Vätternrallyt 2004-09-25
Du vet väl att man kan klicka på bilderna för att få dem större?
Vätterrallyt var sista tävlingen för året i "nya KRC/Veteran" serien. Beslutet att involvera Veteranklassen hade tagits på KRC årsmöte i samband med Dackefejden 2003, vilken då var säsongens sista KRC-tävling. Alltså hade KRC kallat till årsmöte även i samband med denna tävling. Det skulle visa sig bli en spännande upplevelse och en för mig handfast lektion i hur man driver ett årsmöte till beslut.
Men det började, som vanligt, långt tidigare!
I mina drömmar har jag sett hur en Renault Alpine A110 kommer in i mitt liv! Så har nu blivit fallet, p.g.a. lyckliga omständigheter och ett aktivt stöd från Borås storväxta svar på Jean-Luc Therier, nämligen Alpine-kramaren Stellan Östlingh. Drömbilen materialiserade sig en vinterdag strax söder om Göteborg och efter att den varit på utflykt till Arne Bergh för övergång samt Bröderna Båge i Vålberg för undergång kom den åter till fadershuset, i vad vi trodde var fullt rallyskick.
Alpine A110 är ju en vagn med stolta traditioner, inte minst för svenskar, så det skulle bli spännande att prova den. Vätterrallyt utsågs som provbana och vi anmälde oss till tävlingen med bilen. Detta skulle, enligt uppgift, bli första gången sedan 1974 en Renault Alpine A110 tävlade i ett svenskt rally. Senast biltypen sågs lär ha varit på Svenska Rallyt.
Ove "Påven" Andersson fick ju riktig skjuts på karriären, både som förare och affärsman, av en A110:a, och det skulle ju smaka fågel att kopiera den bragden. Att avrunda karriären som chef för ett Formel 1 stall, med obegränsad budget, är ju aldrig fel. Sedan kanske inte Husqvarna är Monte Carlo, men de ligger ju alla fall båda vid vattnet......
Tyvärr visade det sig att framvagnen hade klara tillkortakommanden som, denna gång, inte kunde skyllas på konstruktörerna i Dieppe. Stort glapp upptäcktes av den skarpögde Ingenjör Söderqvist, som genast utfärdade startförbud! Så gick det alltså med den karriären. Man får väl, tills vidare, hanka sig fram utan att bli upptäckt av Toyota.
Icke desto mindre beslutade vi att starta i Vätterrallyt. Om inte annat för att då, med äran i behåll, kunna delta i KRC:s årsmöte på kvällen före själva rallyt. Till buds stod SGA 481, vilken stod längst in i garaget och skämdes å våra vägnar för den mediokra insatsen i Lahti Historic Rally. SGA hade också på programmet att få bytt växelmekanism, eftersom växlingarna hade varit ett stort problem på vår Finlandsresa. Nytt system hade, via Perry, införskaffats från USA och nu skulle det bara monteras. Tyvärr hade montaget blivit nedprioriterat eftersom A110:an skulle bli färdig. Därför fick nu montaget ske i största hast på fredagen före tävlingen. Ett ödesdigert beslut skulle det visa sig!
Till årsmötet var alla kallade som hade den goda smaken att vara medlemmar i KRC. Det gällde både det traditionella KRC klientelet, med bilar fram till och med 1965, såväl som de nya medlemmarna som tävlade i Veteranklassen, med bilar fram till och med 1974. Ett större antal medlemmar hade hörsammat kallelsen och fanns på plats i Jönköping, de flesta iklädda rallybil.
Det var en glädje att svänga in på hotellparkeringen, då den totalt dominerades av gamla tävlingsbilar, dragbilar, servicebilar och Rallyfolk. Totalt skulle det bli 45-50 startande KRC-bilar.
Årsmötet öppnades givetvis av sittande styrelse med Västeråsaren Bergqvist som talman. Att här rådde ordning och reda tvekade väl ingen om. Det var motionstider, ej FoS, stadgar och regelverk under första kvarten.
Förslag framlades, beslut klubbades i rasande takt under mötet då det grymtats något som eventuellt kunde tolkas som bifall. En tråkig punkt var faktiskt att Sylvia Österberg avslutade sin karriär i styrelsen. Förhoppningsvis kommer denna, svensk rallysports, Grand Lady att fortsätta med sitt tävlande men hon avsade sig sin syssla i styrelsearbetet. Vi skall komma ihåg att Sylvia Österberg är en viktig del av svensk rallyhistoria, med en framgångssaga som fabriksförare för bland annat Renault och Opel. Sylvia Österberg, med kartläsande make, var alltid en allvarlig utmanare i både Rally- och T-SM när det begav sig på 60-talet till tidigt 70-tal. I stort sett den period som KRC omfattar alltså!
