LAHTI HISTORIC RALLY 20-21/8 2004
Andra dagen
Efter att ännu en gång förkortat våra liv med någon vecka, startade 911:an, så Eugen och undertecknad kunde dra iväg på nya äventyr. Vi hade framför oss 11SS, egentligen fördelade på 5SS, där några skulle gå två gånger. Sammantaget skulle vi ha 71 km SS att fördriva dagen med. Kul under vanliga förhållanden, men nu hängde gårdagens skugga, av tillkortakommanden, tung över oss. Jag längtade mera hem än ut på en lerig grusväg!
Meeeen, f-n den som ger sig! Nu skulle vi TA I och VERKLIGEN SATSA, så var i alla fall planen. Vi hade också rustat oss noga för att kunna genomföra dagen på ett bättre sätt än den olycksaliga fredagen. Med en hoprullad jacka, tejpad på ryggstödet, skulle vi få en mera framåtlutad körställning vilket var att föredra från liggande men coola sittställning som bilen nu hade. Jag hade förgäves försökt få låna en medtävlares plånbok (gul bil, inga namn) till detta, men denne hade avböjt med tanke på säkerheten. "Det är farligt att komma för nära framrutan...."
Vidare hade vi ett extra batteri på reservhjulets plats, ifall vi skulle bli strömlösa då generatorn fortfarande inte samarbetade. Reservhjulet fanns i servicebilen så vikten gick nog på ett ut. Vi var alltså fördömligt utrustade.
Det hade också börjat regna lite vilket vi tolkade till vår fördel, eftersom det troligen skulle gå tyngre och då borde det ju gynna de med driv och kraft i ekipaget. Å andra sidan betydde detta att vi troligen fick slösa ström på vindrutetorkare och kanske t.om. drabbas av Porscheåkarnas värsta fiende, imma på framrutan. men så såg det i alla fall ut.
Vägens karaktären, norr om Lahti, var också annorlunda än på fredagens sträckor. Här var det ett skogslandskap, med vackra välgallrade tallskogar, som fått ögat att fuktats på min gamle far, skogsbonde som han var. Därmed kunde man förledas att tro att sträckorna inte var lika snabba, men där bedrog man sig svårt. Även på lördagen gällde det att få in femman fort och hålla kvar.....
Fältet var omseedat till lördagens sträckor. Först ut gick den röda RS1600:an med Eklundh, sedan Tony i LoCorten och efter det en Volvo 142 med Jani Kuikka.
Långt bak i fältet kom vi och vi stirrade in i häcken på Västerås-Amazonen. Ingen vacker syn men så faller ibland ödets lotter.
Nu dj-ar!
SS5 Ladenpohja 1, 9,8 km
Vi startade i en fuktig skog, vägen var bred men smalare än gårdagens autostrador. Mycket hopp, ett par vägbyten och stenhård vägbana som täcktes av lite löst grus i kanterna, men ett fint stoft över hela vägen. Efter kanske halva sträckan hade arrangören släpat ut den största, trailerbaserad, läktare vi någonsin skådat. Där hade åskådare (troligen VIP) samlats. De åt troligen korv, drack kaffe och tittade förnöjda på medan vi ilade förbi. Såg jag inte en eller ett par stora högtalare också, alltså hade de speaker.... Se det var annat än hemma det! Målet tas i full fart på direkten, men det gjorde troligen resten av sträckan också...
Sträckan gick som SS1 när vi åkte i Lahti 2002, men var det åt samma håll? Då vann Mikkola med, snart comebackande, skåningen Wigren i hälarna.
Vår resa fick kartläsaren att starta sin färd mot att bli en gråhårsman! "Samma elände idag", stod det skrivet över hela hans ansikte! och han hade rätt!
Sträckvinnare: Tony Jansson Lotus Cortina
Snittfart: 114 km/tim!
SS6 Mäyrä 11,83 km
Genom skog igen, fuktigt ,med lite duggregn. Börjar förfärande snabbt, men börjar svänga lite. Ut över fält, en del lösgrus i kanterna och en lurig serie kurvor strax före målet. Ännu en SS för män med två nummer för liten hjälm.
Om vi inte missminner oss så gick delar av denna sträcka som SS2 i Lahti 2002. Vi ville påminna oss om att vi passerade "Wigrens dike", alltså där Wigren/Henrysson vilade ut en stund innan de tog sig i mål.
Vi vilade större delen av sträckan så på oss gick det ingen nöd, vad det anbelangar. Eugens gråa hår växer så man hör det knakar!
Nu har Eklundh äntligen gnuggat sömnen ur ögonen och vinner sträckan med Laaksonen och Jansson i hälarna.
Sträckvinnare: Eklundh Escort RS1600
Snittfart: 114 km/tim
SS7 Mynnilä 1 12,59 km
Långsträckan eller i alla fall den längsta sträckan i rallyt som dessutom skulle gå två gånger. Starten var 200 meter full vänster 100, svag höger osv, osv . Återigen en Hakkapelle SS. Karaktären ungefär som de tidigare med ungefär samma underlag, men regnet hade tilltagit.
