Midnattsolsrallyt 2008

Fredag

(OBS! Klicka på alla bilder, de blir antingen större eller så är det video under)

 

Fredags morgonen randades och lyckliga var vi med startnummer 120. Detta betydde i sin tur att man kunde äta frukost på ett mänskligt sätt, eftersom vi förväntades vara vid starten på SS1 först vid 11 tiden.

För dig som har glömt eller kanske inte vet kan jag repetera rallyts sträckning.

Sammantaget var rallyt på 18 SS som mätte148 km. Det var alltså inga maratonsträckor precis då medellängden låg på 8,2 km. Troligen motsvarade det ca 6-7 minuters körtid. Segraren i rallyt hade, vilket skulle visa sig vid målet, ganska exakt 90 km/tim i genomsnitt (90,060) på 148 körda ss km, vi andra hade lägre. Så här torde det finnas massor av pengar att spara för arrangören då man alltså inte behöver ansöka om dispens för hastighetsbegränsningarna hos Länsstyrelsen för hela fältet, utan kanske enbart för ett par, tre bilar. Längden på transportsträckorna (TS) kommer jag inte i håg, men de gick faktiskt fint att överleva i gott ressällskap.

Vi startade med ett starkt utpräglat Kajsa Varg koncept, och detta gällde inte minst däcken vilka var ett år gamla grovmönstrade Maxsport. Dessa var donerade med varm hand av Historic Rallysport, Wales och skulle enligt deras förmenande vara "just  fantastic". I reserv hade vi två jättelika gamla Michelin monterade på 8" fälgar, dessa var utlånade av Mr Ford Escort RS1600 himself, K-G Ryrlén. Han hade tyckt synd om oss när han fick höra att vi skulle åka Maxsport, så han lånade ut ett par väl använda fransoser till oss med hälsningen att vi kunde köra hela rallyt på dem och att de i Karlstad troligen ändå hade bättre fäste än våra nya Maxsportar.

Ut från starten i Kristianstad  har vi en SAAB V4:a som förridare med Mats Karlsson/Åke Kjellgren i hytten. Efter oss kommer en gul-svart Ascona A i en breddad modell med dåligt rykte hos bland annat tullare. Modellen gick under namnet "Schmuggel-wagen" eller "Hamster-wagen" eller något liknade på den tid det begav sig med hänsyftning till de svullna skärmarna. Lyckliga resenärer i Asconan var Jan Stenberg/Leif Lindström, men dessa herrar verkade inte ha några större hemligheter då de från tid till annan åkte de med bakluckan på vid gavel, som färdigt för inspektion.

Vi hade alltså lottats in perfekt! Att starta bakom en SAAB är toppen för man kan nästan köra in på startrampen utan fara för liv och egendom. SAAB:ar sprutar ju inte mycket grus direkt. På sin höjd skuttar några glada småstenar runt 155:orna längst fram på bilen medan 1:an ligger i och det gör den inte länge. Därför kan man se i alla fall den första svängen och hur medtävlaren uppfattar denna. Det var värre för våra Opel-burna Katrineholmskamrater vilka fick uppleva kombinationen av bakhjulsdrift, hög etta, race koppling, mycket hästkrafter, inget bottendrag, grovmönstrade smala däck, små stänklappar, löst grus och gasglada farbröder. Efter de skådat vår start på SS1 vågade de knappt sticka in den nylackerade Opel-huven i TK:n innan vi lämnat startplattan!

 

SS1 Kullan 4,2 km

Inte mycket till SS  eftersom den bara var 4,2 km kan man tycka, men som prolog fick den väl duga. Gick på ganska smal väg som hade en hel del krön med lyft i. Speciellt på slutet var det lurigt för då fanns det också en vägförflyttning efter sista krönet. Åskådarna klagade på mygg, de ledande Rallykallarna hade mest problem med Humlor!

Söderqvisten och jag brakar iväg med vilt spinnande bakhjul. 7.000 och stig av kopplingen. Så skall det göras! Detta inte minst därför att vi fått lova Tommy Book att köra "för publiken" när han besiktigade bilen. Löften är till för att hållas och varvstopp är till för att användas! Det senare helst på ettan och tvåan...... Vi tar det lugnt, inte bara över hoppen. Själva tycker vi  att vi inte åker inte alls så illa! Klockan höll definitivt inte med.....

Rally är skoningslöst! Gör man bort sig får man alltid betala. I värsta fall med hälsan, men i de flesta fall med kontanter, check, kort eller om man är betrodd via faktura. Kommer man undan det monetära straffet får man betala med tid. Klockan ljuger aldrig eller i varje fall väldigt sällan.

Redan på SS1 var det stort manfall och det indikerade graden av satsning som görs på Midnatten. SS1 var 4,2 km och motsvarade 2,8% av den totala SS-längden. Tyvärr var det många som inte klarade "4% spärren"....  Escorter verkade av någon anledning vara värst utsatta, men även andra modeller botaniserade utanför vägen i landningen efter det sista krönet. Flera var också de som nosade på det bastanta räcket men klarade sig med bara ett "wake-up-call".

Vann ss 1 gjorde Tony "Humlan" Jansson med hela 5,3 sekunder! Man förstod att han var sugen på att åka rallybil och Midnattsolsrallyt istället för torrsimma med Colin MRae på TV-spel som han gjorde förra sommaren. Tvåan Stig Blomqvist, som ju faktiskt i verkligheten spöat den "riktige" McRae, var alltså distanserad med 5,3 sekunder och om vi tar ytterliggare 5,3 sekunder bakåt så hamnar vi faktiskt på 22:a plats hos far och son Walthersson från Anderstorp! Så tätt tidsmässigt var det alltså redan på SS1 i Midnattsolsrallyt 2008.

Söderqvisten och jag oroade oss inte för trängsel då vi "lyckades" med vår strategi vilken givetvis var att komma in före vår huvudmotståndare, Stora Wigren, men efter de bilar som var utlånade vilket ju var mycket klädsamt. I alla fall  på första sträckan!

 

Under de här bilderna finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

Efter SS1 skulle det vara service. I alla fall för de som hade servicemanskap med lokalkännedom eller kartkunskap. Våra servicekamrater var inte överdrivet begåvade med något av detta. En av flera som var begåvad med ny bil till eventet var Laxå´s Håkan Larsson. Tyvärr så led han, redan efter första sträckan, brist på växlar då hans ZF-låda delvis kastat in handduken. Men för att åka i klassen "nya BDA-Escorter" hade han ändå klarat sig hyggligt. Ute på SS1 stod/låg ex. Freddie Eklunds röda BDA-Escort så tillplattad att till och med skrotpressning var överflödig.

 

SS2 Aborramåla 8 km

Sug på det namnet du! Doft av ostkaka, krösamos och slingrande smala vägar bland stengärdesgårdar.

Vi sätter åter iväg med vilt spinnande drivhjul och det var troligen det vildaste vi gjorde på ss2.

