Dag 3
Jag har fått påpekanden om jag klagar väldigt mycket i mina skrönor! Till Er kan jag bara säga:
Ni har inte lyckats fånga själva själen i historiskt rally!
Nuförtiden skall allt vara så positivt! Det nasas kurser för ofantliga belopp, vars enda budskap är: Var positiv. Det finns snart enbart små skyddade reservat där man kan få vara ohämmat negativ och klaga på allt och alla utan hänsyn till t.ex. fakta. Under signatur verkar det som om man på internet får skriva av sig alla frustrationer, rikspolitiken verkar också vara ett sådant ställe och så i rally. Här ju själva livsluften är klagandet.
"We did no misstakes, the car was great, tyres perfect and the team has made a fantastic work", säger de moderna, atletiska och asketiska WRC-stjärnorna när de lite svettiga, men med pigga ögon, låter sig interjuvas efter en SS. Det mesta av svetten kommer sig troligen av nervositet för att glömma nämna någon sponsor eller inte nog betona att resultatet enbart är ett team-jobb.
Annat var det på den tiden när en VM tävling inte längdmässigt kunde förväxlas med en RSA. "I did a fantastic stage in this piece of junk", sa en världsstjärna på 70-talet med en Marlboro i guppandes i mungipan och en Colaflaska vilandes mot den begynnande kulmagen. Han såg ut som om han festat i en vecka. Med skäggstubb och ögonen blanka av sömnbrist eftersom han bara fått en tupplur under tre-fyra dagars oupphörligt rallyåkande. Det var skillnad det!
Det är till detta, historiskt korrekta 70-tals vinkeln, som även mitt förhållningssätt ansluter. Chauffören bangar inte för att framstå som stjärnan, tvärtom! Han, för det är en han, ÄR stjärnan med stort S. En vit riddare, som trots den halta hästen, den berusade väpnaren och det rostiga svärdet, dödar draken och eventuellt räddar prinsessan efter att ha först firat segern med sina kompisar. Om det, mot alla odds och ännu en gång, visar sig att draken fortfarande lever i högönsklig välmåga, må en förklaring sökas som fortfarande ställer förarens förmågor bortom varje rimligt tvivel! Vi vill ju leva vår dröm ohotade någon lördag om året, att om inte om hade varit om så hade jag troligen varit Blom-gård eller Walde-qvist!
Eller för att citera den något åldrade men giftassugna Madame Flod i Hemsöborna:
Ja det skall han veta, att när det skall bära te ä en annan nok så go som en annan slinka.......!
Fördelen med att ibland ta det lite lugnare på specialsträckorna är att man får dra sig lite extra på morgonen vid omstarten. Wilson och co lämnade serviceplatsen redan klockan sju för att ge sig i kast med dag 3, vilken innehöll 12 SS. Det var egentligen bara 7 ss då några gick två gånger. Sammanlagd ss-längd var 81,8 miles eller 132 km. Första bil skulle vara åter vid Carlisle Airport klockan 20.33 så det skulle alltså bli mörkerkörning. Mera mörker för oss som startade lite senare. Den fasta serviceplatsen skulle flytta från Carlisle Airport till Dumfries under dagen, då Dumfries låg närmare där sträckorna var lokaliserade.
Vidare så skulle vi komma att besöka den fasta serviceplatsen enbart tre gånger, varför Skrik&Panik skulle få dra ett större lass än vanligt. Organiserade lunchuppehåll eller annat civiliserade närings arrangemang finns inte, så det var upp till varje team att lösa det på egen hand. Mathållning var ju vårt starkaste kort, hade vi noterat efter att ha jämfört resultatlista med Marks Raukka-Lista, så för detta var inte vi oroliga.
Nu far vi långt in i skogen och av alla vägbommar att döma är inte Allemansrätten något som tynger markägarna. Här håller de i bären och svamparna, men det är kanske inte så konstigt för vi är faktiskt i Skottland! Alla skogar och vägar är privata, så Gud nåde den som tar sig in olovandes. Om en Rallyfahrer ertappas med att träna i UK, utan speciellt tillstånd från markägaren, väntar svåra efterräkningar. Förutom dryga böter, dras omedelbart licensen på minst ett (1) år. Här räcker det att "framföra" en rallybil för att det skall definieras som träning. Ungefär som i centrala Göteborg alltså!
