Dag
2
Men först kvällen dag 1……
Det sägs att historien upprepar sig, samt att det i vissa
fall då kan bli värre andra gången!
Den minnesgode läsaren drar sig säkert till minnes att
starten i Horacka Historic Rally 2002 hängde på en skör tråd.
Starten i Horacka Historic 2003 hängde på en lika skör
pappersbit!
Vi hade som vanligt, efter middagen, intagit
baren/restaurangen på vårt hotell för att idka lite analys och eftersnack om
dagens äventyr. Som vanligt efter en hetsig dag på kontoret är man lite
uppspelt och laddad. Svenskbordet är redan komplett så jag slår mig ner på
en ledig plats. På bordet ligger allehanda skräp som tomma cigarettpaket,
gamla roadbooks, kartor och en papperslapp. I den lantliga Lutheranska
uppfostringen, som jag bestods, ingick ordning och prydlighet som en viktig del.
Det skall vara rent och snyggt på bordet! Därför samlar jag givetvis samman
alla papper till en hög. Knölar samman cigarettpaketen och river sönder den
lilla papperslappen med klotter på så att alltsammans får plats i askkoppen.
När kyparen kommer första gången och tar beställningen
lägger han en liten papperslapp på bordet där beställningen är noterad,
tilläggsbeställningar noteras också på samma lapp. Denna lapp ligger sedan
som grund för notan. Saknas lappen så blir det givetvis svårt att få
betalt/ta betalt.
Högljutt, skrikande, deklarerar han, på en blandning av
tjeckiska, tyska och bruten engelska, att LAPPEN är sönderriven!
Eftersom kyparen står böjd över mig och skriker, känns
det naturligt att utjämna nivåskillnaden så jag reser mig upp. Då rusar
genast två stabila tjecker till kyparens hjälp, då de tydligen tolkade mina
uppsträckta 190 cm som hotfulla. Troligen hade redan deras föräldrar varnat
dem för svenskarnas härjningar alltsedan 1640-talet, så rädslan satt djupt.
Nu var det alltså dags igen..?!
Den som under en upprörd diskussion i Östeuropa uppfattar
ordet Policija, från motparten, gör
klokt i att byta strategi!
Linus, vår hjälpmekaniker tillika skarpögde
Skateboardartist, erbjöd sig pussla samman notan mot ett, i sammanhanget,
blygsamt vederlag.
Sammantaget blev Pussel-notan på ca 900 tjeckkronor så
med en knapp svensk trehundring avslutades kvällen! Självklart tillkom
Pusselarvodet! Med detta säkrades också vår start i Horacka
Historic Rally 2003, dag 2
Startordningen var nu ändrad så att ledaren Alber gick ut
först med Corvetten som två, sedan Pfieffer Porsche, en tjeckisk BMW följt av
”Chefen” och sedan vi. Bra för oss för nu kunde vi ha koll på de andras
sträcktider! Vädret var en blåkopia på 2002, då lördagsmorgonen bjöd på
strålande solsken och behaglig temperatur. För att, eventuellt, öka
prestandan på höga varv erbjöd sig uthyraren att ta bort våra luftfilter och
köra med öppna spjäll vilket de andra 911: orna hade. Detta avböjdes dock
med tanke på eventuella motorskador, även om Firman erbjöd sig att stå för
de eventuella kostnaderna i detta ärende. Så gör de aldrig på Hertz!
Målbilden var densamma som fredagen och lånat från
fablernas värld: Sköldpaddan! Skynda långsamt, MEN ihärdigt.
Dessutom hade vi vårt gamla och lite slitna motto: ”Bättre
än Wigren/Hågeman……..”
Detta var samma sträcka som förra årets SS1. Start i
svag uppför sedan ”totaly flat out” fram till en by med ett vägbyte, Från
gatsten till asfalt, spännande!! Sedan genom en skog och svag nerför fram till
målet. På flera ställen var det ”fullfartstester”, inte minst i sista utförslöpan
in mot målet. Fransson har nu kommit igång ordentligt så han har börjat
krydda sitt vanliga not-mässande med uttryck som ”håll kvar”, ”släpp för
f-n inte ”, ”nu dj-r skall vi ta dom”. Han gladde sig också åt att få
starta i dagsljus och därigenom slippa svedja tummen på ”kartläsarlampan”.
