Strömkarlen 2006-09-09

Det skall sägas direkt! Om man tänkt köra i diket skall man se till att det finns Dalslänningar i närheten. Stora starka Dalslänningar, med välfyllda ryggsäckar så väntan blir uthärdlig!

Men när Trollhättan kallar till rally-tävling så tror man ju inte man skall dra av vägen. Men alla vet man vad det handlar om! Två gånger Kabelvägen plus en massa transport är vad det handlar om och så skulle det bli även 2006 för de uthålliga. Men trots den förhållandevis snålt tilltagna mängden SS lockade ändå ett deltagande, då traileravståndet till Trollhättan är relativt överkomligt, från Göteborg räknat. Förutom att vara den enda tävlingen för Klassikerna i civiliserat område var det dessutom Klassikernas avslutningstävling och den vill man ju inte gärna missa.

Uppslutningen i gammel-klasserna var bra med 45 deltagare och största klassen var period H, 1969-1975, med hela 19 bilar på startlinjen. Att tio (10) av dessa dessutom var byggda i Trollhättan var kanske bara naturligt. Vad vore väl svenskt 70-tal inom rallysport utan SAAB:ar i olika färger och farter. 70-talet var ju också den tid då SAAB var SAAB och inte bara lätt förklädda Oplar. Bland SAAB:arna förhärskade V4:orna, men en "bredaxlad svensk" från Värmland hade smugit sig in. Vidare fanns det sex Volvo, varav en lokal 164:a och varsin Opel, BMW samt en mystisk "TBA" vilket skulle visa sig vara en Ford Escort RS1600.

Men det började långt tidigare......

I Strömkarlen har jag tidigare startat tre gånger, men tyvärr bara kommit hela vägen en gång.

Första start var 1998, tror jag, och även då åkte i en vit Ford Escort. Då detta var min andra tävling hade jag enbart fragmentariska begrepp om vad ett reglemente innebar i allmänhet och ett för historiskt rally i synnerhet kunde innehålla. Nästan som en nytillträdd moderat minister om TV-licenser alltså. Vi kom in som tvåa efter Hagbergs Ascona i en inte alltför mördande konkurrans. Kul var det i alla fall!

Redan påföljande år var vi på plats igen återigen med en Ford Escort. Men givetvis inte samma bil som året innan för den hade slutat sina dagar efter en nödlandning ute på Såtenäs flygflottilj. Den "nya" var en välanvänd Mk1 som var gul,  obeskrivligt ful och i "orginalskick" eller i ett skick som ej beskrivas kan. Men den var billig..................

"Barn-find" eller "ladugårdsfynd" är ju ett begrepp som emellanåt cirkulerar i Klassiker-kretsar. Då avses vanligtvis en Bugatti eller något annat otroligt exklusivt som hittats i någon lada någonstans i Sydfrankrike. Sedan jagar man ut hönsen och auktionerar ut bilen i "orginalskick", ex. hönor, för sifferkombinationer som annars brukar förekomma i telefonnummer, inkl. riktnummer. Den gula Escort var till hälften ett "ladugårdsfynd, bara riktnumret återstod av prislappen!

Det hela började med att vi var i Småland och åkte Silverratten, även detta i en Escort men den var blå, från Finland och riktigt välbyggd. Redan på första SS hade vi däremot fått problem eftersom den hackade och gick väldigt dåligt då den hade tappat ett överströmnings-munstycke på en av delOrto 48´orna. Hur som helst så var det lång väntetid vid en SS och deltagarna började röra sig utmed de parkerade bilarna. Eftersom snygga Mk1:or var ovanliga redan då så samlades det några pojkar runt min riktigt granna blåa Escort. En av killarna nämnde då att han visste var det fanns en likadan, den stod parkerad i en lada hos en bekants, bekant. Jag tänkte väl inte så mycket mera på saken då det ju inte fanns något behov av en bil till.

