Midnattsolsrallyt 2007
Dag 3
(klicka på bilderna så blir de större)
"Alla män anser sig vara experter på bilkörning o sex", enligt den amerikanske komikern och bilentusiasten Jay Leno. Då själva tävlingsmomentet kan vara avslöjande kan man förmoda att det är därför rally troligen är populärare än Swinging bland medelålders män. De enda som faktiskt kommer på tid, i rallysammanhang, är Regularityåkarna. Men de kommer å andra sidan nästan sekundlika!
För tredje gången i mitt liv vaknade jag upp i Örebro och det var inte en helt obehaglig upplevelse!
Obehaglig var den däremot för servicegänget för de var var ovänner så det rök om dem.
De hade nämligen träffat två rallygroupies på kvällen, men då den ena av damerna bodde utanför stan och dessutom hade en sjuk hund (!) att ta hand om beslöt hon sig för att åka hem. Nummer två var däremot intresserad av fortsatt samvaro. Detta blev då ett olösligt problem då herrarna delade rum och det "tredje hjulet" ville absolut inte sova i servicebilen.
Eftersom "trehjulingar" inte föll den rallyintresserade Örebro-damen på läppen, så fick hela historien avskrivas. Det föll inte i god jord hos den förfördelade parten! Det skulle till ett mindre under för att de inte skulle komma i handgemäng under dagen!
För övrigt gick det nog lugnare till bland historikerna.....................
Inte enbart den goda nattsömnen och uppehållsvädret lovade gott inför dagen. Vår bil hade också börjat likna något under slutet av dag 2 så Bengt och jag såg med tillförsikt fram emot ännu en dag på kontoret.
I ledning ut från Örebro var det som sig bör Mäster själv!
Tio-bästalistan var alltså uppdelad i 3 block, med Uppsäll som fri proton inklämd i mellan.
I ledning, som sig bör, de två världsmästarna vilka hade visat klassen under dag och nu svårligen skulle tappa 30 sekunder om det hela bara rullade på utan problem. Sedan Bäckström och Westlund som hade 23 sekunders marginal till Uppsäll, vilket var en mindre säkerhetsmarginal än de hade uppåt. Rent matematiskt kan man ju anta att "local-heroes" har större felprocent än gamla världsmästare.
Om Uppsäll kände sig lite säker, neråt, så kunde definitivt inte snabbklättraren Adielsson göra detsamma! Gert Blomqvists mäktiga Pegga låg bara 2 sekunder efter Göteborgs stolthet. Gamle halv-/helproffset Skoghag har en imponerande meritlista, bl. a. i rally, och nu när han hade vaknat till liv var både Adielsson och Gert Blomqvist inom skotthåll.
Laxå´s Håkan Larsson kör snabbare och snabbare för var tävling, i Markku Taipales gamla Escort, så inte heller Skoghag kunde känna sig säker underifrån. Far o son Walthersson bet sig kvar på tionde platsen med småländsk envishet och fick de bara lite mera regn till sina Gullabo så var även de potentiellt farliga klättrare.
Under 10-i-topp listan var det även där tät som i en julgranplantering!
Vi var omfattade av Tasavaltan Sankari!
Som trettonde bil flankerades vi av finska ekipage och det är ju hedersamt, inte minst i rallysammanhang. Som förridare hade vi Markku Taipale/Alix Malmsten i en, enligt Alix, jättestor Opel Ascona A. Jag såg då ingen skillnad mot de andra Russelhem-järnen..... Eftertruppen bildades av självaste Nitro-Ukko Sverre Norrgård i par med Jari Liikanen. De åkte en mycket grann BMW 2002 som av någon outgrundlig anledning kallades "Snik-bilen", av sin troligen välbärgade ägare.
Slutmålet för dagen var staden Nyköping, vilken ju är (ö)känd för sitt gästabud år 1317, då de förment upproriska Hertigarna Erik och Valdemar fängslades av Kung Birger. Erik och Valdemar svalt sedan ihjäl i fängelsehålorna. Även i dessa dagar är det farligt att närma sig Nyköping, även om svältdöden numera inte är en aktuell straffsats. Staden är väl mest känd för sina nitiska trafikpoliser. Själv har jag meriterade jag mig för böter genom att framföra en hyrbil, VW Polo, en vacker sommardag i hissnande 116 km/tim på motorvägen.
