Midnattsolsrallyt 2007
"Ryktet om min död är vida överdrivet!"
Mark Twain
Härmed har jag det stora nöjet att, personligen, ansluta mig till Mark Twains bevingade ord. Att uppdateringen på den här sidan varit sämre än supporten på Comhems bredband är ett faktum och för detta finns det givetvis massor av ursäkter, förklaringar och undanflykter.
Fakta kvarstår: Jag lever, min dator lever, bredbandet fungerar och allt annat visar på grönt även om vissa mätare, temporärt, stod på rött i Midnattsolsrallyts slutskede.
Så till Midnattsolsrallyt!
Att rallyt år 2007 gick för andra gången i modern tid, är i huvudsak Jårs och Britta Dambergs förtjänst. Utan deras fullständiga hängivelse och hänsynslösa arbetsinsats hade rallyts relansering troligen inte kommit ur startgroparna 2006 , utan stannat som en trevlig dröm hos åldrade Rallykallar. Utan rally 2006 så hade det inte blivit något rally 2007, och så vidare......... Alltså, först och främst, ett STORT tack till Dambergs!!
Till årets rally hade de fått kraftfull förstärkning med arrangemanget av Per Carlsson, RallyTravells. Dambergs kände sig så till den milda grad förstärkta att de beslutat sig för ”Ledig Lördag” under tävlingen. Men mer om det sedan.........
Huruvida det var Dambergs förtjänst eller skuld att rallyt startade i skånska Kristianstad kan man säkert tvista om, men så var det i alla fall. Bansträckningen var även i vidare bemärkelse tveksam sett ur ”namn-synvinkel”. Målet var förlagt till Stockholm och mycket har de i Fjollträsk, men någon Midnattsol det har de då banne mig inte. Inte ens på Stureplan!
Men över huvud taget hade ”solen” väldigt lite med årets rally att göra, utan det hela präglades mest av extremt låg brandrisk. Regnet stod som spö i backen under större delen av tävlingen och gjorde både kläder och livet surt för arrangörer, deltagare och åskådare. Trotts detta präglades tillställningen oftast av påfallande gott humör.
Själva upplägget var brilljant med både Regularity och Historiskt Rally, alltså etwas fur Jeden och klirr i arrangörens kassa!
Start i Kristianstad och sedan delmål i tre gamla länshuvudstäder innan de tävlande ankommer huvudmålet i Rikets Huvudstad, Stockholm. På vägen dit bjöds de resande på fyra vanliga minirallyn, ett om dagen, så den sammanlagda längden SS, men inte minst TS, blev mera uthärdlig än under relanseringen 2006.
På startlinjen fanns Sveriges Super-Stars, Has-beens, Wanna-bees, Hang-arounds och Never-beens uppblandat med några vilsna utlänningar och sex finnar. De senare kan ju knappast anses som fullvärdiga utlänningar då de ju kommer från en gammal koloni. Anrättningen kryddades med Sveriges båda ”riktiga” Rally-Världsmästare. Uppställningen var alltså nästan mangrann, unik och kunde säkert fungera som ett litet ”vem-är vem” från rallyvärlden under 70- o 80-talet!!
Eftersom hela rallyt var onotat och otränat, så skydde tyvärr de flesta europeer tävlingen som pesten. Upplägget, där SS ”köpts” in av lokala klubbar, belönade givetvis de lokala samt de som tävlat flitigt runt om i de landskap där tävlingen for fram. Samma SS tenderar ju att återkomma i olika tävlingar. Sträckningen hade dessutom legat öppen under en längre tid, så det var inte underligt att rykten gick om flitigt ”turistande” från vissa håll, företrädesvis i hyrbil.....
Ett vanligt startfält i svenskt Historiskt rally brukar bestå av en hoper Volvo Amazon o 142, en drös SAAB tvåtakt och V4:or, lite Hundkojor, enstaka Cortinor, några Opelar, eventuellt en BMW, kanske en Pinto-Escort och möjligen en Porsche.
I Midnattsolsrallyt tillämpades det internationella reglementet. Om det var tack vare detta som vi fick se en tidigare ej skådad variation eller ej är svårt att svara på men många roliga rallybilar var det. Förutom de otroligt spännande bilar som deltog i Regulaity delen av tävlingen.