Återigen vann Humlan med en marginal om nästan 5 sekunder. Anders Bäfve manövrerade in sin Ascona som 2:a och sedan kom det bara storfräsare i tät formering med Waldegård, Blomqvist och Magnus Wigren  på samma sekund.  Göran Lidebjer, Markku Taipale och rallyts mesta Midnattsolsåkare, Rally-Harry Bengtsson, bröt. RallyHarry lyckades plantera sin Porsche så hårt i en stengärdesgård så smällen kändes genom främre hjulhusen och pedalstället ända bort till försäkringsbolaget i England.

Hur gick det för oss då? Jo, vi förbättrade vår position i sträckprotokollet kraftigt så om förbättringen skulle fortsätta i samma statistiska takt skulle vi komma två på SS4. Dessutom var vi före Stora Wigren, igen!

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

 

 

SS3 Uråsa 5,5 km

Äntligen lunchuppehåll! Sträckan, som var designad av Kalle Grundell, var annonserad som en asfaltsträcka och vid starten distribuerades en "ban-skiss". Starten gick mycket riktigt på asfalt, men sen var det en vinkel höger rakt in över det småländska lingonriset i två djupa hjulspår. Några ordentliga knixar inne bland ett buskage och sedan mera hjulspår där det också gick fort som skam. Lite mera knix och sedan, äntligen, blev det asfalt. Men banan/vägen gick mellan jättelika timmarhögar som ingav respekt. Ut på ett flygfält med uppbyggd hinderbana och avslutningen gick i några extra svängar, förbi lunchtältet och in i skogen igen. Målskyltarna stod gömda bakom två julgranar för utomhusbruk, så flera ekipage dök på målbilen i god fart. Vi var en av dem!   

På sträckor eller specialprov av den här karaktären är Söderqvistens guidande oumbärligt. Det består av tre hand tecken som utföres lugnt, distinkt och värdigt. Dämpa, höger och vänster kan alla uppfattas i ögonvrån och ger då ovärderlig information om hur körningen skall planeras. Vi håller god fart över lingonriset för att sedan sladda oss in på asfalten och blir hängandes i en rundpall. Efter ett par tre svängar kokar bakdäcken då kombinationen extremt grovmönstrat, mjukt gummi i smal dimension passar illa med heta BDA-hästar. Men vi pallrar på och gläds åt att det snart är lunch!

Waldegård vinner SS3 med Blomqvist och Magnus Wigren i släptåg. Humlan tappar 7 sekunder på Waldegård, men tar plats 4:a. 

Vi tar i resultatlistan "Ett litet steg för mänskligheten, men ett gigantiskt steg människan", för att travestera på månlandaren. Ända upp till 7:de plats och Stora Wigren ligger fortfarande efter oss!

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

På bensträckaravstånd från serviceplatsen ligger lunchserveringen, vilken inryms i ett tält. Utanför grillas det och vad kan väl vara mera svenskt en halvruggig sommardag än grillat och potatissallad. Det smakade ljuvligt!

Två nya bakdäck, koll av olja, vatten, diverse bultar och två chokladkakor, 2 liter vatten, några bananer plus två kannor bensin är vad vi får av vår utmärkta service. Sedan är det dags att "hit the road again"!

Väl ute på transporten märker vi att bilen uppför sig underligt. Vid gaspådrag drar den starkt åt höger och släpper man gasen drar den lika ivrigt åt vänster. Spekulationer! Vad kan det vara, vi sticker in på en bensinstation för att kolla luften i däcken. Den var ok. Vi (Söderqvist) kryper under och känner på alla stag. De sitter fast. Vad i herrans namn kan det vara? Är det 4-linken som är lös eller kanske Watt-linken  eller nå´n annan j-a link som det är fel, eller..... Vi rullar på!

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

 

SS4 Bränderyd 11,5 km

”Sträckan går på en mycket fin väg, som är ganska snabb. Men sträckan saknar inte sevärdheter, här finns ett antal häftiga tjuvnyp. Sträckan är mycket kuperad. Halva sträckan går uppför och resten av sträckan utför med en hel del lyft.”, kunde man läsa i programmet. Kände också igen sträcknamnet. Har inte den här ss använts tidigare?

Inte mycket att säga om. Söderqvisten och jag åkte igenom som Prästens Lilla Kråka.

Utan någon asfalt så vann Tony igen, med Mäster Stig som tvåa och namnen Gert som trea i sin Pegga. Lilla Wigren, som var den av de "minst namnkunniga" som åkte bäst, med åter en strålande placering på 4:de, strax för Världsmästare Waldegård. Sedan följde ett helt koppel där bland andra Ingvar Carlsson nu definitivt var på väg uppåt.

Uppsäll slet med dåliga bromsar på sin V4:a, så tiderna räckte inte riktigt till för de placeringar han troligen drömt om när han vägkörde SAAB:en hela långa vägen från Stockholm till Kristianstad.  Thomas Johansson, Walthersson och Anders Prick gjorde däremot finfina tider med sina "gammelbilar". Anders Johanssons V4:a kastade in handduken med motorproblem.

 

För vår del var vi tidsmässigt nere i slummen igen efter att på SS4 fått nosa på dofterna från berömmelsens altare. Med den här utvecklingen skulle vi bli omköra av regularitybilarna på SS7! Men hittills höll vi stånd mot Stora Wigren och Bilhistoriska Oraklet Hågeman!!!
 

SS5 Björkudden 9 km

"Fin byväg som är snabb i början med en krokig sista hälft” kunde man läsa och det stämde nästan. Första delen, som jag faktiskt åkte tredje gångeninom loppet av några år, är svinsnabb för de modiga. Sista sträckan innan etappmålet i Jönköping.

Vi bromsade som vanligt hårt i den långa fullfarts högern vid bondgården och som vanligt svor vi åt bromsandet. Men vi bromsade allt på andra ställen också......och svor också......

 Topp 10 såg ut nästan som vanligt med Tony i spetsen. Men nu hade avståndet till tvåan, den här gången Björn, krympt betydligt. Lasse Drotz, vars incar filmer vi njutit av så här långt, stod upp och körde till sig en finfin 4:de plats, endast 1,8sekunder efter Örebro´s mesta rallyåkare.
Örjan Karlsson, Michael Högström och sist men inte minst Staffan Bergdahl bryter på SS5.

Bergdahls BDG-motor har nu givit upp efter att ha gått illa ända sedan ss3. Detta får katastrofala ekonomiska följder med internationella förgreningar! Inte för Bergdahl, då han är välbeställd ICA handlare med egen köttdisk och dessutom troligen hade garanti på sin nybyggda bil. Utan för några i sammanhanget helt oskyldiga Kenyaner!

Samma dag åker nämligen en stackars tysk, boende i Portugal, rally i Wales. Som kartläsare i det notade rallyt har han Bergdahls motorbyggare. Denne blir något okoncentrerad efter, det troligen upprörda, samtalet från Sverige så han missar en varning: "sharp left over crest" på följande ss. Detta får till följd att en ovanligt snygg Escort RS1600 förvandlas till ett spännande renoveringsobjekt, inom loppet av några sekunder.

Den olycklige föraren/ägaren åkte den Walesiska tävlingen för att få tillbaka lusten att åka rally igen. Om rallyåkandet nu visade sig så kul som han hade hoppats på skulle han och en av hans kamrater anmäla sig till EASR2009, vilket han redan åkt 3 gånger. Efter NIX-"sharp left over crest" kändes det inte längre aktuellt, så det afrikanska projektet gick samma väg som delar av bilen.