Den stora frågan, i alla fall för min del, var tävlingskalendern för 2005. Hur skulle den se ut? Jodå, det fanns ett förslag om presenterades av styrelsen. Efter långa tirader om de stora svårigheter som fanns med att bestämma en tävlingskalender i allmänhet och för KRC troligen i synnerhet. I kalendern ingick tävlingar som var direkta KRC-tävlingar samt även de förslag som förelåg för RM, vilka handhas av SBF. Glädjande nog har SBF och Rallyutskottet beslutat att RM även skall omfatta Veteranklassen 2005. Bra jobbat KRC!
Sammantaget var det en förfärlig massa tävlingar och sammantaget bör man nog satsa på ett friår för att kunna delta i både RM och Klassiska Rally Cupen. I alla fall om man har den goda smaken att bo i Västra Sverige eller Göteborg. Länge leve Miljöpartiet och Friåret! Enbart för att åka KRC krävs det ett uthålligt drivmedelskort.
Sammantaget torde det bli 6.180 Km, med trailer (källa www.viamichelin.com) enbart för att delta i Klassiska Rally Cupen. RM alltså oräknat!!
Om man, på goda grunder, antar att varje tävling har i genomsnitt 50 km SS så blir det sammantaget 300 km SS. Alltså blir förhållandet trailer km/SS km =20,6. För att få åka en (1) km SS krävs det att man åker bil och släp i 20,6 km. Jämförelsevis kan man säga att när vi åkte i Belgien, vilket av många anses som långt borta, så var förhållandet 11,7. Alltså 11,7 km med bil och släp för 1 km SS. En undring som kvarstår efter mötet är ju om det kanske inte vore intressant att lägga i alla fall en tävling i Västa Distriktet? Skälet, att undanta Västra, därför att tävlingskalendern för Västra inte var spikad före KRC årsmötet är troligen ett problem, men kanske väl värt att överbryggas. Vad vet jag...??
Otvivelsaktigt är det så att de mest aktiva i KRC, och de flesta aktiva, har sin huvudsakliga dygnsvila i de regioner där tävlingarnas tyngdpunkt ligger. Visst är det så, men det hade ju varit svårt för Ansgar att frälsa någon om dessa måste ta sig till Jerusalem, så i det fallet hade vi nog fortfarande varit Thor och Oden trogna. Kanske råder lite samma förhållande här. Om KRC "kommer ut", utanför kärnlandskapen, kanske intresset för Historisk Rallysport ökar. Vad vet jag...??
Det talades också mycket om Appendix K på årsmötet!
När man sett Sveriges Veterankung Joakim Alsin värma upp inför start undrar man verkligen. Han hoppar jämfota halvannan meter, gör "väderkvarnen" med armarna. Oavbrutet, utan att bli andfådd! Är detta verkligen Appendix K eller ens Historiskt korrekt? Somliga hävdade t.om att de sett hur han åt Musli till frukost, andra vill gå så långt som havregrynsgröt?! Rena Gunde-fasonerna! Självklart är ju detta ett totalt avsteg från vad historien lärt oss.
En "riktig historisk" rallyförare skall åka till besiktning och anmälan med magen fylld av bacon och ägg! När sedan starten närmar sig så skrider man, värdigt, till bilen med ännu ett par, tre koppar kaffe och en tre, fyra wienerbröd i innanför overallen. Mellan sträckorna dricker man ju inte Red Bull och äter frukt?! Nej, nej man har en cigg i mungipan och en Coca Cola i handen.
Det är verkligen synd att Joakim slutar med Historiskt rally nu när han kunde få chansen att snappa upp något, mer än att köra bil för det verkar han redan kunna. Vi får väl hoppas att den gocartåkande sonen, kommer upp i tonåren, skaffar EPA-traktor, tar sitt förnuft till fånga och börjar jaga flickor. För då vill han troligen inte ha farsan med sig och då kommer säkert Kung Alsin tillbaka till oss.
Så till tävlingen!
Vi har en gång tidigare åkt Vätterrallyt. Det var 2001 som Söderqvisten och jag körde tävlingen med den röda Porschen, senare kallad Polkagrisen.
Då gick rallyt, passande nog, i trakterna runt Gränna och vår minnesbild var kluriga, luriga, smala, bökiga sträckor på "vägar av god småländsk beskaffenhet". Därför oroades vi inte speciellt mycket när det på transporten ut till SS1 visade sig att direkten, 5:an, inte gick att få in. Vad i herrans namn skulle vi med den till om det var liknande vägar. Nej, trean och möjligen fyran skulle räcka gott!