Som du ju vet så kan vissa behov uppstå snabbt, inte minst i rally. Såååå, redan några km senare hade ett desperat behov uppstått eftersom vår tillfälliga förgasarlagning hade ramlat loss och låst gasen på fullt varv. Rullande behov, så att säga....Så påföljande dag tog jag kontakt med sagesmannen och fick ett telefonnummer till en vänlig själ, tillika Escortägare, på gränsen mellan Småland och Blekinge.

Det som skall göras fort skall göras omgående, så med trailern påkopplad på V70´in styrde jag kosan sydöster med fickan putandes av kontanter. Väl framkommen till en liten "Lönneberga-idyll"  visades jag ut i ett skjul och där stod ett riktigt "barn-find"! Något annat ord finns inte! När min kontakt uppe i Älmhultstrakten talat om en "likadan" så förstod jag det som en "likadan" som den jag hade och då menade jag före rullningen..... det gjorde troligen inte sagesmannen eller så var hans minne totalt fördunklat av ostkaka.

Där inne i dunklet kunde något gult urskiljas, kunde det vara en Opel?  Det var en Escorthybrid som var Opelgul med MK2 frontspoiler, pop-nitade skärmbredare i plast och i avvikande färg, SAAB plåtfälgar, rallystolar i lila krossad plysch, lindad orginalratt, Sierra standard låda och under huven satt en gammal Pinto på torra Weber 45´or. Ett one-off-bygge, som de säger i kappseglingskretsar........

Hur som helst, har man åkt över halva Sverige med trailer så vill man ju inte komma hem tomhänt. Det enda problemet var att husets 8-årige son haft bilen som lekplats de senaste åren och blev väldigt ledsen då han förstod att "lekplatsen" skull försvinna. Han var å andra sidan den ende i familjen som såg ledsen ut, i övrigt var det bara väldigt glada miner.

Väl hemkommen gav vi oss ut på provtur med en hackande bil. Redan provturen höll på att sluta i katastrof, då vi var ytterst nära att sätta eld på Kungsbackas största OK-mack. Mitt "fynd" tog nämligen eld i förgasarna inne vid skogen av bensinpumpar. Nu blev det full fart, men efter ett rådigt ingripande från min codriver dog elden i ett vitt moln från en pulversläckare.

Vi tog senare ut bilen för att åka föråkare i en liten tävling i Borås, men efter en stund så började det pyra i kabelhärvan. Den gången kom förresten ingen av föråkarna överhuvudtaget i mål. En rullade, dessutom två gånger på samma ss. Någon vecka senare anmälde vi oss till Herrljunga med bilen. På SS3, tror jag det var, så körde man några långa rakor förbi några mob-förråd och där skar motorn i en oljekaskad.

Men, hemma i Göteborg stod ännu en Escort. Denna var "bokförd" som "pågående arbete", eftersom den var högerstyrd och skulle konverteras till vänsterstyrning. "Tar bara ett par dagar", hade den glade mekanikern sagt, men nu var vi uppe i dryga halvåret....... Motorn hämtades från den "engelska" Escorten och den stoppades i "Fyndet från Lönneberga".

Trollhättan- here we come! Med tvekan släptes vi igenom besiktningen inte minst då resterna av en pulversläckare blandat med olja gav en ovanlig touché åt motorrummet. Men efter vissa förmaningar bar det ut mot SS1. Den gick på en folkracebana alldeles utanför stan och gick utan större problem. Men väl inkomna på SS2 började det slira något alldeles våldsamt på kopplingen. Vi lyckades ändå lirka oss till SS-mål och vidare till starten.

Upp på trailern f.v.b. Ryrlén, Sveriges meste Escortkramare. Där på gården i Främmestad lämpade vi av vraket och donerade, allt utom motorn, till Ryrlén. Han använde sedan bilen (?) så länge den var besiktigad som "slängbil" och när körförbud inträdde byggdes den om till en mycket seriös banbil och körs idag av en av de absolut snabbaste dalslänningarna, nämligen Anders Berger. Så kan det gå...............

