Lahti Historic Rally 2-4 augusti 2002
Andra dagen
När vi i strålande morgonsol, klockan 09.14, drog iväg från Parc Fermes för att ge oss ut till dagens första sträcka, även benämnd SS7, hade vi totalt 54 km fördelat på 6 st SS framför oss. På väg till dagens första fartprov skulle vi passera ett podium nere vid sjökanten och åter bli utfrågade av den flåshurtige konferenciern. Nu hade vi svar på tal tyckte vi. Hakka-Pelle skulle bli ordet för dagen!
Tidigt morgonen hade vi nämligen träffat Eugen Damstedt, vilken är en mycket positiv och förnuftig person. Han hade komplimenterat oss för den så försiktiga och förnuftiga körningen. "Man tävlar ju TVÅ (2) dagar, inte två sträckor. För att vinna måste man få starta även dag två", sa idrottspsykologen Damstedt. Nu utmanades vi också av Eugen/Raymond att köra om dagens etapp. De ledde med 13 sek på oss sedan vår "smarta" lördag så vi antog utmaningen, trots att deras 2002:a såg otäckt fräsch ut.
Med ens förändrades vårt synsätt på lördagens prestation. Vi hade ju egentligen bara varit extremt smarta och rutinerade. Inte alls fega eller så., nej, nej, nej inte alls. Nu när vi så listigt hade "lärt oss" det finska landskapet skulle vi givetvis öka tempot. Mera Hakka-Pelle, så att säga!
Efter att ha förhandlat med Team Damstedt fick vi "hyra in" deras Teamchef Ritva som stigfinnare och vägvisare, hon var ju nästan lokal. Så Ritva och Perry drar iväg mot första serviceplatsen strax norr om Lahtis, de lär ha vänt tillbaka strax före Helsingfors…….
SS7 ROSSOLA 6.32 km
Lite smalare väg men samma hårdhet som de tidigare SS. Något mera svängar och ett, par tre riktigt bra vägbyten, men snabbt som attan. En lagom uppvärmning i det fina morgonvädret.
Största fördelen med omseedning av startfält är givetvis att man kan se vilka som ligger före! Alltså fysiskt se dem! Direkt framför oss låg Damstedt i sin 2002:a, sedan var det allsköns bråte ända upp till Mikkolas Escort. De såg väl inte så farliga ut?! Vi noterade att det var ganska mycket G-bilar (-71) men också några F-bilar. Så när Damstedt försvann, med full bakhjulscamber på BMW:n, var vi laddade till tänderna.
1-2-3-4-5, snabbt igenom registret. Vi borde haft en "tagg till"! Eftersom så inte var fallet jobbade PCT925 med nästan 8.000 på direkten. Svära är fult, men Jävlar vad det gick undan! Vägen var harmonisk, det kändes i ryggen. Nu såg vi också en del bromsmärken eftersom det ju åkt 13 bilar före oss. Detta kändes riktigt bra!
I mål fick vi den bekräftelse vi behövde:
Mikkola 3.12 (118 km/tim i snitt!)
Vi +16 och 10:nde plats på SS
Från att under gårdagen tappat drygt 4 sek/km SS, till "nobody-knows" Järvinen, var vi nu nere i 2,5 sek/km SS till the Champ Mikkola!. Very good news!
Trots Helsingforsresan var alltid lika glada Perry och Ritva på plats för en snabbservice. Eugen slog oss med 2,5 sek så han och Raymond var också glada, då de servade strax intill.
Koncentrerad Perry letar fönsterputs, vårt främsta servicetillbehör
SS8 PÖNNÄNEN 5,42 km
Ännu en kortis. Vägkaraktären som den förra men med mycket mera svängar., lite bök över ett par gårdsplaner också. Såg nästan ut som den gamla landsvägen förbi fars mjölkbord, knallhårda spår på vägen med lite grus i mitten och mera grus på sidorna.
Korta sträckor passade oss finfint övertalade Lagström och jag oss själva. När det också började svänga mera normalt så blev vi väldigt glada. Tuppkammen växte efter bara ett par hundra meter, 11:an spann som en Tiger.
Mikkola 3.41 (88 km/tim i snitt)
Vi + 7 sek och delad 4:a på sträckan!!
Det går åt rätt håll onekligen. Bara dryga sekunden/ss km efter Mikkola. Synd att sträckan inte var längre. Vem delade vi 4:de platsen med? Jo, Damstedts Terroristbil!
SS9 PITKÄKYLÄ 11.35 km
Sista sträckan före matuppehållet. Sträckan såg ut som en förlängning av SS8, förutom ett väldigt (!) snabbt parti och ett väldigt långsamt parti. Mycket svängar, en hel del backkrön och en lång, lång utförslöpa med öppna vänsterhöger böjar där man såg förhållandevis bra.
