Sanremo Rally Storico 30/3-2/4 2006
Ingressen var redan klar!
Det skulle bli en släng om Taubes glade Bagaren i Sanremo, Du vet han som inte fick vara i butiken för sin fru. Men kopplingen till glada bagare känns långsökt, när vi fick bryta med en sur och degig koppling.
Men det började långt tidigare!
Redan förra året lovade jag mig att aldrig mera tävla i Sanremo. Beslutet baserades på brister i säkerheten, då vägräcken var enbart sparsamt förekommande. Avåkningszoner var det däremot väl sörjt för då man med enkelhet kunde försvinna ner ett-par-tre hundra meter utefter berget och troligen aldrig mer efterhöras. Blockera vägen för nästa bil skulle man då i alla fall inte göra! Maten och vårvädret var däremot alldeles lysande så det förträngde tankar på fara för liv och egendom. Minnet fungerar ju högst selektivt, med lite perspektiv, så smaken av svampfyllda pastaknyten med riven parmesan överträffade vida skräcken för djupa diken vid anmälningstillfället.
Perspektiv hade också den "nye kartläsaren", med 3-4 Sanremo Storico under bältet! Värvad till den utlokaliserade Dalslandsligan var nämligen Skånemaffians codriver numero uno, Per Hågeman, och det var ju mumma! I rally, till skillnad mot många andra ställen, gäller nämligen inget kopieringsskydd! Är det någon som åker fort på Gislaved Frost så nog har halva startfältet Gislaved Frost nästa tävling, etc, etc Ja, Du förstår nog själva idén som jag hade....
Service åkte PRO´s Kolbäcksavdelning, alltså Perry och Björn, vilka ju båda hade varit med i Rovaniemi och visat utomordentliga kvalifikationer. De var en tillgång både på serviceplatsen såväl som på en deppig brytarfest. Vi hade haft riktigt kul mitt i eländet!
Sanremo skiljer sig annars något från Rovaniemi och även Isokyrkö för den delen, men det anar Du kanske även om Fransmanni i Rovaniemi och inte minst köttsoppan i Isokyrkö höll god klass. För vår del hade platserna däremot en gemensam nämnare. Vi ville komma i mål!
För att göra det på ett trevligt och säkert sätt så måste man i San Remo träna och skriva noter. Alltså ger man sig upp i bergen i en liten hyrbil medhavandes massor av pennor och kollegieblock. Där börjar rabblandet om "svag höger i medium vänster, nyper tvär 50, !!!! räcke saknas". Nu ger det sig också om/hur samarbetet mellan förare och kommer att fungera. För mig är detta lite speciellt eftersom jag åker med olika kartisar nästan varje tävling, men det är ett bra sätt att lära känna folk.
Två bastanta medelålders män inpackade i en diesel hyrbil, kategori A, med en tydlig mission upplever trots allt en viss gemenskap. Man vill också bli färdig så fort som möjligt och komma ut i det fria. Därför slarvades det väl inte mer än vanligt, men vissa delar gick väldigt fort att nota. För enkelhetens skull så kastrerade vi det vanliga skånska notspråket, genom att ta bort plus/minus och minus/minus/plus och andra excesser. Tävlingen var upplagd i två slingor så dag 1 väntade ca 50 km SS medan dag 2 innehöll det dubbla, 100 km SS. Den senare hade en sträcka som i princip ick 3 gånger och en som gick två gånger så notandet var inte så betungande som man kunde tro. Men mycket svängar var det......
Samarbetet fungerade fint! Hågemans uppfattningar om svängarnas radie stämde väl med min! Det verkade minst sagt lovande, dessutom var det kul att få höra lite om historisk racing med DKW och ½-pannor. Det senare har inget med sprit att göra!
Startfältet i San Remo 2006 var uppdelat i två kategorier. Dels Rally Storico, det vanliga rallyt, samt Coppa Dei Fiori vilket var en regularitets tävling. Det senare är en stor grej på kontinenten. Sammantaget var det cirkus 150-200 bilar anmälda. I Rally Storico kördes det i huvudsak i tre åldersklasser enligt FIA reglemente, med sammantaget 79 bilar anmälda. Tidsperiod upp till 1969, upp till 1975 och upp till 1981 fanns alla representerade och mest representerat bilmärke, alla kategorier var Porsche. Nästan hälften av alla bilar var Porsche varav lejonparten gick i klassen upp till 1975 och följaktligen hade 3-liters maskiner (minst). För övigt utgjorde startfältet en provkarta på allt som rullat, både snabbt och snabbare, under tidsperioderna.
