Kolsvarundan 22/9 2007
(klicka på bilderna så blir de större)
"Kolsva - porten till Bergslagen", härbärgerar ca 2.500 invånare och skapades i modern mening på 1500-talet. Grunden för samhället blev malmen och Hedströmmen. 1548 startades den första hammarsmedjan av en Kyrkoherde Vidik, som tydligen inte enbart sökte kraft uppifrån utan även från vatten.
Denna första installation följdes av ännu ett trettiotal liknande smedjor samt ett 20-tal Hyttor. I industrialismens tonår, i mitten av 1800-talet, expanderade verksamheten kraftigt då Stålgjutgods introducerades och kraftiga investeringar och strukturrationaliseringar gjordes. 1893 bildades Kohlswa Jernverks AB, vilka genom ovarsam hantering av krediter hamnade i klorna på Skandinaviska Banken i slutet av 20-talet.
Som mest sysselsatte Kohlswa Jernverks AB 1.200 personer, men så hamnade bruket i klorna på ASEA. Och så gick det som det brukar gå på de gamla svenska bruksorterna. Asea styckade och sålde ut bruket, där verksamheten hamnade hos Gränges. Gränges styckade och sålde ut resten av bruket i lös vikt och vips så var kommunen den största arbetsgivaren på orten. Värt att notera är att Kolsva MS uppger sig ha 510 medlemmar, detta i ett samhälle med 2.500 boende. Undrar just om SSU är starka i Kolsva...................??
Men när Kolsva kallade till Historiskt rally bjöd de på generösa 58 km SS, detta på utomordentliga vägar i ett fagert sensommarlandskap. Hela sommaren 2007 hade för övrigt "sensommar-klimat", så det kylslagna vädret var i alla fall invant. Formatet var att man åkte sex SS varav två åktes två gånger. Vidare var en SS en liten asfaltrunda, på 3 km, inlagd strax utanför serviceplatsen. Kul!
Hela 41 Historiker hade känt sig kallade och vår tävling var lördagsdelen av Kolsvas SM runda för de stora rallypojkarna. SM eventet vanns för övrigt också av en veteran i en veteranbil. Mats Jonsson (snart 50) körde sin gamla ESCORT WRC (snart 15 år) till totalseger, så gammelfolket höll sig verkligen väl framme i Kolsva!
Men som vanligt började det hela långt tidigare även om jag, för en gångs skull, inte kan skylla mitt deltagande på Magnus Wigren! Tvärtom den snabbe skåningen satt hemma i Saxtorp och plåstrade om sin skadade stolthet från Midnattsolsrallyts andra dag, där han tvingats bryta med sin 2-liters Porsche. Vid själva bryttillfället hade han legat på en stark andraplats, just efter Mästaren Björn Waldegård. Så man kan förstå att det sved!
På tal om sveda och värk, så var detta just min anledning att starta i Kolsvarundan. Jag var på plats för att testa huruvida 100 kg vältrimmad och tillfrisknad Axelsson kunde vara "fit-for-rally", efter malören i Midnatten.
Skulle balansnerven klara rallysvängen, var frågan?
Som vanligt hade tävlingen föregåtts av minutiöst detaljplanerande! Redan två dagar före hade vi fått klart med vilken bil vi skulle åka, dagen före fanns också codriver på plats och på väg till Kolsva ordnades hotell. Så skall en slipsten dras!
Bilen som blev aktuell var inte Midnatts-Escorten utan en sävligare variant av rallybil, UWD180 Porsche 911. Den stod ju parkerad hos Perry i Kolbäck så det passade miljömässigt bra eftersom man nuförtiden bör undvika onödiga transporter, med tanke på utsläpp. Med tanke på miljön hade vi även valt att åka på de däck som satt monterade. De hade gjort god tjänst, senast på en provkörningsdag, men före det i öknen i Abu Dhabi.
