SSR – Sydrallyt 21/5-2005
Ibland känner man i ryggmärgen om det skall gå bra eller
dåligt. Som t.ex. när jag för första gången skulle träffa svärmor in spe.
Redan i spegeln i hissen på vägen upp till våningen förstod jag att Hawai-slipsen med
Hula-Hula-damen inte var rätt. Ingen BH på damen, på slipsen, när man skall
till en eventuell svärmor för första gången det är bara HELT FEL!
Men det började långt tidigare!
South Swedish Rally gick första gången 1976. Starten var förlagd till Malmö och rallyt mätte hela 150 mil. Stora delar av de 44 SS fanns i Skåne och rallyt hade samlat först och främst den svenska hemmaeliten. En bidragande orsak var säkert det hemmabyggda svenska reglementet som vid den här tiden innehöll klasser som Special, Standard A och Standard B. Dessa var helt okända begrepp för folk från andra länder vilka inte sett det svenska ljuset, utan envisades med att åka enligt FIA och dess grupp1, grupp 2 och grupp 4 reglemente. 67 startande lockades att delta, vilket var på tok för lite för en bra balans- och resultaträkning. Resultaträkningen har varit (är?) SSR:s Akilleshäl under alla år, men förhoppningsvis får de bättre segelsättning på skutan nu när de återigen har bytt ledning. Ännu bättre skulle den kanske bli om de inte "hattade" så förbaskat om vilka klasser som skall delta och hur mycket de skall betala och åka. Sportsligt har tävlingen däremot ofta varit fullträff, men organisationer lever som bekant ej av beröm allenast.....
Första resultatlistan (sportsliga) såg ut så här:
Jan Erik Lundgren Opel Kadett GTE Kils MK Klass Special
Morgan Carlsson Ford Escort RS1600 Filipstads MC Klass Special
Kai Jönsson Saab 99 EMS Karlskrona AK Standard A
Erik "Eken" Johansson Saab 99 EMS Ludvika MS Standard A
Gert Blomqvist Daf 66 Marathon Sävsjö Mk Standard B
Redan året därpå, 1977, lyckades man få EM-status och därmed mer "normala" klasser även om de hemkokta klasserna också deltog. Startfältet utökades då till hela 140 startande, varav 35 utländska ekipage. Den utländska anstormningen nådde dock inte upp på prispallen för där landade, nuvarande radiokommentatorn, Sören Nilsson, Kils MK, med en Opel Ascona A, följd av stockholmaren Erki Temmes i Saab 96 V4 och skåningen Tom-Willy Björklund i en Volvo 142.
Följaktligen firade South Swedish Rally sina modiga 30 år och det gjorde man bland annat genom att bjuda in allt som rullade, i alla fall fram tills dess att anmälningsavgiften var betald! Förutom EM-tävlingen, med grupp A och N, kördes det även med WRC, Grupp H, VOC samt sist men inte minst Historiska bilar. De senare fick förmånen att köra en dag, 98 km SS, medan WRC körde hela banan och sedan deltog man i fallande skala.
Vidare hade man i inbjudan en kryptisk beteckning, Appendix K. Med detta kunde förstås att bilar med korrekt FIA Appendix K handling skulle kunna få delta och då få tillfälle att köra närmast hela rallyt, inklusive träning. Tyvärr så var nog framförhållningen och marknadsföringen omkring detta lite för klen för att någon skulle hörsamma inbjudan. Delar av det tänkta kundunderlaget var dessutom strängt upptagna på annat håll då finnarna körde Loppi Ralli samma helg och det ingick i det finska historiska mästerskapet.
Det tyckte delar av gammelbilarna var toppen! För Loppi Ralli höll då Tony "Roten" Jansson upptagen på annat håll. Tony skall som bekant, via Team Norrlund Classic (nu även med Minilite), åka hela den finska serien. Och då Katten är borta dansar som bekant smådjuren tango...... Vi hade ett tag en liten fundering om att åka i Appendix K, då helgen ju ändå var så att säga "förstörd", men eftersom vi då hade blivit påtagligt ensamma bestämde vi oss för att satsa på helsvenska Veteranklassen.
