12th Ypres Historic Rally 2-3 juli 2004
Dag 2
I Boezinge fanns också den start och målramp som vi, under dagens lopp, skulle passera inte mindre än fem gånger. Varje gång var publiken lika entusiastisk och för varje gång såg de lite gladare ut! Vid starten, 12.39 för del, hade personalen uppe på podiet försett sig med kaffe och avec. Under dagen kunde vi, på nära håll alltså, studera de olika dryckerna som passerade på funktionärsbordet. Vi var i sanning långt från lättöl, Ramlösa och Säffle!
SS 2 Geluveld 1
Start i svag utför, sedan ut över landsbygden. Notera att Belgien har drygt 300 invånare/km2 (Sverige ca 20 inv./km2), så även om man var på landsbygden så var det inte långt mellan husen! Omväxlande smal och mycket smal väg.
några vägbyten? Yeah Man, ca 20 stycken!
Vår resa gick lite ryckigt! Hade, som vanligt kan man tillägga, problem att få in rätt växel, till rätt tillfälle. Eugen manar på, men jag tar inte noterna utan tvekar gärna.
Sträckvinnare: LIETAER, som tillsammans med Munster står i klass för sig. Norrmännen har också rätt bråttom. Vi får massor av stryk men tar oss in som 5-6 i FIA-klassen och nr 13 totalt. Souamalainen Poikan, Pekkala och Norrgård rullar också på
Snittfart:
87 km/tim
SS3
Zonnebeke 1
Lite bökigare sträcka än den förra, med bland annat ett
parti med sämre beläggning.
Vi har ungefär samma problem som på SS2, men nu börjar Muminpappa låta mera som den argsinta "Lilla My", ur samma serie. Att vi snurrar i ett vägbyte gör väl inte saken mycket bättre......
Sträckvinnare: Munster i Porsche med Lietears Escort hack i häl. Jensen hänger också med väldigt bra, men vi sladdar betänkligt nere i fältet.
Snittfart: 86 km/tim
SS4 Sint-Juliaan 1 8,65 km
En riktig sprintsträcka på bara dryga 8,5 km. Ganska snabb till sin karaktär, men med ett par luriga överfall. Lite nivåskillnader också för ovanlighetens skull.
Eugen klagat oavbrutet under hela transporten över bristande engagemang!
Detta gjorde han mycket finkänsligt genom att beskriva skillnaden mellan när Grönholm kör av vägen och när Thomas Rådström tappade sitt WRC kontrakt, nerkörd i en slänt.
Då Grönholm kör av vägen låter det bara "pip, pip, pip" på in-car filmen, medan när Rådström drog av vägen sa sa han bara " I am so sorry" till sin kartläsare. Se det är skillnad på laddning och engagemang det!
Sträckvinnare: Lietears Escort med Munster, en Opel TE2800 och en hel räcka 911.or på släp. Vi halverar skillnaden i tid/km SS till Lietaer! Alla nordmän/kvinnor fortfarande med i tävlingen. NM leds klart av WRC-Jensen!
Snittfart: 95 km/tim
SS5 Merkem 1 11,1 km
Sista sträckan före serviceuppehållet! Åter en snabb, flack sträcka. Bitvis var det ruggigt snabbt, det hade vi upptäckt redan på träningen, men sträckan var inte "lömsk" utan faktiskt rätt ärlig till sin karaktär
Vi snurrar svårt i ett vägbyte som kommer snabbt på bakom ett hus. Publiken jublar när vi med rykande bakdäck tar oss på rätt kurs. "Lilla My" är nu i högform och noterna smattrar fram!
Sträckvinnare: Omöjlige Lietaer med Munster och snabbe gutten Jensen i släptåg. Vi är sjua totalt på sträckan! Perrrrrkeleeeee!!
Snittfart: 95 km/tim
Nu delas även uppdaterade listor ut över den totala ställningen. Vi ligger 5:a bland FIA-bilarna och 10:a total. Jensen ligger på 3:a resp. 4.a. Pekkala och Norrgård hänger också med fint. Men rallyt har just startat, vi har nästan 75% kvar att åka så mycket kan hända! Skynda långsamt gäller, så att vi tar oss helskinnade i mål!
