Lahti Historic Rally 10-12/8 2006

Efter den mest fantastiska semestersommar som Sverige skådat i modern tid var det dags för allvaret igen! Finska Lahti kallade till historiskt rally för femte gången. För fjärde gången hörsammade vi kallelse och sände vår Euros över viken för att garantera ett varmt välkomnande. Det fick vi.......

Men den här gången var det speciellt, eftersom den "förlorade sonen" hade vänt åter. Lillebror Wigren var tillbaka i rallysporten igen efter en längre tids frånvaro. Så det var verkligen dags att slakta den gödda kalven! Min Huvudmedtävlare på den internationella arenan var tillbaka, så det kändes med ens ändå roligare och mera spännande att åka på rally igen.

Men som vanligt började det hela långt tidigare............

Redan 2002 besökte jag Lahti Historic Rally första gången. Då, liksom nu, var tävlingen utomordentligt välarrangerad och gick på underbara vägar i ett bedövande vackert landskap. Vi kom in total 5:te plats med röda Porsche 65:an och var snabbaste period F-bil. Hannu Mikkola med BDA-1, Ford Escort RS1600,  vann tävlingen och det var väl OK att ta stryk av en Världsmästare. Detta är också det absolut dyraste rally jag varit på. Under förberedelserna till Lahti Rally "lurade" Eugen mig, under påverkan av stark hetta och massor av Björnöl, att åka Safarirallyt. 

.

Kartläsare Thomas Lagström

2003 stod vi över eftersom den Lotus Cortina som vi skulle åkt inte blev klar. Monteringen av Safari-Volvon hade högre prioritet.  Det året började också tävlingen spåra ur, då en Lotus Cortina, på plåtfälgar, totalvann

2004 var vi tillbaka igen, men nu i SGA 481, en vit Porsche Carrera i värsta asfaltstuket. Den trivdes inte och detsamma gällde för mig…..  Aldrig mera en grustävling lovade jag på hemresan men det löftet bröts veckan därpå. Då vi åkte grus igen med samma bil, men andra däck och sittställning, och med ett helt annat resultat så länge det varade. Resultatlistan för Lahti 2004 var återigen helt åt skogen då samma gamla LoCort vann igen och vi gick in som 12-13 bil någonstans

Kartläsare Eugen Damstedt.

2005 kom vi med en Escort RS1600 eftersom Porsche ju var sååååå kass på grus. Redan före start krånglade jag till det hela så bilen gick inte riktigt. Nu såg resultatlistan lite bättre ut men illavarslande tecken syntes I skyn…. En Escort RS2000 högst upp! Den såg allt lite tam ut, men det var väl OK. Men sedan! Samma gamla LoCort igen, nu på Minilite, och en Folka!! En gammal Älgläpp!!! Vi puttrar in som bil 12-14 med avgaskammen ur led.

Kartläsare Ulf Storm

Sammantaget har Lahti fått tre besök och nu på det fjärde stod vi åter redo med ännu en ny bil och ny kartläsare. Bara det borde väl vara någon typ av rekord som minst borde ge hederspris…??!!

Vad skulle då hända I år? Lika snabba vägar som vanligt? Hade kocken I Sysmä äntligen förgiftats av sin egen mat? Och skulle det nu äntligen bli ordning I resultatlistan?

Vi som stod redo att dra över viken var Perry och Björn på service,förutom undertecknad. Dessutom var Sonja med i servicepatrullen och det skulle visa sig näst intill ovärdeligt när avvancerade reparationer skulle genomföras, mot Perry´s bättre vetande. Bilen var Finlands- och brytvana UWD180, alltså värsta sortens Porsche Carrera men med snälla kammar. Ingen Escort alltså?! Det går lätt att glömma gamla löften när det står en startklar bil i Kolbäck!