Före starten spatserade Mikkola förbi. Han frågade vänligt hur det gick och vi replikerade med att vi ökar hela tiden. "Med den här utvecklingen så kommer vi att slå Dig på denna", drog vi till med.
" Jojo, så kan det nog vara men jag tror inte på denna, då denna SS varit med i alla rallyn", sa Mr. Mikkola på sin sjungande finlandssvenska.
Full laddning! Det skulle ju snart bli mat. Bitvis var det ganska mycket uppför och vi fick till ett par tre riktigt bra kurvor i "början" på stigningarna. "Carry the speed" och "keeping the momentum" som de sa på vid de Irländska backtävlingarna (se länk). Nu var det så mycket Hakka-Pelle en gammal dalslänning kan prestera, med bibehållen försörjningsplikt.
Med full fart på 5:an tar vi målflaggan, med oss i bagaget har vi Mikkolas skalp. Fast det visste vi inte då.
Järvinen 7,44 (88 km/tim) Som vi nu döpt om till "everybody knows Järvinen"
Vi +8 sekunder och 4:a på sträckan.
Damstedt 3:a, dé va då själva…..
Regrouping Iitti, lunch
Strax efter kl. 12 svänger vi in till regrouping. Här distribueras aktuella sträckresultat såväl som sammanlagd ställning. Vi har gjort riktigt bra ifrån oss så här långt och ligger numera på en 9 plats. Bara en bil har brutit och det var Westerback som låg 2:a, BMW-åkaren såg vi sittandes vid vägkanten på SS8 med en rutram virad runt magen så det var ingen nyhet.
Träffar Mikkola i restaurangen, han hälsar glatt. Säger att vi tydligen håller det vi lovar med tempoökningen.
Vi provade regrouping, finsk stil. Ingen sa något alla åt!
Mat i sikte, BMW-blinkersen är fortfarande med
SS 10 MANKALA 4,85 km
Ännu en kort liten sträcka. Karaktären var ungefär som de tidigare men kanske lite smalare väg. Kurvorna är låååånga, det tar liksom aldrig slut. Känns nästan som om man är på väg tillbaka.
Lite däst efter lunchen men vi är ändå på ett sjutusan till humör. Håller på att tappa både bilen och lunchen i en lång vänster, som aldrig slutar svänga. Tar det lite lugnare.
Mikkola 3.12 (91 km/tim)
Vi +17 sek , 10:a på sträckan.
Tappar åter drygt 3 sek/km SS och ingen Hannu på telefonen så det verkar som han klarar sig.....En del av de 17 sekunderna ligger i dikeskanten på den långa vänstern. Efter den vänstern skäller Lagström numera oupphörligen. Inte att jag skall ta det lugnare utan att jag skall öka!?! Kartläsare, det är då ett släkte för sig!
SS11 KYMENTAKA 14,78 km
En fantastisk sträcka igen. Stenhård väg som vanligt. Långa flacka kurvor som gärna småkniper lite, men detta har vi börjat lära oss. Mycket långa krön, alltså inte så mycket hopp i början av sträckan men i slutet hoppas det en del.
Thomas har nu hittat sitt tempo. Han skriker oupphörligt i lurarna om att det är nästan rakt, rakt, spikrakt eller j-ligt rakt. Varje mening innehåller någon böjningsform av ordet "rakt". Jag tolkar det som om han önskar en tempohöjning…
Mikkola 8,58 (99 km/tim)
Vi + 31 8;a på sträckan
Tappar åter "bara" två sek/km till Maestro Mikkola. Börjar samtidigt hålla igen för detta är ju näst sista sträckan. Det vore osis att lägga pärlan i detta skede. Kanske "släppa av" är medicinen…..
SS12 METSÄKYLÄ 9.12 km
Återigen en harmonisk sträcka. Den har två skilda karaktärer på vägen. Före och efter ett vägbyte. Det var en perfekt avslutningssträcka för det var så kul att man bara vill fortsätta ännu ett par SS.
På sträckan är det helt tyst i mina lurar för jag har dragit ur Intercom-sladden. I mål är vi lite lättade över att det är slut, även om vi på slutet var på klar uppgång. Får till ett par tre riktigt bra kurvor faktiskt. 911:an spinner som en mätt katt i en solväg, fantastiskt efter nästan 120 km SS. Inte en misständning!
"Bara att putsa rutan", som Perry säger
Mikkola 5.45 (95 km/tim)
Vi + 18 8:a på sträckan.