Tredje gången i Trollhättan var 2003 i en Porsche Carrera RS, tillsammans med co-driver Torbjörn "det är raaakkkkt" Larsson. Efter tredje ss slog bilen eld! Det brann så hemtrevligt på ovansidan av skyddsplåten efter ett större oljeläckage. (se Strömkarlen 2003)

Alltså tre starter och varav en målgång. Nu skulle förhoppningsvis statistiken hyfsas!

I förhandssnacket tippades det ömsom vin, ömsom vatten.

Till årgångsvinerna får väl  Uppsäll´s SAAB räknas. De ansågs som en stark aspirant på segern, inte minst med tanke på hemmaplan, i alla fall för bilen. Frågan var mera om redan klare Cupvinnaren Uppsäll skulle palla för trycket ännu en gång. Erik och kartläsande Sören Dahlin har ju haft en exempellös säsong där de gått från seger till seger.

Tyvärr verkar det som om Uppsäll & co passerat zenit i karriären. Finns det någon annan förklaring till att de städslats av Olsbergs Rally Team, Sveriges vassaste "fördettingar".....? Men även om utgiften troligen var sur, så kan Oldsbergs i alla fall glädja sig åt att de nya rekryterna var de enda som levererade ett Svenskt Mästerskap till teamet.

Ett team som vill upp och nästan har hemmaplan var Hagberg/Skanse. Boråsarna har ju åkt Kabelvägen i Ascona många gånger förut, både på hjulen och på taket, så de hittade säkert. De hade ju så att säga sett Kabelvägen ur "flera vinklar" än de flesta......

Snabbe Volvo smålänningen Ring hade väl inte hemmaplan, men de kände sig säkert som hemma då Kabelvägen är bemängd med stenrösen.

"Den bredaxlade svensken", alltså Hasse Olofsson och Peter Björlin i SAAB 99 EMS brukar också kunna bara de vill. Att de dessutom har Munkfors Bilskrot som sponsor indikerar ju i alla fall att de inte räds karossbyte.

Kent Johansson/Lars Karlsson åker inte så många tävlingar per år men om det var någon tävling de vill komma bra i så var det säkert hemmatävlingen Strömkarlen. 164:an har ett manligt ljud och går tydligen som ett spjut, alltså snabbt i en båge rakt fram, vilket också senare skulle bevisas. Här skulle det säkert laddas.

I övrigt var det också bara fint folk på startlinjen där, som sagt, SAAB var valet av det övervägande antalet.

På väg ut till SS1 noterade vi att det bara fanns frambromsar på vår bil och det var verkligen var förvånande! Senast vi åkt med bilen hade den nämligen enbart bromsat på bakhjulen så här händer det saker. Efter en del skruvande på bromsvågen ger vi upp och bestämmer oss för att köra med enbart frambromsar. Bromsvågar håller på att bli min död!

SS1 Stubbered

Det här var tydligen en vägstump som använt av Trollhättans Mk för många, många år sedan. Vägen stenhård med massor av svängar, krön och andra lurigheter. Efter ett klurigt vägbyte sprintade man mot mål.

Vi drar iväg med en mäktig sång och tar oss i mål i ett stycke. Sedan Alesvängen hade vi gått ner i dimension på framhjulen så vi provade 175:or fram. Det var väl så där, men det största problemt var givetvis bromsarna som låste upp framhjulen vid minsta beröring. Vi lyckas också få tjyvstopp i vägbytet, men är enligt vanligtvis tillförlitlig källa enbart 4 sek efter ss-vinnaren.

På sträckan rullar Mästaren Uppsäll sin vackra vita SAAB. Det berodde tydligen på att en drivaxel gick av före rullningen, i alla fall enligt egen trovärdig utsaga.

Sträckan vinns av Mats Wassberg/Oscar Norlin SAAB 96 V4, 4/100-delar före den värmländska 99:an.  Snittfart ca 75 km/tim

Efter ss1 var det service och det var ett koncept som även vi omfattades av då lillebror Uppsäll och hans trevliga kompis förbarmat sig över våra reservdäck och vår bensindunk. Efter att ha bytt till den mer manliga dimensionen 195 även på framhjulen drog vi iväg ut mot SS2, Kabelvägen.