Hela fyra (4) olika typer av Ford Escort fanns med i tävlingen! När såg man överhuvud taget fyra Ford Escort i en Historisk svensk rallytävling?!!? Detta måste vara genombrottet för Ford Escort i svenskt historiskt rally.
En omröstning på den här hemsidan gav vid handen att det häftigaste man kunde åka var en BDA Escort. Sedan kom ingenting och efter det Porsche 911. Sedan var det åter ett stort hopp ner till en räcka av bilar med Opel Ascona A i spetsen och SAAB V4:a i botten. På den senare hade troligen bara Erik Uppsäll och Roger Roth röstat........
Så om det på bilsidan var ordentligt laddat, hur såg det då ut med besättningar?
Förhandssnacket, inte minst på den här hemsidan, gick nästan i bokstavsordning. Blomqvist, Björlin var mest betrodda följda av Waldegård, Wigren och Uppsäll. Det var alltså bokstäverna B, W och U som gällde, vilket skulle visa sig stämma i hög grad även om vissa namn kom till nya.
Att Världsmästarna Blomqvist och Waldegård var starkt betrodda var väl ingen överraskning, speciellt inte då båda kom med konkurranskraftiga bilar.
Kalkåkare Björlin tillsammans med Oscarsson kör ju vanligtvis så det ryker med Escorten och förväntades allmänt göra likaledes i Midnatten. På totalisatorn låg de tvåa efter Mäster Stig och Ana Goni. Wigren och Henrysson hade skalperat hela Historic-gänget i Kongen (se Kongen 2007) med sin vackert röda 2-liters Porsche och nu var det kanske nästa man till rakning.
Nästa man var kanske i så fall Björn Waldegård, presentation överrflödig, som till sin hjälp hade tagit ingen mindre än Rallyförarklubbens ordförande tillika osedvanligt snabbe Mitsubishiåkaren Robert Jacobsson i högerstolen. De låg med nästan lika många röster som Wigren/Henrysson, vilket får anses som en presentation med tanke på Wigrens stora släktträd.
Folkviljan gav däremot inte stackars SAAB-åkarna Uppsäll och Dahlin någon större utväxling på åratal av stabila toppresultat utan de hamnade nere i kön strax före finska ekipaget Taipale/Malmsten. Att de senare fick ovanligt få röster, de var ju ändå trea i 2006 års upplaga av Midnattsolsrallyt, kan ha sin förklaring i att de bytt från Ford Escort till Opel Ascona. Uppsäll lär däremot inte bytt någonting mer än strumpor sedan 2006 utan plogar effektivt vidare med sin vita fina V4:a.
Trots att Gert Blomqvist och Lena Lindbergs nybyggda V6 Coupé var packade med gott humör och backad av både Peugeot och Bildoktorn stod de inte högt i kurs på röstmätaren. Förklaringen kan finnas i att Rally-Racings röststarka publik starkt misstror udda bilar såsom den franska varianten av Volvo 262. Annars är det väl just via gott humör och udda bilar som Gert gjort sig känd. Vem kan glömma hans framfart i en Daf/Volvo med bl.a. en TOTAL 5.te plats med Daf 66 i Sydsvenska Rallyt 1976. Han myntade då också ett talesätt apropå de knappa transporttiderna: "på sträckorna fick man köra så fort man vågade, men på transporterna körde man så fort som bilen förmådde"
Till rallyt var vi anmälda i en Porsche 911. Tanken var att vi skulle vara team-kollega och dela service med Rimbo-expressen. Det skulle ju bli enkelt, stilrent, praktiskt och inte minst väldigt kostnadseffektivt. Vi kunde ju t.ex. åka på samma hjul och dela reservdelsförråd. Hela serviceupplägget var överlämnat till Sveriges meste Porschemän, Perry o Dick, från klassiska Perrys Motor som också var förstärkta av både Björsa och min egen storebror Berndt. Så bra det skulle bli och dessutom billigt!
Några veckor före starten kom en förfrågan om att få hyra Porsche nr.2, alltså "min bil", åt en riktig kändis. Kul, det skulle självklart ordnas och det mesta gjordes upp omkring dealen.
Nu var det bråttom att fixa "egna hjul"! I Wales stod en precis nybyggd Escort RS1600 och eftersom bilbyggare Solloway ändå skulle till Sverige för att åka karta och ge service till Alex Hack kunde han ta med den. Så fick det bli, fastän under protest från bilbyggaren, då bilen inte var helt leveransgjord och stod med fjädringar för en tänkt asfalttävling.