På serviceplatsen, där vi stod tillsammans med Jensens team, upptäckte Målarmästar´n att framrutan var på väg att hoppa ut! Stor dramatik! Problemet löstes med rallysportens bästa verktyg, näst efter plånboken, nämligen tejp. Nytankade och med nytejpad framruta sätter vi iväg till den södra slingan och ännu två SS.
SS6 Sauvegarde 1 16,41 km
Med magarna fulla av Målarmästar´ns nyinköpta smörgåsar och youghart drar vi ut på ännu en snabb sträcka! I och för sig så skulle man kunna definiera sträckan som digital. Antingen var det fullt påställ eller så var det bök. Mellan dessa ytterligheter gavs intet! Mycket folk ute och tittar.
Lilla My stannade på serviceplatsen så Muminpappa är åter på tråden. Lugnt och behagligt drar vi sträckan mitt på vägen.
Sträckvinnare: Lietaer givetvis, med Jensen som 4:a. Vi kommer lite på sladden, mätta och bortskämda av Målarmästar´n "kokkonster".
SS7 Heuvelland 1 32.54 km
Långsträckan!! Stig Blomqvist lär ha sagt att det är på de längsta sträckorna som rallyn kan förloras. Varför? Jo, därför att det är lätt att komma in i ett slött tempo då man vet att sträckan är lång. Eftersom den då är just "lång", tickar klockan iväg med en förskräcklig hastighet! Men vi var dunderladdade som Bamse. Detta skulle bli vår sträcka!
Start på det gamla vanliga sättet över flacka åkrar, efter ett vägbyte en härlig uppförslöpa som tas med full fart på 4.an. Sedan "knallvänster" brant uppför en smal stenig cykelstig över berget, där vägen vindlar i djupa "träd- tunnlar", otroligt vackert! Brant nerför på gatsten (!), med ett skarpt vägbyte i botten och sedan åter böljande harmonisk väg. Nytt vägbyte och smalt över åkrar med massor av vägbyten. Målflaggan tas på direkten och full sprut!
En omväxlande härlig träcka!
Nu har Team Hakkapelle vaknat ordentligt. Full satsning från början och över berget går det som en dans. Lyckas köra om Porschen framför oss, vilken släpper oss föredömligt där det finns plats. Men efter sol kommer regn! Ca 2/3 av sträckan är körd så börjar bilen spika så vi får backa av, men rullar ändå i mål med god fart. Synd!
Sträckvinnare: Gissa? Lietaer, givetvis. På andra kommer Hurtigrutten med Jensen som kapten och vi är 4:a. En enda ynka sekund efter trean. Dé du!
Norrgård och Pekkala biter sig också fast så ännu har inga vikingar brutit!
Snittfart: 88 km/tim
Nu går åter färden tillbaka till rampen på torget där uppdaterat resultat föreligger. Vi ligger nu på nu 4:a bland FIA-gänget och 5:a totalt!!
I servicen får vi av Jensens team låna oktanbooster för att undvika framtida spikningar. Kanske hade soppan varit dålig?! Efter diverse pyssel är vi åter på väg för att åka andra varvet på norra slingan. Att känna igen sig skulle kanske gynna oss, men vi lovade att inte ta några extra risker eftersom nästan halva tävlingen återstod!
SS8 Geluveld 2 16,58 km
Nu kommer lite duggregn. Det gör inte det hela enklare. Men vi hittar bättre och lyckas klämma oss in på en tredje plats efter att ha förbättrat tiden från första åket med ynka 4 sekunder. Lietaer som vinner kör på exakt samma sekund medan tvåan.
Snittfart: 88 km/tim
S9 Zonnebekke 2 12,73 km
Vi får till ett bra flyt under början, men i ett parti vänster höger driver bilen svårt med rumpan så jag lugnar ner den med kopplingen. Pedalen känns konstig och går inte riktigt tillbaka. Får trampa helt ner till golvet för att trampa ur. Sträckan flyter bra.
Sträckvinnare: Lietaer vinner sträckan och förbättrar sig med dryga 3 sekunder. Vi kommer senare, men har förbättrat oss med hela 26 sekunder.