Min historia från SSR är enkel! Jag har varit åskådare på rallyt en regnig helg 1977, då min kamrat och jag tog ett "stop-over" i Skåne vid en affärsresa till Polen. Som fortskaffningsmedel hade vi då en MGB med läckande sufflett och trasig Overdrive.
Redan 2001 var vi tillbaka med ett annat men väl så sportigt åkdon. Om jag inte missminner mig så var det premiär för den då nyinförskaffade vita Carreran SGA 481. Vi anmälde oss i laga ordningen men blev "uppgraderade" till föråkarbil, vilket säkert var den bästa lösningen för alla parter. Eftersom Ericsson Motorsport, med Stora Oturen i släptåg, var på plats redan då bröt vi givetvis. Den gången vill jag påminna mig om att vi fick växelspaken i handen. Jag tror Ericssonarna åkte moped mellan sina fotoställen på den tiden trots att lillebror bara var 14, men jag kan komma ihåg fel.......
Foto: Ericsson Motorsport
Förra året, 2004, var vi tillbaka! Även här gången i ett nyförvärv, men med friska FIA Appendix K-papper. En likadan vit Carrera, som SGA 481, som var så färsk att de norska registreringsskyltarna förfarande satt kvar. Tyvärr var också Ericssonarna på plats och den här gången kom ungdomarna i en Volvo Kombi, så de hade utökat sitt aktionsområde betydligt. Dag två hann de upp oss på första sträckan och givetvis tog det stopp några kilometer senare. Du kan läsa om eländet här!
Men nu var det skillnad......
Veckorna sedan Kongen har ägnats åt uppdateringar av Escorten. De fel vi då hade skulle genast åtgärdas så vi skulle få den vinnarbil det troligen är. Inga medel skulle skys, inga fångar skulle tas, men det fick inte bli dyrt! Dessutom fanns det i början av veckan ingen kartläsare eller servicepersonal. Båda funktionerna är av nöden om man skall hitta till alla 98 km SS och inte får tanka på vanliga mackar.
De fel vi hade kan sammanfattas:
Inga växlar
Ingen väghållning
Ingen samarbetsvillig motor
Ingen frambroms, men massor av broms på bakhjulen
Växlarna fixades först, för det var enklast. En ”grej” som sitter i spakstället hade gått sönder och denna byttes ut mot en ny.Väghållningen var lite knepigare, för den hade en mängd delmoment:
Fel däck
Fel höjd på bilen
Fel framvagnsinställning
Lite på rätt väg var vi när monsterdäcken, Pirelli bakelit 205, skrotades till förmån för Michelin ”Safari-left-overs”. Men det var långt ifrån hela svaret. De Michelin vi åkte hade beteckningen 091 och de är alldeles utomordentliga om kvicksilvret står uppåt 30 grader, som i Afrika alltså. Norden kräver lite mjukare don!
Men när nöden är som störst... Som genom ett Herrens under hittade jag tre (3) stycken alldeles nya Avon SFR, samt dessutom ett som var bara ”lite använt”. Dessa var ”Polkagris-left-overs”, alltså reminiscenser från den röda 911:an och kunde omöjligt vara mer än 3-4 år gamla. Troligen var de köpta till Lahti Historic rally 2002, eftersom de satt monterade på Minilte-fälgar med Porsche bultmönster. Att de var endast 175 breda får man bortse ifrån när allmänt inköpsstopp råder.
Ryrlén skruvade framgångsrikt ner bilen hela
Kvar att angripa var då motorn! Eftersom JP i Helsingborg en gång byggt det hela så verkade det som en god idé att söka sina rötter. Det gjordes också så bilen fraktades ner till Johannes som fick upp den i bromsbänk och justerade in kamvinklar, ventiler, bränsletryck, tändförställningar och faktureringsavgifter. När det hela var gjort, och diagram utkvitterats, avhämtades ekipaget och släpades i triumf till Västra Frölunda. Nu skulle ”bara” bromsarna fixas.
Med ”bara” förstods allmän felsökning för att hitta VAD som var felet. Efter mycket skruvande och en hel del funderande och bromsluftande kom vi fram till att distanserna som satt på cylindern till den bakre bromskretsen skulle bort. Detta gjordes och vips fick vi broms på framhjulen, om än i högst begränsad omfattning. Nu var klockan 14.47 på fredag och det återstod 5 timmar 13 minuter till administrativ check in. Resvägen Göteborg - Växjö kan beräknas till minst 3,5 timma med trailer.