I Lahti skulle kartläsare, också av värsta sorten, ansluta. Timo Jaakkola brukar åka BDG-Escort med sjönsjungande Freddie Eklund och de bröt I ledning på Lahti 2005. Då Timo har åkt en del med en annan, men lokal finsk ”Bosse”, så torde han I alla fall inte vara rädd för fart. Inte ens I sina bästa stunder är en 911 lika vass som en Focus WRC och vilken Bosse som är vassat gitter jag inte en gång kommentera…….  Men som Eugen brukar skalda: "If you want to winn - you need a finn"

Dessutom gladde vi oss åt celebert ressällskap då Magnus Wigren med Torbjörn som kartläsare och Dick på service skulle hedra oss med sin närvaro. Det skulle bli precis som förr I världen och jag kunde återgå till ”bättre än Wigren oavsett placering”. Gänget hade haft väldigt bra fart I Midnattsolsrallyt, så länge bilen gick. Speciellt med tanke på det långa tävlingsuppehållet som Magnus haft. Jag tror att det senaste grusrally han åkt, före Midnattsolsrallyt, var Lahti Historic 2003. I Midnatten åkte han en äkta ex- Waldegård 911 från 1968. Till och med registreringsnumret är det samma som på slutet av 60-talet. Magnus har också en imponerande meritlista från Finland, men då i 65:a Porschar.

Däremot var vi lite besvikna på Team Skåne då Magnus hade bytt ut sin kultförklarade servicebil. Den välanvända 745:an som varit mer eller mindre en symbol för Saxtorps-Loeb hade fått stryka på foten för en prydlig JEEP Cherokee. Vart är sporten på väg?

Vidare var norrmännen WRC-Jensen och Pedersen på plats men de räknas väl nästan som ½-svenskar. Speciellt då de har helsvensk service. Två flerfaldiga svenska mästare i form av Åke Gustavsson och Åke ”Bryggar´n” Andersson ger ju tyngd åt skruvandet! Även norrmännen åkte Porsche Carrera RS, dessutom med en motor från trimmaren Ruger. Installationen lär ge 328 bhp! Motivet att köpa ny värre motor, den förra var inte så illa den heller, motiverade Walther med att nu fick de in ”trejje giren etter startten på  SS-to i Sanremo”. Jensen/Pedersen bröt i Lahti 2005 när de låg 2-3-4 totalt, så de brukar bita ifrån sig bra.

I övrigt var utlänningarna relativt sparsamt representerade.

EM-ledaren Stroschek med codriver Schneppenheim var på plats med sin alltid stiliga Porsche. Tyskarna satsar på totalseger i Historiska EM och hade därför tänkt att köra lugnt hela vägen i förhoppning om poäng.

En baltisk VAZ var också anmäld och den skulle visa sig vara en svår nöt att knäcka.

Italien var representerade av asfaltspecialisterna Paresi/Di Angelo med en ny Porsche. De var ute i samma ärende som Stroschek.

Sum/Jiratko från Tjeckien åkte BMW 2002 i sin troligtvis första tävling i Finland. Kanske hade de sett alla finnarna i senaste Vlatava rallyt och undrade var de kom ifrån. Samtidigt som Sum/Jiratko var på jakt efter EM-poäng då de åkt några deltävlingar i EM under året.

Ferrant från Andorra och Amblas från Spanien var luriga. Ferrant hade åkt de flesta rallyn i WRC cirkusen i grupp N 4WD bilar. Bland annat Svenska ett par gånger. Nu hade de köpt en finsk Escort RS2000 och tog premiärturen på Lahti Historic Rally medan säljaren skötte service. Troligen ett kostnadseffektivt alternativ om man jämför med att konvertera egen bil till grussättning samt släpa bil och servicefolk från Spanien hela vägen till Finland.

Halv-Tyske Alex Hack verkar inte bry sig så mycket om kostnader, vilket anas på både hans bil och servicecrew. Värsta sortens Escort RS1600, och då menar jag verkligen ”värsta sorten”. Servad av ditrest serviceteam från Brittiska Escortspecialisten Historic Rallysport. Chefen själv, Mark Sollaway, fanns på plats för att övervaka att allt gick rätt till. Alex åkte, som tidigare i Finland,  tillsammans med trivsamme portugisen Nuno Lorena.

Heltyska är däremot Pfiffer/Knöbel. De är dessutom regerande EM-mästare i kategorin upp till 1969, med sin Porsche 911. Detta var deras fjärde start i Lahti och de hade en blandad meritlista. Första året rullning, andra året blygsam placering men 2005 gick det riktigt, riktigt bra för dem. Då hade de också med tysk grundlighet legat på grusträningsläger i Lahtitrakten under 14 dagar före tävlingen.

