Munkrundan 2007-03-03
Att åka rally på sin frus födelsedag är inte billigt!
Speciellt då kvinnan i fråga inte är det minsta intresserad av bilar i allmänhet eller rally i synnerhet. En enda gång har hon varit ute i rally-skogen, var på Svenska Rallyt någon gång i mitten av 80-talet. Upp i ottan och iväg de 30 slaskiga milen till Värmland, parkera bilen på en snöig åker och bli genomsvett när man pulsar kilometervis ut i skogen. Efter att de 10 första bilarna passerat, däribland Stig Blomqvist på ett helt oefterhärmligt vis, frågar hon: "När börjar tävlingen?" Ja, du förstår läget....??! Skillnad hade det varit om man varit gift med Nisse Bergqvist, för han firade sin högtidsdag ute i rallyspåret och han firade som vanligt riktigt bra. Tyvärr/gudskelov så är ju Nisse upptagen, så jag får väl hålla mig till min egen fru så länge, rallyintresserad eller ej!
Munkfors är annars mest känt för att Sven-Ingvars som drog dit "6 man på en gammal moped för att höra Drag-Harmonica", om man får tro sången. Även vi lockades av Munkfors men eftersom det var länge sedan vi "gick och läste" så valde vi bekvämare transportsätt.
Massor av godsaker väntade i Munkfors, allt enligt tävlingsledaren Håkan.
Vi hade kamperat tillsammans under Safarirallyt 2005 och i Afrika hade han, på värmländskt sätt, berättat om Munkrundan. Det var, enligt utsago, en fantastisk tävling som gick på otroliga Svenska Rallyt sträckor. Dessutom har Värmland eller närmare bestämt Munkfors alltid vackert väder och snö. I solstolen på den kritvita sandstranden, i skuggan av palmer, stilla sippandes på en Tusca kunde vi riktigt höra fraset av dubbdäck, knastret i snön och känna en varm bris ur defroster-munstyckena. Vi blev så till den milda grad tagna av berättelsen att både Söderqvisten och jag anmälde oss omedelbart, på liggande rygg så att säga.
Magnus Wigren hävdar med bestämdhet att Hundkojor är de enda bilar i världen som går sönder när de står uppställda i ett garage! Söderqvisten är nog beredd att tro honom. Inte minst därför att när han skulle lasta upp för att åka till sin första tävling i Koja på 35 år, Kopparsvängen, så visade det sig att topplockspackningen hade packat ihop. När topplocket lyftes visade det sig att även andra jobb behövde göras för att Hundkojan skulle vara "fit-for-fight". Därför stod Norbergs-Hopkirk utan hjul till både Kopparsvängen och Munkrundan!
Men det var inte bara Söderqvisten som uteblivit från startlinjen i Munkfors. The Come-back-kid, Wigren, var heller inte på plats med sin Gulf-Porsche och det spekulerades i orsaker. Inte minst efter den habila insats han och Torbjörn gjort på Kopparsvängen. Somliga trodde det berodde på att skåningen saknade dubbhjul och inte vill lägga 13.600 kr på ett nytt set bara för en tävling. Andra, mer initierade källor, antog att det berodde på att Teamet inte hade fått sina nya vinter Team-jackor levererade i tid. Storbolag är inte alltid så lätta ha att göra med......
Högerstolen i min bil var redan bokad. Undertecknad hade övertalat Bengt Gustafson, eller Abu Dhabi Bengt, till comeback! Här var stor nostalgi! Senaste tävlingen Bengt suttit i en rallybil så var det med en man från Dals-Ed, i en Porsche och inte osannolikt i Värmland. Detta var i slutet på 60-talet och Porschen var en gul 912 som kördes i grupp 1. Efter 37-38 år skulle alltså Bengt återigen åka rally med en man från Dals-Ed, i en Porsche och i Värmland. Hur stor är egentligen sannolikheten för att något sådant skall inträffa?
Dagarna före tävlingen anmälde Bert Björlin, sitt intresse för att låna en Ford Escort RS1600. Så även om inte Söderqvisten själv skulle åka så var han på plats, tillsammans med sin son, för att serva Bert´s bil. Då vi själva valt Porsche som åkdon så fanns även en annan far och son konstellation på plats, om än lite mera väderbiten. Perry och Dick kom från Kolbäck med SGA481 för att hålla ordning på Porschen. Bengt o jag skulle egentligen ha åkt med UWD, vilken troligen passat bättre i snöföret. Men den finns finns fortfarande i någon container på ett av världens sju hav ombord på M/S Scandinavia, svårt försenad från äventyret i Abu Dhabi.