Det ledande nordiska inslaget bestod av norrmännen Jensen/Pedersen i en "ströken" Porsche Carrera, vilken dagen till ära ståtade med en ny värstingmotor med slidmatning. Mums! Finland hade skickat Hamalainen/Lukka samt Hamalainen/Sallinen i Opel Ascona B respektive Opel Kadett GT/E. Från Sverige kom Hasse Sellberg/Sture Boström med den röda PV:n och vi som ju åkte Porsche. Dessutom fanns det en halvsvenska med i fältet eftersom Serena Rapezzi-Dahl åkte kartis i en snabb italiensk Opel Ascona A. Serena är otvivelaktigt den största vinsten Europamästaren, "Junioren" Micke Dahl, erövrat i sin karriär då de numera är gifta och bor i Sverige. Serena har dessutom på kort tid lärt sig så god svenska att man nästan skäms för egna tillkortakommanden i främmande språk.
Besiktningen gick av stapeln redan på torsdag. Som sig bör var besiktningen förlagd nedanför pampiga Hotel Royal och som sig bör fanns det en lika pampig besiktningschef! Denne var dagen till ära importerad och överträffade kompetensmässigt vida den besiktningschef som vi träffat på 2005.
Förra året frågade besiktningschefen: "what kind of engine do you have?" När vi då sanningsenligt svarade att: "it is a Porsche-engine" fann han det för gott att stänga motorhuven och övergå till att granska alla etiketter på overalls, etc istället.
2006 års besiktningschef var den allomstädes närvarande Ralf Pettersson och han ställde inga frågor av den karaktären, det kan jag lova. Däremot ställdes lite andra frågor men på dem hade vi tydligen nöjaktiga svar eftersom vi fick fritt fram, in i Parc Fermé!! Däremot gjorde besiktningspersonalen noggranna anteckningar om instrumenteringen i bilarna och vad man reagerade över var bland annat förekomsten av "shift-lights". Detta var tydligen inte "historiskt korrekt" och skulle åtgärdas till nästa tävling. Självklart har inte vi sådan tjafs i bilen, för med ordentlig storlek på fötterna trampar jag tills varvstoppet slår till om det slår till......
Dag 1
Sämre start på dagen kan man knappast få! Klockan sju hoppar jag upp ur sängen eftersom det utanför på gatan är någon som försöker rusa ihjäl en rallybil eller rättare sagt en Opel! Den stackars Opel-ägaren måste ha drabbats av värsta "pre-start-sjukan" eftersom han varvar och varvar sin stackars motor. Teamet har fått för sig att den inte går riktigt som den skall och det får nu hela nejden lida för.
Annars bodde vi på ett bra hotell som tillika var det svenska konsulatet i San Remo. Själva Konsulinnan var Skåne så Hågeman kände sig nästan som hemma, språkligt sett. Från hotellet var det ett par bättre stenkast till startområdet där bilarna stått uppställda i Parc ferme under natten. Dit styrde vi alltså kosan för att lämna den modäna tätorten för lite rallyåka uppe i de vilda bergen. Dagen hade ca 50 km SS att bjuda där SS1 och SS3 var strax över resp under 10 km medan SS2 var hela 30 km. Mellan SS2 och SS3 var det bara en transport på 650 meter så det skulle bli en kompakt dag.
Service strategin lades upp! Då Perry varit i San Remo tidigare så hittade han bra och framförallt så underskattade han inte svårigheterna att ta sig från ett ställe till ett annat, vilket lätt kan bli fallet om man bara tittar på en karta. Det är vanligtvis inte avståndet som är avgörande utan hur vägen går eller slingrar som bestämmer tidsåtgången. Vi skulle få service efter SS1, vilket troligen skulle vara intressant då jag aldrig provkört bilen med de nya dämparna, de nya frambromsarna eller de nya hjulvinklarna. Sedan var det serviceförbud mellan SS2 och SS3, men Perry intygade att det förbudet var det troligen "italiensk" tolkning på. Han hade då aldrig varit på ett San Remo rally där det inte hade givits service just där och att det var förbud betydde väl egentligen bara att arrangören inte ville att ALLA skulle serva där så det skulle bli trångt. Jojo......
På vägen ut till SS1 är det rätt tyst i bilen. Jag funderar på mitt håll om alla de förmaningar som jag fått av Perry. "En hake till, detta är ingen Ford" hade han tjatat om att jag skulle växla tidigare då han tydligen sett någon in-car film där jag verkligen använde 911:ans hela register. För att ytterliggare understryka allvaret hade Perry och Björn satt varvstoppet på 6.800 rpm. Detta trots att jag bönade, hotade och bad om ännu 1.000 rpm för den går ljuvligt uppåt åtta. Men inte då, de hade bara bevekas att skruva på ynka 300 rpm. Sedan sa de att min varvräknare säkert inte stämmer för det låter som den varvar minst 8å2. Struntprat!