Min tolkning var att han kände sig lite säkrare på åkningen i ”Trygga
Rundan”.
I mål var det delvis som vanligt. Alber vinner sträckan,
Wigren klagar. Vi gör en bra tid och ”vår” gröna 11:a går verkligen
finfint. Förutom toppfarten, kanske, men det spelar kanske egentligen inte så
stor roll.....
SS9 11,3 km
Start inne i en by, sedan ut på vischan en tur. Rakt igen,
och då MENAR jag RAKT. Därefter kommer en kraftig inbromsning från toppfart
och in mellan två huslängor ut på en gräsväg. Hårnål tillbaka in i byn, följt
av höger ut igen med fulla spett över landsbygden. Sista byn är också lite bökig
och därefter uppför på en smal skakig oljegrusväg fram till målet. Kul!
Alber vinner, men vi gör återigen en bra tid, trots att
vi snurrat i ett vägbyte.
SS10 2,7 km
SS10 var en gammal bekant sträcka från 2002! Då hade den
gått som SS3/6 och var vår förhoppning om stora framgångar eftersom vi
kategoriserat den som en RS-sträcka. Våra förhoppningar kom väl lite på
skam men vi gjorde redan då bra tider här. Det värsta var den inledande långa
högersvängen, som gick bredvid ån, för där såg man inget men det gick
(troligen) att hålla fullt.
Alber vann även denna sträcka, tror jag, Wigrens klagande
gick ner i varv efter en bra tid, men även vi gjorde rimlig fart.
SS11 10,1 km
Återigen tillbaka för en ny runda på vår favoritsträcka.
Efter vi släppts iväg och fått upp farten ordentligt får vi se en grann syn
för ögat. Vår konkurrerande tjeck-BMW står ute i vägrenen. De har alltså fått
stopp och eftersom vi startat 2 minuter efter dem så är det nu avgjort. De
ledde enbart med några sekunder när vi startade dag 2 och vi hade kanske tagit
lite på dem under dagen, men några 120 sekunder skulle de aldrig köra inäven
om de fick start igen. Nu torde vi alltså vara minst fyra och det var snart
dags att satsa på att åka till dansen!
Målgången firade vi med en av våra bättre sträcktider.
SS12 11,3 km
Full fart igen! Det här var en sträcka som delvis blivit
en favorit för det var lite av varje. Rasande snabbt, blandat med lite tekniska
svängar och lite bök av RS typ.
Efter vi lyckats få hejd på skrotet, från den långa
rakan, och letat oss in mellan husen upp till gräsvägen får vi se en förkrossande
syn.
Skåningarna!
Där står den vackra gula 11:an med motorluckan på vid
gavel, Besättningen roterar runt bilen i oplanerade cirklar som drönarbin i dödsdans
efter en lyckad parning. De ser dessutom allmänt olyckliga ut, tycker vi oss
se.
Detta var slutet på svenskkampen och det visste de med
sig. Redan i den stund de hörde ”Gröningens” rena, vassa avgasljud skräna
mellan husväggarna och kände marken vibrera av Ferdinands Porsches mest
lysande produkt. Med full snurr på trean drog vi förbi både Värden och Vicevärden!
Den efterföljande hårnålen vänster togs med glans och vi var borta ur deras
synfält med en ilsken uppväxling. Troligen plågades de svårt av ljudet,
vilket gav påminnelse om hur det verkligen SKULLE låta, då vi hastade mot målflaggan.
Vid den efterföljande servicen, vilken var högt belägen med god översyn över slutet av sträckan, träffar vi Dick som har vilda spekulationer om orsaken till det skånska debaclet.