Men först fick vi första hands information från The Champ, som linkade in på serviceplatsen. Att de skulle kasta in handduken stod ganska klart för den hängde så gott som ut genom fönstret och det var en del annat som hängde också. Inte minst två Stockholmshuvuden!

SS2 Kabelvägen 1

Om Kabelvägen kan det säkert sägas mycket, men svänger gör det. I alla fall på den första halvan, räknat i den riktning som rallyt gick 2006. Den senare delen är flackare och mycket snabbare så det vill till attt hänga med i tempoväxlingen

Vi körde väldigt försiktigt och något okoncentrerat även på den här sträckan då alla inbromsningar var hazardartade. Efter ca halva ss kom en tvär höger där vägen så att säga gick nere i diket. Där åkte också vi. Tyvärr, låg där en stor sten som skadade av krängningshämmaren och den stabiliserar framhjulet i längsled. Redan i nästa sväng, tvär vänster, viker sig höger framhjul in under bilen och Söderqvisten och jag förvandlas till passagerare när Escorten sätter av rakt ut i skogsbrynet. FINITO! Med bara tre fungerande hjul kommer man inte långt.

På SS2 bryter Johan Engberg/Lars-Göran Engberg SAAB 96 V4 av tekniska orsaker samt Penta-ryttarna Kent Johansson/Lars Karlsson Volvo 164. De senare bryter inte AV tekniska problem, men de HAR tekniska problem när de väl kravlat ur bilen skulle man kunna säga.............

Överlägsen SS-vinnare Jan Hagberg/Mats Skanse Opel Ascona A, snittfart 86 km/tim.

Varför bryter man alltid mitt på en SS? När det är lika eländigt långt att gå vilket håll man än väljer?!

Som tur var träffade vi på "Mannen med en gula Volvon" i en trivsam skogsbacke. Han och hans kamrater erbjöd sig på stående fot att hjälpa oss att baxa på bilen bara vi kom med en trailer och deras ryggsäck blivit lite lättare. Problemet med ryggsäcken gick att avhjälpa, men trailern stod vid målet i Trollhättan. Återigen omfattades vi av Matteus 7:12 (allt vad i viljen att människorna skall göra eder skall i och göra dem), då vår inlånade servicecrew förbarmade sig över oss så till den milda grad att de for ut och hämtade in oss till Trollhättan och vår egen "servicebil" med släp.

Så med Bosse Sundin och hans starka dalsländska kompisar hjälp lyckades vi baxa Escorten, baklänges, på trailern f.v.b. reparation. Den skall återställas till en 4-hjuling och vi får se när vi ger oss ut på tur igen.

Kanske Forden är i form redan till den 20 januari 2007, när vår "gamla" Safari-kollega Håkan bjuder upp till Munkrundan i Munkfors. Så mycket som han skröt om den tävlingen när vi var tillsammans i Afrika så måste den vara alldeles otroligt bra, även när man dragit av "Värmlandstillägget".

Men före de mörka Värmlandsskogarna väntar Abu Dhabi Classic och där skall vi åka 911:a i en tävling som ser ut att bli en blandning mellan Rally och Raid.

Då, likväl som till Värmland, skall vi BANNE mig ha ordnat med riktiga bromsar!

Å så lite film från Morgan "jag var där" Hansson. Filmen är anpassad för synskadade, det enda man behöver göra är att lyssna.......

högerklicka med musen och välj spara

Men nästa gång vi åker i Trollhättan kommer vi alldeles troligt med en annan bil igen!

Man skall hålla på traditioner!!

STORT tack för bildmaterial till: Morgan Hansson (alla åkbilder utan namn) samt Motorsport4sale och deras eminente fotograf  Thorleif Olsson

STORT tack för serviceassistans till: Team Uppsnäll

STORT tack för lyfthjälp till: Bo Sundin med kamrater