Det trivsamma brittiska paret Gordon Cameron/Shiela Grimshaw tränar troligen inte så mycket men de åker alltid hundkoja och den här gången en Cooper S. De servas av ”katt-folket”, Pirjo och Kari, den senare ovanligt välklädd. Tyvärr saknades Pentti och E-Typen på startlinjen då den (bilen) tydligen skall gå i pension, men förhoppningsvis ersättas av en Jaguar MKII inom det snaraste.

Sedan var det ju Tony Jansson, Roten eller Humlan! Meeeen han kan väl knappast räknas som utlänning i Finland längre, eller?! Han bor ju nästan i Finland, från ett Göteborgsperspektiv sett, och han har envist åkt alla av de finska rallyn som ingått i det finska Historiska Mästerskapet, kallat Trophyn. Tony har en tung meritlista från Lahti och han verkade vara beredd att försvara den.

Även denna gång hade Mickael Lööv intagit högerstolen i Lotus Cortinan, den senare på Minilite. Mikael har en spännade bakgrund då han är en av de få riktigt duktiga chaufförer som också är bra codriver. Detta brukar ju vara svårt att förena. Kanske en liten personlighetsklyvning...? För att ytterliggare spä på det hela är han en genuin Opel-älskare och det är ju ändå svårare att förstå. Opel är ju för de flesta som blodpudding! Något som säkert är bra och nyttigt, men sällan första val på en meny, utan är mera ett alternativ som uppstår ur en nödsituation.........   

Till sin hjälp hade de givetvis Norrlund, med nyputsad JEEP och overall med pressveck, samt sin glada och finlandsvana servicecrew som inte satsat fullt så mycket just på pressveck                     

Var höll då resten av Sveas Pojkar hus, kan man undra? Jo, tyvärr hade det slumpats sig så att samma dag gick Dackesvängen, i Växjö, och denna "sväng" ingår i det svenska historiska mästerskapet. Därav följde säkert att prio var klar för de som deltar i Historiska Cupen, vilket ju var tråkigt för alla parter. Lahti bjuder ju på det absolut vassaste grusrallyt för historiker, alla kategorier.                              

Träning eller notskrivning är en av höjdpunkterna i rally!  Då åker man i sakta mak runt på landsbygden och upptäcker nya saker, förutom beskriver kurvor och krön. Det ger också tid att lära känna och träffa nya människor. I alla fall för mig som sällan åker med samma kartläsare över flera event.

Hjälten för dagen i högerstolen var Timo, vilken troligen blivit utsatt för en blandning av hot och löften från Eugen för att acceptera utnämningen. Timo´s rally-vardag består annars av att, i halsbrytande tempo, försöka få Freddie Eklund att hålla sin Escort på rätt köl. De lyckas vanligtvis väl. I det senaste rally de åkt, asfalt i Tjeckien, hade tvingats bryta från en total andra plats. Då orsaken till brytningen var ett storstilat motorras så hade inte Escorten hunnit bli körklar till Lahti, så Timo var så att säga utan uppdrag. Det var tur för mig!

Det är också bekvämt att ha en partner som förstår sig på lokala seder och språk. Att från Raukalista beställa mat kan annars vara ett vågspel. Det kan ju, må Gud förbjude, bli blodpudding. Vi hittade en lantlig uteservering, mitt i träningsområdet men på behörigt avstånd från Sysmä, som var konverterad från lanthandel till pizzeria. Deras Pizza Routsalainen (”svensken”) var ett givet val och den smakade både bra och svenskt.

Själva namnet på maträtten ger funderingar. Pizza har ju inte mycket att göra med Sverige egentligen. Skulle Du kunna tänka Dig en maträtt som heter ”Finnen”? En drink möjligen, men inte mat. En teori, bakom namnet, är att finländarna inte har förlåtit oss för de 600 år som Sverige hade överhöghet över Finland och detta är en senkommen del av frigörelsen.

Mellan lunch- och fikapauser notade vi rätt flitigt. Träningen var begränsad till tre gånger/ss och jag tror vi hann det på de flesta sträckor. Noterna satt fint och Timo´s finlandssvenska kändes bekant. Det låt ungefär som Damstedt och vi har tillbringat mera tid tillsammans i en bil, de senaste två åren, än min fru och jag.