Nu togs beslutet om ATT vi skulle starta!
I god tid, jag tror redan på torsdag, hade Ulf ”San Remo” Storm anmält sitt intresse för att åka co-driver. Dessutom kunde han, troligen genom massiva påtryckningar, uppbåda två utomordentliga servicemekaniker. Den ene hade till och med varit ute på rally en gång, det var visserligen som åskådare, men det var ändock en man med erfarenhet! Hans kompis var också meriterad eftersom han vid ett flertal tillfällen kört ”2 Fast and 2 Furious” på Playstation. Trevliga var de och det är ju gott nog!
Ulfs deltagande kunde, precis som däcken, definieras som ”left-overs”. Han hade egentligen tänkt sig åka Citroen Zsara i grupp N tillsammans med sin bror Lars. Tyvärr, tyvärr hade de fått sitt tredje motorras på Cittran och detta kunde jag nu dra nytta av. Hoppas Lars Storm framhärdar med sitt Citroen-åkande.....
Teamet som lämnade Göteborg bestod följaktligen av två medelålders historiskt korrekta gentlemän samt i baksätet på S60:n, två 19-åringar med frisyrgelé nog för ett helt avsnitt av Big Brother. De senare skulle ikläda sig rollen av ”inteligensia”. Ingenjör´n och Teo såg lite fundersam ut när de vinkade av oss......
Fem minuter före åtta stämplar vi in i på tävlingscentrat på Quality Hotel, Sandviksvägen 1 i Växjö, på vilket vi också skulle bo på natten. Choice heter kedjan som hotellet ingår i och det var i sanning ett lätt ”choice” att checka in där när rummen är så billiga, snyggt jobbat av tävlingsledningen!
Besiktningen gick naturligtvis som en dans!
Dessutom fick vi två, tre bud på Escorten, men då skall
man komma ihåg att vi var i Småland och buden var därefter. Sedan kom vi till
vägningen och här framstod det än tydligare hur lite smålänningarna var
villiga att betala/kg. Vågen stannade på
Plastmotorhuv
Plastbaklucka
Plastfönster
Lättare motorpaket. En BDG väger avsevärt mindre än en gjutjärns-Pinto
Sammantaget kanske 30-50 kilo, vilket kan tyckas en hel del, men kanske det är enklare/billigare med en mer slimmad besättning. Näst intill samma viktbesparing kan finnas i en anpassning till ett av ”läkare rekommenderat” BMI.........
På tävlingsdagens morgon tänktes det inte mycket på BMI, utan här gällde det att skaffa sig ett förråd av näring och energi för att räcka under dagen. Starten gick vid pass 8-8.30 och man kunde inte räkna med att vara vid ett ordnat matbord förrän 12-15 timmar senare. Under dagen kunde man på sin höjd få i sig en och annan "Sibylla Heavy". Jag längtade nästan efter Ritvas bananer..
Redan vid frukosten kunde man också se tendenser till Alsineri! Enligt strikt historisk kod, Appendix K(ÄK), bör man givetvis äta bacon och äggröra, nedsköljt med svart kaffe. Men här fanns det folk som åt både flingor, gröt och kokt ägg! Somliga tog inte en gång en morgoncigarett, vart hän är väl den historiska motorsporten på väg?! Regelverket i Veteran-klassen verkar helt utarmat!
Efter att ha blivit i väg vinkad från starten med några vänliga ord från RU ordföranden själv, den allomstädes närvarande Janne Rydh, satte vi kurs ut mot första serviceupphållet.
Ja, Du läste rätt! Vi hjulade iväg några km för att sedan via TK in ta oss ut på en parkeringsplats där vi stod i 15-20 minuter. Onödigt kan det tyckas men ganska trevligt i den väna majmorgonen. Liten anstrykning av främlingsfientlighet kunde skönjas. Gammelbilarna stod för sig och Veteranerna stod för sig. I särklass var två bilar från Ryds MK för de frotterade sig bara med varandra, helt i utkanten på den jättelika parkeringen, men det kan ju ha med språket och lokala sedvänjor att göra.