SS15 Ae 1 7,18 miles
Före start står vi en skogsglänta medan morgonsolen långsamt värmer den mjuka marken som stilla vaknar och släpper ifrån sig nattregnet. Mjuka moln av skogsdoftmättad morgondimma lyfter och svävarr som florstunna, regnbågsfärgade sidenscarfs i motljuset mellan träden. Robin Hood skulle kunna ströva förbi med sin Marion i vilket ögonblick som helst. Men man väcks strax tillbaka till 2008 av någon vrålande BDA och stirrar på något som skulle kunna vara Sheriffen i Nottingham. "Dags att vika bort backspegeln så incar kameran får fritt fält", säger Eugen!
Start i snabbt utför nerför en stenig väg, lång vä över en bro nere i botten, sedan klättring uppåt......genom skogen......... avslutning runt några gårdsplaner med fruktträd och fårstängsel som lika gärna kunde ha varit i Dalsland. Lite torrare nu
Direkt efter ss till serviceplatsen vilket kanske kändes lite överflödigt då vi ju bara åkt en ss på 11,5 km, men så var det bestämt i roadbooken. Tidiga morgnar är inte Firma Ukkos starka sida så vi är ganska tystlåtna. Resan går i stilla mak under total tystnad. Hur i herrans namn kan jag komma ihåg det? Jo, incar kameran var inte avstängd även om man kunde tro att ljudfunktionen var det!
På service välkomnas vi av Mark som gått upp i sin kockroll så till den milda grad att han numera har förkläde. Känns nästan som att komma hem och frun väntar på trappan...... "Hur har du haft det på jobbet idag raring?" Vi redogör för sträckan och väglaget, varvid "frun i huset" föreslår att vi byter våra extremt mönstrade styrdäck till mera normalt mönster då det håller på att torka upp. Eugen och jag ger OK till däcksbytet medan vi sippar te äter mackor och ser allmänt coola ut!
Precis bakom serviceplatsen finns nästa ss. Varför den överhuvudtaget är med kan jag inte förstå, men det finns säkert någon logisk förklaring. Kanske för att servicefolket skulle få se lite action!
SS16 Hethhall 1 0,68 miles (1,1 km)
Start på raksträcka med dålig asfalt, smalt, tvär vä, hårnål hö och ut på sprängsten, genom en liten damm, lång hö i sprängsten, lite uppför, vinkel vä bakom tall sedan liten bit "normal" väg. Mål!
Nere i sprängstenspartiet står "de våra" och tittar. Vi har fått stränga order om att inte förta oss, för det är som gjort att köra sönder. Otrevlig och helt onödig ss, som tydligen ofta/alltid förkommer när det är rally i grannskapet! Vid målgången står det ett par bilar o mekar så "frun" hade tydligen en poäng i sina förmaningar.
Vi drar vidare ut på landsbygden och genom skogarna för att åter klämma Ae!
SS17 Ae 2 7,18 miles
Samma som förra gången, men vi hittar lite bättre och förbättrar oss med nästan 20 sek. Vilket ju är dubbelt så bra som ledaren Wilson och tvåan McCormack, vilka enbart lyckas pressa sina tider med 10 sekunder/man. Malcolm Wilson hade för övrigt bytt hjul-sättning så han åkte 13" fram, men behöll sina 15" bak, 13":arna fram gjorde att bilen blev lättare i ratten och slog inte lika mycket, vilket gjorde det vilsammare att köra.
Tillbaka till service igen och eftersom det drog sig mot lunch skulle det bli spännande att se vad Le Chef hade i grytorna. Minestrone soppan var inte riktigt i klass med Risotton, men fick definitivt betyget 4 kamaxlar. Speciellt de krispiga lite småvarma bröden till var goda. Var han hade värmt dem ville vi inte veta....
Bilen gick perfekt och vi inbillade oss att den styrde bättre med de nya framhjulen. SS-tiden verkade också understryka vårt antagande, men i de här fallen kan det ibland vara som med hönan eller ägget...... I övrigt allt ok, mer än att smärtan i min vänsterarm hade tilltagit.