 När notandet var slut väntade besiktning som utfördes i nummerordning. Startnummer var utdelade efter två kritera förstod ja. Dels vilket antal poäng man hade i FIA Historic EM samt dels efter vart man kom ifrån och vilken bil man åkte. Utlänningar startade i början av fältet medan de med, för oss, mera svåruttalade namn startade längre bak. Att man startade med ett högre startnummer betydde inte att man var långsammare, troligen precis tvärtom i alla fall på första varvet få sträckorna flödade av löst grus. Bland de 10 första startande fanns det 6 Porschar. En ovan rallyåskådare trodde kanske detta var Porsche Cup i skogen.

Då Timo och jag behandlades som utlänningar, flera var de gånger där Timo tilltalades på engelska, fick vi starta som bil nr. 6. Närmast framför oss hade vi den tjeckiska BMW:n men strax bakom följde Jari Laaksonen/Jari Kristeri, vilka bekräftade undantaget från regeln. De kom i en mycket snygg Volvo Amazon, då den vanliga 142:an genomgår ett karossbyte. Detta efter Acropolisrallyt där Jari-pojkarna snabbt fått styra till skogs på en SS efter att fått möte med den största grekiska traktorn, med frontskopa, som fanns i grannskapet! Bilen blev skrot, men de räddade livhanken och traktorn klarade sig som tur var utan några som helst skråmor.

Mot starten drar vi i det ljuvliga augustivädret. Vi har beslutat starta rallyt på de Yokohamadäck som Björn Waldegård använde på systerbilen i Midnattsolsrallyt, 195:or fram och 205 bak. De andra Porschefantomerna åker på lite blandat. WRC-jensen har Pirelli av samma dimension som vi medan Magnus åker Silverstone 195:or runt om. Eugen har tiger som muren om sitt val............. Efter vederbörlig presentation drar vi us mot SS1

Vilka skulle nu vinna kan man undra? Startfältet var i det närmaste komplett för en finsk EM-tävling. Saknades gjorde väl egentligen bara:

-         Eklund/Jaakkola Ford Escort RS1600, trasig bil varvid jag hade Shanghaiat den senare

-         Laaksonen/Kristeri saknade riktigt vass bil

-         Harri Rämenen saknade kartläsare och troligen lust då Maria Manninen mycket tragiskt har gått bort efter en tids sjukdom. Även andra saknade Maria som var en trevlig tjej. Hon hjälpte oss väldigt mycket vid vår första start i Lahti, då hon jobbade hos arrangören. Frid över hennes minne.

Det fanns en mängd aspiranter till de tre platserna på pallen. Här är de mest betrodda på totalisatorn  

Upplägget var ungefär som tidigare år. Först tre sträckor, sedan den första en gång till. Allt i högsta sken över landsbygden strax utanför Lahti. Sedan dag 2 ett antal sträckor, av skogskarraktär, i området omkring Sysmä. Alltså en bit norr om Lahti. Missa inte den otroligt vackra vägen dit. Troligen det enda stället i världen Du kan krocka med en fyr, för sjöfart. Ta med badbyxor!

SS1 KYMENTAKA 1  14,34 km

Jojomen, här åkte vi redan 2002! Då som nu var det vrålsnabbt på en bred stenhård vägbana , där det löpte två spår. Utanför spåren väntade bara elände i det tjocka lösa gruset. Några partier bökiga partier drog ner snittfarten.

Vi kastar oss iväg med ett mäktigt vrål följt av lika mäktiga gruskvastar när alla Porschehästarna kastar sig framåt i selen. Vilket drag! Vilket bett! Timo vrålar noter på högsta volym, de stämmer förvånansvärt bra. Det gör däremot inte körningen. På något sätt har jag fått för mig att det trots allt är en Escort jag kör. Bökar på låga växlar utan flyt. Vi är över hela vägen. Är det halkigt?

I mål ser vi på tavlan att vi slagit vårt riktmärke, WRC-norrmännen, med 3 sekunder. Va..??!! Gick det så bra?? Det hade det inte gjort, men det var vi lyckligt ovetande om!

Segrare: Hellman/Järvi Escort RS1600  102 km/tim.

På väg mot service. Detta är Suomi så det är service efter nästan varje SS. Diskussion uppstår om vi skall åka smalare däck. Vi byter, det kanske är bättre med smalare däck i det lösa gruset. Timo ser lite blek ut men håller masken. Troligen en ny upplevelse...... Vår glädje är stor när Wigren glider in och vi får höra att vi är ”bara” 1,5 sekund efter. Hur de andra åkt vet vi fortfarande inget om.