Snittfart: 90 km/tim
Under transporten till SS10 händer det som inte får hända! Kopplingen ger helt upp! Pedalen ser ut som en halvfull Ålandsresenär och är någonstans, obestämt, mellan liggande och stående. Detta är inte bra!!! Snabb diskussion med Hemmafronten och beslut tas att vi självklart skall fortsätta och när vi kommer tillbaka till service, efter ännu två SS, så skall de "självklart" fixa felet. "Kör nu bara som folk så Ni inte förstör något mera", låter de hälsa! Jojo!!!
En Porschelåda är inte som t.ex. en Volvo- eller en Ford-låda. De senare betecknas ju som rena underverk av direkthet och smidighet. Porschen däremot har växellådan bak vi motorn och sedan går det långa stänger fram till styrhytten. Detta gör att det hela, redan när det fungerar, kan anses som lite odistinkt . Att växla utan frikoppling är alltså inte helt enkelt, det är ett rent h-e. Näst intill omöjligt i alla fall om länkaget inte är sprillans nytt. Man är glad om man får in någon körbar växel över huvud taget och skulle det dessutom vara "rätt" växel är lyckan fullständig.
SS10 Sint-Juliaan 2 8,65 km
Fram till TK har vi nu svårigheter att komma för vi vill ju inte stanna och stoppa i onödan. Eugen ger sig alltså ut med tidkortet i handen och "står på sniken" vid TK. När rätt minut infaller, vinkar han fram mig, då startar jag bilen, med ettans växel i och rullar sakta framåt så att Eugen kan äntra farkosten i farten. Nu blir det då en avpassning så att vi kan smyga på ettan fram till startlinjen. Där stoppar vi motorn till startmannens oförställda förvåning! De vinkar ivrigt för att göra ss uppmärksamma på att det är bara 30 sekunder kvar till avgång. Vi sitter lugna. På en blandad rotvälska av franska, engelska och diverse lokala tungomål försöker de skaka liv i de tröga nordborna. Under tiden har vi mixtrat i tvåans växel.
När startljuset så slår om till grönt startar vi bilen, på tvåans växel och puttrar iväg. Drar motor nästan till varvstopp, petar ur tvåan och försöker febrilt leta upp fyrans växel. Efter ett 50-tal meter slinker den in och vi tuffar iväg på fyran! Det går fläckvis väldigt fort, där vi tidigare åkt trean, fläckvis väldigt långsamt, där vi åkt tvåan. Att vi klarar snäva hårnålskurvor på 4.an kan enbart tillskrivas 2,8 liter, direktinsprutning, snälla kammar och planerad körning. Noter är nämligen väldigt bra när man bara har en växel!
Sträckvinnare: Inte vi i alla fall utan givetvis Lietaer. Jensen har nu fått ordentlig fart på höfläkten och är bara 5 sekunder efter. Det kostar oss 1 min 14 sekunder gentemot förra resan!
Snittfart: 77 km/tim
SS11 Merkem 2 11,1 km
Startproceduren upprepas med lika förvånade funktionärer och åskådare. På fyrans växel opererar vi i ett segment som spänner från 20-130 km/tim. Inte så illa faktiskt! Men klarar vi bara detta så skall vi snart vara tillbaka till service. Om nu inte bilen drar extra mycket bensin förståss för då får vi troligen soppatorsk på sista transporten!
Sträckvinnare: Lietaer igen. Jensen, nordens stolthet hittills i tävlingen, tappar 8 sekunder och blir 5:a. Båda dessa tappar ca 4 sek mot första varvet. Vi kommer avsevärt längre bak, men hänger förvånansvärt väl med och tappar ca 1 minut mot förra varvet på sträckan.
Pekkala och Norrgård strävar också på.
Snittfart: 83 km/tim
När vi kommer in i TK, vi sträckans slut, för att få tiden stänger vi givetvis av bilen. Den stannar med ett glatt sista skutt och ryck. När vi fått tidkortet igen försöker jag, med stillastående motor, lirka i tvåan för att ta oss därifrån. Stendött, stopp, nada, noll! Spaken vägrar att röra sig! Då prövar jag försiktigt på startknappen, men startmotorn bara klickar till. PUH!