Service igen och den här gången drar de fast den muttern, som håller kopplingens slavcylinder, som lossnade på min bil i Danmark. Annars inget. Samma te-drickande igen! Bilen lastas till plimsolmärket med drivmedel för både man och maskin. 4 ss på raken innan service! S&P blir nu vår enda livlina.
SS18 Hethhall 2 0,68 miles (1,1 km)
Samma som förra, men nu bökade jag till det i hårnålen, inte minst för att Chefen stod där och då ville jag inte slira på kopplingen så vådeligt.
SS19 Twiglees 1 8,53 miles
Skulle även gå som mörkersträcka. Underligt när vi körde fram mot starten på sträckan. Hade en känsla att jag kände igen mig. Det visade sig att när Söderqvisten och jag var åskådare på R.A.C 2004, hade vi promenerat den här vägen upp till vårt ställe. Sträckan gick då åt andra hållet. När vi passerade stället där vi stått kände jag faktiskt igen mig. Du milde vad Blomqvist, men inte minst Mikkola kom där! Det verkade generellt vara så att sträckorna återkom år från år, samt förekom i alla andra tävlingar som gick i respektive trakt. Svårigheten att få fram "nya" vägar verkade vara större i UK än t.ex. Sverige och Finland. Förarkommentarer som "de hade inte lagat det där hålet i vägen i år heller" och liknande var inte ovanliga. Folk kände helt enkelt igen sig! En stor del av svaret kan man få om man klickar in på den här sidan www.itsmymotorsport.co.uk/ . Se om du hittar någon SS som inte var med i R.A.C. rally?
Hur Twiglees såg ut kan du se själv om du klickar på in-car länken nedan. Den var faktiskt en ganska typisk ss för rallyt, vilka hade medelhastigheter runt 80-90 km/tim. Den vackra, jag menar välbyggda, Ascona 400 som Phil Collins och Nicky Grist åkt i stod tilltufsad vid vägkanten. "A typical codriver error, but what could you expect............", lär Mr Collins ha kommenterat avåkningen. Vad Världsmästare Grist hade att tillägga i saken framgick inte.
S&P väntade även vid slutet av den här sträckan. Hur de bar sig vet jag inte, men deras Landcruiser såg allt lerigare ut även om grabbarna var på ovanligt gott humör. Kunde kanske bero på att vår bil nu gick lika säkert som ett gökur.
SS20 Castle Oér 5 miles
Ligger precis granne med Twiglees och skall också gå som mörkersträcka. Ungefär samma struktur och topografi som den förra, men lite ruffare och kortare.
Vi har nu fått bra kontakt med besättningarna runt om och vi "säljer" Midnattsolsrallyt, ja i alla fall jag gör det. Eugen fnyser föraktfullt och menar att "riktigt" rally åker man endast i Finland, inte på svenska kostigar. Dessutom, menar han, är de svenska kostigarna så smala och dåliga att en finsk ko, med lite självaktning, aldrig skulle ens överväga att promenera där. Woi, woi Perkille!
Unge McCormack vinner ännu en SS och har nu bara minuten fram till Wilson. Vi ligger "lite" längre ner och har 17 minuter upp till Valentine i 2-takts SAAB:en, ja då har du fått en liten jämförelse.....
SS21 Craik 1 7,38 miles
Ingen dum ss faktiskt, ganska öppen och ärlig, men helt folktom då det är någon typ av avstängning i båda ändar.
Unge McCormack blåser av vägen. För vilken gång i ordningen kan man undra, till och med hans kartis lär ha tappat räkningen. En oförhappandes höger, som inte verkade alltför komplicerad, blev för svår. Bilen hänger på stora stenar så de hade behövt åskådare för att lyfta och åskådare finns det inte. Slutkört och Wilson kan pusta ut nu när den enda rimliga utmanaren försvunnit!