Hågeman, å sin sida, brydde sig nog mer om de djupa dikena än varvtal och kanske tänkte på att vi aldrig åkt tillsammans tidigare. Hur skulle det gå?
SS1 Perinaldo 12,93 km
Start i uppför, de älskad start i uppförsbackar! Sedan 1-2-3-4 och en hårnål, höger vill jag minnas. Sedan var man hopplöst förlorad bland alla kurvor. Strukturen på SS var att 25-30% uppför, 25-30% på platån och resterande i utförslöpor. Så kändes det i alla fall och utför är spännande. Smalt med mäktigt djupa diken. Räcken? Ja fläckvis. På vissa avsnitt låg det spännande dimma. Vi gick ut efter en gul ettrig Alpine A110 och efter oss hade vi värsta Stratosen.
Vi rullar fram till start, med ömsesidiga löften om lugn framfart. Förvirring utbryter, i vänsterstolen, om hur startljusen fungerar men Hågis vet svar. När det är mörkt åker vi! Vi sticker uppför backen med motorn nästan bara på tomgång, det bryter ju vid sjutusen.... Noterna smattrar fram. Är det så här bra snabbåkaren Wigren har det? Inte konstigt att det går fort för Skåneligan! Hågis smattrar fram noterna med precis rätt tonläge och i rätt tid och han låter lagom rädd så att man därigenom förstår av rösten att NU är det allvar. Det är stor skillnad på att få en K-höger i lugn mässande ton, gentemot att få den med darr på rösten! Efter några km passerar vi Beelers Monza som står uppkörd på en av de få riktiga avkörningszoner som finns. Vi drar vidare mot nya äventyr och kör mitt i vägen med låg riskprofil! Noterna lysande! Men man är trött i armarna efter en SS i Sanremo, det är inte Mexicos raksträckor precis..........
RIOLO /MARIN, Porsche 911 RSR, står i en klass för sig med 9.28 och 82 km/tim i snitt
Jensen/Pedersen gör bra i från sig med 9.58 och sjunde plats. Vi kommer in 12:a på 10.19.
Efter SS är det service och goda råd utbytes. Vi kommer fram till att vi har för mycket frambroms så detta justeras. Annars var det bara tankning och SGA 481 är till och med törstigare än besättningen!
Ställ markören på texten och högerklicka. Välj "spara mål som". Nu laddar Du hem!
SS2 Monte Ceppo 29,09 km
Åter start i uppför men svagare den här gången. Sedan drar det ordentligt uppför och sedan mera uppför. In i området med snö där man saltat vägen så snön är borta på vägbanan en det är slask och vatten, Ganska halkigt men bättre än på träningen. På vissa avsnitt låg det spännande dimma. In i ett skogsområde och sedan bär det nerför igen, nerför, nerför mot mål
Vi sticker som en raket uppför första löpan och trycker på med stora foten. Noterna sitter återigen fint med lagom rädsla i angivelserna. På långssträckan skall vi ladda. Efter 5-7 km börjar kopplingen släppa i skarpa utgångar, dessutom hänger det en sladd ner över bromspedalen och det är j-ligt när man har stora fötter Uppe i snön spelar kopplingen ingen större roll men sedan blir det värre igen. Vi tar det lugnt och gasar försiktigt ut ur böjarna för annars rusar motorn upp mot brutet. Kommer väldigt svettig i mål med en oangenäm doft av koppling i bilen, det doftar helt tydligt DNF!!!
RIOLO /MARIN, Porsche 911 RSR, står åter i en klass för sig med 23.13 och 75 km/tim i snitt
Jensen/Pedersen kände sig som hemma i Norge och kom in 3:a på 23.27. Vi tuffar in på 24.59 och 17:onde plats.
Ställ markören på texten och högerklicka. Välj "spara mål som". Nu laddar Du hem!
Ut på 650 meter transport, med service förbud. Arrangörer som viftar överallt och pekar ömsom mot nästa SS och ömsom mot där alla servicebilarna samlats. Transporttiden rundligt tilltagen, "italienskt" serviceförbud råder! Alla servar utom Jensen! Vi får den irriterande kabeln stadigt uppfäst igen, men åt kopplingen finns det inget att göra mer än att ta det försiktigt över nästa SS så att vi kan ta oss tillbaka för att på plan mark utföna eventuellt fel. Kan det ha kommit olja in i kopplingshuset?