Snabb konferens inne i bilen. Växellådan har låst sig, det är tydligt. troligen hoppade en massa växlar in när den gjorde det sista skuttet. Eugen drar sig då till minnes sin Massy Ferguson, vilken från tid till annan lider av liknande åkommor. Vi hoppar ut och gungar bilen fram och tillbaka. Under tiden kommer medtävlare efter medtävlare förbi och tittar förundrat på de tokiga nordmännen vilka står i var sin ände av en till synes finfin Porsche Carrera 2,7RS och gungar bilen. Nu har det alltså brutit ut, de skakar medlidsamt på sina hjälmar...
Efter att oavbrutet, under 4-5 minuters tid, gungat bilen knäpper det till från de bakre regionerna (på bilen) och jag hoppar in. Slår på tändningen och trycker på startknappen. Bilen slår igång direkt och börjar skutta framåt. Det går inte fort, men tur är väl det för Eugen är fortfarande på utsidan. Inte sedan Lasse Wirén åt olikfärgade piller har väl en finländare rört sig så snabbt och effektivt! Med en tjurrusning kommer Eugen ikapp Porschen, sliter upp dörren och äntrar kupén som tågrånaren Jessie James i sina storhets dagar!
De goda nyheterna är att vi rullar och att båda är ombord! De dåliga nyheterna är att vi har ettans växel inne och den är låst. Det är 20 km transport kvar till service. Där vi först skall passera över startrampen och har dessutom en tid att passa.
Som om inte detta var nog lyckas vi i upphetsningen komma in på fel väg! Att bara stanna och vända låter sig ju inte göras eftersom vägen är sal och omgiven av djupa diken. Alltså får vi leta upp en liten stickväg ut på ett fält. Det fält vi hittar är precis nysått, troligen vete, och vi kör i en vid båge runt på det djupa underlaget. Snygga spår blev det i alla fall för vi var dödsförskräckta att få stopp ute på åkern. Det hade varit svårt att förklara till bonden, EU-bidrag eller ej.... vi strävar vidare mot målet på ettans växel.
Bara vi nu inte får bensinstopp?! Troligen drar ju bilen avsevärt mera/km när man kör på ettans växel och ca 6.500 rpm än 5:an och 1.500 rpm. Speciellt som man skall åka nästan 20 km.
Huvudräkningen omkring denna uppgift hindrar oss troligen från att bli tokiga av ljudet!
Precis på sista sekunden ylar vi in i TK! Med startknappens hjälp kommer vi upp på rampen och hälsas av den glada nyheten att vi numera har tappat ett par placeringar i totallistan!
På service är de förberedda! Snabbt åker bilen upp, skyddsplåten bort och arbetet med att få tillbaka växelgafflarna påbörjas. Så snart Jensen åkt iväg får vi också förstärkning av Perry så arbetet flyter på bra.
Killarna lyckas få loss låsningen i växellådan och justerat kopplingen. Det sistnämnda håller bara fram till tankstället då en av armarna på kopplingsgaffeln har gått av, men nu har vi i alla fall växlar. Tvåan och fyran kommer att räcka gott för vi har ju bara 49 km SS kvar...... Så går i alla fall resonemanget. För bryta skall vi f-n inte! Inte Team Hakkapelle!
SS12 Sauvegarde 2 16,41 km
Vår startprocedur är numera intränad! Eugen kan säkert söka jobb som stins vilken dag som helst. Han vinkar snyggt, hoppar elegant ombord och ser troligen bra ut i uniform!
Vi tappar 1 min 21 sekunder mot förra varvet
Sträckvinnare: Ja, Du vet säkert! Lietaer! Jensen biter sig kvar i den belgiska svansen bara 12 sekunder efter.
SS13 Heuvelland 2 32,54 km
På långsträckan skulle pojkar skiljas från män det var säkert! Här skulle troligen det också skiljas ut mellan dem som har växlar och de som bara åker på fyran! Skulle vi lyckas ta oss över berget på de smala vägarna på bara fyran? Det fanns också ett par riktigt giftiga hårnålar där det gick uppför, både i och direkt efter, svängen.