Följaktligen förlorade de afrikanska Tävlingsledarna en (minst 1 troligen 2) startavgift på vilken de tänkt göra en nätt förtjänst, alla vet ju dessutom vad två startavgifter "på toppen" gör. Den Walesiske Motorbyggaren fick garantirenovera en ny BDG och tysken skulle snart få en räkning till Portugal på karossbyte från England. Eländet spreds alltså snabbt över jorden som en försmak av kreditkraschen och som vanligt klarade sig ICA-handlarna. Detta om något borde få folk att åka Volvo!

Efter väl förrättat värv, nåja vi var i alla fall utan kreditkrascher, drog vi oss mot Jönköping. Serpentinsvängarna ner mot Jönköping/Husqvarna, med den tjusiga utsikten över Vättern, är verkligen något extra så bara de var värda resan. Tänk att få åka backtävling uppför här! Väl inne i Jönköping skulle vi betittas av populasen på gågatan innan vi kunde passera målskynket f.v.b. serviceplatsen.

Väl inne på serviceplatsen började felsökning av understället baktill på bilen. Vi tog också hjälp av Stigs Världsmästarteam med fantastiskt meriterade David Sutton i spetsen. Han tips var att det INTE var 4-link problem utan att vi skulle söka någon annan stans, men vi fick låna nya delar av honom. Det skulle visa sig att han hade rätt!

Väl inne i serviceområdet förstod vi också att det redan nu kunde koras en vinnare i Midnattsolsrallyt 2008.

Kuhmo representanten hade sin stora lastbil parkerad där och framför den var det en kö med köpsugna lika kompakt som på en avlöningsdag i Ullared. Rallydäcksikonen Hans "Locke" Tilgman visste att berätta att med Kuhmo skulle man få avsevärt bättre fäste och det till en försumbar investering. Som bevis för det förra androg han att han personligen sett att de som åkte Kuhmo hade mörkare grussprut än alla andra. Den mörka grusspruten visade då att Kuhmo grävde djupare än alla de andra däcken. Detta vidimerades glatt av en av Smålands snabbaste Grupp H åkare, men slöaste renoverare av Rallye Kadetter, däcksförsäljaren/elmannen, etc David "Plombo" Lindström. Vem kan väl motstå tyngden från dessa herrar??

Inte vi i alla fall så vi köpte, för säkerhets skull en omgång Kumo för att ersätta den omgång utslitna Maxsport som vi samlat på oss under dagen. Man kan ju aldrig veta, de kunde ju ta slut..............

Kvällen spenderades på en alldeles utomordentlig Italiensk restaurang. Söderqvist underhöll oss med historier om hans strapatsrika ungkarlsliv i  Jönköpings virvlande och syndiga sällskapsliv på tidigt 70-tal. Vi kom sent i säng, men somnade med ett leende på läpparna ..............

 

 

Dag 2 "Morituri te salutant!"

"Vi som skall dö hälsar dig!" Så hälsade Gladiatorerna Kejsaren när de trädde in på Colosseum för, i många fall, sin sista fight. Så kände även vi när vi  passerade MSR Kejsaren Per Carlsson, vilken personligen vinkade av startfältet för dag 2.

Vi startade nu i placeringsordning och för vår del innebar det ett byte av kamrater. Före oss åkte Leif B Andersson med Norbergs långsammaste bil- elektriker Richard Forsell. i en Cortina. Leif B beklagade att de inte, heller det här året, kunde åka LoCort eftersom kabeldragningen ännu inte var riktigt klar. Efter oss kom Trollhättans Christer Nilsson och Claes Evenås i en Opel Ascona A och efter dem kom bröderna Bolin i den vackra blå-gula Escorten.  Ett trivsamt sällskap!

 

Vår placering baserades framförallt på att vi gjort en rimlig tid på ss3. På de rena grussträckorna hade hela vår omgivning vanligtvis varit snabbare och detta skulle snart visa sig gälla även på dag 2. Men, vi hade fortfarande Stora Wigren och Hågeman i deras "State of the Art" SAAB bakom oss, precis som målsättningen var. Vidare hade vi haft som målsättning att komma till Jönköping och det hade vi nu klarat, så nu kände vi absolut ingen press.

På bakaxeln hade vi däremot press! Ryrléns jättelika hjul, som hade varit klädsamma på vilken Fordson Major som helst, hade vi lyckats pressa in i hjulhusen på vår Escort. Resultatet lät inte vänta på sig! Redan på transporten ut till SS6 noterade vi att farten ökat betänkligt/1000 varv. Vidare hade tendenserna att bilen drog till höger vid gaspådrag, resp. vänster vid avsläpp, helt försvunnit. Felet satt alltså i däcken. Stommarna på de regummerade däcken, som vi använt under gårdagen, hade troligtvis inte varit tillnärmelsevis lika höga.

Så i strålande väder lämnade alla Rallykallarna både Jönköping och Kejsar Per bakom sig för att ta sig mot ss6. I ledningen fanns Tony Jansson/Micke Lööw i en Escort. "Hur herrans namn kan någon åka på det viset med en lastbilsmotor, från en gammal Transit", lär Stig Blomqvist ha kommenterat framfarten. Stig Blomqvist/Ana Goni var tvåa med 16 sekunder upp till "Transiten" och i princip detsamma hade Björn Waldegård/Robert Jacobsson med sin Tuthill preparerade 3-liters Porsche.

   

"Lilla Wigren" har ingen lastbilsmotor även om kubikantalet ligger åt det hållet och var en riktig "killer" redan på 2007 års Midnatt. Nu när han dessutom hade uppgraderat sig 50%, från en 2-liters Porsche till en 3-liters dito, var det inte förvånande att placeringen var framträdande även i år. Magnus och Torbjörn Henrysson låg 4:a med bara 10 sekunder upp till Världsmästarna. Men skulle han hålla hela vägen? Statistiken, från MSR 2006 o 2007, var förskräckande och talade klart emot. 7 sekunder efter sig hade Mr Wigren dessutom Anders o Anna Bäfve i en Ascona och den mellanskillnaden härstammade mestadels från asfaltrundan på ss 3, men nu skulle det bara bli grus.

 

Ännu värre var det nog för Magnus/Torbjörn och även Bäfve-familjen, för den del, att de hade storåkaren, SM mästaren, etc, etc Ingvar Carlsson i släptåg på alltför kort kätting. Ingvar Carlsson/Ronnie Hasselberg hade bara 6 sekunder upp till Bäfve och nu hade tydligen Ingvar börjat finna sig väl tillrätta i Westerbacks Escort, som för övrigt är välkänd för dig som läst den här sidan noga. Ingvar Carlsson åkte nämligen den numera falskskyltade BDA-1. Falskskyltad eftersom det numera ligger en  BDG under huven.

