Ett Safari är ingen semester…………
Den som till äventyrs trodde att det var semester att åka Safarirallyt trodde definitivt fel!
Vid kusten är det som att befinna sig i ett turkiskt ångbad, men utan de stabila och orakade massöserna. Skjortan klibbar efter kroppen, svetten lackar och tungan löder lika hårt vid gommen som hos skeppar´n med måsen på klyvarbommen. Man går och trampar och vill bara iväg, lika nervös som gamle Legolas bakom startbilen.
Vad som drar, förutom äventyret, är den svalare luften i inlandet och uppe på de högre höjderna. I skuggan av Tanzanias mäktiga och snöklädda Kilimanjaro börjar svalkan, så det är dit man i första hand siktar. Sedan åker man inne i ett område vars klimat verkligen tilltalar en nordbo. Temperaturen är lika behaglig som en sällsynt bra sommardag i Bovallstrand, med en stilla och svalkande bris. Nätterna är dessutom njutbara, även utan sällskap av en brummande luftkonditionering. Det är grönt, vänligt, vackert och en oerhört storslagen natur.
Skillnaden mot Bovallstrand är att det är mycket folk, ja det är till och med fler än på Smögen i juli, möjligtvis med undantag för själva Smögenbryggan. Till Tanzaniernas och Kenyanernas heder skall dock framhållas att de vanligtvis är mycket vänligare än de infödda Smögenborna, vilka kan vara lite snäsiga mot ”badgäster”.
I övrigt har infödingarna i Smögen, Aurusha och Nairobi mycket gemensamt. De stirrar alla lika förundrat på sina gäster och undrar säkert ”vad detta skall vara bra för”. Att åka båt när ”man inte behöver” anser Smögenfolket är tokigt, detsamma tänker säkert många Tanzanier/Kenyaner om dem som flänger omkring på de allra sämsta vägarna i obekväm hastighet utan något egentligt mål.
En dålig tilläggning vid Smögenbryggan får lika rynkad näsa hos den gamle skepparen, som en svag attack hos byäldsten uppför specialsträckan Taita Hills. De har båda sett bättre, mycket bättre!
Men, sådant måste man sätta sig över! Annars blev det ju varken båtliv eller rally och båda är verkligt nöjsamma sysselsättningar.
För vår del anlände vi till den ”turkiska bastun”, Mombasa, sent på natten. Värmen, mörkret, ljuden och dofterna är överväldigande. Känslan av att vara väldigt ”långt hemifrån” är bedövande, ändå är det inte många timmar eller kronor till Mombasa nuförtiden.
Morgonen därpå stod det ”paketöppning” på programet!
”Kyrkbilen från Torsby” hade fått krypa in i sin container redan i mitten av oktober, tillsammans med varjehanda utensilier. Därefter hade den varit på väg/vatten och nu skulle vi återse den gamle kämpen, som för andra gången befann sig på afrikansk mark.
Efter tullklarering, som gick lika smidigt som förra gången, kunde vi överblicka vidden av vårt lager.
Ingenjörn´s reservdelsprincip var mycket enkel, minst dubbelt av allt! Det som inte fanns dubbelt av hade vi tre- eller fyrfaldigt. Därtill fanns en mindre svetsverkstad, tältmodell, komplett med elverk och belysning. Det mesta skulle härbärgeras i en Toyota Landcruiser av största modell, men resten skulle bäras av ”Mulan”. Denna var en minibuss av samma snitt som vi använt för två år sedan men den såg avsevärt friskare ut. Dessutom verkade chauffören också vara en uppgradering.
Med detta drog vi oss tillbaka till hotellets avspärrade parkering för att avsluta de arbeten som återstod innan ”afrikaniseringen” av Volvon var komplett. Som närmsta granne fick vi fint folk!