Här kunde också mera Alsineri beskådas! Det var flera förare
som gjorde armviftningar och hopp på stället, med en frenesi som gjort gamle
Ling alldeles våt i ögat. Det var ju självklart inte riktigt samma spänst
som i originalet, Joakim Alsin, men det är det ju sällan på kopior.
Här fick vi också uppskattande kommentarer om vår nya bildekor. Mitt på huven har jag satt Dalslands landskapsvapen, en stor kraftfull röd tjur. En förare tyckte dock att det var bättre ha en tjur inne i bilen än på motorhuven. Som ett Guds straff för denna fräckhet tappade han själv hornen redan efter SS1!
Uppland Volvo Amazon Karl-Olov Öhlmin/Johan Larsson Skepptuna MK
Resväg 984 km
Skåne SAAB 96 V4 Ola Bengtsson/Torbjörn Månsson Asarums MK
Resväg 240 km
Resväg 938 km
Dalsland BMW 2002 Per-Åke Forsman/Joakim Johannesson Dals MK
Resväg 682 km
Stockholm Opel Ascona A Sven Stors/Glenn Stors Mälaröarnas MK
Resväg 938 km
Västergötland Opel Ascona A Jan Hagberg/Mats Skansen Borås MK
Resväg 342 km
Stockholm SAAB 96 V4 Leif Alge/?? Stockholms BK
Resväg 916 km
Småland Volvo 142 Mikael Ring/Andreas Karlsson Nybro AC
Resväg 158 km
Dalsland (Göteborg) Ford Escort MK1 Bo Axelsson/Ulf Storm Göteborgs MF/Stenungsunds MK
Resväg 530 km
Stockholm SAAB 96 V4 Fredrik Ekendahl/?? Mälaröarnas MK
Resväg 916 km
Småland Opel Ascona A Anders Pettersson/Håkan Pettersson Tjust MK
Resväg 254 km
Småland Opel Ascona A Fredrik Turesson/Marcus Håkansson Ryds MK
Resväg 130 km
Småland SAAB 96 V4 Roger Roth/Kjell Karlsson Ryds MK
Resväg 130 km
Stockholm SAAB 96 V4 Jonas Lindvall/Mattias Gustafsson Botkyrka MK
Resväg 874 km
Sammantaget stod där alltså ekipage vilka skulle tillryggalägga hela 8 032 km enbart för att komma till och från start. Om man räknar på ett snittpris/km om 2,50 kr, vilket torde vara kraftigt i underkant med tanke på trailerdragning, så hade alltså veteranfältet redan investerat 20 080 kr. Till detta kom självklart startavgiften på 2 500 kr/styck. Så var de motiverade tror Du?
Vidare var det ett lite underligt startfält sett ur svensk Veteranklass. Det fanns bara en Volvo 142 och det var Ring men han var å andra sidan helt osynlig för det ordinarie startfältet. Var fanns alla 142:or? En av förarna sa att det troligen berodde på att det inte fanns någon klass för de "vanliga" 142:orna, då det ju inte var specificerat för bilar över 2-liter i inbjudan........ Självklart tog alla avstånd från ett sådant påhopp....
Det beresta fältet bestod av fem SAAB 96 V4, fyra Opel Ascona A, en Volvo Amazon, en BMW 2002, en Volvo 142 och en Escort MK 1. Varav fem Stockholmsbilar, fyra smålänningar, två dalslänningar (varav en utflyttad), en västgöte, en upplänning och en skåning.
Vilka däck åktes det på kan man undra? Jo det verkade som om SAAB-folket favoriserade Avon, med undantag av Roth som åkte Michelin av besparingsskäl.....! Oplarna verkade gå på lite blandat, men snabbe Stors åkte Silverstone och Häftige Hagberg Kumo. Vår huvudkonkurrent, i BMW, åkte också Silverstone, medan vi som bekant "gjorde en Roth" och åkte Avon.
På väg in på dagens första SS köade vi upp och blev underhållna av mera "Alsineri" bland Veteranerna. När sedan beskedet kom att sträckan var struken, för att en ambulans skulle in trodde både Ulf och jag att det var någon av Veteranerna som fått hjärtinfarkt av allt det ovana hoppandet. Så var det inte utan det var en annan deltagare som hade blåst av vägen av mera naturliga orsaker. Snabb 180 graders och i väg till dagens andra SS med mungiporna i topp!
