Horacka Historic Rally 8-9 maj 2003
Svenskarnas härjningar i Tjeckien har varit omfattande. Under 30-åriga kriget åt sig svenskarna, bokstavligt talat, fram i det tjeckiska kulturlandskapet. Dessutom stal de allt som gick att förflytta. Till det mest kända stöldgodset hör en av Sveriges mera omhuldade kulturskatter "Silverbibeln", vilken stals från ett genomplundrat Prag 1648. Samma år, från samma stad, stals också den mindre kända "Djävulsbibeln". Båda finns att beskåda i Uppsala.
Allt sedan dess har Tjeckiska mödrar hotat sina barn med de svenske! "Om du inte är snäll så kommer svensken….."
Detta hade inget eller väldigt lite att göra med vårt tänkta härjningståg till den sömniga Tjeckiska staden Trebic, 15 mil sydost om Prag.
Vi hade för avsikt att delta (somliga) och gärna vinna (andra) Horacka Historic Rally 2003. Om inte i Triumph, så i alla fall i Volvo och Porsche, skulle vi hemföra stor ära, vidsträckt berömmelse och granna pokaler. Så var i alla fall planen!
Med "vi" förstods de otursförföljda men enträgna skåningarna Wigren/Hågeman, Historic Altmeister Hans Sellberg assisterad av, år 2002:s Historiska Rally EM mästare, kartisen Torbjörn Harrysson. Samt undertecknad i par med "Oraklet från Frösvidal", Bo Fransson. Till vår omedelbara hjälp hade vi "the one man serviceband" Dick Carlsson, som till denna resa var förstärkt med Skateboard- och pusselexperten Linus.
I detta fälttåg lämnades Gustaf II Adolfs läderkanoner hemma till förmån åt den mer fredliga, men i sammanhanget effektivare beväpningsformeln beskriven som 2.366 (2x911 + 1x544), alltså Wigrens två Porsche 911:or och Sellbergs Volvo 544 PV Sport.
Men det hade börjat långt tidigare!
Förra året när Söderqvisten och jag linkade oss in på en sista plats, (bland de som kom i mål vill säga, för de som inte kom i mål kom ju ännu mera sist…) hade vi beslutat oss för att återkomma till Trebic och Horacka Historic Rally. Om inte annat så för att revanschera oss för nyckelfadäsen, då själva körtiden inte hade varit så dum. Fjärde totalt var klart godkänt!
(Se länk med storyn från eländet)
Formatet var, som förra året med två dagars tävlande, fredag/lördag, över ca 140 km asfalt SS. Dessa skulle föregås av intensiv träning och notskrivning. Själva notandet kunde börja när man kvitterat ut sin roadbook och detta kunde göras sent tisdag kväll.
Sträckorna hade sedan länge legat ute på Internet så de "lokala" kunde antagligen starta sin "träning" långt tidigare om de så önskade.
Då tävlingen ingick i FIA EM Historic så var det bara bilar med FIA-bok som var aktuella. Tävlingens åldersklasser var i huvudsak Period F (1965)samt period G (1971).
Tjeckerna passade på att åka ett eget rally direkt i samband och detta omfattade bilar som vi kallar Veteran, men det gick att åka modeller fram t.om. 1976. Alltså motsvarande FIA period H.
Det har för min del blivit tradition att starta sydliga utlandsäventyr i skånska Saxtorp hos Wigrens Porsche Service (WPS). Så också denna gång, inte minst därför att vi återigen skulle vara "hyrkusk" på WPS (r) gröna 911:a. Samma upplägg som i Arctic Historic Rally, alltså. Direktörn fanns denna gång inte fysiskt på plats, även om hans ande svävade i lokalerna, så själva utlämnandet av hyrbilen var delegerat till ombudet Hågeman.
Förra året hade Söderqvisten och jag närmat oss träningen som två oskulder när de går till bröllopsnatten! Vi hade via hörsägen förstått att det skulle vara fantastiskt men vi visste inte riktigt vad som skulle hända och "hur" det skulle gå till.
Min nya högerstolskollega Fransson, däremot, led ingen brist på "hur"!!
Med säker hand lotsade han oss runt "alla hur" i det fantastiska tjeckiska landskapet. Överallt vi kom var det grant som ett vykort och det 30 gradiga sommarvädret tinade upp oss frusna nordiska hjärtan.
Senast jag åkte större tävling, Arctic Historic Rally i januari, var det ca –30 grader så det var en temperaturskillnad på dryga 60 grader.