Gert Blomqvist är troligen väldigt trevligt sällskap, förutsatt att man inte har honom efter sig i en rallyresultatlista och det återstår två dagars tävling. Gert tillsammans med Jan Svanlund i Pegga V6 Coupen hade bara 2 sekunder upp till  Carlsson finska "falskskyltade" bil.  12 sekunder efter Peugeots stolthet kom en Opel Ascona A från Rimo med Torsten Andersson/Tommy Högström i hytten.  

 

Du som har tittat på incar-filmerna  vet att det går inte att fega om man skall ligga nia. Våra snabba ciceroner Lasse Drotz och Claes Rundlöf hade manövrerat sin Volvo142 så framgångsrikt att de bara hade 6 sekunder upp till Torstens Ascona och minuten upp till Tony. Det var alltså 9 bilar inom en minut efter en dags tävlande, så rallyt var långt ifrån avgjort. 10-i-topp avslutades med en SAAB V4 körd av meriterade Christer Steen och Leif Fredriksson.

 

"Tio-i topp" var följaktligen 3 Ford, 2 Porsche, 2 Opel, 1 Peugeot, 1 Volvo och 1 SAAB.

Därefter kom10 stycken "vi-som-vill-upp"! Alltid snabbe Mikael Ring Volvo 142, glade dalslänningen Bosse Sundin Volvo 142, (fd?) sprintspecialisten Björn Bäckström Opel Kadett GTE, Bilhandlare Axelsson Escort RS1600, värmlänningen Staffan Gustavsson Volvo 142, Borås stolthet Jan Hagberg Opel Ascona A, Hasse Olofssons i SAAB 99:a, Porsche-fantasten Lasse Jönsson Porsche 911 och Trollhättans snabbaste Prick i Volvo Amazon

Prismässigt kan man säga att det behövdes en genomsnittlig investering i åkdon på dryga 500.000 kr för att ligga bland 10-i-topp, dag ett, medan du kom undan med skonsamma 200.000 kr om du nöjde dig med att vara mellan plats 10-20. Det kostar att ligga på topp!

Detta bara som ett litet tips till dig som skall välja bil inför Midnattsolsrallyt 2009. Också värt att ta i beaktande är att vissa, företrädesvis de efter 10-i-topp, råkade ut för oväntade och kraftiga prisfall under rallyts gång....... Så för den billöse, men händige som siktar på MSR 2010, är det ett klart alternativ att uppsöka någon lurig ss, medförande kontanter och bärgningsbil. Här kan det finnas fynd att göra!

 

SS6 Ölanda 8,1 km

”Sträckan går på en mycket fin väg som har allt: uppför, krokigt, snabb och nerför. Vacker fin småländsk landsbygd när den är som bäst”. Uppför låter ju bra  för oss med mycket ventiler, medan snabb och nerför är mera tveksamt. Uttrycket "småländsk landsbygd" manar till försiktighet eftersom det luktar smal väg och stengärdesgårdar lång väg!

Med Ryrléns jättedäck på får vi ta "omtag" i starten. Motorn blev helt enkelt chockad av det fabulösa fästet, så våra ynka 6,500 varv räckte inte för att få bra snurr i startögonblicket. Sedan bar det uppför och sträckan var kantad av åskådare. Vi satsade så till den milda grad in i ett vägbyte, uppför, att vi lyckades skrämma iväg en hel flock betittare med Dals Per-Åke Forsman i spetsen. Forsman gjorde en rykande start, värdig Ben Jonson, när han drog iväg över åkern. Varför denna brådska för den annars så kolugne Forsman, undrar du kanske? Jo, under stora delar av av rallyt sprang folk som tokiga när vi kom. Enligt, den alltid så positive, Söderqvisten berodde detta på att vi hade en fantastisk fart. Tyvärr visade klockan på att vi fick söka ett annat svar! Vår service hade en annan teori, och det var att vår framfart troligen såg högst osäker ut att de försökte rädda sig. Det troligare svaret var att vi hade ett fantastiskt fabulöst ljud i bilen, den lät verkligen som en tävlingsbil. Under stora delar av rallyt möttes vi också av varma applåder från glada åskådarna där vi blygsamt smög fram på modesta 8,500 rpm.  Vi borde ha fått rabatt på startavgiften!
 

Björn Waldegård och Stig Blomqvist, som nog inte funderat på startavgifter sedan den tiden då Tony Jansson åkte trehjuling hemma på gården. Ändå tog de ss6 i nämnd ordning, med den troligen fullt betalande Tony Jansson på tredje och Ingvar Carlsson, oklart hur han hade det med ekonomin i rallyt, på fjärde. Alla i princip på samma sekund, men det var ett klart trendbrott att inte ungtuppen Tony vann på grus.

Lasse Nyström/Jan Hagman i Porsche noterades för 7:de bästa tid, så efter första dagens "test-sträckor" började cementen härda igen hos rallycross-/rallyesset Nyström. För de av oss som var intresserade av rallycross under sportens tidigare dagar är Lasse Nyström i VW och Porsche Mr Rallycross! Erik Uppsäll, som med sina 3 raka segrar i HRC cupen är Mr Historic Rallysport Sweden,  hade äntligen fått lite bromsar på sin bil så han bromsade in V4:an på en 9:onde tid. Detta var hans överlägset bästa så långt i rallyt och därmed blev han bästa SAAB på ss6.

 

Själva tog vi oss i mål gott före Stora Wigren, lite för vår nya huvudmotståndare Christer Nilsson, men mot Söderqvistens gamle konkurrent Leif B fick vi tyvärr ge oss.

 

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

 

SS7, Sjöarp – 8,7 km
”Härliga svepande böjar av ”Finlandskaraktär” på fin byväg, slutet på sträckan är snabb byväg med riktiga svängar”. Programmet sa alltså att här fanns "riktiga svängar" och det var ju en glad nyhet för oss som tyckte om rally! Troligen hade vi lämnat Småland........

Efter den stärkande transporten på 7 mil hade vi morskat upp oss lite granna och dessutom monterat på nyinköpta Kumo runt om. Erfarenheten från SS6 var att utslitna Michelin drog bättre och var stabilare än nya Maxsport men eftersom vi fortfarande hade Maxsport fram så hade vi emellanåt en utmaning med färdriktningen. Med Kuhmo runt om kändes det som vi fått skridskor på framhjulen! Bilen skar vackert och exakt in i kurvorna och runt bakhjulen hade vi djupt mörka gruskvastar. Se det var skillnad det!

Vad Tony Jansson har eller inte har det vet jag inte, men det troliga är att han har något som vi andra inte har. Men det kan också vara så att han inte har något som vi andra har! Ingvar Carlsson och Stig Blomqvist saknade i alla fall 1 sekund/km till Tony så de blev två resp. trea. Sedan Waldegård, familjen Bäfve och stabile Wigren.

Ny på topplistan var Sveriges mesta Svenska Rallyt åkare, Bröderna Storm Stenungsund. Med lillebror Lars vid rodret och storebror Ulf på kontoret tog de in sin nyreparerade Opel på 7:de plats strax före vår kamerabil med Drotz/Rundlöf.  

 

SS8, Födekulla – 6,7 km
”En klassisk Midnattssolsrally-sträcka, väldigt krokig och kuperad på smal allmän väg”. Väldigt dammig ss så vi hade lite Safari-känsla. Mycket folk ute även här och Söderqvist tyckte sig känna igen en gammal rödhårig flamma från Jönköpings glada 70-tal i utgången på ett vägbyte. Vi resonerade länge om det var barnbarn eller barnbarnsbarn hon hade i släptåg. 