Man skulle kunna tro att miljötanken gällde avseende codriver, men så var inte fallet. Även om sådan löstes lokalt, genom Robert Jacobssons försorg. Robert hade vänligheten att "låna ut" sin påläggskalv, den 15-åriga dottern Amelie. Det var nästan fusk för hon vägde troligen bara hälften mot de kartläsare jag var van vid, men var troligen dubbelt så motiverad. Hon gick till och med ut ur bilen för att hämta saker och detta dessutom vid flera tillfällen! Amelie, var trotts sin ålder, ingen duvunge i rallysammanhang då hon tidigare haft nöjet att åka med pappa Robert i hans Mitsubishi. Hennes intressen var bilar och hästar, gärna i kombinationen "bilar med många hästar". Hennes ambition var att bli jurist, vilket kan vara tänkvärt för den som tänkt göra affärer med pappa Robert......
Att träffa Tom Axelsson gör en alltid glad! Speciellt då stockholmaren numera bytt sin Volvo till en riktigt rallybil. Tom, med sällskap, tillsammans med många andra team var liksom jag incheckade på hotellet i Kolsva. Det ger verkligen en extra dimension åt tävlandet när man har en övernattning, så att man får tillfälle att prata lite sammanhängande med rallykollegor. Inte bara växla några ord i besiktnings- och start-köer. Appropå besiktning så var det sam vanligt inga problem nu när vi kommit på säkert avstånd från sydligare nejder.
Så, då var vi samlade på den imponerande serviceplatsen. Där fanns Dick med alla möjliga skruvnycklar och med hans crossåkande son till hjälp. Bredvid oss stod ett Österrikiskt Mitsubishi team, vilka vi kände igen sedan vårt framträdande i Österrike för ett tag sedan. Mittemot hadePappa Robert och hans Mitsu-team slagit ner sina bopålar, så vi var omgivna av idel storheter.
På väg ut mot första ss, vilken hade beteckningen SS5, var det spänning i bilen. Amelie undrade säkert hur den gamle farbror´n skulle klara detta detta och den undringen delades av "den gamle farbror´n" själv. Nu skulle det avgöras huruvida rallysporten var för evigt avslutad för chauffören eller om den gamla balansnerven skulle klara ännu några tävlingar. Om det inte fungerade måste Safarirallyt avbokas. Kunde man få tillbaka startavgiften månne.....??!
SS5 Boda 1 18.3 km
Stor bred väg som startade snabbt, mycket snabbt i några kilometer. Efter ett krön fanns jordens överfall med en K-höger och här fanns hela Kolsva på åskådarplats. Sedan upp i skogen och ringlande skogsvägar fram mot målet. SS5 skulle återkomma som SS10.
Vi drar i väg i god fart med siktet inställt på "better safe then sorry". Drar över den långa rakan, ser krönet, det är ljust efter så det är troligen rakt, kommer över krönet, det är allt annat än rakt om man inte vill ut på en åker. Kommer på 5:an, står på bromsen, drar hastigt i tvåan för att få ut rumpan (på bilen), klarar svängen riktigt elegant, upp mot skogsbrynet, i med trean, men tvåan vill inte släppa riktigt. Får i trean och även fyran (!), men när vi senare i ett bökigt parti skall gå in på tvåan är det ingen hemma! Tvåans växel finns inte mer än som ett ljudligt skrap! Bingo, finito, etc., etc. Tuffar ut sträckan på treans och fyrans växel, med försumbar attack. Jag är frisk, men Amelie var inte imponerad!
I samma sväng som vi hade problem hade också en mängd av våra kollegor lika stora eller i vissa fall ännu större problem. Som vanligt skall ju Stockholmarna vara värst och den här gången tog Tom Axelsson priset då han drog ut på gärdet med sin Escort. På vägen dit lyckades han också rensa bort större delen av framvagnen, men det drabbade ju ingen fattig...............
Bert Björlin/Tommy Oscarsson vinner SS5 med sin Escort RS2000
SS6 Orsta 1 5,2 km
Om SS5 gick genom skogen så var det lite mera öppna landskap här. I övrigt finfin väg med högsta rallykvalité.
