungefär så illa det kan bli. Utan fart är den hårda fjädringen helt stum, däcken är hårda, dessutom är stolen trång och stenhård. Det är som att åka järnskodd höskrinda utan hö och det blir man inte mörkare av i rösten, om jag säger så....

Vi befann oss på en lång transport i Kielders utkant. Vägen hade varit en alldeles utomordentlig skotsk specialsträcka på grus, om det inte varit för hastighetsbegränsningen. Drygt gåsmarsch var anbefallt och det var också det vi försökte åka. Här och var, mitt ute på heden, varnades det för hastighetsövervakning och det stod också en och annan bil bakom någon buske och tryckte i ösregnet. Vi lyckades bli tagna, bakifrån tror jag, och vår överträdelse bestraffades med transportprickar. Det hela kändes som en surrealistiskt klipp ur en Tati-film. Men å andra sidan finns det ju "buskpoliser" både i Sverige och Finland, men när man möter dem brukar man ha bättre Balls..........

SS 27 Falstone 1 8,67 miles

Vi drar ut vi halvtiotiden så det var lite småskumt, men mest av allt var det dimmigt i vissa områden. Sträckan startade i svagt utför, vilket ju var en dålig nyhet visavi den vilda 96:an. I början blött och kletigt med grässträng i mitten, sedan försvann grässträngen men kletet ökad. Hoppas det gick tungt!

Incar

SS28 Bewshaugh 7,25 miles

Äntligen start i uppför och det var en lång uppförslöpa endast avbruten med ett par kraftsugande svängar! Mera sånt. Regnet är i tilltagande, dimman ligger kvar, men tycks tunnas ut lite. Kletigt och blött fastän den här ss var ganska stenig. Eugen igång fint, ännu en bra SS för oss.

SS29 Broomylinn 9,13 miles

Sista före service och matuppehåll. Undrar just vad Mark har i grytorna idag. Hoppas det inte är den skotska nationalrätten Haggis! Sträckan helt ok, vi har vant oss vid regnet och dimman nu. En hel del kuperat, vilket vi ju gillar och en del långa svängar, som nyper, "kirra" på finska. Vi är ju som bekant tvåspråkiga i bilen även om Eugen har ett klart övertag då han ju naturligt talar både svenska o finska.

In på service med vår leriga bil. Dimman ligger fortfarande tät över den stora dammen, även om den lättat lite sedan vårt förra besök. Vi slipper Haggis, men får äta rester, vilket jämför med Haggis är ett oerhört fall framåt eftersom resterna var Marks finfina pasta från igår. Besöker Belgarnas service och får veta att de åker hela den brittiska serien, förutom tävlingarna hemma i Belgien. Vilket ju låter väldigt ambitiöst även för unga pojkar som de här. Får också träffa den Belgiske Escort- och Asfaltkungen Paul Liater, vilken är med i servicen. Försöker sälja Midnattsolsrallyt, men Eugen har tydligen varit före eftersom de undrar hur smala vägarna verkligen var.......

Vi lägger på de sista däcken som ser något så när ut för världen. Tyvärr är våra grova styrdäck slut. Vi har hela dagen åkt på vanliga Kuhmo både fram och bak, vilket vi är helt ensamma om. Valentines SAAB har vi nu lämnat bakom oss. Uppåt har vi ca 13 minuter till en outsägligt ful Talbot Sunbeam och det verkar lite mycket på 2SS. Men vi är ju där allt kan hända. Mitt inne i klassiska Kielder Forest!

SS 30 Falstone 2 8,67 miles

Med kulorna uppe i halsen ännu en gång efter den långa transporten över hedarna står vi på startlinjen för den näst sista sträckan i vårt Roger Albert Clark Rally äventyr 2008. Före starten har vi försökt sälja SAAB V4:or till ett par hugade engelsmän som startade i Open Class. De var sugna på Historiskt och då tyckte de SAAB kunde vara kul. En av dem åkte en Escort med 16-ventils Hondamotor och sek låda så steget till en V4:a kanske inte var så stort. På en stillsam förfrågan om de överhuvudtaget kört en V4:a svarade de att det hade de inte men: "But, how difficult could it be.....!" Och det är klart, har man sett Erik Uppsäll och Roger Roth i action är det väl bara att hålla med.............. Affären var så gott som klar när vi fick dra på oss hjälmen och dra ut på Falstone för sista (?) gången.

Sträckan var ungefär som förra gången, men lite spårigare och blötare. Vägarna höll förvånansvärt bra! Vi snurrar inne i en vänster - höger som aldrig ville ta slut.

Efter en kort transport, som på inget sätt inverkade menligt på vår manlighet, stod vi inför SISTA sträckan! Engelsmännen hade så gott som köpt min V4:a, men var sugna på en till så jag lovade förhöra mig om flera när jag kom hem.

SS31 Broomylinn 2 18,32 miles

Avslutningssträckan hade en ytterst manlig längd av 29,5 km, så det var tur att transporten dit var kort och gick på fin väg. Andra halva sträckan var så att säga "ny", medan första delen var samma som Broomylinn 1. ALLA talade om att nu väntade tuffa tag och vi var böjda att instämma, för redan Broomylinn 1 var seg med alla svängar. den var också ganska slagig, vilket inte minst märktes för de/den som åkte med "riktiga" hjul på bilen.

För sista gången i detta rally släpper vi kopplingen på dryga sexåfem, tror vi. resten kan du följa i in-car nedan, men bered dig på en skumpig, händelserik och lång färd!

Incar i nästan 3 mil, men du kan snabbspola...... vilket gör gott!

