Simrishamnsmixen

Simrishamnsmixen var tävlingen som lyckades skapa sig ett genuint dåligt rykte då de förra året drabbades av dåligt väder. Snö och is på sträckorna gjorde det inte helt enkelt för rallyåkarna att ta sig hela vägen helskinnade. De flesta hade troligen glömt gamla §32 i Vägtrafikförordningen, "Vägtrafikant skall ………….., samt anpassa farten efter omständigheterna…….". Felet vid avåkningar är väldigt sällan just arrangörens, orsaken finns ofta att söka på betydligt närmare håll. Troligen gäller detta även i Skåne.

Nåväl, eftersom platser med dåligt rykte ÄR en utmaning kunde vi ju inte missa Mixen, även om det är en god dagsresa dit från civilisationen i Göteborg. Tävlingen ingick också som första deltävlingen i 3x10 Classic Cup, varför det var ett större antal "gammelbilar" att vänta.

Om vädergudarna spelat Simrishamnarna ett spratt förra året så var de tydligen djupt ångerfulla detta år och beslöt sig för revansch. Solen strålade i kapp med Skånevåren och det var en fröjd att vara på väg till start.

Bilen var "nyryktad" och avhämtad dagen före hos Wigrens Porscheservice i motorklassiska Saxtorp. Wigren hade dessutom vid inlämnandet av bilen lovat att "han aldrig kör fortare än en kund". Lita aldrig på en bilmekaniker, det är mitt råd till Dig…….

Nytt "falsk golv" var inmonterat samt lite andra prylar var fixade. Bland annat ståtade vi med en Morakniv, värdig en bättre bastufest, mellan stolarna som bältesskärare.

Besiktningspersonalen i Skåneland tog seriöst på sin uppgift!

Detta i kombination med försäljning av reglementsenliga bältesskärare och ditkallad Brandsläckarförsäljare, gjorde att min bil, liksom många andra, var helt reglementsenlig när den lämnade besiktningshallen.

Heders åt sådan besiktning, faktiskt!

Vid anmälan träffade jag också min vapendragare för dagen. Jerry, Hörby MK, hade hastigt blivit inkallad med Stig Kristianssons benägna bistånd.

Jerry åker till vardagslag med en Grupp H 240, så han var inte speciellt imponerad av draget i 911:an. Troligen inte speciellt imponerad av något annat i 911:an heller, kan man ana……..Bra var det i alla fall att åka någon som förstod språket och dessutom var trevlig!

Vi hade fått ett av de sista startnumren bland Klassikerna, bilen efter Kristianssons, så det var ett perfekt slagläge.

Första sträckan virvlade iväg på ett, för mig, ovant sätt men jag tyckte vi hade bra fart i alla fall. I ett vägbyte, nästan i slutet av sträckan, så tvekade chauffören och därför fick vi ta en senväg över stock och sten ut på vägen igen.

I mål hade Stig slagit oss med 9s, på drygt 8 min körtid inklusive avåkning, så vi tyckte väl att det inte var sååååååååå illa i alla fall.

Skäll av codrivern och sedan vidare mot nya djärva mål.

På nästa sträcka åkte Stig ifrån oss duktigt och så fortsatte det!

Sträckorna var finfina och omväxlande. Som en blandning av Västergötland och Småland, på samma sträcka, kan man säga.

I mål så visade det sig att den "trolöse" bilmekanikern Wigren spöat oss alla, trots sitt kundlöfte.

Stig och Joakim på 2:a i sin 911:a. Vesselsnabba Walterssons, Cortina, var 3:a, med långväga Bergqvist/Magnusson Västerås MK, Amazon, (besök deras hemsida) strax före oss.

911:an gick som en klocka, vägarna var utomordentliga, stämningen i bilen trevlig och vädret var finfint så jag kan inte komma på några som helst undanflykter. Dessutom har jag smygtrimmat under vintern med en ny fet vit fartrand så förutsättningarna torde ha varit de allra bästa.

De andra åkte helt enkelt fortare än vi gjorde.

Den här gången……………….!