På en serviceplats cirkulerar många sanningar!
Det sades bl.a. att om det bara finns en värmlänning så tränar han travhästar, finns det två åker de rally och finns det tre så startar de ett dansband! Om man tittade i startlistan så kan man tro att tvåsamheten är utbredd i Värmland. Hela listan var klart hemmabetonad, även om det var en tävling som ingick i både RM, KRC o HRC.
Att det utanför Borås bor en snöexpert, kan låta osannolikt. Regnexpert hade varit troligare, men så verkar vara fallet. Herr Hagberg hade en lång och inte helt okomplicerad utläggning om olika snö kvalitéer. För det första så skiljer sig snön avsevärt mellan Sverige och Finland, fick vi veta. Så om man åkt i Finland, på vissa däck, så bevisade det just ingenting om hur de skulle fungera i Sverige. Alldeles säkert fanns det också avvikelser inom landet, fick vi lära oss. Men mer om detta senare. En mera ungdomlig och sorglös syn på snöfrågan kom från Varahållet, denne numera kartläsande chaufför påstod att "gul snö" kunde innehålla öl och därför inte alls borde undvikas. Det kan bara vara Vara!
Men före start talade nästan ingen om snö, alla om Bert Björlin!
Inte konstigt egentligen för han är ju den som senast slagit HRC mästaren Erik Uppsäll i en ren fight och det var dryga året sedan. Uppsäll har väl också plockat ett par snytingar av Tony Jansson, men Tony är ju numera billös. Om man inte räknar en B16 Volvo och det gör man ju inte, för inte ens en Humla kan lyfta en 1957:a till topps bland historikerna.
Elaka tungor viskade att Klassikerna, under två säsonger, lagt samman pengar för att via Tom Axelsson köpa loss LoCorten som Tony åkte i. De hade helt enkelt tröttnat på att se två runda bakljus! Men pojkarna lyckades inte få ihop nog med slantar så att Norrlund skulle bli nöjd. Då gick de ut med en appel åt öster och det hela gick i lås när insamlingen från Historiska Föreningen i Finland kom in till Tom´s konto. Vips var Tony billös och Norrlund´s revisor ännu mera nöjd!
Då Tony är billös och frisksportaren/armviftaren Alsin annonserat, och troligen sålt, sin bil finns det inte mycket kvar i Sverige som skulle kunna hota Bildirektör Uppsäll´s fortsatta dominans bland Historikerna, om inte Björlin! Så som vanligt när en Mästare etablerat sig och kanske blivit lite "fat and happy" ropar populasen efter en utmanare. I Munkfors steg ljudet till stormstyrka när Björlin/Oscarsson äntrade en Ford Escort RS1600. Äntligen en riktig chaufför i en riktig bil! Nu skulle The Champ få det hett om öronen!
Men Erik har det egentligen inte alls lätt. Att åka SAAB V4 måste vara det otacksammaste som finns! Det går bara fort, men ger inte mycket för publiken. Det kommer bara en liten men outsägligt ful bil, som för tankarna till någon sedan länge avliden Farbror Johannes, den kommer med näsan djupt nedkörd i spåren och brölar på stillsamma 5.000 varv med bromsljusen påslagna. Inga sladdar, inga ljudkulisser, bara olika utslag på ratten och fort som 17. Kort sagt inte mycket till dramatik!
Bröderna Bronett skulle aldrig ha med en V4:a på sin cirkus. "Stöööörsta möööööööjliga tyyyyyyystnad" hjälper inte mycket när lindansaren obehindrat promenerar fram och tillbaka på den slaka linan. Detta utan att så mycket som med en darrning på stortån låta publiken förstå att detta är "svårt", "vi är på gränsen". En vrålande Escort med drivhjulskvastar det är andra grejor det, en 140 på tvären, ja t.om en Opel upplevs ju rejsigare för den numera svältfödda publiken. Men fort går de, SAAB-uslingarna!
SS1 Godåsen 17,5 km
Håkan hade marknadsfört rallyt som "det
har allt" och i så fall representerade den här sträckan "Safarirallyt i vitt".
Tövädret gjorde att bilarna snabbt gnagde sig igenom istäcket. Två djupa, djupa
spår med sommarföre i botten markerade var det var lämpligt/möjligt att åka. Utanför
spåret gavs inget. Med bättre assistans av Kung Bore hade detta varit en sagolik
ss, med olika karaktärer av vägar. Dessutom riktigt lång efter svenska mått
mätt.