Några dagar före starten, efter att jag jagat min hyresman under 14 dagar, kom beskedet att de nu INTE skulle hyra Porschen. Det skall f-n lita på Stockholmare även om dom kommer från Örebro, som Perry brukar säga. Det kändes väldigt snopet av bli så avsnoppad! Men så går det när man är en blåögd bondpojke från landet.
Att ringa till Wales och ställa in på så kort varsel låter sig ju inte bara göras om man vill bevara någon form av (tro-) värdighet. Det återstod mindre än en vecka till start, så blå/gul Esort fick det bli. Tillika kompletterad med brittisk service. Budgeten ligger nu totalt i spillror och alla ekonomiska indikatorer står på knallrött! Men snygg var Escorten i alla fall. Den till och med glänste på undersidan skyddsplåten, nästan lika grannt som den nyvaxade alu-plåten under Wigrens röda Porsche!
Teamet bestod också av två servicekillar från Wales vars högsta önskan var att träffa var sin, minst var sin, lång, blond svenska. De trodde starkt på framgång då de på omvägar hört talas om "swedish rally-groupies", vilka de flesta serviceplatser var nedlusade med. Bengt Gustafson på karta och jag på ratt hade en annan minnesbild men den höll vi för oss själva!
På väg till besiktning och start i Kristianstads fick vi ett uppdrag av Ingenjör Söderqvist. Vi skulle leverera ett knippe bultar i någon speciell dimension eller gänga till David Sutton Motorsport. Bultarna skulle användas till att laga den hyr-Escort som merittyngde Rolf Skoghag hade fått stopp på under provkörning (mer om eländet på Skoghag Jr. blogg) : Fördelen med att vara springpojke, i just det här fallet, var att överlämnadendet skulle ske ute i skogen där Historic Motorsport (Sutton) provkörde sin andra, ännu fungerande, Escort. Själva "provköraren" var ingen mindre än Stig Blomqvist. Där, som vederlag för frakten, bjöds det på åktur. Det kunde ju komma väl till pass med lite instruktioner och referenser nu när vi själva skulle åka en liknande bil.
Att åka med Blomqvist är tyärr farligt, mycket farligt! Det är nämligen väldigt lätt att förledas till att tro man kan göra likadant som han, eftersom han utan minsta synbar ansträngning får bilen att mjukt dansa fram över vägen i en svindlande fart. Känslan av trygghet är total. Ungefär som en sommarsöndag när man var liten och stod bakom ryggstödet på fars Opel Olympia -55:a på väg till Faster Fina för att dricka hemmagjord saft ur kristallglas. Inget farligt kan hända!
För oss med framtiden bakom oss, i databranschen och troligen även i de flesta andra branscher, är "emulera" ett välkänt begrepp. "3270 Emulating kit" kostade 9,300 kr och bestod av en HW och en SW. Med det installerat så kunde en ynklig PC, för sisådär 50-100 tkr, emulera=härma en 3270 terminal. PC´n blev då 3270-kompatibel! Med ovan nämnda "kit" fick man kontakt med en STORDATOR!!!! Denna var en mytisk vattenkyld maskin som upptog minst ett våningsplan och bodde i en steril och tempererad miljö, servad av tysta allvarliga män (alltid män) i vita rockar. Gud nåde den som vållade störningar i Stordatormiljön för det var på STORDATORN de stora grejorna hände. Där gick det undan!! Du bör betänka att det här var på den tiden när F-tangenterna härskade. Pekdon fanns enbart i sinnevärlden och frågor som "kan jag låna din mus ett slag" förekom inte i bättre kontorsmiljö.
Tanken med att sitta in i Escorten var alltså att "emulera" Stig och bli "Blomqvist-kompatibel"! Hårdvaran hade vi, nu saknades bara programeringen!!
Kristianstad hälsade oss med blandat väder och gott humör. Den effektiva besiktningen var förlagd under ett tält på torget. De lokala besiktningsmännen var förstärkta av den historiskt korrekte Ralf Pettersson, vilken ju bl.a. som FIA Historic-man gav tyngd åt evenemanget. Efter att sprintat igenom formaliteterna parkerades bilarna i rader på Stora Torget. Sällan har ett svenskt torg haft en prydligare parkering. Här fanns allt från Abarth till Volvo, från 3-cylindriga 2-takts SAAB till V8:a Mussar och Corvette. Prisspannet sträcktes från kanske 20 tkr 2-3.000 tkr, så sammanlagt stod det bilar på torget för mellan 15-25 MSEK, Ole Ströms svenskköpta 500€ Merca inräknad.