Vi kör fortfarande utan attack eller tvåa, så det gick därefter.
Björlin/Oscarsson plågar Escorten till ännu en ss-seger
SS7 Bockhammar 7,9 km
Ännu en fin ss som tydligen brukar vara återkommande i olika rallyn som går i trakten. För oss hade det ingen betydelse då det var premiär resa i Kolsva.
Som ovan
Björlin/Oscarsson forcerar Escorten till tredje ss-segern på rad.
SS9 Nibble 3 km
Äntligen fast mark under hjulen. Asfalt skulle smaka fint efter allt grusskvättande. Sträckan gick inne på ett industriområde med en rad prima passager blandat med svepande svängar och rara raksträckor. Detta skulle passa oss finfint då det inte var många år sedan vi åkte Fridaspecialen och Totalreklampokalen, så takterna skulle kanske sitta i. Nu slapp vi dessutom vändningar runt tunna och stopp i målgård, vilka båda hade upplevts som svårt temposänkande. På den här sträckan skulle jag försöka återvinna min kartläsares respekt!
Då tvåan är en väldigt användbar växel beslöt vi oss för att köra den rakt igenom! Start på ettan sedan försiktigt, försiktigt lirka i tvåan. Där satt den! Nu var det som att åka DAF, gasa och bromsa räckte. Tyvärr räckte tvåan dåligt på delar av de onödigt generösa raksträckorna och speciellt tydligt blev detta då vi körde ikapp en framförvarande bil, som snurrat i en tvär vänster. Denne inbjöd oss att köra om på en raksträcka, men då hade vi inte fart nog för vi körde redan på varvtalsstoppet. Synd, så han slank in framför oss igen!
Håkan och Victor Larsson, Ford Escort, vinner sträckan 3/10 delar före oss. Men först av de gamle var faktiskt Bertil Molander/Björn Skoglund i en Ford Mustang som slog till med en kanontid och var dryga sekunden före oss. "There is no substitute to cui", som de stora pojkarna säger . Björlin/Oscarsson tar sin Mats ur skolan och åker direkt till service för att bryta.
Serviceuppehåll. Pytt i panna på buffén, inte alls illa faktiskt!
SS10 Boda 2 18.3 km
Som Boda 1
Som Boda 1, men med kunskap om överfallet
Håkan och Victor Larsson vinner sträckan, i Björlins frånvaro, och förbättrar tiden från första resan med 14 sekunder.
SS11 Orsta 2 5,2 km
Som Orsta 1
Som Orsta 1
Håkan och Victor Larsson vinner ännu en sträcka med sin finskättade Ford Escort RS2000. Ling/Nilsson har fått upp farten påtagligt på de två sista sträckorna.
När vi kommer i mål har vi vunnit klassen, vilket kanske inte direktkvalificerar oss till Jerringpriset, men Amelie blev i alla fall glad. Av de gamle hade Håkan och Victor Larsson tagit sin första (mig veterligen) seger i HRC i sin Escort, men i övrigt är det mest kända märken.
Ling vinner sin klass, Walthersson vinner sin, Asplunds tar en seger. Den stora sensationen torde Jan-Erik Eriksson ha stått för då han ryker in på en total 11 plats, bland de gamle, med en SAAB tvåtakt. Klassegern fick han så att säga på köpet.
Några saker stannar kvar i minnet efter Kolsva:
Notera att inte en enda Porsche bröt!
Som vanligt:
- STORT tack till inblandade fotografer o speciellt Bengan som skickade sina bilder snabbare än Tom drar sin mobiltelefon.
Denna skröna innehåller minnesluckor, förtränganden, förvränganden, förvanskningar, felaktigheter så varje möjlig likhet med verkliga händelser kan uteslutas. I det fall så inte verkar vara fallet är det ett rent sammanträffande och för dessa tar författaren inget som helst ansvar!