Vi drar försiktigt iväg. Dels för att inte skrämma Bengt och dels för att ev. spara några dubb i bakdäcken. Skogsvägen är mycket vacker i vitt med röda trianglar. Det står, ligger och hänger massor av bilar överallt. För varje triangel står hjärtat över ett par slag. Det är väl inte en Escort..... Med uppslagna skyddsplåtar masar vi oss förbi målbilen med vår asfaltsracer. Inget bra, men Bengt andas jämnt!
SS-vinnare: Bert Björlin/Tommy Oscarsson, Ford Escort RS1600
2:a Erik Uppsäll/Sören Dahlin, SAAB 96 V4
3:a Jan Hagberg/Mats Skanse, Opel Ascona A
Vi vann klassen, om jag säger så........... men Björlin/Oscarsson hade bitit ordentligt ifrån sig i hyrbilen. De hade ju inte direkt lika många färska snö-ss-mil i ryggen som sina nytränade kamrater. Så vad månde bliva på nästa ss?!
SS2 Smalrômpa 9,1 km
Vad det namnet betyder vet ju de flesta och namnet låg i helt rätt härad eftersom det var en riktig skitväg! Smalt, bökigt med fortsatt djupa spår och otroligt sönderkört. Tövädret hade även här farit illa fram med arrangörens ambitioner.
Återigen svärmorsstartar vi och på den bogen går hela sträckan, vi har svärmor i baksätet. Många trianglar lyser i snön och där, där i ett långt starkt motlut står den bil vi helst av alla inte vill se. En vacker Ford Escort står inkörd vid vägkanten. Jag ser inga synliga skador så jag börjar fundera på vad det kunde vara. De avslutande kilometerna fram till ss-målet är några av de längsta jag någonsin åkt.
SS-vinnare: Erik Uppsäll/Sören Dahlin, SAAB 96 V4
2:a Kurt Nensén/Andreas Karlsson, SAAB 96 V4
3:a Mats Pettersson/Tony Aneklev, SAAB 96 V4
Minst rädd om bilen på den här sträckan var SAAB-åkarna. De hakade väl bara spåret och drog som X2000 genom skogen. På återvägen från SS2 hade vi fått reda på att det var kardanaxel brott på Escorten, så Björlin/Oscarsson skulle inte komma vidare. Synd var det verkligen eftersom de vunnit SS1 och klockats för en svindlande mellantid strax innan de bröt på SS2. Dessutom hade publiken bjudits på en upplevelse som troligen INTE behövt Bröderna Bronett "Stöööörsta möööööööjliga tyyyyyyystnad" för att uppfattats. Vi vinner återigen klassen...................
Service
Serviceplatsen gick i moll, eftersom Björlin saknades. Vi diskuterade huruvida vi skulle lägga på nyare däck till de två avslutande sträckorna, men beslöt oss för att bli moderna. "Vi fortsätter dubbfritt", sa Perry, "det är onödigt att kasta goda pengar efter dåliga". Jag skänkte honom en tacksamhetens tanke för stödet i beslutet. Det här rallyt var dyrt nog som det var utan att förbruka finfina Michelin från 2002. Förutom de vanliga rallyutgifterna som startavgift, resor, bensin, däck och slitage fanns även höga "dolda kostnader" av mera familje-strukturell karaktär. Skulle vi på toppen knäcka fyra dubbdäck till i gruset, så blev det inte bra. Vi kunde ju vinna klassen ändå........
SS3 Lidsbron 29 km
Väl framkomna till ss3 var vi chockade! Det här var ju finfint underlag! Halkigt som satan, eftersom det var töväder och vi saknade stora delar av dubbuppsättningen, men bra väg och snabb och flytande och omväxlande och rolig och lurig och lång och helt enkelt fantastisk!
Svärmor hade åter varit stolt över vår start! Men sedan hade nog tanten hoppat av för nu fick vi upp riktigt bra fart. Utanför spåren var det otroligt halkigt så vi hade enbart nackdel i våra 300 bhp. Det tvärade och spann, hoppade och skuttade, men framåt drog vi. Med största nogsamhet jagade vi fäste för våra dubblösa framhjul. Skogen fortfarande full av röda trianglar. Mot slutet viftas det och vi ser en Amazon ligga på taket, vi stannar och hoppar ut för att hjälpa till. Före oss har Trollhätte-Asconan stannat och de sliter upp dörren. Ur bilen ålar sig Kent Stig och Stig Bergqvist, två fullvuxna herrar i sina bästa år. Bilen ligger kvar men pojkarna har klarat sig bra, även om de ser lite förvirrade ut är de OK. Vi hoppar in i vår bil och drar iväg men efter ett par hundra meter stannar vi på en stickväg för att sätta på oss bälten, knäppa hjälmarna och plugga in intercomen. Vi luffar vidare mot målet!