En gammal fabriks-Porsche, i Martini-färger ursprungligen byggd för London-Sydney, flöt upp bredvid Camp Hakkapelle. Bilens ägare, David Cavanagh, skulle campera tillsammans i den med Sveriges meste rallyafrikan, Björn Waldegård. Att bilen var högerstyrd störde inte Världsmästaren, vad som däremot störde var att det ”fattades” en hel del saker. En del av dessa satt fast på flygplatsen i London. Men med hjälp av teamets arbete och Davids köprundor fick de ordning på bilen, även om den i jämförelse med Tuthills hyrbilar utrustningsmässigt var att betrakta som mycket påver. Deras serviceteam bestod av en engelsman, en mycket begåvad kenyan och Mattias Waldegård, den senare också duktig rallyförare. Det talades också med beundran om att Björn var en "Dirty Champ", alltså en "smutsig världsmästare", och med det menades att han MEKADE själv, inget annat!!
På parkeringen rådde febril aktivitet.
Man kunde nästan tro att rallyt kommit som en överraskning för det stora flertalet och inte alls varit annonserat under 18 månaders tid. Det bankades, skruvades, svetsades och putsades överallt. Ibland avbröts aktiviteterna för en provtur på den ”shake-down” som arrangören ställt till förfogande. Den bar skäl för namnet "shake-down". Det som inte skakade ner där det satt troligen fast!
Även vi var där för att testa bilen. Till råga på allt hade vi lyckats få in Björn Waldegård i Volvon och Volvo var tydligen ovanligt för Björn, vilken ju annars åkt det mesta och bästa som rallyvägarna har haft att erbjuda. Tydligen har han bara åkt Volvo en gång, det var då en grupp A 240 Turbo, på isbana!!
Hursomhelst så fick både Kyrkbilen och jag en resa som vi sällan glömmer, vilket också resulterade i en ”second opinion” om bilen att den var OK, om än lite ”studdsig”. Det kändes ju bra!
På parkeringsplatsen kunde också kvaliteten på motståndet anas. Vi har fått rapporter om att vissa team tog det väldigt seriöst och det må jag säga var ett understatement. Reglementet föreskrev bilar upp till och med 1974, men med fria bromsar, bakaxlar och stötdämpare. Jag skulle vilja påstå att det inte fanns något fabriksteam inklusive Ford, Datsun, Porsche, etc som hade sådan klass på sina bilar 1974!
Lösenordet för rallyt verkade vara PROFLEX, för det hade ALLA utom Tuthills Porschar för de hade ändå värre grejor. De hade någon sort utveckling av Citroens WRC dämparemed fjädringslängd i hästväg. Testerna och anpassningen till Porsche hade bekostats av den kraftigt ”solbrände” Schweiz/fransmannen Fredric Dor. Dor har varit fransk rallymästare och att det inte är en merit att rynka på näsan åt har ju inte minst Loeb visat världen.
ALLA hade troligen sett och lärt av 2003 års vinnare, Local Hero Rob Collige. Rob bytte fjäderben på sin Datsun 240Z som en vanlig resande byter skjorta och han körde på ”egen” bensin 2003.
Därför hade bilarna också avsevärt högre effekt. Bakom detta låg troligen en hel del experimenterande med tillsatser, samt det enkla faktum att bensinen inte är lika dålig som ryktet gör gällande.
Skolbesök
Vi passade också på att beöka en liten skola som ligger strax utanför Mombasa. Den drivs med stöd av en svensk familj, som engagerat sig i barnens väl och ve. En i sanning hedersam inställning. De har, via egna medel och donationer, bidragit till att göra vardagen lite drägligare för barnen i området. Dessutom delas stipendier ut till fortsatt, högre, skolgång, vilken ju kostar pengar i Kenya. Behovet är enormt av ALLT, utom glädje!
Glädjen är det som slår emot när man kommer och glädjen är också det man tar med sig när man åker. Det är massor av barn, massor av glada barn, som skrattar stojar och glammar precis som på ett födelsedagskalas här hemma. Sett med våra ögon har de kanske inte så mycket att glädja sig åt, rent materiellt, men de har glädjen och därmed också troligen viljan till förändring, förkovran vilket ju skolan kan ge.