Att diskutera årsringar på fruntimmer brukar sällan föra något gott med sig och idag var inget undantag! Vi började  få problem med 4:ans växel som inte vill gå ur. Annars var alltsammans uppåt.

 Tony och Micke vann "som vanligt" med Transiten, men ny på pallen var far och son Larsson från Laxå. Håkan styrde in som trea strax efter Blomqvist själv! Bravo!! Göran "Burken" Andersson och Göran Erixsson i Ascona kände sig troligen hemma då de åker för Vingåkers MK så de kom 8:a, strax före den nu helt vakne Lasse Nyström på 9:de.

Mikael Rings Volvo ger mer eller mindre upp efter att ha dragits med problem hela dagen och vår kamerabil med Lasse Drotz och Claes Rundlöf har numera sändningsavbrott då de fått bryta med den lakoniska förklaringen "left the road".

 

Vi lyckas inget vidare! Trollhätte-Nilsson är mil framför oss och han har Leif B i släptåg. Men tack gode Gud för Christer Wigren som vi åter lyckas spöa!

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

Efter en kort transport var det äntligen lunchuppehåll i det allra svenskaste av svenska omgivningar. Det vilar alltid något rofyllt över en nedlagd bruksort och det passar precis in i vår stolta nationalsångs strof  "......tronar på minnen från fornstora dar....."., men fint väder och vackert var det. Maten serverades i en skolbespisning och det var kul att få återuppleva sallad gjord på riven vitkål och rårörda lingon. Under lunchen fick vi höra från en besättning att de åkte Ferrari Challenge Cup på storbanorna runt om i Europa och vi frågade hur det var? "Som att åka Folkrace, men maten är bättre och så är det längre att gå till depån när man blivit påkörd......", svarade de.

Alla hade inte som vi tillfälle att fördjupa oss i bordets njutningar, utan hela serviceplatsen sjöd av liv och verksamhet. Det hamrades, skruvades, funderades och lagades över allt med bättre och sämre resultat. Åskådare fanns det i överflöd. Tyvärr vi såg ingen av Söderqvistens gamla avlagda flickvänner, men så var ju inte serviceplatsen så rullator-vänlig heller.

 

SS9, Sjönäs – 8,6 km
”En sträcka som under årtionden varit förarnas favorit med många o långa svängar” , skriver man i programmet. För vilka förare har den varit favorit kan man undra? Men mycket folk var det även om det börjat dugga så smått.
 

Lite dästa av all vitkålssallad drar vi iväg. Nu är det Kuhmo runt om som gäller på vår treväxlade bil, men att 4:an inte går in spelar inte så stor roll på ss om man åker 195/70-15 på drivhjulen med 5:14 i utväxling. Att lägga in direkten med den sättningen ute på en normal specialsträcka är ändå mest skryt.

 Stig Blomqvist och Ana Goni verkar ha gillat vitkålssalladen för de vinner sträckan före Tony och Micke. Förutom toppnamnen gör Stormarna ännu en bra sträcka med en 6:te plats. Ling och Nilsson gör med sin Opel den resultatmässigt bästa ss i rallyt och Ring har reparerat sin Volvo så han var  tillbaka med en god 13:onde plats, så i alla fall de här verkar ha varit tillfrågade när man utsett ss9 till "förarnas favorit"

 

 Vi var inte tillfrågade för då hade svaret inte varit givet. Givet var det däremot att både Nilsson och Leif B var före oss i listan, men vi kunde återigen lita oss till Skåningarna!

 

SS10, Mjölkvik – 5,6 km
”Fin byväg som har allt, krokig men följsam, tävlades flitigt på 70 o 80-talet”. Av programbeskrivningen kunde man följaktligen utläsa att detta var en SS för äldre människor med gott vägminne.

Besättningen uppfyllde mer än väl ett av de två satta kriterierna, men det var inte till mycket hjälp.

Resultatlistan för ss10 såg väl mest ut som vanligt med Tony o Micke i topp och sedan de gamla vanliga namnen.

Men som 9:a styrde Vaxholms Anders Olsson och Kurre Ljung in med sin 142:a. Att vägen var följsam och krokig hade säkert hjälpt dem då de var sponsrade av ett Gocart företag och man kan ana att de plockat upp spårtips därifrån. Som 10:a kom en "bredaxlad svensk" med Hasse Olofsson och Peter Björlin som ensamma fick försvara SAAB:s färger på 10-bästa listan. Båda dessa ekipage gjorde sin bästa ss i rallyt på Mjölkviken, så något visst hade väl SS10.


 

SS11, Långskogen – 7,4 km
”Långskogen tillhör en av de klassiska rallysträckorna i Östergötland. Den har vid ett flertal tillfällen varit med både i Östgötarallyt och Marknadsnatta, sommar som vinter. Det får anses som en snabb sträcka där den som vågar kan ta mycket tid av sina konkurrenter. Det finns dock möjligheter att göra bort sig också” . Nu var allt programmakaren ute på hal is! Benämna en ss på 7,4 km  för något på "Lång" torde vara ett klart fall av vilseledande marknadsföring. Det enda som var långt på SS11 var raksträckorna på slutet av sträckan och dessa passade troligen bäst för de med billiga plåtdelar.

De goda nyheterna var att nu fanns det ingen chans att få i fyran, man behövde inte en gång försöka. De dåliga nyheterna var att liknande tendenser börjat uppträda på trean. Hur som helst ylade vi igenom sträckan och Söderqvistens "dämpa-tecken" var flitigt i bruk under sluttampen. Mycket folk som vanligt!

Billigast plåtdelar hade nog Stig Blomqvist kan man ana, inte minst då Ana Goni troligen inte behöver fråga efter prislapp på det som skall handlas. Ingvar Carlsson, Magnus Wigren och Björn Waldegård håller sig väl heller inte sömnlösa över ett karossbyte kan man ana, medan Tony Jansson valde att ta det lite lugnare. För att vara Tony, med 5:te plats blev det hans sämsta "riktiga" SS. Imponerande facit!

Håkan Larsson har en jättelik plåtverkstad, så han blev 6:te. Bäfve familjen är sponsrade av Antes Motor och dessa verkar även ha en plåtdivision. Gert Blomqvist har troligen en pipeline rakt in i Peugeot så några skärmar och en kaross får säkert plats där. Men att åkeriägare Lasse Storm spelade med så höga insatser var förvånande. Troligen var han påhejad av sin storebror vilken alltid ropar "det är rakt" utan att behöva ta några ekonomiska konsekvenser när han är bisittare, annat är det troligen när han kör själv.

 

Att känna Christer Nilsson kändes nu som en ännu större ära! Att Christer är generös märks tydligt inte minst när man bommar cigaretter av honom, men att han också skulle ha tillgång till billiga Opeldelar i den omfattningen, som hade behövs vid ett misstag i slutet på SS11, var en nyhet. Nilsson/Everås piskade in sin Ascona som tia! Bravo!!