Vi gladdes givetvis inte åt att någon kört av vägen utan vår glädje hade en mera sublim orsak. Ericsonarna, från Ericsson Motorsport! Dessa brukar ligga på lur redan på den första SS och de har den "Stora Oturen" i släptåg. Därför bryter vi regelmässigt efter det att vi passerat deras fotoställe. Nu skulle vi kanske undgå dem?! Därför satte vi snabbt kurs mot dagens andra SS Abboraslätt, ett namn som doftar Emil, Raskens, Karl-Oscar och ostkaka.
SS6 Aborraslätt 11, 67 km
Den här sträckan åkte vi även ifjol, men tyvärr inte hela. Då slutade det på en småländsk envis sten som effektivt stoppade all vidare framfart i 911.an. Bilen lär bli färdigreparerad vilken dag som helst......
Start i lätt uppför på asfaltväg mellan hus. På samma underlag vindlade det vidare i ett par km innan asfalten tar slut i en lång utförslöpa ner mot skogen. Där startade en grusväg av bästa sort, vilken vindlade harmoniskt och ganska brett genom skogen. Sedan ut över lite åkrar, ett par vägbyten och sedan bar det in i skogen igen. Förbi vår sten, "Axelsson Rock", mellan stenmurar och in i ett underbart harmoniskt parti med omväxlande medium/tvär vänster-höger. Målskyltarna dök upp direkt efter medium vänster i tvär höger.
Ulf och jag spottade symboliskt i händerna och drog iväg med ett skutt och ett vrål! Tyvärr inte alls så elegant som många bilar före. Men men det skulle bli värre.... Direkt när vi fått in trean var det dags att prova bromsarna! Kanske berodde det på inlandsklimatet, men nu hade vi åter nästan bara bakbroms och det var mycket spännande på asfalten. Vi tar det lugnt. På långa rakan, vid byte asfalt/grus, sträcker Escorten ut riktigt bra och vi kommer över på grus. Här fungerade vår bromsbalans något lite bättre även om det var spännande och otryggt. Motorn samarbetar ljuvligt mellan 5.700 - 8.100 rpm, så det är där vi får hålla oss. Tyvärr är det en växel "fel" i de flesta lägen, vilket gör att vi hela tiden går väldigt brett med ett våldsamt hjulspinn. Våra Avon-175:or orkar inte hålla emot. Publiken jublar när vi kommer farandes eftersom de ofta förleds att sammanblanda begreppen ljud och sladd med fart. Folk jubla och vinkar så vi verkar ha skaffat oss massor av fans, men tyvärr inga groupies....Efter att ha gått ännu bredare än alltför brett i några vägbyten och fått rättmätig skäll för det, passerar vi "Axelsson Rock" med fullt spinn på tvåan. Strax därefter fångar vi upp V4:an framför oss och håller på att lägga bilen när vi stilla avvaktar tillfälle att köra om. Vi slutade helt enkelt åka rally! Alge släpper föredömligt förbi oss när han sett oss, detta på ett sätt som får en att tvivla på att han bor i Stockholm och kört Essingeleden. Vi dundrar fram mot målet, vilket tas direkt efter att vi "hälsat" på kartläsardonator Lars med en bredsida. PUH, det var kul!
Vår tid 7,35:8 snittfart 92 km/tim
På tavlan med tiderna rör jag ihop de olika startnumren så jag tycker mig se att våra huvudkonkurrenter Forsman/Johannesson åkt nästan på 7 blankt. Deppigt värre, men jag säger inget till Ulf för han sprudlar av positivism! Troligen för att han överlevt ännu en gång i en Escort med handbroms.
Korrekta SS-tider:
Stors, Ascona A 7,14
Thuresson, Ascona A 7,26
Uppsäll, SAAB V4 7,27
Forsman, BMW 2002 7,32
Hagberg, Ascona A 7,32
Axelsson, Escort Mk1 7,36
Men om detta visste jag inget när vi larvade vidare mot SS7.
