Alesvängen 19 juni, 2004
När återigen lockropen ljöd från Älvbygdens MK, var det bara att lasta upp och dra iväg! Detta är ju Västkustmaffians lokala grustävling så självklart måste vi delta och det är inte svårt.
Formatet var 8SS över hela 52 km och en del sträckor skulle gå två gånger. Att åka dubbla pass på Älvbygdsvägar är bara ett nöje, då vägarna brukar hålla väldigt bra. Låter aptitligt eller hur?
Tråkigt nog hade de annars så påpassliga Klassikerna inte tagit med Alesvängen i sitt ordinarie program. I stället var det SMK Trollhättans tävling, Strömkarsrallyt, som skulle bli årets västsvenska tävling. Icke desto mindre hade ”kräm de la kräm” av svensk historisk motorsport varit på besök i Alesvängen 2003, med ett imponerande startfält och därefter t.o.m berömt arrangemanget. Så kan det gå!
Älvbygdens MK är tydligen en ”plånboksklubb” och vill inte äventyra sin eller tävlingens ekonomi så de hade sett till att få en stabil grund att stå på i form av Volvo Original Cup. Dessa brukar uppenbara sig i större antal till kassörernas glädje. Det är kanske inte alltid säkert att publiken delar den glädjen till 100 %, men det säljs ju väldigt lite biljetter på rally så ekonomiskt sett gör klubben säkert helt rätt.
Kassörernas glädje brukar också utsträcka sig till att ”VOC inte sliter så mycket på vägen”. I detta har de säkert helt rätt, men om de till vägskadorna räknar in dikesrenar så skulle jag vilja påstå att VOC är att jämföra med Egyptens gräshoppar i högform.
”Där 60 VOC bilar har rullat växer intet gräs”, för att travestera på versen om Attila!
För att undvika alla eventuella mail från VOC-huliganer må jag säga att jag beundrar dessa matadorers fart oändligt mer än åkdonens utstrålning. VOC är som gång, en deltagarsport!
Men som vanlig började det långt före!
Under ett antal år har vi haft som mål att ta oss till Ypres Historic Rally, Belgien, och i år var då det skulle ske. I detta event var det tänkt att vi skulle åka i en mycket vacker Lotus Cortina, som har framlidit sina dagar långt inne i mitt garage. Efter en omfattande uppdatering så skulle vi göra Lotus Cortina premiär i Belgien. Så var det tänkt!
Därför tyckte vi att Alesvängen kunde vara en lämplig shakedown för LoCorten. Porschen var dessutom utlånad, så några större alternativ på bilsidan gavs heller inte för den delen.
”Utlånad” var också Söderqvisten, så Safarimekaniker Teo skulle agera bisittare. Som service hade vi engagerat ”barnarbetare”. Söderqvistens 14-årige grabb Cocart-Jesper, med tillhörande kompis, hade med hjälp av mutor, hotelser och löften lovat stå för service. Detta var möjligt då tävlingen var upplagd med centrala serviceplatser. Tyvärr två stycken, men vi valde att koncentrera styrkorna till bara den ena. 14-åriga grabbar är ju inte så ”mobila” med 3 tons servicebussar.
Redan tidigt på morgonen slogs tonen an för dagen. Det ösregnade! Så det var kanske lika bra att Klassikerna inte var på plats.
På plats fanns tyvärr bara sju historiska bilar. I Veteranklassen var fjolårssegrarna Sundin/Karlsson, Dals MK, med sin välanvända Volvo 142. Fjolårstvåan Hagberg/Skanse med sin Ascona, Local Heros Larsson/Skoog i en 142 och Göteborgsexpressen Adielsson för dagen i par med Wallin i den blågula Escorten. Den senare hoppades i första hand komma hela vägen runt vilket inte var fallet 2003, då de bröt med ett elfel.
Bland Klassikerna fanns Trollhättepojkarna Johansson/Lindqvist i en SAAB samt Prick/Andersson i Amazon, förutom vi förstås. Anders Prick gladde oss gamlingar med sin närvaro.Detta tyder på att han åter har tagit sitt förnuft till fånga. Förra året åkte han nämligen i MOC (Mitsubishi Original Cup) eller grupp N och gjorde väldigt bra tider. Ungefär som Kenneth Bäcklund, men med mera hår och dyrare armbandsur, kan man säga.
Redan på väg ut mot SS1 anade vi att allt inte stod rätt till! På tomgång och promenadvarv gick LoCorten alldeles utmärkt, men när vi tryckte till fanns det ”ingen hemma”. Bilen hade ingen som helst spets!
När vi satte av på korta SS1 dök ännu ett problem upp. LoCorten understyrde som en gammal BM20 med snöplog. Rakt fram och jag som trodde att den skulle vara som en Escort?!
Kombinationen, av motorproblem och understyrning, gjorde att vi tröttnade på regnandet och tog vår Mats ur skolan när några sträckor återstod.
Resan hade i alla fall varit bra ur en synvinkel, vi måste snarast ändra anmälan till Ypres. Det skulle inte vara möjligt eller njutbart att åka 220 km SS i Belgien med denna bil. I alla fall inte innan allt var utsorterat.
Anders Prick och Lars Andersson vann klassen med sin granna Amazon medan Bosse Sundin och Bertil Karlsson tog hem Veteranklassen. Adielsson och Hagberg bröt båda två någonstans i regnvädret.
Vägarna höll, trotts blötan, förvånansvärt bra men vägen hade delvis en annan sträckning efter VOC:arnas idoga genande. Som vanligt var det också muntra miner hos arrangören, vilka hade infört en del roliga nyheter som jag hoppas att Klassikerna kan få uppleva om de lägger in Alesvängen i tävlingskalendern för 2005.