För vår del var det kort sagt att inkassera stryk från Trollhättan, men utdela till Norberg och Skåne.

Etappmålet i Motala stod inte vårmarknaden i Dals Ed efter i mycket!

Här fanns massor av människor som skulle betitta tävlingsbilarna och inte minst de underliga typerna som var relaterade till bilarna på något sätt. Mest betittad av de mest betuttade var givetvis Mikael Persbrandt, vilken nästan hade svårt att röra sig fritt för autograf- och kändisjägare i allmänhet och jägare i synnerhet..... Vilket lyft för historisk motorsport! Äntligen har det kommit groupies till vår undanskymda del av världen och "regnar det på prästen så kan det droppa på klockaren", som våra servicekillar sa!

Vädret var finfint och hela centrum var mer eller mindre avstängt för normala människor med normala behov. De behov som prioriterades den här kvällen var förutom boende, parkeringsplats för alla de medhavda rullande bilverkstäderna, plats att meka, boende, mat, dryck och inte minst däck! Torget, med sidogator, var helt belamrat med skruvnycklar och skruvmejslar, gamla bilar och folk i overaller.  Men den stora attraktionen fanns i torgets västra hörn!

 Där residerade rallyt vinnare alla kategorier: KUHMO! De hölls stor show och sålde däck som om ransonering på rallydäck skulle införa vi 12-slaget. Det var bara att lyfta på mössan eller rättare sagt hatten när hårt arbete lönar sig!

Själva avslutade vi kvällen med en Pytti-i-Panna buffé på det närbelägna tävlingscentrat. I Motala är Pytt-i-Panna alltid exklusive ägg, fick vi lära oss. Men vi lärde oss också en hel del om Regularity av Porscheåkaren Per du Han som hade vänligheten att dela bord med oss under middagen. Kanske något för oss till ett annat år. Söderqvisten och jag är ju rent överdrivet duktiga på att passa tider!?

     

 

Dag 3

Ut från Motala

Start precis utanför hotellet och det låter väl bekvämt tycker du?  Jodå, så hade det säkert varit om inte folk varit så förbaskat ivriga att komma iväg. Redan i arla morgonstund började varmkörning av motorer och för oss som, av orsaker jag här inte vill beröra, startade lite senare var friden slut redan långt före väckarklockan skulle ringa.

Först ut från starten i Motala var Tony och Micke som hade 25 sekunder till godo på Blomqvist/Goni. Inte mycket om det bråkar men troligen mer än till och med Mäster skulle köra in. Waldegård/Jacobsson hade 13 upp till Blomqvist och det kunde kanske vara möjligt, men hela 38 sekunder upp till ledaren var inte troligt. Ingvar Carlsson/Roine Hasselberg låg 4:a med 22 sekunder upp till Björn.

Magnus Wigren hade mycket riktigt varit obekväm med att ha Ingvar Carlsson strax efter sig ut från Jönköping och nu slapp han det för Ingvar och Roine hade passerat Wigren/Henrysson och låg nu 11 sekunder före. Ingen omöjlighet för ettrige Wigren om bara Torbjörn lyckas reta honom tillräckligt. Familjen Bäfve skulle troligen inte ens behöva bli retade för att satsa för de hade bara 7 sekunder upp till Magnus o Torbjörn. Asconan skulle få sina fiskar varma under dagen, det var då säkert!

Gert Blomqvist/Jan Svanlund låg som en Big Mac, med sin läckra Peugeot, inpackad mellan två torra Oplar. Blomqvist/Svanlund opererade i ett litet vakuum på sin 7:de plats med 25 sekunder upp till Bäfve, men hela 50 ner till snabba Rimo-männen Andersson och Högström.

Dalmasarna Christer Steen/Leif Fredriksson hade 14 sekunder upp till Andersson/Högström och det skulle de frihjula ikapp i ett nafs med sin SAAB bara de fick chansen. Bosse Sundin och Bertil "Raggen" Karlsson hade åkt smart under rallyt, efter att ha nästan synat evigheten i form av ett vägräcke på ss1. Dalslänningarna hade med idoga tider strax ovan 10-i-topp stillsamt tjänat ihop till sin 10 plats och hade den nybyggda bilen gott och väl i ett stycke. Nu hade de 13 sekunder upp till Steen och inte skam skulle Bosse, som gammal stenkross-maskinist, släppa en sådan chans. Även här skulle det bli åka av och bäst var nog det för de hade  Asfaltsprintspecialisterna Björn Bäckström/Tommy Sildh bara 12 sekunder efter sig i en uppkäftig Kadett GTE.

 

Och så fortsatte det, placering efter placering. Alla kunde hittat någon/något att jämföra med, men ingen hade som vi hittat Christer Wigren!

Den officiella strategin för dagen hos alla tävlande, man talade med, var att man skulle rulla stilla och försiktigt in till etappmålet i Karlstad, för nu var tjurrusningen över. Det skulle gå sååååå lugnt och stilla, inga chanser, mitt i vägen osv, osv. Förunderligt var det då i sammanhanget att nästan alla startade på sprillans nya däck..... och det bara för att "rulla" sig sex sträckor till Karlstad...............Jojo, snacka går ju!

Under den här bilden finns det video! Klicka på bilden eller ladda ner

Eftersom det var en ny dag så hade vi nya kamrater! Leif B och Forsell låg fortfarande rakt föröver med sitt raketarsle och bakom oss hade vi Sjunning och Göransson i ett annat. Det fanns inte mycket kul att se i omgivningarna dag 3!

Christer Nilsson och Claes Everås hade tagit sin Ascona och övergivit oss. De kamperade inklämda i mellan Bröderna Bolin och Tom Axelsson/Stefan Andersson, båda i Escort. Det skulle bli till att köpa eget röka idag! 

 

SS12, Hultet – 13,1 km
”Efter start ett antal sevärda svängar, 3 km in övergår det till skjutfältskaraktär med ett par luriga lyft. Mitt på sträckan mindre väg, smal, trång som övergår i härlig rallyväg mot målet i Bjärka” .

Vi skuttar iväg och efter halva sträckan, på den usla förbindelsevägen,  får jag mig en stilla överhalning av Ingenjörn. "Kunde vi kanske öka takten något, den här smala vägen kan faktiskt passa Wigrens SAAB bra....."

 Tony först igen med hela gänget på släp. Tom Axelsson styr in på en hedrande 6:te plats, Håkan Larsson 9:a, Lasse Storm 10:a. Bäfve tar 1,5sekund på Wigren, men det är nog inget som gör att varken han eller Torbjörn tappar frukosten.

Leif B hade troligen druckit två Red Bull före start för Cortina fick ordentliga vingar, Nilsson/Everås ligger strax före oss, MEN Wigren/Hågeman är fortfarande efter. Kanske tack vare Söderqvistens varning.

 

SS13, Yxviken – 12,3 km
 ”Börjar med en ganska bred och hård väg som på mitten ändrar karaktär till mera lösgrus och smalare. Sträckan har nog det mesta man kan önska av en rallyväg!” Ännu en längre sträcka som dessutom var omväxlande och teknisk. Var heller inte så rasande snabb. Mycket folk i båda ändar av ss, men i mitten var det av förklarlig skäl tunnsått med publik, för det var troligen mitt i storskogen.