SS7 Rishult 7.9 km
Smålurig väg som invaggade ekipagen i förrädisk säkerhet för att sedan bak nästa krön placerat ett minfält. Smalare än förra sträckan och delar gick naturskönt förbi en eller flera sjöar. Road-boken hjälpte också till att skapa osäkerhet för den varnade för ett överfall men så släppte den tre andra utan så mycket som en fluglort.
Redan vid starten på SS hade den Ledande Dalsländska Tjuren tappat stingen i hornen eller i alla fall i batteriet. Forsmans BMW, vilken vi redan passerat en gång på transporten, hade fått betydande elproblem. Vi försökte med samlade krafter putta igång den men det var odrygt som en herdestund på ett ålderdomshem. Den puttrade bara till en stund för att sedan återgå till vila.
Starten var på en liten raka som bar av i en medium höger, öppnar. Sedan uppför mot skogsbrynet och en bit genom skogen för att sdan komma ut på några åkrar och följa lite sjökanter. Smalt och eländigt var det, trångt och stenigt därtill.
Vi drog iväg som om vi haft Pär Nuder i hälarna! Escorten sjöng ljuvligt uppåt 7.5-8.000 rpm när vi närmade oss skogsbrynet. Nu j-vlar anamma... nu skulle de i alla fall inte slå oss med några 30 sekunder igen, vilket jag fått för mig från föregående sträcka. men det blev riktigt illa, Bilen for okontrollerat över hela vägen, vi sladdade och sladdade, gick brett som en rodeocowboy. Varvade motorn så det tjöt. Bromsade och sladdade ändå mera, bröt och bände som den värsta folkraceåkare och sakta gick det! Det stämde inte ett enda dugg.
I mål var det ingen fest för Ulf hade bättre ordning på startnumren än jag och kunde hälsa att vår tid var riktigt dålig och det var den!
Vår tid 5.20, snittfart 89 km/tim
Uppsäll SAAB V4, 4,59:7
Thuresson Ascona A 5,00:0
Stors, Ascona A 5,00,9
Hagberg, Ascona A 5,05
Ekendahl, SAAB V4 5,14:2
Axelsson/Storm 5,20:2
Molokna morrade vi tillbaka till service och våra stylade servicemän. Regnet hade börjat strila och det mesta var i moll. Skulle vi bryta och åka hem? "Mja, vi fortsätter och tar det som träning", sa Ulf, och fortsatte med att "vi kan kanske ta och kolla ringtrycket". I väntan till TK-in kommer en överraskning som drog upp mungiporna betänkligt på startnummer 107. På den föredömligt tillhandahållna sammanställningen från de tre första sträckorna såg det inte lika förfärligt ut som jag trodde. Vi låg inte alls bortom all räddning. det var långt kvar och om vi bara kunde hitta något "fel" att rätta till så kunde det kanske bli riktigt bra, för det var många långa SS-kilometer kvar.
De fel som fanns på bilen var delvis strukturella, alltså de gick inte att fixa på en regnig pressning.
Motorn drog bara mellan 5.700-8.000 och så fick det vara, troligen var kammen ställd på för hårt.
På tok för mycket bakbroms skulle vi också få leva med
Däremot skulle vi kunna kompensera en del om vi bara fick bättre fäste bak och därigenom kanske lite lugnare körstil. Mera som på SS6, där vi hade en väl definierad potential om förbättring på ca 15-20 sekunder och på vilken det fläckvis gått riktigt bra.
Ringtrycket gav en ledtråd. Vi körde med dryga 2,5 kg, runt om och det var ju alldeles för mycket. troligen hade väl däcken fått stora chocken nu när de kommit ut i arbete igen, efter att ha legat i en mörk och skön container. Här fanns potential och om inte det skulle räcka fick jag väl i värsta fall "lätta på lädret" och köpa två nya Michelin att använda bak, tomma 7"-fälgar fanns med och Däcksproffsens buss fanns uppställd komplett med däck och däcksmaskiner. Vi hade också två 082, på 6"-fälg, som framdäck och kanske skulle man komplettera med två "värsta sorten" för att omvandla hjulspinnet till fart?