SS3 Bignone 9,02 km
Start uppför givetvis. Sedan löper ett långt parti längs berget ut i ett vägbyte och sedan är det nerför igen. Bar å åk, som Stenmark sa.
Lugnt och stilla glider vi igenom SS med huvudet fullt av tankar om vart vi skall gå för vår högst troliga "likvaka". Men bilen håller hela vägen och vi rullar hem igen mot San Remo, något deppiga!
RIOLO /MARIN, Porsche 911 RSR, vinner även denna sträcka. 6.38 och 82 km/tim i snitt
Jensen/Pedersen biter ifrån sig och blir 5:a medan vi går in på en 30:onde plats.
Sammanfattningen av dagen blir att det mesta är kass, för vår del! Vi har inte en gång lyckats med att bryta, eftersom kopplingen höll ända över målrampen. Perry lyckades övertala oss att köra in i PF. Lagning skulle påbörjas direkt efter starten dag 2. Teorin var att det kommit olja på kopplingen och den skulle fördrivas med hjälp av en pulversläckare. Så hade de gjort så sent som på 70-talet så det var tydligen en beprövad metod. Jag var skeptisk, men en skeppsbruten greppar vanligtvis efter minsta halmstrå på öppet vatten så det fick bli så. Kvällen tillbringades tillsammans med de schweiziska "Raggarna" på en lysande fiskekrog i närbelägna Imperia. Kan rekommenderas!!!
Dag 2
Återigen stod den f-bannad Opeln utanför fönstret och vrålade som en tjur med ballarna i kläm! Säga vad man vill om Opel, men jag föredrar ett vanligt väckningssamtal.
Vi drar mot startplattan med en stor portion skepticism bagaget för att tuffa ut som 15:e bil. Inte så illa faktiskt om vi bara får igång speleverket för då borde det finnas potential. Dessutom åkte vi 2006 precis på de vägar som går under dagen och jag vet flera ställen där jag känner igen mig.
Sellberg bröt på SS3 så vi är det enda kvarvarande helsvenska ekipaget. Halvsvenska Serena ligger 12:a med sin Opel, medan norska hoppet Jensen/Pedersen ligger 4:a med bara 4 sekunder upp till pallplats. Hamalainen med Kadett GT/E ligger 55:a medan Ascona-Hamalainen ligger 37:a.
Direkt efter startlinjen sker operation brandsläckning. Kopplingen känns finfin! Hela vägen ut till motorvägen....... Där accar jag förbi en lastbil och i höjd med förarhytten börjar kopplingen att slira igen. Vi vänder direkt och åker tillbaka. Ingen mening med att "fisa" omkring i bergen med en sjuk bil.
Olika teorier lades fram om orsaken, men väl hemkomna visade sig svaret vara att tryckplattan var på upphällningen. Vilket i och för sig kanske inte var så konstigt eftersom den hängt med sedan jag köpte motorn från England och den var begagnad redan då. Efter vi packat samman alla prylar drog gänget hem medan jag drog upp i bergen för att se på en SS. Jag hittade ett ställe där man hörde bilarna i nästan en minut och såg dem i kanske 15-20 sekunder. Det var en upplevelse!
Att Italienarnas körstil är aggressiv kan alla som varit i Rom intyga, men detta var rent brutalt. Paras detta också med ljudupplevelsen från t.ex. en 320-350 hästars 911 med raka rör blir det bedövande. Och en sak är säker, de varvar mer än 6å5..... De torde ha brytet vid 8,5-9 och på de korta rakorna drar de ur bilen ända till brytet innan de dyker in i nästa böj. De växlar aldrig mer än i nödfall verkar det som. Riolo/Marin stod nästan i klass för sig och det gjorde troligen deras bil också, även om det fanns gott om krut i aktern på de flesta. Inte minst Jensen hade bra tryck, även om han tydligen fått körinstruktioner från samma källa som jag eftersom han från tid till annan växlade.
Ställ markören på texten och högerklicka. Välj "spara mål som". Nu laddar Du hem!
Sensmoralen från San Remo blir att man givetvis skall koncentrera sig, för att göra det man gör så bra att man blir bäst på det! Vi har blivit bra på att brutna tävlingar, ja kanske till och med bäst på det. T.ex. den "likvaka" vi hade på Fransmanni i Rovaniemi torde gå till historien som en av de gladaste fester jag varit på. Sällan har jag skrattat så mycket även om det osar från kreditkortet fortfarande efter minnet. I San Remo däremot schablade vi bort "likvakan" genom att framhärda i att uthärda. Detta måste få ett slut.
Till nästa tävling skall vi redan innan start ha sett ut en bra restaurang och så att vi direkt efter start kan samlas där utan att spilla onödig tid!