SS2 LAMMI 1  9,05 km

Inget för rally-lammungar direkt! Snabbt? Ja huvva! Stenhårt och dammigt som i Safari. En hel del dolda och dolska svänga som är lååååååånga. Kniper på slutet med en serie svängar som det nog bara är att ta det lugnt igenom.

När vi kör fram mot starten och bromsar till, för att ”sätta” bilen, smäller det till i framvagnen så en funktionär hoppar ner i diket. Vad var dé?? Får tidkortet väldigt sent så det blir lite rörigt i starten, men drar iväg på vad vi i alla fall tror är OK. Var det tjuvstart? Bilen far fortfarande över hela vägen men styr lite konstigt. Kan det vara de nya däcken? Det sladdar också lite mera så vi tycker nog det går lite fortare, men gör det verkligen det?

Tavlan berättar att norrmännen fått korken ur flaskan och slår oss med 12 sekunder. I övrigt vet vi fortfarande ingenting.

Segrare: Toivonen/Salmi Escort 1300GT!!!!!!!!  101 km/tim.  En Escort 1300?? Vad är detta för rally? Jag trodde inte en Escort 1300 gjorde100 överhuvud taget....??!!

Magnus och Torbjörn berättar att de bromsat stopp. Varför blev aldrig riktigt utrett, men det får till följd att vi vinner vår interna tävling med 21 sekunder. Det börjar kännas bra.

SS3 OJAUSSO 1 9,11 km

En för mig ny ss, men det var samma standard som förr. Alltså den karaktären som gjort finska rallyn världsberömda. Snabbt och hårt på bred väg med långa svepande kurvor och massor av stora och små krön.  Hakkapelle!

Vi sätter åter iväg på våra ”cykeldäck” 175:or fram och 195:or bak. Bilen slingrar glatt i lösgruset. Det ryter från motorn, knastrar och smäller i hjulhusen, men den är lite konstig i ratten. Timo läser på för allt vad tygen håller. Det börjar bli lite mera avspänt i bilen.

Norrmännen slår oss åter med två-siffrigt på sträckan. I övrigt vet vi inget.

Segrare: Laaksonen/Sertillä  Escort RS2000 snittfart: 100 km/tim

Vi drar in mot matuppehållet före sista ss för dagen, vilket skulle bli Kymmentaka en gång till. Vid samlingen får vi Magnus och Torbjörns tid på SS3 och de slår oss med 5 sek. Så det verkar väl inte vara så illa. Men vi skall snart få veta bättre!

Norske Pedersen har gett sig ut bland de tävlande för att få lite tider. När han kommer lunkandes tillbaka från Eerolas VW ser han ut som om priset på nordsjöolja dykt till 15 dollar/fat. "De kan ikke ha kjört samme vej" säger han och vi förstår! Det finns en eller ett par dimensioner till på våra tider.  

I kön till TK in påpekar halva startfältet att vår Porsche ser trött ut och de har rätt. Den hänger på nosen så vänster framhjul precis går fritt. Efter en noggrann undersökning konstaterar vi att fjädringen är helt ur funktion. Det är den aktre fästpunkten på torrosionsstaven som saknas. Den är helt enkelt bortslagen så det finns över huvud taget ingen fjädring, det är stumt! Det var alltså det som small vid starten på SS2.

Vi beslutar att reparera eftersom det är ett serviceuppehåll på 20-30 minuter. Nu börjar jakten på reservdelar och det nappar hos norrmännen. Jodå, de har en sådan del, men vid närmare titt ser Perry att den är till en 65:a, som har en lite annan framvagnsbalk. Det var nyheter för det västra broderfolket, likväl som för Magnus som också har en likadan del i lager. Meeen det finns få saker som en händig karl med kappskiva inte kan klara så strax har Perry kapat till hållaren i lämpligt format. Nu skall den bara dit!