Hela "parkeringsplatsen" drog på kvällen ut till Bäckaskogs Slott, ca 20 km utanför Kristianstad. Där väntade buffe och välkomsttal från en kvinnlig lokal polistisk dignitär. Tyvärr, för alla parter, hade buffén öppnat före talet startade. Den stackars människan kämpade en ojämn kamp mot krånglande högtaleri och en publik som var mer inriktad på att äta än på att lyssna. Synd faktiskt för vi rallykallar behöver allt polistiskt stöd/goodwill vi kan få och dessutom skadar det aldrig att visa respekt. Detta var också det första av de tal, av liknande art, som jag lyssnat på där jag förstod vad som sades. Men jag antar att det är tal med liknande innehåll som vi applåderat artigt åt i andra länder.
Så äntligen var det startmorgon!
Hukandes under paraplyer, regnrockar och kepsar samlades besättningarna i den regnigt ruggiga, råkalla skånemorgonen. Många bilar hade täcks för natten och de flesta Porschar hade övertäckta motorluckor för att förhindra vatten i luftrenarna. Att solen alltid skiner i Karlstad är ju en värmländsk sanning och som syn för sägen stod Lasse Jönssons Porsche utan täckning. Resultatet var att den värmlands-Porschen hostade svårt på tre-fyra och vid högtidliga tillfällen på fem cylindrar då den drog in luft genom dyvåta luftfilter. Så redan i starten var vissa bilar handikappade, men Jönsson/Andersson skulle snart blåsa rent under huven.
Vår startposition var i slutet av fältet med kvicke Tom Axelssons ex-works142:a före oss och ex-works föraren Erik "Eken" Johanssons kvicka V4 efter. Eken hade också högst troligt fältets snabbaste codriver då sonen Tobias var inkallad som bisittare. Tom hade däremot fältets mest orädde och stryktålige kartis, Stefan Andersson. Det senare visade sig vara ett klokt val.
Vi lyckades i alla fall helskinnade ta oss ut ur Kristianstad och Abu-Dhabi-Bengt lotsade oss med säker hand i ösregnet till SS1.
SS1 Spånga 5,7 km
En prolog kunde man kanske benämna en SS om 5,7 km om rallyt skall gå fyra dagar, men detta var standardlängden för SS under dag 1. Blött, halkigt, grusigt, hårt, lurigt.
Vi drar iväg och utnyttjar hela vägen! Dessutom hela växellådan, eftersom det slinker in och ur växlar hej vilt i lådan, det var sjutton så obehagliga lägen. ZF-lådan är värre/sämre än en Porsche 915-låda. Bilen studsar obehagligt fram på stenhård sättning och det spinner något alldeles i hästväg. Det här var inte en gnutta Blomqvist-kompatibelt! Troligen hade vi nog inte läst det finstilta i manualen eller som i de flesta nya miljöer finns det en hel del buggar, vilka tyvärr aldrig åtgärdas förrän i nästa version........ när kommer uppdateringen?
Vinnare:
- Stig Blomqvist/Ana Goni Ford Escort RS1600, snittfart 94 km/tim
- Kenneth och Erik Walthersson. Billig Värnamo bensin, lättare kartläsare och Gullabo-däck gjorde susen på öppningssträckan för Lotus Cortina åkarna. Sekundlika med Mäster!
3:a Arne Bäckström/Björn Wessel nu uppgraderade från PV till Volvo 142
4:a Janne Westlund/Thomas Johansson i Opel Ascona A hade jag aldrig hört talas om
5:a Gert Blomqvist/Lena Lindberg hade startat friskt med sin Bildoktor fixade 504 V6 Pegga
6:a Magnus Wigren/Torbjörn Henrysson med den nyvaxade blanka röda 2-liters Porschen
7:a Björn Waldegård/Robert Jacobsson i vit 3-liters Porsche
8:a PO Davidsson/Thomas Eriksson rallycrossmästaren tog in sin högerstyrda TC Escort 6 sekunder efter bästa tiden
9:a Erik Uppsäll/Sören Dahlin, presentationer överflödiga
10:a Tom Axelsson/Stefan Andersson tog sista platsen på tio-i-topp med den fortfarande granna 142:an
4 sekunder skiljer mellan 4:an och 10:an, det skulle bli hårt! Bland de tio första finns 8 olika bilmodeller representerade.