”Kunde det vara att de körde utan luftrenare och där på gräsvägen hade de fått in grejor i motorn?” ”Magnus hade kanske INTE bluffat om att bilen gick orent och nu hade det förvärrats?”
Massor av förslag framlades och förkastades, men vi enades i alla fall om att de inte
”pallat riktigt för trycket” nu när "Oraklet" och jag verkligen var på uppgång.
Vi hade ju tagit på dem hela dagen så det
kändes skönt att ha en vän, även i servicebilen, som trodde på oss!
Vi hastade vidare till nästa sträcka för vi hade ju en tävling
att placera oss i! Dessutom var det matuppehåll och regrouping efter SS13,
vilket bara det var väl värt resan.
Snabba Olycksfåglar!
SS13
2,7 km
Den här gången hade Fransson också påmint om fysiska
elementa. ”En kropp som följer vägen förflyttar sig snabbare än en som
snurrar i vägbyte” Med detta i bakhuvudet drar vi iväg och gör
en högst anständig tid.
Henry Ford sa: ”det är viktigare att pressen skriver än vad
den skriver”
Med detta kan han sägas vara en föregångsman för t.ex.
deltagarna i moderna tiders dokusåpor. Dessa också tydligen tycker att det är
viktigare att vara känd än vad
man är känd för.
På restaurangen där matuppehållet hölls var vi också kända,
speciellt ”yours truly”. Detta fick till följd att vi fick en utomordentlig
service, då kyparna höll bordet, och mig, under speciellt noggrann uppsikt
samt att LAPPEN, notan, placerades i andra änden av bordet. Där ansågs den
vara utom räckhåll även för 190 cm långa dalsländska barbarer. Men även
detta hade ju en fördel, då den som sitter vid notan också är den som,
vanligtvis, får bestå densamma. Naturligt att Ford köpte Volvo och inte tvärtom,
eller hur?!
Till matuppehållet hade det också kommit fint folk! Med
fint folk menas ju dom som kommer in sent!
Wigren/Hågeman hedrade oss med sin närvaro och förklarade
samtidigt varför deras bil ”lagt av”. Själva förklaringen tog en bra
stund, de börjar ju få god vana på förklaringar, men den korta versionen var
att det var något elektriskt. Oerhört tråkigt för dem, faktiskt. Dessutom
helt osannolikt eftersom Wigrens Porschar verkligen är en sann prydnad för både
Porsche och motorsporten. Inte alls i det skick, man kan förledas tro, efter alla
småfel som drabbat dem under våra gemensamma tävlingar. Det verkar vara något psykologiskt,
för när inte vi är med verkar de gå som klockor….
Nu var i alla fall, det mekaniska felet, åtgärdat och de
skulle åka även resterande sträckor. Trotts att någon större placering i
sammandraget inte var att påräkna, den här gången heller......
Vid regrouping hade också resultatlistor fördelats och de
gav vid handen att den ”omöjligen Alber” var i god ledning. Hack i häl
hade han period G Corvetten, följt av den andra tyska 911:an, som gick i period
F. Vi belade fjärdeplatsen bland FIA bilarna, men samtidigt tredje bland period
F. Som ytterliggare grädde på moset hade vi en 7-8 plats totalt, de tjeckiska
period H bilarna inräknade. Sellberg/Torbjörn verkar dessutom tuffa på mot ännu
en klasseger, vilket också var glädjande. Inte illa så långt, faktiskt!
Tyvärr var tysk nummer 2, Pfieffer/Knöbel drygt 1,5 min före
oss så någon reell chans att fånga dem, av egen kraft, fanns inte på
resterande 24,1 km SS. Fortsatt sköldpaddsstrategi alltså.
SS14 10,1 km
Vi satte av i god fart på denna vår favoritsträcka. På
den efterföljande servicen såg även skåningar lite gladare ut, då det nu
verkade som om de skulle ta sig runt utan problem. PV:n kom också in så det
verkade som om de svenske skulle hålla distansen ut.
Vi gjorde åter en bra tid.