Under bilen jobbas det intensivt för att få hållaren att passa mot torrosionsstavens splines. Det är trångt, väldigt trångt. Varför skall det alltid vara trångt där något går sönder? Den passar inte så lite våld tillgripes. Efter en stund har Björn eskalerat monteringsförsöket från "ringa misshandel" till vållande av annans död". Det hjälper inte! Björn och jag konstaterar att "den stämmer inte mot splines". "Omöjligt", säger Perry. "Det finns bara stavar med 30 splines. Det är samma från 1965 till 1989, det har ALLTID varit samma. Det ÄR 30 splines och så har det ALLTID VARIT". Björn och jag har avvikande mening. "Det här är något annat". Vi drar ut staven istället. Nu syns det tydligt, i alla fall för Björn och mig att splines inte stämmer mot varandra på staven och hållaren. "Det är omöjligt", säger Perry.

Tiden har nu också runnit ut för oss och allt fler tävlingsbilar och servicefordon lämnar parkeringen. Vi drar oss bort till en medtävlare och får låna en gassvets. I lönndom, för Perry, glödgar vi hållaren och smider den på staven. Stolta kommer vi tillbaka till vårt serviceområde där Perry fortfarande mumlar "det ÄR 30 splines". Vi påbörjar monteringen. Då dyker en ovälkommen gäst upp. Magnus och Torbjörn glider in på parkeringen och där har de absolut inget att skaffa. De skulle ju åka SS4 för att sedan åka direkt till dagsmålet i Lahti.

Med sorg i hjärtat mottar vi nyheten att Saxtorps stolthet kastar in handduken för den vackra bilen har börjat läcka stora mängder olja. Nu har de vänt tillbaka för att erbjuda  sitt tjusiga nybygge som donator till vår framvagn. En väldigt vacker och kamratlig tanke, likväl som sorglig, men vackrare donatorbil har nog sällan skådats.

Sorgligt var också att här fick Perry en likasinnad till sin hjälp. Magnus är nästan lika påläst på Porsches reservdelskatalog som Perry och åter igen flammar splines-diskussionen upp. Vi hade nästan lyckats övertyga Perry om att när det är diskrepanser mellan kartan och verkligheten bör man alltid välja verkligheten. Nu var vi tillbaka på kartan igen!

Porschegubbarna ger sig inte innan de har fått räkna alla splines och det tar tid! När Magnus kommer till 31, på staven, tystnar både han och Perry. "Du räknade säkert fel" är det sista vi hör från Perry innan Björn skruvar dit staven och den nysmidda hållaren!

Sakta och tyst drar vi mot Lahti. Timo som är väl påläst även på regelverket låter berätta att vi kan starta om dag 2, men med diverse tidstillägg. Vi diskuterar snabbt och beslutar oss för att fortsätta eftersom helgen ändå är förstörd.

Vid målet väntar ännu två obehagliga överraskningar. För det första träffar vi en mycket moloken Damstedt som också tvingats utgå, men troligen för hela tävlingen då det knackar dyrt från motorn på hans svarta Porsche. Det var riktigt synd för det var god fart på Boxmannen.

Den andra överraskningen var resultatlistan för dag 1.

Att två stabila pojkar i en falskskyltad BDG-Escort skulle vara i ledningen var en överraskning, men inte alls orimligt. Att andra platsen skulle innehas av en Sunbeam Avenger var ju direkt upprörande! En Avenger, en så ful bil borde ju inte ens få vara med., Trea var Älgläppen, vilken naturligtvis heller aldrig skulle ha släppts över startlinjen.

På 10-bästa listan fanns dessutom en Escort 1300 och en Starlet, några Cortinor och en Amazon. Vad var detta för tävling vi hamnat i? Skulle det bli anbudsgivning med beloppsgräns efter målgång, eller vad menas????

Med dessa tankar ringandes i öronen drog vi oss tillbaka för natten. Magarna var mätta efter ett besök på en lysande Mexikansk krog där de även serverade Routsalaninen, bara de var kontanta...

Så var ännu en rallydag till ända och frågorna hopade sig som åskmoln en semesterdag innan John Blun strödde sitt magiska grus

Vat tog Magnus gamla 745:a vägen?

Vad kommer anbudsgränsen att vara?

Ingår radion om man ropar in Ole Ströms Merca?

Hur tänker en Avenger-besättning när de ligger två totalt?

Skulle Perry räkna splines istället för får innan han somnade?

Skulle den Shanghaiade Timo schappa det sjunkande skeppet?

Skulle vårt improviserade smidesarbete hålla?

Missa inte den spännande fortsättnigen!