Redan vid starten på SS1 kastade Dambergs in handduken då deras "Lediga Lördag" tillämpade kortvecka och tog ledigt redan på onsdag med motorras. Det var riktigt tråkigt!
SS2 Steningeboda 5,2 km
Som förra men med mindre regn men mera svängar
Ingen uppdatering i sikte utan bara buggar så vi buggar vidare helt inkombatibla med Blomqvist utan någonsomhelst kontakt med vägen, tio-i-topp eller verkligheten.
Ny vinnare och tre (3) bilar in på samma sekund:
Björn Waldegård/Robert Jacobsson, snittfart 87 km/tim
Arne Bäckström/Björn Wessel
Janne Westlund/Thomas Johansson
sedan
Magnus Wigren/Torbjörn Henrysson som kör sekundlika med Erik Uppsäll/Sören Dahlin
sedan
Stig Blomqvist/Ana Goni följda av PO Davidsson/Thomas Eriksson
efter det tre "nya" men i svenska serien välkända namn
Mikael Ring/Mikael Borg i en "ny" Volvo 142
Stockholmarna Lasse Drotz/Claes Rundlöv i Volvo Amazon samt
Laxå´s stolthet Håkan Larsson/Håkan Gustafsson i den Ford Escort RS2000 som Marku Taipale tog bronset i förra året.
Outstanding sist på sträckan var högt betrodde Kalkåkare Björlin/Oscarsson vilka delvis hade tappat styrningen på sin Escort
SS3 Kittebo 7 km
Vägen i alla fall vid starten var småländsk med stenmurar och hästhagar. Innan starten på SS varnas det för att målet är flyttat hundra meter framåt och att vid målskyltarna är det ett jättehopp. Vi lyssnar noga och gör en anteckning. Snart är det lunch!
Vi studsar vidare i jakt på fart, fläkt, väggrepp, rätt växel och har nu snart givit upp hoppet om att emulera Blomqvist. Strax före målet blir vi kraftigt nedvinkade, så vi glider förbi målsskyltarna och där nere i ravinen på höger sida ser vi orsaken. Tom Axelssons Volvo har parat sig med en stor gran, det var ingen vacker syn. Förare och kartläsdare är ute ur bilen och är till synes oskadda där de vinglar runt i lingonriset. Det var heller ingen vacker syn!
SS-Vinnare
Arne Bäckström/Björn Wessel sätter en outstanding tid med snittfart om 90 km/tim
Janne Westlund/Thomas Johansson
Stig Blomqvist/Ana Goni
Björn Waldegård/Robert Jacobsson
Erik Uppsäll/Sören Dahlin
Magnus Wigren/Torbjörn Henrysson
Gert Blomqvist/Lena Lindberg
Erik "Eken" Johansson/Tobias Johansson
Bland de åtta första finns det två världsmästare, tre SM-vinnare och en distriktsmästare i rally. Ett välmeriterat sällskap i ett historiskt rally!
Kuriosa är att Tom Axelsson/Stefan Andersson fick en 11:te plats på SS3, då det ju tillämpas "flygande målgång" vilket stockholmarna absolut levde upp till.......... Tyvärr var landningen sämre än hos SAS med en Dash 8, så det blev vidare flygförbud med Volvon då den inte var kurrant.
Äntligen lunch!
Säg den handelsresande som inte konfererat på Vrigstads värdshus?!
Dagen till ära bjöds det grillat till lunch och fläskkotletterna var finfina, kanske tack vare att det hela tiden regnade på grillen så glöden hölls i schack.
Här var det också tid för service och vi passade givetvis på att framföra alla våra klagomål, precis som vanligt, men den här gången på engelska. Det fick till följd att servicekillarna tvättade bilen! För övrigt tyckte de att den borde vara helt ok, men att den skulle bli mycket bättre om vi bara bytte däck enligt deras anvisningar. Eftersom vi åkte "all inclusive", som det heter i resebranschen, bestod de även med däck. Ur deras förråd hade vi hittat något som vi tyckte såg ut som Manliga Michelin, men det var inte orginalet. De insisterade vi på att få använda. De, å andra sidan, föreslog Dunlop, men vem kan väl åka på ett däcksfabrikat som startats av en veterinär?! I UK kanske det fungerar, men inte alls i Sverige. Så tyckte vi och då slutade de lyssna. Men ren bil det hade vi i alla fall!