Vi tycker att vi har bra styrfart, men inne på efter ½ sträckan händer det som aldrig tidigare har hänt eller får inte får hända. Eugen ger anvisning höger, jag tror tvär höger, och när vi galopperar fram mot kurvan tillägger han "Kirra". Det stämde till punkt och pricka för svängen nöp, plus att man efter "nypet" skulle över en smal men bastant stenbro. Bara gardisterna, räcket på bron, måste ha krävt en semitrailer för att frakta dit.

Jag blir så till den milda grad förvirrad: "Kirra", vad f-n betyder det nu igen....?? Den hemska bron med den smala passagen adderar också till i förvirringen, så att i hopp om att klara liv och egendom lägger ut jag bakhjulen i diket för att sladda stopp.

Tyvärr hugger det tag någonstans och vi välter över på sidan. Vår mediala lycka var nu gjord!

Escorten landade med två fot tillgodo från en av de officiella videofotograferna. Denna sekvens har sedan vevats i alla olika sammanhang, har jag fått mig berättat från UK. Eugen och jag som aldrig egentligen haft något allvarligare tillbud är nu benämnda "The Nordic Chrash-Kings". Inte minst då även vårt försök att fälla träd med en 142:a under Sarfarirallyt 2005 fastnade på video och har också vevats om och om igen.

Den alltid så positive Box mannen, menar att vi skall se den senaste malören positivt. Det är ju nu bevisat, bortom allt rimligt tvivel, att vi i alla fall åker så fort att bilen kan välta på sidan!

När bilen är tillbaka på hjulen igen puttrar vi vidare, men det finns inget "loss". Efter en stund stannar vi och kollar under huven. En tändkabel hade hoppat loss och när den satt på plats igen var det åter normalt "loss" i bilen. Vi tar mållinjen på tvären bara för att hälsa till S&P som stod vid ss-slutet!

Snabb service av S&P före återfärden till Carlisle Centrum. På vägen blaskas bilen av och vi får köa oss genom centrum fram till podiet dit vi vinkas in en bra stund efter att Malcolm Wilson och John Millington sprutat vinnarchampagnen över sin Ford Escort RS1800. Även vi blir interjuvade och då lovar vi, rörda av stundens känslosamma allvar, att återkomma nästa år, om möjligt.

Sedan är det bara att "backa ut ur planteringen" som Karl-Gustav sa och lämna över ratten till Mark. Det känns lite tomt när, Eugen och jag står mitt i stan iklädda fullt rallyutstyr, och ser vår rallykamrat, den blå/silverfärgade Escorten, puttra iväg bort i trafiken!

Roger Albert Clark Rally 2008 var över!

Så här ser sammanfattningen ut på Youtube. Häng med!

Åk med Martin McCormack och Phil Clarke

Ok, var det värt resan, kanske du undrar som är lite finkänslig?

När i h-e skall han tala om vad man behöver för budget, kanske någon annan med mera direkt personlighet undrar?

Den första frågan är ju rent filosofisk, så den hoppar vi just nu. Men pengar då? Jo, det är heller inte helt enkelt att svara faktiskt, för det beror väldigt mycket på vilken ambitionsnivå, som teamet önskar. Vad vårt rally kostade, egentligen vet jag faktiskt inte, men sättet att åka var väldigt bekvämt och bekymmersfritt. !Arrive and Drive" eller "kom och kör", på svenska, kallas konceptet och det är precis som det låter.

Vad ett Roger Albert Clark skulle kosta dig får du själv räkna ut, men jag skulle kunna tänka mig att vi talar en budget på 1,5-2 x Midnattsolsrallyt. Startavgiften är högre, notera att MSR faktiskt har en BILLIG startavgift efter sitt, medan konsumtion runt omkring är billigare UK än i Sverige. Sedan är det ju som alltid den stora frågan, nämligen hur ser du på bilkostnaderna? Om man kör efter filosofin att "det inget kostar så länge inget direkt går sönder och förorsakar en utgift", så är det ju hugget som stucket. Turen avgör! Annars kan man tänka sig att avskrivningen för ett Roger är högre än MSR då Roger är både längre och slitsammare för materialet.

Skillnader som kan vara värda att beakta är framförallt däck. Öborna har utvecklat stark fäbless för extremt grovmönstrade däck av en typ som vi inte får använda här hemma. Här bör man nog ta seden dit man kommer och anpassa sig, det tror i alla fall jag. I övrigt är det mesta sig likt även om det kan skilja i detaljer, vilka troligen inte är större än att de går att överbrygga med lite "svenskt lagom" eller finskt "Hakkapelle".

vad man kunde hoppas på vore väl att resan kunde bli lite som Erik Carlssons RAC 1960! Inte så att jag är sugen på att gifta mig med engelska, även om Eugen nog inte skulle tacka nej till chefsskapet för Ford-stallet. Nej, det vore kul om vi följdes av ett "lämmeltåg" av svenska och finska ekipage till Roger Albert Clark Rally nästa år. Det skulle ju tidsmässigt passa bra eftersom det ligger i vår mellansäsong. Dessutom kan man väl egentligen inte kalla sig Rally-Kalle om man inte blivit bogserad i England?!

För vår del var det definitivt vårt resan, tycker jag i alla fall. Hur det är med Eugen får du fråga honom själv. Det bästa var att nu är det i alla fall bevisat att:

Vi åker faktiskt såpass fort att bilen kan välta av egen kraft!

För dig som vill köpa Brittisk rallyfilm, ex. R.A.C, Rally: www.rallytv.co.uk

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!