Härligt, äntligen en ss som passade två och en halv växlade bilar! Söderqvisten hade varit lite mörk i ögonen under transporten så vi gjorde vårt bästa och vi hade riktigt kul! Ett par tre riktigt luriga knäppar som vi klarar fint. Ljudet i bilen är helt obetalbart!!!

 Tjatigt men sant, Tony Jansson och Micke Lööw vinner även SS13,med en alltmer uppgiven Blomqvist och Goni på 2:a. Sedan traditionella Waldegård och Carlsson. Men så följer nytt folk, ja just de som bara skulle ta det lugnt till Karlstad som du kommer ihåg...... 5:a Håkan Larsson, följd av Tom Axelsson, Lasse Storm, Torsten Andersson, Christer Steen och Erik Uppsäll.

Tidigare prenumeranter av goda placeringar som Magnus Wigren och Gert Blomqvist drabbas båda av tidsödande "malörer", men är med i tävlingen. Anders Prick gör en 360,via taket, Bröderna Bolin slår i en sten och får punka, etc. etc. Värre var det för Familjen Bäfve vilka tog en oförhappandes picnic ute i skogen och bröt. SS 12och 13 skördade många offer bland de förment lugna Karlstads resenärerna, så resultatlistan började luckras upp.

För vår del var det alltigenom lyckat då vi lyckades knö oss in strax bakom Sundin, men före båda Wigren bröder och inte minst Leif B. Att detta var en bra sträcka enade vi oss om på den påföljande transporten till Göran och Anitra Country.

 

SS14, Lundbyskog – 7,8 km
”En välkänd sträcka som används åt båda håll. Fin & hård byväg, något mindre/smalare väg genom ett skogsparti mitt på sträckan. Det finns flera partier med ett antal luriga svängar över öppna gärden där du ser bilarna länge…”  Massor av vägbyten och det är ju bra om man skall spana efter gamla bekanta eller har lågt växlat. Massor av folk ute och visst stod väl Göran och Anitra i tvär vsk höger?? Han hade beige chinos, vit tenniströja och röd jacka!

 Ännu en bra ss för oss med inte alltför överdrivet hög fart. Dessutom var det en hel del öppna svängar som man såg igenom och det är ju bra.

Waldegård vinner med Stig och Ana i släptåg. Trea är hemmasönerna (?) som självklart heter Göran, i det här fallet Andersson och Erixon. Wigren har skakat mossan ur hjulhusen från ss 13 och kommer in som 4:a med Tony strax bakom. Den senare tappar knappt 6 sekunder på Waldegård o Blomqvist så det har han råd med. Sedan följer Håkan Larsson, Ingvar Carlsson och sensationen Claes Molin i Porsche, snyggt åkt. Lasse Nyström står precis vid starten med slokade öron och en brusten medbringare. Tyvärr slutåkt när de var på uppgång.

 

Vi kommer längre bak men lyckas i alla fall slå Christer Wigren, men på köpet får vi med Leif B och Christer Nilsson så det är bara att vara nöjd!

Färden går mot ännu ett nedlagt bruk, Brevens Bruk. Äntligen lunch!

Hamburgare stod på menyn och kocken stod vid grillen så man kunde få den precis så bränd som man eventuellt skulle önska. Äntligen lyckas montera vår egen incar kamera, med benäget bistånd av passande rörklamma från Ling, vem annars. Nu skulle det bli video!

  
SS15, Brevens Bruk – 8,4 km
”Sträckan är något snabb i början och kröker till mot slutet. Typisk 70-talväg med hår på bröstet”, så stod det att läsa i programmet som i sanning inte författats av Feminister.

Vi startade som Feministiskt Initiativ (FI): Mycket skrik men lite ull!  Kartläsare Söderqvist hade kollat kartskissen så att vi därigenom skulle kunna hitta lämpliga punkter att peta i trean. Att få i växeln var inga problem, det var när den skulle ur som h-tet började. Då fick man lirka och lirka som med en gammal märr. Med lite tur så lossnade växeln och man var fri att spetta i t.ex. tvåan. Bättre att ligga kvar på säker växel alltså, men ibland var frestelsen för stor så 3:an åkte in, länge.....
 

Blomqvist och Jansson på samma tid, sedan är det nästan som vanligt på topp 10, förutom att Magnus Wigren och Torbjörn Henrysson nu har helt slappnat av efter att Bäfves kastat in handduken och parkerar som 11:a. Björn Bäckström kör av en drivaxel på sin Opel och har längre väg till service än när hans Sprint Toyota krånglar på ett specialprov.

Vi gör en Per Eklund, "En gör så gött en kan" men tappar till både Leif B och Trollhätte Asconan. Bara Wigren och Hågeman är fortsatt solidariska i sin SAAB!

Åtta mil transport!! Jotack, det är illa nog i en frisk rallybil, men att åka det på trean är tortyr även om vi monterade Ryrléns jättedäck där bak.

SS16, Grässjön – 13,5 km
”Omväxlande sträcka i tre delar, först halvsnabb smal väg, därefter ett riktigt snabbt och brett parti. Avslutande 5 km är mycket krokigt och kuperat där hela styrutslaget måste användas” .Fortfarande mycket folk ute, men nu hade vi lämnat det leende öppna landskapet för skogen. Svepande kurvor som man inte såg vart de tog vägen.
 

 Noggrann planering om var, hur och när vi skall växla upp. Vi pallrar på och det är fortfarande riktigt kul. Perfekt bil åkarväder. Bilen går som en spjut i motorn och det sjunger härligt mellan granarna. Hade det inte varit för växlingen hade det varit perfekt

Tony och Micke vinner igen med Transiten och sedan, bla, bla, bla.

En ovanligt dyr sträcka då det skrotas två BDG-Escorter. Håkan Larsson avslöjar en nyhet för sonen som det som tagit oss andra åratal att upptäcka: "det far gör är inte alltid det rätta" och sätter den ljusblå pärlan i en stor sten på hemmavägen. För Stefan Andersson är det däremot inga nyheter! Tom Axelsson bjuder honom på en åktur som är väl i klass med förra årets skrotningen på MSR, då resultatet blev en väldigt mycket ex Works 142:a. I år blev resultatet ett prima RS1600-objekt för riktbänken då en styrspindel gått av mitt på en utförs raksträcka. Stefan torde vara en av Sveriges mest härdade, nu levande, historiska co-drivers vid det här laget!

 

Vi tar lite stryk av Fordmannen Leif B, men klarar Opelfolket från Trollhättan och de rara skåningarna. 

 

"IN-CAR" klicka på bilden eller ladda ner

 

SS17, Högåsen – 7,16 km

En härlig avslutningssträcka som i slutet ringlade längs en sjö. Något väl snabb för vår smak men vilket väder!! Massor av folk ute och sommarstugor i plenty. En riktig idyll!
 