Hela skolan har ett upptagningsområde på ca 2 km och har ca 300 barn. Barnen börjar skolan i 6-7 års åldern och i den här skolan var de då ca 70 stycken i ett klassrum. Ett klassrum/skollokal som fått nytt tak och golv via donationer kanaliserade genom nämnda familj. Sedan går barnen tills de kommer till 6-7 klass, men tyvärr försvinner det elever för varje årskurs. Skälen är olika, men i grunden prioriteras nog skolarbetet ner till förmån för mer påträngande dagliga behov som arbete vilket ger mat på bordet. Här kan vi alla, i microformatet, hjälpa till att stödja barnen. Alla donationer, 100-lappar som 1000-lappar, är välkomna och är Du intresserad förmedlar jag mer än gärna kontakten. Genom den personliga kontakten, kan jag garantera att pengarna kommer fram utan administrativa avdrag eller pålägg! Direkt till barnens bästa!
Vi var där för att hälsa på, berätta om rallyt och träffa rektor vilken också fick provsitta rallybilen, till barnens stora förtjusning. Deras förtjusning var inte mindre då alla fick sätta sitt namn på Volvons mäktiga baklucka och få var sin ”samlarbild” på ”Kyrkbilen från Torsby”.
På startlinjen fanns 3 rallyvärldsmästare!
Björn Waldegård, Stig Blomqvist och multi-mästaren Juha Kankkunen. Om Kankkunens codriver, Juha Repo, också är världsmästare vet jag inte, men stora meriter från de finaste rallysammanhang det har han! Vidare, Kenyanen Ian Duncan, fd fabriksförare och Safari vinnare. Sammantaget tror jag det fanns 8-10 personer som någon gång under sin karriär varit betald fabriksförare för olika märken, å så vi........
Startfältet bestod av 46 bilar. Dessa var fördelade på:
12 st Ford Escort, varav 10 st 2-liters BDA/BDG och en 2-liters Holbay
11 st Datsun, varav 6 st 240/260Z-modeller
9 st Porsche 911, varav 6 st Tuthill-byggda
2 st Mercedes
2 st Peugeot
2 st Opel Manta
1 st Ford Mustang
1 st Ford Capri Perena
1 st Rover
1 st BMW 2002
1 st Alfa Romeo 2000 (Bertone)
1 st Mitsubishi Lancer
1 st Holden Torana GTR
och en styck Volvo 142 från Torsby-trakten!
Alla dessa klarade också besiktningen, vilken var avsevärt noggrannare än 2003. Nu röjdes det ordentligt bland bränsleledningar och säkerhetsutrustning, vilket givetvis är bra för alla inblandade.
Hur såg då toppekipagen ut?
Historic Rallysports hyrbilar, Ford Escort RS1600.
1) Helt nybyggd och kraftigt förstärkt kaross med full grupp A-bur
2) Huv och baklucka i plast
3) Dörrar i lättmetall
4) Fönster i plast, utom framruta
5) 2 liters BDG-motor på dubbla 48´or
6) Torrsump smörjning och stora, stora kyl
7) Kompression ca 10:1, ca 230 bhp
8) 5-växlad ZF, med låg etta och 5:an som överväxel.
9) Full flytande stor Atlas med diff och 5:14 utväxling
10) Toppfart 220-230 km/tim
11) Dubbla Proflex-ben, coilover, och liten bladfjäder
12) 4-kolvs AP bromsar runt om, bromsvåg
13) Kort styrväxel
14) Förstärkt framvagn
15) Proflexben
16) 15” Minilite
17) Safari 195/70 15” Dunlop, men ett urval av olika Dunlop däck
18) Bag tank 100 liter, fyra(!!) bränslepumpar
19) Dubbla reservhjul
20) Snabbdomkraft, elektrisk muttermskin
21) Nylackad och fulltankad strax under 1.000 kg
För den, som i god tid, presenterat en check på 60-80.000 EURO var det bara att krypa in och åka. Däck, bensin, startavgift tillkom, men servicen ingick! Men vilka fantastiska bilar, absolut något att överväga den dag man öppnat bilverkstad och blivit riktigt rik.......