Håller åter igen lite på sträckan, tycker jag själv. Får ändå beröm av Kart-Lagis för en bra sträcka. Jag kvitterar genast med att det var tack vare hans "vägläsning" som vi kunde hålla farten. Nästa tävling skall jag "hålla igen" hela tiden. Det verkar göra susen
Återigen snabb service av vilket består i vatten till besättningen, bensin till den trogna 11:an.
I servicen tvingas vi också erkänna vårt nederlag till de finska Lejonen Damstedt och Hellman. De hade ökat på sitt försprång under dagen så de var riktigt glada över vinsten i vårt interna rally. På köpet fick de också med sig en total 5:te plats, så vår sparring var kanske vad de behövde. Kul att kunna vara till hjälp, men deras bil är ju "nästan ny", så vår ursäkt låg redan klar i handskfacket..
Vi glider nöjda in mot målet i Lahtis. Resultatlistan visar att vi avancerat från fjortonde till åttonde plats, totalt. Samtidigt har vi också blivit snabbaste Grupp F(-65:a) bilen och vunnit klassen. Alla framför oss är G-bilar, alltså 71: or. Hade vi fått ett par sträckor till så hade vi kunnat knipa ännu en totalplacering, vi var klart på uppgång och hade en giftig Izuzi på gaffeln. Bara 6 sekunder skiljde efter en körning på 1.13.30.
Vi hade återigen visat skåningarna var skåpet skall stå och att det inte var av en händelse som Västgöta-Dals regemente stod i Stenbocks första linjen vid slaget om Lund! Det börjar också kännas som en ojämn kamp med våra sydliga kamrater, vi vinner ju "alltid" bara vi tar oss i mål. Kanske det är dags att höja den sportsliga målssättningen från "bättre än Wigren" till "bättre än Damstedt". Den senare verkar ju lite tuffare att tas med, över längre distanser.......
Längre distanser ÄR kul! Fantastiskt kul! Bara känslan av att lämna bilen i depå, efter en hel dags åkning, för att veta att man har lika mycket kvar nästa dag ÄR kittlande. I alla fall för min personliga del. Det ger en känsla av ursprunglighet i rallyåkandet, en känsla av att åka rally i dess grundform. Ett kort, intensivt "sprintrally eller minirally"" är givetvis också kul, men om man får välja så är mitt val enkelt. Äventyret runt om, den längre tiden tillsammans med Teamet, lära känna andra team, osv. gör sammantaget att man stundtals åker mera inspirerat. I alla fall gäller det för min del. Somliga av de sträcktider som vi presterade i Lahtis eller i Tjeckien tror jag inte att jag klarat på hemmaplan. Det har jag i alla fall inte klarat hitills, men vem vet. Kanske det blir bättring snart....
Om inte "om" hade funnits, utan vi hållt ett mera "normalt tempo" även under större delar av lördagen hade vi kanske kunnat knipa ännu någon placering. Vad vet jag, men å andra sidan vi var i mål, bilen var hel, vi hade haft otroligt kul i några dagar, så vem bryr sig....?!
Någon som däremot brydde sig var vår gamle vän Monsieur Meny!
De tre snabbaste ekipagen, tillsammans med oss (snabbast i Period F) var kallade till efterbesiktning.
Till denna åkte vi kolonn, värdigt en blodtörstigare diktator på statsbesök, med bilar både före, emellan och efter. Väl framme ställdes vi upp i ordning med Mr. Mikkolas Escort först och vi som sista bil. Det var tillträde förbjudet inne i hallen.
En spännande väntan började, det var ungefär som när man stod i lång kö för att undersökas av skolläkaren någon gång i slutet 50-talet. Vi var egentligen inte oroliga för något, vi hade ju rena kalsonger, men det är alltid lite kymigt att bli granskad in på bara kroppen.
Hur som helst så passerade PCT925 även denna mycket kritiska granskning med flygande fanor och klingande spel.
Det stolta teamet före efterkontrollen, med inhyrda Teamchefen Ritva i frontlinjen.
Snabbt iväg till prisutdelningen:
Till prispallen hade också Hasse-Frasse ärende, då de tog emot sitt välförtjänta pris för en andraplats i klassen. Deras resa hade också varit relativt odramatisk förutom att de hade fått startproblem på de sista sträckorna. Troligen var det startmotorn som hängde lite löst.
Vi blev uppkallade som:
Axelsson/Lagström, Porsche Yhdeksänsatayksitista (niohundraelva)
Winner of Period F, GTS
Vi fick varma applåder, tack och lycka till av den numera gudagode Meny också kram av kranskulla (även hon Historisk, minst period D). Dessutom som bevis på vår uthållighet, smarthet, finess samt välavvägda fart, hämtade vi var sin tenntallrik med Lahti Historic Rally 2002 ingraverat. Den kommer att passa bra tillsammans med glaset från Irland.
Nu är det bara besticken som saknas….