SS 22 Newcastleton 12.12 miles
En lång rackare på nästan 2 mil som skall avsluta passet innan vi skall tillbaka till serviceplatsen. Men vi lider ingen nöd då S&P försett oss med allt vi egentligen behöver, även om vi saknar Ritvas bananer och svårtuggade Energy-bars. Bilen går fortfarande som en klocka. Sträckan går i skymningsljus för oss och det är ju lite ovant inte minst för skumögda herrar. Ovant, lokalt sett, är att det fortfarande är uppehållsväder. Riktigt rolig ss och den kommer tillbaka som nattsträcka. Försöker memorera, men det är nog bättre att lita på Eugen även nästa gång......
Ladda hem karta över SS22/26 (pdf)
Servicen har nu flyttat tillbaka till Carlisles Airport och det är följaktligen dit vi styr kosan. En seg transport och vi börjar känna oss lite slitna. Jag tror att jag kommit på varför vänster arm och axel värker så infernaliskt och det är troligen inte hjärtsvikt, vilket ju i så fall är väldigt goda nyheter. Eftersom det är lite fuktigt varmt har jag under rallyt åkt med sidorutan neddragen och det är troligen drag som gjort att det värker. Sätter på en jacka på transporterna och inbillar mig att det känns bättre. Undrar vad Mamma Mark har i grytan?
En härlig doft av Spagetti Bolognese slår emot oss när vi parkerat under tältet! Kunde inte vara bättre och det var det inte heller. Sällan har jag ätit så god pasta på en skitig parkeringsplats.
En hel del folk kommer för att hälsa troligen för att vi ser exotiskt utländska ut, och det är ju kul. Om man bara ser till arrangemanget i köket kunde det mycket väl vara Blom-gård eller Mikk-anen som sitter där och smörjer kråset. Mest troligt 70-tals gissning vore nog Alén faktiskt, då vi är långa och stiliga samt att det doftar fantastiskt från det italienska köket. Alén är väl också den som vunnit flest SS i ett enskilt RAC Rally, utan att vinna tävlingen som sådan fastän han gick i mål med sin Stratos.
En omgång nya däck åker på och vi åker ut! 33 miles eller 53 km i becksvart mörker fördelat på 4 ss väntar. Försöker justera upp ett av extraljusen, då det ger en stor vit fläck 15 meter framför bilen, men det gick inte.
SS19 Twiglees 1 8,53 miles
Nu i mörker! Nedan kan du åka med och uppleva skillnaden. För vår del var skillnaden 1 min och 10 sekunder. För Malcolm Wilson var skillnaden 50 sekunder.
SS20 Castle Oér 5 miles
SS21 Craik 1 7,38 miles
SS 22 Newcastleton 12.12 miles
Bästa sträckan för oss i mörker. Skillnaden dag - natt var endast 49 sekunder. Precis som vår gamla märr, Lisette, vilken gjorde strålande fart när hon travade hem till stallet, lade även Team Ukkos på en extra rem när det vankades hotell och kvällsmat!
Vi svänger åter in på serviceplatsen i Carlisle i mörker. När vi passerar raden av servicetält kan vi se Malcolm Wilsons Escort omsvärmad av M-Sport mekaniker. De byter återigen ALLT som går att byta och de byter ut till sprillans nya prylar. "In order to reach the goal - you must not be very snål".
Vi nöjer oss med att äta upp resterna av pastamiddagen och byta däck. Annars har dagen var lyckad på många sätt och för flera team. Wilson & Co leder nu ohotade med 4.50 ner till David Stokes vilken inte har potentialen att köra ikapp mellanskillnaden. Bara ett tekniskt fel kan stoppa Wilson/Millington från att vinna, så här kommer det inte att tas några risker. För vår del kan vi också konstatera att avståndet till Valentines SAAB nu krympt till 14 sekunder och det borde vi väl mäkta med om ytterliggare tekniska fadäser uteblir. Sedan finns den mänskliga faktorn förståss. Men trots uppenbara risker verkar det ändå inte helt omöjligt att fånga den stinkande SAAB:en!
Morgondagen kommer att bli en riktig höjdare för ett RAC-fan, för då väntar den i rallykretsar sägenomspunna Kielder Forest!
Är Kielder värre än Nössemarksvägen?
Skulle man kanske försöka med en italiensk kartläsare nästa gång?
klicka gärna på den understrukna texten