Tuthill Motorsport Porsche 911
1) Helt nybyggd och kraftigt förstärkt kaross med full grupp A-bur
2) Huv och baklucka i plast
3) Dörrar i lättmetall
4) Fönster i plast utom framruta
5) 3-liters Carrera motorer på 2x3 Weber 46´or
6) Torrsump
7) Kompression ca 9:1, ca 250-270 bhp
8) Tätstegad 5-växlad Porsche 915 växellåda med kylning och 5:an som överväxel
9) Toppfart ca 240 km/tim
10) Specialdämpare utvecklat från Citroens WRC koncept
11) 4-kolvs Porsche bromsar, bromsvåg
12) 195/70 fram 205/70 bak
13) Urval av Dunlop, Michelin och Pirelli däck
14) Tank 100-120 liter, två bränslepumpar
15) Dubbla reservhjul
16) Snabbdomkraft, elektrisk muttermskin
17) Nylackad och fulltankad strax under 1.000 kg
Ett fullservicepaket, exkl. Startavgift, däck och bensin, från Tuthill kostar ca 40.000 PUND!! Hyra eller köp av bil tillkommer!!!!
De som åkte Datsun 260Z hade det lite knepigare! Här fanns inget utvecklat hyr-/servicekoncept, utan var och en fick vara sin egen lyckas smed. Genomgående var det dock så att de bästa Z-bilarna var byggda av en specialfirma i Australien och de såg nästan lika ut allesammans. Utom Rob´s bil vilken hade en del finesser såsom egenutvecklade fjäderben och insprutning. Det senare ansågs som tveksamt ur historisk synvinkel, men fick passera.
1) Helt nybyggd och kraftigt förstärkt kaross med full grupp A-bur
2) Huv och baklucka i plast
3) Dörrar i plast eller plåt
4) Fönster i plast utom framruta
5) 2,8 eller 2,9 liters motorer på 3x Weber 48´or
6) Kompression ?, men ca 240-270 bhp
7) Tätstegat 5-växlat, låg etta
8) Bakaxel med kylning, utväxling?
9) Toppfart ca 220 km/tim
10) Proflex runt om
11) Urval av Silverstone, Dunlop, Michelin och Pirelli däck
12) Tank 100-120 liter, två bränslepumpar
13) Dubbla reservhjul
14) Snabbdomkraft, elektrisk muttermskin
15) Fulltankad strax under 1.000 kg
Datsun Z-bilarna hade ett tag problem med punteringar bak med Silverstonedäcken, under transporterna. Detta berodde tydligen på att däcken inte tålde den höga effekten i kombination med varm asfalt och höga medelhastigheter. Däcken separerade!
Med alla dessa skönheter, samt även de mera bedagade åkdonen som t.ex. vårt, väl igenom besiktningen styrdes kosan mot Mombasa Centrum för en ”Cermonial Start”.
En chartrad färja tog alla tävlingsbilarna över till Mombasa och sällan har väl en båt haft rarare last. 46 stycken färgglada tävlingsbilar i varierande skick fyllde bildäcket från för till akter. Sammantaget torde lasten ha varit värd någonstans mellan 10-15 miljoner SEK, inte illa för en gammal skraltig färja!
Cermonial Start” går till så att alla väntar! Vad man väntar på är lite oklart, då alla varit på plats sedan minst en timma tillbaka och den utsatta starttiden gott och väl har passerats. När väntandet, på den glödheta huvudgatan, väl är över får man det stora nöjet att köra över en ramp för att sedan ta sig tillbaka genom den delvis avstängda staden till färjan. Färjan är nu allmän så man får trängas med alla andra som vill över sundet, och det är många............
Väl över på ”rätt sida” börjar det låta i vår bakaxel! Inte nu igen, tänker väl både Eugen och jag. Efter ivrigt konfererande över mobiltelefoner (ja de fungerar utmärkt) tas beslutet att vi skall rulla på i de 20 km som återstår till hotellet trotts oljudet.
Väl hemkomna kastar sig Ingenjör´n, Verkmästar´n och Teo över bilen för att utröna vad som är på tok. Starten, den riktiga, skall gå om mindre än 11 timmar. Till slut lokaliserar de felet till att vara en damask på mellanlagringen som lossnat och ligger och skaver på kardanstången. PUH! Inget allvarligt! Men en liten ”körare” i magen blev det allt!
Nu återstod bara att krypa till kojs för 06.40 drar vi iväg mot Tanzania och den första sträckan på 2005 års East African Safari Rally.
God Natt!
I nästa avsnitt blir det rörliga bilder!