Nu återstod enbart två ss och sedan skulle vi inta Sveriges Monte Carlo, Jönköping by the sea. Välkänd för sina serviceställen, fyllda av långbenta blondiner som trängtar efter att få bekanta sig med oljiga och leriga rallymekar från Wales.
SS4 Ärnanäs 5,4 km
Återigen småländsk karaktär på vägen kryddat med regn, men lite bredare vill jag komma ihåg.
Vårt framträdande var just precis inte framträdande, men vi tog oss hem.
SS-Vinnare
Gert Blomqvist/Lena Lindberg har får riktig snurr på sin bil. Lite lunch verkar ha gjort susen!
sedan
Björn Waldegård/Robert Jacobsson
Stig Blomqvist/Ana Goni
efter dem kommer hela kopplet med Magnus Wigren/Torbjörn Henrysson i spetsen.
SS5 Hemmingstorp 3,7 km
Startade på en riktigt härlig väg och sedan var det ett par varningar, som var understrukna! Det var vägbyten där arrangören verkligen lagt sig vinn om att man skulle ta det försiktigt. Troligen hade författaren till roadbooken sin brevlåda i ytterkurvan eller något liknande för det var inte mycket att orda om egentligen. Avslutningen på sträckan var den samma som avslutningen på en SS i Vättern rallyt 2004. Vi bromsade precis på samma ställe den här gången. Bland annat i en svag/full höger, med träd på en sida och en slänt på den andra där vägen bara fortsätter spikrakt efter den skymda svängen
Vi tog återigen hela vägen och bilen går verkligen som klocka. Troligen känns den lite starkare än den verkligen är eftersom det bara spinner hela tiden. Det är nästan som att åka en Big Block jänkare.
Vinnare
1:a Arne Bäckström/Björn Wessel delar ss-vinsten och snittfarten 100 km/tim med Björn Waldegård/Robert Jacobsson
3:a Erik "Eken" Johansson/Tobias Johansson har nu verkligen vaknat till liv. Kuriosa lär vara att bilen har faktiskt varit i Ekens ägo tidigare.
4:a Magnus Wigren/Torbjörn Henrysson
9:a Gert Blomqvist/Lena Lindberg med fel på växellådan. Ett sånt fel önskade vi oss också.....
Annars är trenden den att flera storåkare har börjat skaka rosten ur overallen och sakta närmar sig toppen.
Finske Taipale i Ascona
Göteborgs Jan Adielsson med sin Pinto-Escort
Sexiga Opel-Ling
och inte minst Rolf Skoghag i Escort börjar röra på sig, förutom de tidigare nämnda namnen på 10-bästa listan
Service
Efter SS 5 var det service innan bilen skulle in i på torget och Parc Ferme. På servicen träffar vi Björlin/Oscarsson som slitit hund med sin Escort hela dagen då de saknade riktig styrning. De hade tappat massor av tid men inte sugen utan var på jakt efter reservdelar till sitt silverfärgade åk. Det hittar de också i något avlägset garage utanför stan.
Vi lyckas tjata oss till ett nytt spakställ av vår service. Det nya spakstället hade starkare fjäder så neutralläget var tydligare. När vi drog iväg kändes det mycket bättre och det hela förstärktes av att Hannu Mikkola tydligen föredrog ett likadant spakställ. Att vår strategi med "Blomqvist-emulering" blivit en riktig flopp fick vi leva med, men om vi nu kunde få till en kombination av Blomqvist och Mikkola så kan dag två bli bra!
Vi har dessutom passerat det Ericsson-täta Småland så nu kan det bara bli bättre när vi kommer upp mot vägbytenas förlovade paradis, Västergötland.
Dag ett hade tyvärr gått i den anda Roger Rooth satt ord på: "Mycket sladd, men lite ladd"
Efter denna sega start drar sig teamet tillbaka för att sova. Förutom två service-mekar från Wales vilka drar från pub till pub, från bar till bar i jakt på vad som nästan kan beskrivas som en hägring. Den svenska långbenta och rallyintresserade blondinen i kort kjol!