Inte något dumt, inte något dumt, inte något dumt! Detta mantra upprepade jag hela tiden inne i hjälmen. Fyra komma sju, fyra komma sju, fyra komma sju, upprepade Söderqvisten hela tiden och med det menade han att det var avståndet fram till Norbergs expressen med Leif B och Forsell. Vi hade en otydlig målbild skulle man kunna uttrycka det på "ny-svenska". Målet passerades i alla fall med vilt spinnande drivhjul, trots Kuhmo, och det kändes bra!

Stig och Ana tog sträckan med ett par sekunder till Tony och Micke men det hade ingen reell betydelse. Sedan var det samma pojkar igen förutom att Boråsaren Hagberg förstärkt med Dals Joacim Johannesson gjorde sin bästa ss på rallyt med en nionde plats. Även Lasse Jönsson började tydligen skönja hemmahamnen Karlstad så även han lade på ett extra kol och gjorde en finfin tid.

 

 

Leif B måste ha ett horn i sidan på Söderqvisten för han åkte som en furie även på den här sträckan. Hela dagen hade han halsat Red Bull och sett väldigt bestämd ut, medan Forsell syntes krympa ihop för varje gång man såg honom. Snart sitter nog de sista kablarna i LoCorten. Istället för fyra komma sju åt vårt håll blev det fyra komma fem åt andra hållet. Jojo, så kan det gå! Christer Nilsson och Claes Evenås var däremot lite mera kamratliga, men högst upp på den listan stod givetvis Wigren och Hågeman! 

"IN-CAR" klicka på bilden eller ladda ner

Ännu en lång transport stod på programmet, men någonstans bakom de många kamerabevakade krönen väntade slutmålet i Karlstad!

 

SS18, Färjestads travbana – 1,5 km

Totalisatorn var nog inte öppen annars var det som på vilken V65 tävling som helst bortsett från bristen på 4-benta hästar. Flaggorna smällde, musiken dånade, speakern piskade upp stämningen, motorerna vrålade och Per Carlsson sken i kapp med Karlstadssolen, för äntligen var det över! Borta vid stängslet, mot stallbacken, stod alla kännarna bistert framåtlutade och gav "inside tips" till höger och vänster.

Själva banan var den Superstage där Loeb brukar piska upp de staffage-figurer som också deltar i WRC tävlingen Swedish Rally. Underlaget var i nästan samma skick som det är i tidigt februari så våra grusdäck skulle göra sig fint på den lösa sanden. Knixigt krokigt men överskådligt och inte speciellt toppfartskrävande.

Starten på asfalten gick väl så där, men den påföljande länga vänstern som nyper till gick fint. Sedan var det runt och över och under och en lång sväng och en till och där kom målskyltarna och vi hade faktiskt gått i mål på Midnattsolsrallyt 2008, vilket var över all förväntan.


Sträckan vanns av 1984 års Världsmästare Stig Blomqvist tillsamman med Ana Goni, Venezuela, i en Ford Escort RS1800. På andra plats kom 1979-års Världsmästare Björn Waldegård i par med Robert Jacobsson i en Porsche Carrera 3,0. Tredje plats togs av tidigare fabriksföraren i BMW; Fiat, Datsun, Mercedes och Mazda, samt segraren i VM rallyt Svenska Rallyt och Nya Zeeländska rallyt 1989, med mera, med mera Ingvar Carlsson nu tillsammans med Roine Hasselberg i Ford Escort RS1600. 

En imponerande prispall må man säga och själva själen i Midnattsolsrallyt är att tävlingen, eller kanske rättare sagt arrangemanget där ett tävlingsmoment ingår, hedras av våra största fixstjärnor inom rallysporten!

Värt att notera är att MSR Kejsaren själv, Per Carlsson, var Ingvars co-driver under stora delar av hans karriär, så även han har andra meriter än att skicka ut inbjudningar och kassera in startavgifter. Vidare fanns Jan-Olof Bolin med i rallyt som kartläsare åt sin bror Christer i MSR 2008. Han har, förutom att varit inom SBF och god förmåga sälja ägg, även han varit massor av internationella meriter som co-driver tillsammans med  bl.a. Ingvar Carlsson och Per Eklund.

Att hela rallyt vanns av Tony Jansson, även kallad Roten eller Humlan, tillsammans med Micke Lööw i en Ford Escort RS2000, vet du säkert, och det måste betraktas som en fantastisk prestation inte minst med tanke på motståndet. BRAVO!!!

Segern ger också bränsle till den eviga diskussionen om hur stor betydelse hästkrafter i bilen har för farten. Stig Blomqvist hävdade, i en artikel redan 1969 riktad till rallynybörjare, "att långt innan du börjar funderar på att trimma motorn bör du ha optimerat vägegenskaperna". Stigs tidiga karriär är ju också ett levande exempel på detta, då han med klena motorer (ursäkta Erik) spöade allt och alla med sin SAAB. 

Så här såg listan ut på topp 10:

Hur gick det då för oss? Jodå, vi lyckades faktiskt komma in strax före Trollhätte Asconan, men det var nog på teknisk knockout om vi skall vara ärliga. Leif B försvann ju i ett damm- och Red Bullmoln för oss på sista dagen och tog de sekunder han ville ha men vi inte ville ge honom.

Vår tävling med Christer Wigren och Per Hågeman gick däremot helt åt skogen! De vann sin klass i god stil, medan vi bara slutade elva i vår klass. Grattis Christer och Per!!

Det fanns många segrare i Midnattsolsrally 2008. Kommersiella segrare var utom allt tvivel Kuhmo som förutom direkt omsättning även skapade och vidmakthöll långa kundrelationer. Men även den konsumentinriktade delen av det lokala näringslivet i de kommuner där rallyt drog fram kunde påräkna intäkter och kommunerna massor av goodwill. Jag menar: vem åker självmant, på chans, för att upptäcka att det är vackert i  Österbybruk och vad händer på de nedlagda bruksorterna, som piggar upp folk, ett år utan MSR?

Om man räknar lågt så omsätter rallykaravanen ca 1500-lapp/person och dygn.  Ett team består av minst 4 personer och rallyt hade ca 170 startande, alltså omsätts dryga miljonen per dag. Till det kommer alla "hang-arounds", åskådare och funktionärer. Sammantaget en god affär för de "drabbade" kommunerna, vilka ju inte direkt verkade vara överflödade av mjölk och honung

Som du kanske kommer ihåg så räknade vi ut att genomsnitts bilen på 10-i-topp vid målet i Jönköping kostade dryga 500.000 kr och det var ungefär detsamma i Motala. Hur hade värde utvecklingen varit in till slutmålet kan man undra. Vi vet ju att det stod sönderslagna bilar i skogen till ett värde motsvarande en bättre Fackpamps-pension, men hur såg det ut på mållinjen?

Den fiktiva genomsnitts bilen vid målet i Karlstad hade prissänkts med ca 20.000 till 480.000 kr, troligen inte mera än vad däckskonto var för toppbilarna. Uttrycket "Quality stays" gäller alltså även i Midnattsolsrallyt.  För den som är sugen på rally tycker att det är oskäligt mycket pengar att lägga i en gammal rallybil kan kanske John Lennons ord kan vara en liten tröst:

"Man kan inte köpa allt för pengar, men man kan hyra....."

 

Stort tack till:

 

Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar och felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!

Copyright råder på allt material!