Svängar, kurvor, vägbyten och krön analyserades och noterades ackompanjerat av klimatanläggningens stilla sus.
En anteckningsrunda, sedan en korrigeringsrunda följt av en runda i lite högre fart för att se om det stämde. Fransson hade infört "lurar på", för att få lite realism i notläsande, så vi såg nog lite fåniga ut där vi kom i en nästan ljudlös S60 iförda Peltors värsta headset. En fördel med lurarna var att vi i alla fall slapp 10-i-topp på tjeckiska under träningen och samtidigt såg vi ju ut som Fords fabriksstall för de lär också använda Peltor och Volvo S60 på sina recce´s.
Efter att ha turnerat runt banan kunde vi konstatera:
Hur det var då kan Du läsa i Horacka Historic 2002
Till besiktning
När två dagars träning var tillända skulle tävlingsbilarna besiktigas på fredag förmiddag. Detta gjordes på samma plats som förra året så jag hade t.om. hittat dit själv. Denna gång hade ljudmätningen slopats helt. Förra året hade man ljudmätning men enbart för att ta reda på vilken bil som lät mest och därför skulle få extra applåder, så det spelade inte så större roll.
Vi gick givetvis till verket med stort självförtroende eftersom ju "den gröne" varit med i många FIA tävlingar och där inte snubblat på så enkla hinder som legaliteten. Så var heller inte fallet denna gång.
Besiktningen var däremot lite va en folkfest med grillkorv, öl och den Tjeckiska motsvarigheten till "Locke" (Kals produkter) på plats. Prissättningen på vissa däck var intressant, med hänsyn tagen till växelkursen.
Torget
Likväl som förra året var det efter besiktningen uppställning på torget i Parc Fermes. Att svänga in på denna olycksaliga plats sände kalla kårar uppåt ryggraden. Det var ju här vi hade stått utan startnycklar förra året när starten gick….
Redan på torsdagskvällen hade vi besökt torget för att "visa upp oss", efter arrangörens anvisning. Då hade det, via tolk, hållits en frågestund av en speaker framför ett hundratal åskådare. Det var ingen tvekan om att de kom ihåg min fadäs från 2002. Frågorna rörde sig omkring "våra problem att starta……"
Speakern och publiken blev i alla fall lite imponerad när vi sa att vi var inhyrda för det här rallyt av Team WPS (r ) Sweden, dock med begränsningen att "stallorder gällde", alltså att inte köra fortare än Chefen.…….För det senare visade östeuropéerna stor förståelse. I utlandet är ju "chefen CHEF" och inget annat mähä man skojar ostraffat med!
Nu kunde också motståndet till fullo beskådas. Som startnummer 1 gick förra årets segrare, tysken, Gerd Alber ut i en 911. Detta ekipage var nästan lokalt då bilen en gång ägts av Tjeckiens Jan Trajbold. Alber har varit fabriksförare för Skoda i många år och Alber har dessutom fabriker precis i grannskapet vilka bl.a. syr racingoveraller försålda bl.a. i Sverige under varumärket GA (Gerd Alber).
Startnummer två hade gått till de trevliga italienarna Parisi/D´Angelo i en period G Porsche. Efter dessa, i startnummer 3, kom "Chefen". Alltså Wigren/Hågeman i den granna, gula period F Porschen. Startnummer 4 ikläddes av Pfieffer/Knöbel, gissa var de kom ifrån med de namnen …., även de i en period F 911:a. Vi hade startnummer 5 i WPS (r ) gröna period F Porsche.
Efter oss kom tävlingen stora samtalsämne, nämligen en Schweizisk Corvette period G. Detta var en 70:a med LT1:a och de som kan det minsta om GM:s historia ryser i välbehag över den motorbeteckningen. Med i bagaget hade de dessutom en andra plats ifrån San Remo Rallyt.
Därefter en Shelby Mustang GT 350, Austin Helay 3000, Triumph TR4:a, BMW 1800 från "Tjeck National Team", etc, etc.
Hans Sellberg firade sin 100:ade (!!!!) utlandsstart och hade tillsammans med Torbjörn Henrysson tilldelats startnummer 16 i den röda Volvo PV. Osv., osv.….
Efter FIA-gänget kom "Tjeckiska ligan" eller det som vi hos oss kallar Veteran. De flesta åkte i period H, alltså fram till 1976. Så sammantaget stod det ca 50 bilar på startplattan redo för avskjutning.