Tyvärr noterade vi inte att transporten bar oss söderut och att första SS skulle inte alls var där vi tänkt oss. Vi hade fullt upp att oroa oss för att "Erikssonarna", från Eriksson Motorsport www.emotorsport.se , var på plats för att fotografera. När de är på plats så bryter vi ALLTID!
SS1
Start på en smal fin hård väg. I alla fall smal om man jämför med vad vi åkt på senast i Finland. Vi lovade att vi skulle känna oss för på sträckan.
Redan när vi fått fart på apparaten anade vi oråd! Här var det snabbt, mycket snabbt. En vinkel vänster dök upp och sedan bar det åter iväg med god fart. Körningen stämde mycket bättre denna gång än senast i Finland, kanske beroende på att vi flyttat stolen, bytt däck och ordnat så att det gick att växla. Utom 5:an förståss och den hade vi behövt. Teoretiskt gör bilen 194 km på 8.000 rpm. Nu är det väldigt, väldigt teoretisk för motorn bryter vid dryga 7000 varv. Alltså torde vi ha en teoretisk toppfart på omkring 135-145 km/tim, på fyran. Praktiskt så har vi troligen i det nedre spannet för inte vågar, i alla jag, ligga och köra motorn mot varvstoppet. Det var alldeles för lite! Efter ett lurigt krön hade man lagt in ett dubbelvägbyte troligen för att få ned farten, detta var gott varnat, så det var ingen fara men det kom på attan så fort. Här passade vi på att ta en tur ner i diket och tappade massor av tid, annars gick resan riktigt bra.
Vi tappar 5,5 sekund till Tony "Roten" Jansson, som varit flera ljusår före oss i Lahti. Det börjar likna något!
Klicka på länken om Du vill se en film. Ca 1,6 MB
SS2
Vår förhoppning att SS1 varit ett olycksfall i arbetet från arrangören kommer kraftigt på skam! Här är det om möjligt ännu snabbare men dessutom smalare väg. Det är bland annat en lång raksträcka med backkrön som slutar i en tvär eller K-höger, strax före mål som tär på de gamles nerver.
Vi tar oss igenom utan problem, men lider svårt av att köra på 4:an. Men det måste väl snart bli bättre. Vägen kan i alla fall inte bli smalare eller snabbare, enas Söderqvisten och jag om. Snart börjar det väl svänga!
Vi tappar nu 9 sekunder på "Roten", men ligger fortfarande ljusår bättre än vad vi gjorde i Finland.
SS3
Här börjar det bättre genast! Vägen fast och fin, rytmiska svängar som är mjuka så körningen blir harmonisk. Efter ett vägbyte höger drar vi upp mot en lång vänster i en uppförslöpa.
Mitt i backen dör motorn stillsamt och jag kopplar ur så bilen rullar upp på en stor härlig gårdsplan. Allt är så där stilla som det bara kan bli inne i en rallybil som fått motorstopp på en sträcka. Inga upplivningsförsök fungerar. Är vi tomma på soppa? Nej, inte alls. Söderqvist ger sig in i maskinrummet och hittar felet. Remmen till bränsleinsprutningen har hoppat av. Nu är rallyt slut för vår del!
Sällan har vi fått stopp på ett trevligare ställe! Familjen är som hämtad ur Gevalia-reklamen "när Du får oväntat besök", så vi undfägnas med nybryggt kaffe och hembakade bullar. Dessutom har de en lift så vi får tillfälle att komma under bilen för att verkligen konstatera att det inte går att laga. Att grabbarna i huset dessutom åker Porsche gör ju att samtalsämnen inte saknas.
Vi tackar så mycket för gästfriheten!
Att bryta ett löfte brukar straffa sig och så var det nog för oss. Vi, jag, hade lovat att ALDRIG mera åka en grustävling när vi drog hem från Finland men det löftet höll inte månaden ut. Och så gick det som det gick! Att dessutom Bröderna Eriksson var på plats, vilket de annonserade via sin hemsida, borde ju ha gjort att vi skulle stannat hemma i stugvärmen. Men så blev inte fallet.
Att dessutom få möjligheten att, helt oförhappandes, lära känna helt nya trevliga människor ute i det småländska landskapet gav ju extra krydda åt tillställningen. Ändå, trots att vi bara fick 2,5 SS, kändes det skönt att få åka. Vi blev ju inte helt avhängda och det finns givetvis potential i att ha en 5:te växel, så varför inte...
Vi får nog åka lite mera grus innan vi definitivt bestämmer oss för att lägga av, för vi åker ju, i alla bemärkelser Historiskt Korrekt!
Tack för lånet av filmen och bilden
till Jeremias Eriksson
och