Spännande!!
Strategin var sådan att vi skulle inte överge vår favoritväxel förrän det var definitivt stopp. Inget micklande med spaken på resan, så att säga. Om det stoppade skulle vi börja om med ettan eller tvåan för att sedan, eventuellt, komma vidare.
Allt gick bra till en början över slätterna. Så kom den snabba uppförslöpan där övergången till "cykelstigen" var. Vi hade troligen bättre fart uppför än vi haft på första varvet för att bära med oss farten upp för den smala backen. Den tog vi som i gamla goda Safarirallydagar! Inga fångar, bara Pelle i botten, sedan fick det hoppa och smälla bäst det ville.
Uppe på toppen hade vi sådan fart vi med nöd och näppe undvek att blåsa rakt utför ett stup i en k-vänster. Tack gode Gud för Franssons vänsterbromslektioner! När vi gjort nästan hela sträckan, utan att bli ikappåkt, fick vi se en mycket, mycket tråkig syn!
Ute på ett gärde stod det en helikopter och bredvid den stod en lätt rykande, men väldigt snygg, Porsche Carrera RS 2,7. Bilden ser ut som hämtad ur en bättre Porsche broschyr. Det var Jensen & Co som fått kasta in handduken, med ett totalt motorras. Säga vad man vill om norrmännen men de bryter i alla fall med stil!
Vi lufsar, medan mörkret faller, vidare mot målflaggan!
Sträcksegrare: Munster i Porsche. Vi tappar 3 min 11 sek sedan förra gången på sträckan.
Snittfart: 77 km/tim
På återvägen är känslorna blandade. Vi är lite stolta över att ha fullföljt, men samtidigt var det ju lite tråkigt att vi kört utan koppling och växellåda under 30% av tävlingen.
På podiet åker däremot mungiporna upp i topp, då speakern förklarar att vi är fyra bland FIA-bilarna total och trea i klassen. Nu skulle det smaka gott med en öl, men först skall vi in till Ypres för att även där åka över ett podium.
För vår del kändes det rätt onödigt då vi ju, strängt taget, inte gjort annat än åkt över podium hela dagen och så vi kände oss mer än väl betittade. Hur som helst orienterade vi oss in i Ypres och passerade huvudmålet. Troligen noterades vi inte av så väldigt många för det pågick en helt grandios fest precis bredvid. Ganska onödig extratur, enligt vårt sätt att se saken.
Efter att åter satt bilen i Parce ferme stegade vi in i den närbelägna bankettsalen. Här skulle prisutdelning påbörjas så snart som diskjockeyn kunde övertalas att stänga av rapmusiken. Rapmusik på en historisk biltävling är väl urusel känsla för kundklientelet. Det skall vara Vikingarna och Sven-Ingvars givetvis!
Då timman är sen, baren är öppen och musiken är hög blir prisutdelningen lite förvirrad. Men vi lyckas i alla fall bärga hem vårt pris som 3:a i klassen. Pekkala/Rosberg vinner sin klass och det gör även Norrgård/Kallström, men sedan kommer den verkliga överraskningen!
Lietaer, Ford Escort RS1600, diskvalificeras och vi åker därmed upp en placering.
Hela äventyret slutade alltså med att vi blev total trea! Trots att vi åkt sista delen av tävlingen med en tvåväxlad bil. Detta tjänade vi ihop till då vi haft bra körtid under de sträckor som vi haft fem växlar, samt att några medtävlare inte haft den goda smaken att ta sig i mål.
Tävlingen var en fantastisk upplevelse och jag tror absolut att vi kommer att återvända till Belgien om möjlighet gives. Tävlingsformatet, omgivningarna, maten och de många historiska bilarna gav en härlig krydda till resan. Att det sedan är fantastiskt kul att åka rally på asfalt har jag sagt tidigare, men det tål att upprepas. Att det är också billigt, jämför med grustävlingar, är kanske också värt att upprepa!
Det lönade sig alltså att inte ge upp! Resten är så att säga historia...........