SS16 2,7 km
Slutssträckan. Vi har allt att förlora, inget att vinna
och kör följaktligen därefter. Nu hittar jag också det spår som vi
antagligen SKULLE ha kört när vi hade bråttom.
Skåningarna gör en kanontid, men vi är inte myyycket sämre.
Mål
(Zil)
Vid målgången är det ordning och reda. Där skall
bilarna köra in på torget över målrampen och det skall göras i
placeringsordning. Bra upplägg om man bara haft klart för sig hur
placeringarna var!?
Vi får brottas svårt med ett tjeckiskt ekipage, förstärkt
av tre vakter, för att åka in på vår rättmätiga totala fjärdeplats. Till
slut glider vi in och får välförtjänta applåder av både Dick och publiken
på det solvarma torget. Bilarna åker in i Parc Fermée under en timma, vi
stegar till det närbelägna stamlokuset, med uteservering, minst lika länge.
Ingen gång smakar en Pivo lika gott, sedan får Tuborg säga vad de vill….
Fotodokumenterat av Fullservicemekaniker Dick Karlsson
Hur det gick till det vet jag inte men att vi skulle få
pris för vår tredje plats i period F var troligt. Att vi däremot också
skulle premieras med en tredjeplats totalt kom som en grandios överraskning. Vi
var ju egentligen fyra, då den Schweiziska period G Corvette var klart före
oss. Tydligen hade arrangören starka preferenser för Period F, vilket vi, som
gäster i landet, absolut inte motsatte oss.
Därmed uppfylldes den ursprungliga planen, nämligen att
vissa skulle vinna (Sellberg/Torbjörn), andra skulle delta (Wigren/Hågeman)
samt att oändlig ära, berömmelse samt stora pokaler skulle hembäras
(Axelsson/Fransson & Sellberg/Torbjörn)
Epilog
Nöjda och glada drar vi oss hem på söndag morgon. Vi har
haft en underbar och underhållande vecka tillsammans på den tjeckiska
landsbygden. Bilen har dessutom gått som en klocka och vi har nu åkt,
sammanlagt, 260-270 SS mil med den utan problem. Detta måste väl anses vara
ett gott betyg åt både preparation samt grundkonstruktion. Det motsvarar ju i
alla fall 6 vanliga tävlingar här hemma.
Asfaltrally ÄR verkligen kul och hit skall vi åka igen.
Återigen vill jag hänvisa till Hågemans text (http://www.rally-racing.com/wigren/tjeckien.htm)
där han välformulerat beskriver tävlingsformen, Tjeckien och asfaltrallyn. I
den texten finns också den mera korrekta benämningen, nämligen ”Landsvägslopp”!
Att man inte har någon ”asfaltbil” tycker jag är en mager ursäkt för att utebli! Vi åkte med en bil vilken enbart var kompletterad med bakre krängningshämmare, samt andra däck givetvis, från senaste snörallyt i Finland. Det fungerade finfint!
Titta också på de deltagande finländarna. (”Hackapelitterna” vilka kanske har ännu värre traditioner från det krigiska 1600-talets att försvara). Deras Cortina gjorde troligen inte 200 km/tim, men jag tror de ändå njöt i fulla drag av upplevelsen. Dessutom tror jag att de hade säkrat sig mot vattenplaning, om man dömer av däckvalet på bilderna nedan.....
Ekonomin är ett annat kärt ämne för oss rallytokar! En
enkel kalkyl ger dessutom vid handen att kostnad/SS km är näst intill försumbar
om man jämför med grusrally här hemma. Självklart under förutsättning att
man, på ett rimligt sätt, har möjlighet att få fritt från arbete och andra
åtaganden.
Ett flak öl i Tyskland = 24 burkarx33 cl = 7.92 liter=
6,9€ = ca 60 kr = ca 2,50 kr/burk
Ett flak öl på systemet, som ovan
ca
360 kr = ca 15 kr/burk
Två man + service= 3 personer gånger 2.425 kr = 7.275
Lägg därtill några flaskor snaps och lite gott vin så
vet till sjutton om Ni inte gått plus!