Nåväl! Efter en njutbar "Sibylla Tjock med allt" drog vi ut till vårt tankstelle med lite jävlar anamma i blicken. Nu gällde det att fylla ordentligt med soppa för vi skulle enligt våra beräkningar behöva vartenda kilo på bakhjulen. Nu skulle turen vända!
Vad vi tyvärr inte uppmärksammat vid vår resa tillbaka från SS var att vi mött Ericssonarna, Ericsson Motorsport, på stora vägen. Tydligen är de smittsamma även när de sitter i egen bil, utan kamera. Därför, och troligen enbart därför, olyckades det och olyckades så till den milda att vi efter tankningen fick in massor av bensin på golvet i styrhytten.
När vi väl lokaliserat felet och gjort nödtorftigt rent på golvet satte vi högsta fart mot nästa SS. Men väl framme möttes vi av en man som utstrålade hela den auktoritet och världsvana som två resor till Mallorca kan bygga upp. Han påpekade också, tyvärr korrekt, att vår respittid var ute så det var bara att vända åter med oförrättat ärende och med detta fick vi förklara oss nöjda.
Under den dystra hemresan till Göteborg kunde vi sammanfatta dagen och konstatera att:
Bromsarna MÅSTE fixas
Kammen måste "ställas av" lite för bättre bottendrag, alternativt motorbyte.
Fabriksbilarna åkte på bredare bakhjul än framhjul och troligen var de inte så dumma. Vi kopierar!
Bilen måste provköras före tävling och/eller efter en större justering.
I detta fanns det återigen potential så en framtid finns. Dessutom var det, fläckvis, väldigt kul att åka Ford Escort. Så självklart kommer vi att åtgärda felen så vi kan åka igen, men då förhoppningsvis med 16-ventiler under huven......
Slutresultatet från veteranklassen blev:
SAAB 96 V4 Erik Uppsäll/Sören
Dahlin
Stockholm 
Opel Ascona A Jan
Hagberg/Mats
Skansen
Borås
Opel Ascona
A Fredrik Turesson/Marcus Håkansson
Ryd, Småland 
Så ett STORT grattis till grabbarna på pallen, men också ett stort grattis till alla oss som tog chansen och provade lyckan på de fina Smålandsvägarna.
Tyvärr är statistiken för Veteranerna lite tråkig då mer än halva startfältet bröt tävlingen av olika orsaker. Men "thats showbizniz" och sammantaget så kan man också undra huruvida vi fick valuta för pengarna. I detta sammanhang skall ingen skugga falla över arrangören. Tvärtom de gjorde ett jättebra jobb, dessutom hade de skakat fram både finfina vägar, billiga hotellrum och en alldeles utomordentlig PR-man.
En liten sammanställning av troliga totalkostnader för Veteranklassen i Sydrallyt 2005:
Transporter till och från tävlingen 20 080 kr
14 startavgifter á 2 500 kr 35 000 kr
30 övernattningar á 650 kr 19 500 kr
45 kvällsmat (service inkl.) á 150 kr 6 750 kr
10 Pay-TV á100 kr 1 000 kr
2x56 Lunch Sybilla Komplett á 50 kr 5 600 kr
Drickor, vatten bananer, kexchocklad, etc 2 800 kr
Bensin för 6 bilar x 50 mil x 2,5 liter/mil x 10 kr/lit 7 500 kr
Bensin (genomsnitt) 8 bilar x 25 mil x 2,5l/mil x 10 kr 5 000 kr
6 bilar x 4 däck á 2 000 kr 48 000 kr
8 bilar x 2 däck á 2 000 kr 32 000 kr
5 fälgar á 1 500 kr 7 500 kr
2 SAAB V4 motorrenoveringar 40 000 kr
En hjulupphängning till Opel Ascona A, inkl arbete 5 000 kr
En liten kabel till generator BMW 10 kr
14 Middag på hemresan för 4 pers á 150 kr 8 400 kr
1 Blommor till frugan á 200 kr 200 kr
Diverse förbrukningsmaterial tejp, olja etc 1 400 kr
Segerchampagne, Magnumbutelj 1 540 kr
Diverse gravöl 2 000 kr
Summa 250 000 kr
Stort tack för lånet av fotografier!
Notera att bilderna har copyright men att vissa även säljer bilder för en ringa penning!