Dag 3 var den längsta dagen i rallyt, både räknat i antal ss km och antal ss.
Spelet kunde börja!
SS12 Järle 11, 2 km
Riktig långssträcka, sett ur tävlingens perspektiv. Vägen inte alls illa, tvärtom, hård o fin
"Morgonstund har definitivt inte guld i mund"! Jag har sagt det förut och jag säger det igen, det är inte normalt att "köra tok" så tidigt. Tacka vet jag Italien med aktiviteter först efter lunch!
Blomqvist/Goni vinner med 94 km/t, Waldegård/Jacobsson 3 sekunder efter. Annars mest kända märken, med små skillnader.
Värt att notera är att Björlin/Oscarsson tydligen haft en stärkande afton då de tar en välförtjänt 4:de plats. Ny bakaxel gjorde susen för Ling som är med igen. Leif B är på väg uppåt och Stigh börjar känna sig som hemma då vi närmar oss Östergötland. Vi hasar in sekundlika med våra finska kamrater.
SS13 Älholmen 5, 1 km
Sprintsträcka som är rytmiskt flytande utan större tempoväxlingar.
John Blund kom på besök, så vi slumrade in till de ljuva tonerna av vår BD-motor..............
Waldegård/Jacobsson med 97 km/t i snitt. Sedan är det tätt, tätt med Uppsäll/Dahlin först i kön, sedan Blomqvist/Goni. Då Escorten fortfarande håller ihop gör Björlin/Oscarsson ännu en ny bra tid.
Starka prestationer också av Ling/Nilsson som 7:a, Prick/Lidström som 9:a, finländarna Taipale/Malmsten 10:a, belgarna Vanderspinnen/Berkhof 11:a och finländarna Ström/Lillqvist klämmer in sin 280 Merca som 16:onde OA. Vi draggar långt ner i fältet, det är fortfarande tidigt.
SS14 Störthult 8,9 km
Kommer inte ihåg någonting av sträckan, men tydligen passade det dalmasar i nyare Opel för Westlund/Johansson är snabbast (80 km/t) med Blomqvist/Goni 4 sekunder efter. Den ande dalmasen i Opel, Ling, draggade ovanligt långt ner i fältet för att vara normalt. Men det berodde kanske på omtanke om den nybytta bakaxeln.
Efter sträckan kastar Björlin/Oscarsson in handduken då Escorten är helt utan bromsar och de bryter i fint sällskap. Topplockspackningen på Blomqvist/Gonis BDA-motor läcker så de bryter i ledning. Ny ledare Björn Waldegård/Robert Jacobsson!
Vi har inga praktiska bekymmer utan undrar mera när matuppehållet kommer och om det därefter är möjligt att få servicefolket att samsas i en bil. SS-tiderna är därefter, så våra finska kamrater drar ifrån alltmera.
SS15 Åtorp 7,1 km
Inte heller den här sträckan etsade sig fast i minnet. Av vår ss-tid att döma så måste vi ha varit hungriga, så det kan ju ha varit förklaringen.
Nye ledaren Waldegård/Jacobsson lotsar in sin Porsche på samma sekund som Bäckström/Wessel harvar in med sin Volvo. Sedan är det tätt-tätt! Våra flankerande Lejon Taipale/Malmsten i den stora Asconan samt Norrgård/Liikanen i ”Snik-bilen” gör en vass sträcka.
SS16 Knorran 6,1 km
Återigen hårt underlag och för övrigt levde ss 16 väl upp till sitt namn, det var knorr på grejorna.
Opel, Volvo, SAAB, Porsche i topp följt av fyra Escorter, varav vi tyvärr var den sista. Inte illa ändå faktiskt. Lite mat gör alltid underverk, men de nya bakdäcken kan också ha spelat in.
SS17 Yxviken 12,3 km
Dagens långsträcka mätte dryga milen och förde oss i riktning hemåt. Vägen dit var omständlig, men ack så vacker. Så vackert som det bara kan vara i Sverige när det är som mest svenskt. Röda stugor, gröna fält, susande skogar, förföriskt glittrande sjöar och massor av överviktiga, solbadande människor i träningsbyxor, träskor och BH.
Minst påverkad av sceneriet verkade Westlund/Johansson vara då de drog till topps med sin Ascona. Jämna paret Uppsäll/Dahlin hade också en bra ss i sin SAAB så de slog Bäckström/Wessel, vilka följdes av Waldegård/Jacobsson. De senare tog det åter ”det lilla lugna” enligt egen utsago, då Porschen visade små tendenser att börja slira på kopplingen.