Starten
Start och mål i Trebic, alltså med en nordlig slinga första dagen över 7SS. Dessa bestod egentligen av tre sträckor vilka kördes flera gånger.
Själva starten gick alltså över en ramp på torget, där en speaker, på klockren tjeckiska, redogjorde för respektive ekipage och dess företräden inför den månghövdade och intresserade publiken.
Men före detta hade det givetvis varit avancerat kvinnligt bensprattel, taktfast musikkår samt upphetsande tal, från lokala potentater, på tjeckiska.
Vi presenterades som med hänvisning till klassegern i fjärran Arctic Historic Rally samt det oomtvistliga faktum att vi "detta år startade på utsatt tid". Efter detta lämnade vi torget under starka applåder och glada tillrop. Dobre, dobre…!!
"Oraklet från Frösvidal" lotsade oss med säker hand ut till SS1. Bilen kändes utomordentligt stabil och fin vilket man tyvärr inte kunde säga om vädret. Borta i väster tornade stora, kolsvarta molnbankar upp sig. Dessa förebådade regn. Troligen mycket regn. Alltså samma upplägg, vädermässigt, som 2002.
På väg ut till tävlingen kändes det lite som om jag var på till "uppkörning". Detta då Fransson halvlåg i stolen bredvid och han var den förste "riktige" kartläsare som jag någonsin åkt tillsammans med. De andra må ursäkta!
Frasse hade under träningen, utan skryt, berättat om alla storheter han delat bil med. Som samtalsämne betraktat var det kittlande. Kul att höra om, men inte speciellt uppbyggligt sett strikt ur förarens självförtroende. Detta eftersom den åktur han nu skulle bestås med troligen inte gick att jämföra med de mera begåvade rattvridarnas framfart. Nåväl!
Vet Du hur en 911:a 65:a brukar vara växlad? Jasså inte det! Nyckeltalet är 8.000 rpm. Då brukar de vanligtvis göra 194 km/tim med 70-profil. Detta om det är 7:31 i slutväxel och det var just vad vi hade. Precis som på min gamla PCT 925. För att göra 8.000 på 5:an krävs det riktigt vassa kammar, annars orkar den inte. Om det är "riktigt vassa kammar" är bottendraget blygsamt, i alla fall under 5.500 rpm. Livet är en kompromiss och det är en Porschemotorn också.
Då "Gröningen" i grunden var en grusbil så hade den följaktligen inte "värsta kammen", vilka istället gav ett ljuvligt bottendrag och brett register. Detta register var givetvis perfekt för körbarheten i bökiga partier men ingen "hit" på långa fullfartsrakor. På toppen saknades det helt enkelt 1.000 rpm eller 24,5 km/tim. Men om detta visste vi inget ty vi följde strikt hastighetsbegränsningarna på väg ut till SS1.
SS1 11,5 km
Att det skulle bli åka av redan på SS1 hade vi räknat ut på träningen. Starten gick mitt inne i en liten by. Där hade man gjort en chikan runt en busshållplats men sedan var det fulla blås. I princip tills man kom till ett vägbyte. Sedan gjorde passagen genom två byar att man fick lägga ur "direkten" en kort stund.
Efter ett mycket lyckat första vägbyte, i bästa grusstil, växte tuppkammen till oanade höjder. Franssons noter kom lugnt och stilla som ur kyrkorgel. "Fuuull vänster, treehuundra". När det tvärade på som värst kom intonationerna annorlunda "tväRR hööger, Tjugee". Det var nästan en sakral stämning i vagnen!
I toppen var det "hornblåsaren" Alber. Vi kom på femte, sjätteplats, strax efter Wigren/Hågeman.
SS2 10,7 km
Vad svarar man när en kartis säger: "det här går ju lugnt och säkert?" Inte vet jag, men det känns nästan i magen som om det är dags att röra lite på sittfläsket!
En snurr i ett vägbyte annars problemfritt. Nu vet vi också vad det är för kammar i bilen! Max 7.300 i svag utförslöpa gav svaret. Regnet börjar göra sig påmint med lite dugg. Det börjar bli skymning fastän det är blanka eftermiddagen. Molnen är kolsvarta!
