Som redan namnet antyder är detta en mindre tävling, men inte desto mindre är den naggande god!

Eftersom dessutom Falköping är att anse som det direkta Rally-närområdet, från Göteborg sett, var det svårt att undvika Lill-Jumbon. Vidare så hade jag här stolta traditioner att försvara, första grustävlingen (klassvinst) med den röda 911:an tillsammans med David "Plombo" Lindström. Som om inte detta hade räckt som incitament fanns det också möjligheter att möta mina västsvenska huvudmotståndare Arne Turbo och Torbjörn i Arnes Escort Mk1:a. Falköping was the place to go to!!

Inte alltför tidigt, med rallymått mätt, startade min 10 årige son och jag färden mot Västsveriges bästa grusgrop. Vi hade tagit ledigt från 1:a maj demonstrerandet men hade ett plakat på bilen som skanderade "Bort med moms på Veteran".

Sonen hade för avsikt att kriga mot codrivern Bert "Falköga" Gustafssons barn medan Bert och jag skulle kriga med de anmälda Veteranerna, trots att det inte fanns någon riktig Veteranklass.

Vår beväpning bestod i en Escort Mk1.a. Vårt krut skulle dock visa sig vara lite blött!

Lill-Jumbons format består i att man åker en grussträck fyra gånger. Två gånger åt varje håll. Före start har man möjligheter att promenera banan för att utröna eventuella svårigheter samt spårval. Dessa brukar vara glasklara under promenaden men kanske inte lika exakta när man kommer i full galopp, med bilen. Banan är uppbyggd omkring en rallycrossbana (?) med en extraslinga ut i skogen. Totala banlängden är 3,4 km., inga noter skall förkomma.

Eftersom jag inte åkt Escort på drygt ett år så skulle det bli kul att få prova på igen. Bilen har dessutom stått och latat sig i garaget sedan WinterCamp, i januari, då Stig Blomqvist skrämde livet ur både bilen och passagerare på vintriga Värmlandsvägar.

På första sträcka satte vi iväg med god fart, då jag som sagt inte kört bilen på länge kom jag inte riktigt ihåg hur den skulle bära sig åt. "Mäster" hade dömt ut bakfjädringen som "för mjuk" och det enda starka minnet jag hade var att den var väldigt "spetsig" i motorn. Detta hade tyvärr blivit ändå värre under tiden i garaget för bilen gick överhuvudtaget inte i registret 2,5-6.000 varv. På tomgång gick den finfint och på topp gick den som ett bra men däremellan var det bara bludder och misständningar.

Jag har "shift-lites" som börjar blinka grönt vid 7å3, gult vid 7å5 samt massor av röda lampor vid 8.000 rpm. Som jag kommer ihåg hade vi den röda "raggarlamporna" tända nästan runt hela slingan. Som tur är har JP Motor byggt maskinen på delar som skall klara en konstant belastning om 8.500 rpm och att det stämmer kan jag numera intyga.

Tiderna var ändå halvbra. Vi bytte stift men det hjälpte inte så det var bara att acceptera sakernas tillstånd och glädjas åt att sträckorna var korta samt "promenerade".

Escorten var fabulöst lättkörd i jämförelse med de baktunga "höfläktarna". Jag tyckte att den formligen dansade fram. Understyrde inte och kom inte med fula efterslängar. Att den hade lite bättre markfrigång än 911:an var bonus för det blev lite spårigt även om vägarna höll fantastiskt bra trots allt. Det kändes också som om man inte behövde vara så rädd om skärmarna heller vilket ju antagligen gör gott på sträcktiderna, men i grunden beror ju mycket av detta på att man har sett sträckan innan och behöver inte frukta "överfall".

Resultatmässigt lyckades vi spöa de andra Veteranerna men vi var sist i klassen, som förövrigt vanns av tävlingens ljudbehållning Torbjörn Johansson, Vänersborgs MK, i en skönsjungande Escort RS1800. Vår Mk1:a varvade nog minst lika högt tror jag…..

Med Lill-Jumbon tycker jag att Falköping hittat ett trevligt format för söndagsåkare som t.ex. undertecknad. Man tar ett varv, kör tillbaka till depån, kollar på de andra bilarna både i depån och när de kör. Då vet man ju också precis hur det skall åkas, vilka spår, vilken växel, etc. Tyvärr har man ju glömt det mesta när man åker själv……..

Det är dessutom en utpräglat social tillställning där tillfälle ges att pratat med andra rallymänniskor. Att dessutom kunna ha med grabben så han fick en lyckad heldag är ju toppen, förutom att det ger alltid lite extrapoäng på hemmaplan.

Dessa poängen skall jag använda senare under året………….