Chefsmekaniker Perry avfärdade Världsmästarens farhågor som ”löst prat” efter att han varit under och kollat på bilen. Det är inte lätt att vara profet i sitt eget hemland......
Många åkte bra på SS 17. Leif B Andersson/Richard Forsell körde nästan onödigt fort då de klämde in Cortinan på en sjunde plats OA och därmed visade de runda baklyktorna för större delen av fältet.
SS18 Björshultsbanan 1700m
Rallycrossbana nästan 2 varv, bilarna startar en och en. Underlaget blandat hårt och mjukt med ett par ordentliga vattenpölar. När vi köade upp så gick jag ut och tittade lite i duggregnet. Lerigt och slabbigt var väl sammanfattningen.
Både Bengt och jag var sugna på att dra oss tillbaka till hotellet så här var bäst att skynda på. Start med raksträcka sedan svag vänster i låååååååååååååååång höger och sedan vidare på det sättet. Första varvet gick riktigt bra och det gjorde stora delar av andra varvet också, men när vi kommer in emot målet var det ett hopp/lyft och där gjorde jag en rallyvärldens Malte Lindeman. Du vet han som knäppte ihop västen med gylfen. Jag fastnade nämligen med fötterna UNDER pedalerna...!! Mina slabbiga racerskor hade halkat på någon pedal så vänsterfoten satt stabilt inkörd i pedalstället. Det var bara att rulla i mål, med bilen i behåll även om både farten och värdigheten var reducerad på upploppet. Bra tid ändock!
Waldegård/Jacobsson verkade inte lida av slirande koppling på korta sträckor så de tog SS18. Rallycross esset Po Davidsson rattade in sin Escort med kartläsare Thomas Eriksson på samma sekund som Bäckström/Wessel. Medan vi fick tredje bästa tid tillsammans med Opelåkarna Taipale/Malmsten och Stors-bröderna.
Hela turen tog ca. 1.20 – 1.30 för de den vanliga klassen, alltså en snittfart på omkring 75 km/tim.
Bakom dessa fanns klassen för ”Vingskjutna”, alltså bilar i olika grader av förfall, och dessa hade en hård kamp på tider om dryga 6 minuter, fortfarande på 2 varv.
Segrare bland dessa var som sig bör de mest meriterade: SM Mästaren Gert Blomqvist/Lena Lindberg i en vid starten i Kristianstad 6 cylindrig och femväxlad Peugeot. På samma sekund ”gick” Jonas Lindvall/Anette Nygren in med en tvåtakt-SAAB som vid starten hade tre cylindrar och fyra växlar.
Ännu en sekund senare kom Kjell Olsson/Mats Thörjesson, Volvo åkare från den klassiska Volvo-orten Olofström.
Sist på SS18 var det mest långväga ekipaget! Belgarna Kurt Vanderspinnen/Erwin Berkhof pressade in sin Lotus Cortina på 6,24, tre sekunder efter Vinnaren i Vingskjutna klassen. Medelhastigheten för dessa olycksfåglar var 16 km/tim. Tur att det inte var en manligare längd på sträckan för då hade avlysningstiden passerats med råge.
Midnattsolsrallyt var alltså lika hårt i botten som på toppen!
Målgången var nere i de vackra hamnkvarteren, där Ola Strömberg tog emot med mikrofonen i högsta hugg. En av fördelarna med att bli interjuvad av Strömberg är att han pratar minst lika fort och gärna som han körde rallybil. Ola var ju, som upplysning till eventuellt yngre läsare, en av Sveriges absolut snabbaste rallyförare och åkte bl.a. SAAB i olika modeller och klasser.
Målgångens höjdpunkt var annars när en färja signalerade sin ankomst och fick svar av Ole Ströms mäktiga Mercedes horn. Ole gav två signaler, vilket på sjön betyder att jag har back i maskin, så färjekarlen slog omgående stopp för att utröna vem i herrans namn som tänkt backa ut i bassängen när han skulle lägga till. Ole smög sig ut på kajen men höll, både 280 Mercan, kartläsande Janne Lillqvist och sig själv på torra land.
Efter tre dagars tävlande hade resultattavlan mejslat ut sig och därmed taktiken för sista dagen. Sista benet skulle bjuda på två ”riktiga” SS och två Rallycrossbanor, alltså fanns det mera att förlora än vinna för de flesta.
