Alesvängen 2006

Alesvängen är numera en pinsam historia!

Jag har i flera år pläderat hårt för Älvängens tävling, bland annat med argumentet att de alltid har fint väder. Så är det ju inte alls! I två, på varandra, följande tävlingar har jag svängt runt Ale i hällande regn. I år var det värst!

Fyra gånger har undertecknad åkt i Ale och min vana trogen så har det varit med fyra (4) olika bilar. I en solskensfylld premiär åkte vi 65:a Porsche och det gick alldeles utmärkt. Vid nästa tillfälle, år 2003, åkte vit Porsche och hängde med riktigt bra när vi gått från 4 kilo ner till 2 kilos däckstryck. Hängde med gjorde vi däremot inte när vi åkte Lotus Cortina, år 2004. En starkt bidragande orsak var att kamaxlarna flyttade sig då det tydligen saknades någon låsningsgrej.

2006 saknades det inga grejer, tvärtom, Grejen var att tämja en helt hysterisk BDG-Escort på manliga däck runt de såphala vägarna. Som att lunna timmer med Legolas! 

Vi hade bara fem klasskamrater i Veteranklassen, vilket ju är på tok för lite för en så trevlig tävling. Så under en mörkgrå himmel som tidvis stod på vid gavel samlades Ulf Storm, en Escort och jag i Älvängen för att åka rally.  Legendariske Göteborgske rallyåkaren Jan-Erik "Osten" förbarmnade sig över vår "kompletta" serviceutrustningen, en bensindunk, några verktyg, så vi hade även service. Problemet var bara det att hans servicebil var en vit 945:a. Du kan antagligen inte ens ana hur många vita 945:or det cirkulerar omkring en Alesvängen. Det kunde i alla fall inte vi, utan vi tycke oss se "vår" service lite varstans runt banan. Bland annat stod vi i goda 20 minuter utanför en låst 945:a ipå en serviceplats i väntan på "servicechefen". Det var fel bil!

Som  vanligt hade man formatet 3 ss som gick två gången, totalt 36 km SS.

Torp 1  2,5 km

Start i svag utför med en raka i synfältet. Sedan drog vägen svagt höger in mot skogen, ut på öppna fält igen och några rejäla krön och vägbyten. Sedan var det över. Toppskiktet var lerblandat grus, såsom sig bör i en älvdal. Regn? Jajamensann!

Fet lera och vatten det är grejer det i en ovan bil med 195:or på 13". Addera till 250 bhp som plötsligt kommer vid 6.000 rpm! Under 6 fanns det ingen hemma, då tjuvdog motorn vid hastigt gaspådrag. Men över 6..... mamma mia då var den rätt långt ifrån att tjuvstannaom jag säger så...... Motorn i den här bilen härstammar från en asfaltsprint bil av värsta sort, nämligen norske Mattis, så det är mera race mer än rally.

För den med ett normalt motoröra är en redan en normal BDG-motor en hemsk upplevelse, den här var värre. Just när bilen börjar dra signalerar örat att det är dags att växla.Men se det är alldeles på tok det, har hjärnan fått lära sig. För det är just då det börjar hända grejor, massor av grejor! Följaktligen åker man en växel för lågt, enligt örat men inte enligt hjärna. Svårkört? Om sträckan var 2,5 km så hade vi minst 8 km räknat på bakhjulen. Mycket fäste var det inte, det spann och flöt i båda ändar!

Sträckan vanns av "mannen i den gula Volvon" med en snittfart av 85 km/tim. Han slog oss kraftigt                                                                               

Ölanda 1   4,6 km

Ännu en ss där man inte behövde stanna för att tanka...... Startade ute på en åker med en serie skarpa vänster höger. Sedan vidare över några gårdsplaner och något vägbyte. Avslutades med en mäktig raka i en allé med bastanta träd. Regn? Yes, Sir!

Dagen till ära hade vi köpt arrangörsnoter. Det borde vi inte ha gjort! Redan på SS1 var förvirringen total. Anvisningen "K-vänster över krön" gjorde att vi nästan stannade för att titta. Men inte f-n fanns det någon K-vänster där inte?!  Kanske på sin höjd en medium, enligt mitt sätt att nota. Nu malde Ulf på med "tvär" och "K-" i en enda lång rad. Minsta lilla skruttsväng var en "medium" så det var inte undra på att man var förskräckt. Någon gång borde ju notskrivaren få rätt, eller....??! I övrigt som SS1. Spännande.

"Mannen med den gula Volvon" vann åter ss i grandios stil med 90 km/tim i snitt Vi kom en bit efter med var på uppgång.

Burhult 1     10,7 km

Långssträckan! Samma lerblandade grus men lite mera in och ut ur en skog. Delvis rimlig bredd på vägen. Ett lurigt parti där man gick upp på asfalt över en bro och slutet knixade till sig ordentligt. Diluvio ? Si, Senor!

Inkasserar en del skäll av Ulf inne i skogen, annars var det väl ok. Bilen far över hela vägen. Dels p.g.a. hjulspinn men också för att framdäcken är för feta. Kul är att se hur folk springer när vi kommer. Det kan tolkas som att de idintifierat vår brist på kontroll. Men det kan också vara så att de av ljudet att döma dragit slutsatsen att här går det "fort som 1000:an". Vi hoppas på det sista......

"Mannen med den gula Volvon" vinner åter ss på 82 km/tim. Vi draggar!

Letar efter vit 945:a och ger oss ut igen!

Torp 2  2,5 km

Som tidigare men mera spårigt. En hel del genande har det också blivit ser vi. Sade? Kyllä, herra!

Vi har nu defintivt givit upp att fånga någon gul Volvo, men vi har ju dessutom läst om hur svårfångade de är...... Sträckan skuttar på, men det börjar ta på bakdäcken känns det som

"Mannen med den gula Volvon" vinner åter ss på 87 km/tim. Vi förbättrar oss med en ynka sekund.

Ölanda 2   4,6 km

Som tidigare men spårigare och slaskigare efter allt genande och allt regn. Nu har regnet ökat till kraftigt!

Vi sliter med defrostern inne i Forden. Vilket håll skulle den stå åt. Varför finns det ingen fläkt till rutan? Varför finns det ingen el-ruta? Varför finns det inga imdukar? Många "varför" blev det, men ingen större fart. Mera som Roger Roth beskrev det hela en gång: "mycket sladd men inget ladd"

"Mannen med den gula Volvon" vinner åter ss med 90 km/tim i snitt. Vi försämrar oss med två sekunder sedan förra resan.

"Långssträckan" var inställd och vi blev inte speciellt ledsna för det. Ett annat år, då tävlingen gick under liknande förhållande, hade klubben tagit det djärva beslutet att åka sträckan ändå. Det höll tydligen på att bli det sista djärva beslutet som togs i den klubben. Vägskadorna blev omfattande då bilarna borrade sig ner i vägens kärna. Sluträkningen lär fortfarande få klubbens ekonomichef att vakna kallsvettig om nätterna.

Vinnare av tävlingen i god stil var "Mannen med en gula Volvon" alltså Bosse Sundin/Bertil Karlsson Dals MK.

För oss var lördagen ändå inte helt förstörd. Upp klockan åtta, hemma vid tre-tiden, potential till förbättring och med en andraplats i bagaget, så Alesvängen är nog inte så dum ändå. Bara vädret kunde bli bättre!

Inga fotogarafer inom synhåll och den videosnutt, på gammelbilarna, som utlovades av Malexander Video lyser fortfarande med sin frånvaro!!