SS-vinnare: Erik Uppsäll/Sören Dahlin, SAAB 96 V4
2:a Jan Hagberg/Mats Skanse, Opel Ascona A
3:a Kurt Nensén/Andreas Karlsson, SAAB 96 V4
Återigen har Uppsäll/Dahlin/SAAB visat sig vara det vinnande konceptet. Snöexperten Hagberg måste ha hittat rätt med däckvalet så han och Skanse slingrade in Asconan strax bakom. Vi får någon typ av idealtid, men trots detta vinner vi klassen.................
SS4 Häggstö 26,8 km
Om SS3 hade varit bra så var SS4 ännu bättre, om man bortser från de "bruna" partierna". Sträckan hade verkligen allt man kan önska sig på en ss, om vi bara hade haft lite mera tur med vädret samt fyra nya dubbdäck.
Svärmor, svärmor var höll du hus? Med svårt spinnande, dubblösa bakhjul slirade vi iväg! Troligen var vi påverkade av den stora skylten vid infarten till SS4. "FORZA AXELSSON" förkunnade den karskt och det var vår fanclub, italienska divisionen, som stod bakom det hetsande budskapet. Vi försökte efter bästa förmåga leva upp till anropet, men det var väldigt halkigt. Kul sträcka var det och det var också vår bästa ss, på mer än ett vis.
SS-vinnare: Erik Uppsäll/Sören Dahlin, SAAB 96 V4
2:a Kurt Nensén/Andreas Karlsson, SAAB 96 V4
3:a Mats Pettersson/Tony Aneklev, SAAB 96 V4
Det var riktigt illa för Snömannen, från Borås och hans kompis, som efter nästan timmens körning tog stryk med 2,3 sekunder av Kurt Nensén/Andreas Karlsson SAAB 96 V4. En teori kan vara att Hagberg/Skanse missgynnades av snön, eftersom vi var i Svealand och snön i Svealand kanske är lite speciell som den finska snön....... I alla fall toppades listan av idel Svealänningar!
På pallen i Munkrundan:
Vi slutade också i uppgång och så vi vann klassen........!
För övrigt kommer jag till nästa tävlingen, om den går 3/3, skicka med ett par 100-lappar extra utöver startavgiften. Då kan arrangören, via post, kan sända hem pokalen direkt om vi också där är enda bilen i klassen! Tänk så mycket pengar man kan spara! Då kanske man har råd att åka dubbade däck på alla sträckorna!
Sammanfattningsvis kan man säga att Munkrundan var som att kyssa "Värmlands Vackraste Blondin" och upptäcka att hon har dålig andedräkt. Det lovade alltså bättre än det smakade!
Men det är en smart upplagd tävling med väldigt lite transportsträckor och mycket specialsträckor. Sträckorna är dessutom av absolut högsta kvalité då de är omväxlande på alla sätt och dessutom har de en manlig längd. Något som vi vanligtvis inte är bortskämda med. Hela tillställningen präglades också av ovanligt gott humör och hade inte arrangören haft så nedrans otur med klimatet hade nog Håkans utsaga stämt till 100%. Då grundmaterialet i Munkforsrundan verkligen är toppen så är det bara lite tur arrangörerna behöver för att få till det som troligen kan bli Sveriges bästa vintertävling. Lite tur eller några Läckerol!
En annan "Värmlandsfaktor" bjöd flickorna i köket på. Det påstod, med troskyldiga blå ögon, att den alldeles utomordentliga "Räk-Laxen" de serverade var fångad strax utanför fönstret. I närbelägna Klarälven hade den simmat och att det gällde räkorna också................
Minnevärda prestationer i Munkrundan:
STORT tack till de fotografer som vänligen låter mig disponera deras arbete! Utan Er hade rallysporten tappat flera dimensioner. Inte enbart för mig när jag skriver "skrönor", utan för hela rallysvängen. Vi kastar oss alltid tacksamt över de alster Ni låter publicera. Toppen och Tack!
Notera att Copyright råder för allt material!!!!