Waldegård/Jacobsson i ledning med 24 sekunder, vilket de aldrig någonsin skulle tappa om bara bilen höll ihop så här var det nog inte onödigt hög risknivå.
Westlund/Johansson hade 23 sekunder ner till Bäckström/Wessels Volvo, så dalmasarna körde nog samma taktik.
Om Uppsäll/Dahlin hade någon taktik så var det nog att piska sin vita SAAB svårt redan på startplattan. De hade 16 sekunder upp till Stockholms-Volvon, vilket kanske inte var helt ointagligt om Bäckström darrade bara så lite på manschetten. Uppsäll/Dahlin har ju dessutom goda erfarenheter av att snuva folk på pallplatser i Midnattsolsrallyt, vilket Taipale/Malmsten kan intyga. De senare blev ju ett par sekunder kort på pallen på sista SS i Midnattsolsupplagan av 2006.
Göteborgs stolthet i historiska sammanhang, Jan Adielsson tillsammans med Hans Warberg, hade det lugnt och skönt där han anförde tre Escorter. Uppsälls vita SAAB var 2.27 före så han var bortom horisonten för alltid om inte oturen slog till, medan Skoghag/Lönnmark var 19 sekunder efter. Några 19 sekunder skulle aldrig Skoghag köra in, även om Janne var lite oroad för sin växellåda.
Comebackande Skoghag hade gjort ett strålande rally där han förbättrat ss-tiderna allt efter hand. Och att viljan fanns vittnade inte minst vänster framskärm om.
Hos Laxå´s 2 x Håkan, Larsson o Gustavsson, fanns också vilja men hela framskärmar. De hade ”bara” 10 sekunder upp till Skoghag och det var ju inte mycket mera än en halvbra träff på en höbal, för Skoghag, så skulle de vara ikapp. Så full gas på Laxå-Forden troligen.
Drotz/Rundlöf ledde klart sin klass. De hade nästan ointagliga 22 sekunder upp till Larssons Escort och säkra 37 sekunder ner till Waltherssons LoCort. Men inget av detta skulle troligen hindra dem från att ladda fullt även sista dagen, de verkade fungera så.
Far och son Walthersson hade långt till Drotz, men desto magrare marginal ner till Taipale/Malmstens Ascona. Efter en finfin tredje dag låg finnarna nu bara tre sekunder efter Waltherssons.
27 sekunder efter Taipale/Malmsten kom Cortinan med den snövita framrutan!
Leif B Andersson/Richard Forsell har glatt oss under vintern med incar filmer från sina rallyäventyr. Dessa incar filmer har ofta en sekvens i mitten där Cortinans framruta blir helt kritvit. Man kan också skönja manligt kraftspråk, på tydlig Norbergsdialekt, under dessa ögonblick. Enligt Leif B och Richard beror detta på ett programmeringsfel som kortsluter kameran alternativ kan det vara kortslutning i den elektriska framrutan. Hursomhelst, den vita framrutan påstås bero på någon kortslutning och det verkar helt sannolikt faktiskt........ Nu körde de med den äran och genomskinlig framruta så de hade passerat Sverre och Jari´s BMW med 14 sekunder.
Sverre Norrgård är mig veterligen en av få, nu levande, ogifta Pappersbruksdirektörer. Att han följaktligen tillhör en utrotningshotad art kunde vi tyvärr inte ta någon hänsyn till!
Saken var ju tvärtom så illa att han låg 12 sekunder före oss i sammandraget med sin otäckt fräscha BMW och tillika otäckt fräscha kartläsare, Jari Liikanen. Om detta även skulle vara ställningen vid målet i Stockholm kunde jag lika gärna dränka mig i Strömmen!
Bakgrunden till detta suicida resonemang var två:
- I Lahti Historic Rally 2006 hade en stolt Eugen Damstedt lyckats åla sig in ett par sekunder FÖRE Sverre i sammandraget.
- Om några månader skulle Eugen och jag åka EASR (East African Safari Rally). Tänk dig själv hur många tråkningar Eugen skulle hinna med på 450 mil SS/TS i smällvarma Afrika??!! Döden skulle då antagligen ha kunnat ses som en befriare.
Bengts och min målsättning för sista dagen var glasklar!
Forza Hakkapelle!