Alber först, vi sjua
SS3 13,45 km
Väntetid vid starten p.g.a. en buss som skulle in på sträckan. Alla skämtar med Corvetten om att han och bussen antagligen går i samma cylinderklass. Bussen verkade också vara period G, 1971 eller tidigare….Mörkret kommer sakta smygande. Fyra vägbyten torde ge ca 360 grader. Vi gjorde i alla fall minst 720…Annars finfint. Får t.om lite beröm av bisittaren. Gröna Busslinjen "Trygga rundan" har ökat tempot!
Alber först (givetvis) vi femma, sexa. Wigren klagar på tändningsinställningen, förgasarinställningar och inställningar rent generellt. Trycket ökar!!!
SS4 11,5 km
Samma som SS1, men nu i duggregn. Värmeruta PÅ, men det enda synliga resultatet är att påslaget lyser illgrönt. Alber vinner, Wigren klagar. Bilen går som en klocka. Vi gör en riktigt bra sträcka. Allt är som det skall!
SS5 10,7 km
Samma som SS2 vi satsar lite mera nu eftersom det regnar och i alla fall jag känner igen mig lite. Alber vinner, Wigrens klagande ökar i takt med regnet och skymningen tilltar.
Alber vinner igen!
SS6 13,45 km
Vi startar i regn, men efter 200 meter öppnar sig himlens portar på vid gavel. Ser knappast genom vindrutan, än mindre vägen. Rullar bara igenom sträcka och tackar Gudarna att vi inte körde i diket då bland annat min vindrutetorkare lämnar en del övrigt att önska.
Alber vann säkert, vi måste ha kommit sist. Det hade troligen gått fortare att simma.
SS7 10,7 km
På servicen före sträckan får vi en ny torkare av vår "huvudkonkurrent", som plockade den bästa från sin egen bil. "Med sådana fiender behöver man inga vänner". Inne i vår bil har den tidigare så sakrala stämningen, från Franssons mässande, förstärkts. Vi har numera också levande ljus! Istället för kartläsarlampa kör vi BIC Lighter. Är detta reglementsenligt månne?
Vid starten, vilken vi nästan inte ser i mörker och skyfall meddelas det att sträckan är struken och vi bara har att åka igenom för vidare befordran målet i Trebic.
Med våra huvudstrålkastare (glödlampor) som enda belysning irrar vi sakta genom sträckan. Bakom oss dyker Corvetten upp. Säga vad man vill om Schweizare men snåla är de inte. På fronten har de monterat en ljusbox som innehåller sex (6) gaslampor. Med dessa påslagna, strax bakom oss, blir det så ljust inne i vår bil att man t.om. ser Franssons mustasch. Det tråkiga är att vår bil skuggar vägen så kompakt att den över huvudtaget inte syns. Vi släpper förbi "urmakarna" och försöker sakta ta oss till målet. I en chikan håller i på att lägga bilen i den tjeckiska motsvarigheten till ett krondike. Puh!
Vid sträckmålet råder stor förvirring bland ekipagen om bästa körriktningar tillbaka till målet. Vi tar ledningen och leder fältet hemåt, så länge gasen räcker……
End Leg 1
Vid målet upprepas proceduren från 2002!
Porscheluckor tejpas mot regnet, bilnycklar lämnas i tändningslås och god mat intas tillsammans med servicechefen Dick på vårt stamlokus vid torget. Skönt att slippa hotellets Huhnensnitzel i alla fall en kväll!
Ställningen är den att Alber leder, med Corvette på andra, Pfieffer/Knöbel trea, en BMW fyra Skåningarna femma och vi sexa, ännu några sekunder efter. Även Sellberg/Harrysson kommer lyckligt i mål
Regrouping sjukan sprider sig i lokalen och drabbar de flesta utom Alber vilken skiner som solen i Karlstad.
Wigren tillber Ferdinand Porsche samt andra motorgudar och lovar att "icke hava andra munstycken än dina original" om bara bilen ville gå bra imorgon! Det är "nästan" så att vi tror att han kan ha problem...men bara nästan!! Vårt motto är klart och vårt mål är givet! "Bättre än............"
But, tomorrow is another day and that´s a different story !!
Sellberg/Harrysson i "fruntimmersbilen". (kan ta tid att ladda men håll ut, det är värt att vänta på)
Döpt så därför att ägaren, med kraft, hävdar att alla fruntimmer får något vått i blicken när de ser en röd PV. Detta förklaras, enligt ägaren, av att de flesta damer i "fruntimmersåldern" har "rara minnen" från bilmodellen. Detta då från den tid då PV:n var vanligt förekommande vid dansbanor och korvkiosker.
Picture copyright: RallyeJournal.cz