Vi hukar oss i draget och rullar vidare. Tankarna far runt i huvudet, "är detta verkligen roligt?" I codriverns huvud åker det säkert också många tankar, men troligen inga som passar på denna sida....
Jansson har åter fått upp farten och vinner sträckan strax före Laaksonen som nu verkligen är på gång.
Sträckvinnare: Jansson, Lotus Cortina
Snittfart: "Bara" 102 km/tim
SS8 Lahdenpoja 2 9,8 km
Åter tillbaka till dagens första sträcka för att ta den en andra resa. Vägsträckningen var ju densamma, då det inte fanns några VOC-bilar med i fältet som genar i alla svängar, men banan var sopad. mindre lösgrus ger bättre fart!
Vi lyckas köra in på nästan exakt sekunden lika med förra gången, så vi är i alla fall konsekventa! Den "prestationen" uppskattades inte av alla i bilen....
Nu har även Laaksonen gnuggat John Blund ur ögonen och visat det alla redan visste. Laaksonen/Simonen tar sin första sträckvinst! Jansson och Eklundh hänger envist med.
Sträckvinnare: Jari Laaksonen Volvo 142/S
Snittfart: 115 km/tim
SS9 Mynnilä 2 12,89 km
Ännu en resa på "långsträckan" skulle till innan vi skulle frälsas av lunchuppehåll. Vägen har förbättrats då det lösa gruset till stor del sopats bort av bilarna. Fästet är egentligen utomordentligt, inte antydan till potthål eller spår i vägen. Detta är grusrally när det är som bäst!
Vi känner oss väl mer hungriga än bäst, men tyvärr inte hungriga på att vara bäst! Därför blir detta en av våra sämsta sträckor, även om konkurrensen var hård just i den grenen.
Laaksonen/Simonen hade troligen känt doften av mat för de höll det högsta tempot, följda av Jansson/Lööv och Bröderna Hytönen i en Escort.
Sträckvinnare: Laaksonen/Simonen Volvo 142/S
Snittfart: 102 km/tim
Lunchuppehållet var, gudskelov, inte förlagt i Sesmä utan på en vackert belägen plats längst norrut i slingan. Här serverades det dessutom alldeles utomordentlig mat, vilket var välkommet i det gråmulna duggregnet. Till bords sällskapade jag med det svenska Volvogänget, då min kartläsare antagligen ville undvika att associeras för mycket med Hartialukko-Axelsson. Volvoiterna berättade sina lidandes historier och det var skönt att höra att det var fler än vi som hade problem. Jämfört med Bäckström/Wessels topplockselände var våra tillkortakommanden av relativt ringa natur. Vi saknade ju inte prestanda, bara fart!
SS10 Rahkasuo 7,67 km
Nu regnade det ordentligt, så det var vindrutetorkare på. Mindre löst grus än på de tidigare sträckorna och vägen vindlade omväxlande i skogen och ut i odlingslandskap. Detta var Finland som man föreställer sig det när man ser på TV. Tallskog, små gråaktiga lador med tillhörande gårdar, små åkerlappar, böljande väg. Det fanns också några gammaldags hässjor, vilket ju är stor nostalgi för en lantis som mig.
Antagligen var det maten och de vackra hässjorna som gjorde tricket för nu lyckades vi i alla fall, fläckvis, hålla styrfart. Men det var ju så dags nu när det bara var en ynka sträcka kvar. Eugen har lämnat alla hämningar på lunchstället och skäller nu obehindrat på sin late förare!
Laaksonen/Simonen verkade komma väldigt väl överens för de vann åter sträckan. Denna gång armbågade sig Bröderna Hytönen in som två med Jansson/Lööv som tredje bil.
Sträckvinnare: Laaksonen/Simonen Volvo 142/S
Snittfart: 94 km/tim, nästan normal fart.....
SS11 Vedentausta 6,76 km
Detta var vår "fiskesträcka", för här hade vi spontan-metat, med lånad utrustning under träningen. Det var mindre löst grus än på de andra sträckorna. Detta var den smalaste sträckan av alla och kanske den som hade en dragning av svenska SS. Ringlade genom skogen där solen stack fram och värmde upp lite vattenånga mellan träden. Vackert så det förslog!
Före sträckan hotade kartläsaren med att om vi inte... så skulle han minsann... osv., osv., Sällan har jag varit å kluven till en sista sträcka. Egentligen hoppades jag ju bara att eländet skulle ta slut och vi skulle få åka hem, men å andra sidan vill man ju inte göra sina kamrater besvikna. Så den högt utvecklade självbevarelsedriften fick för en stund stuvas in i baksätet. Vi satte av i god fart till ungefär mitten på sträckan och då var kartläsaren redan hes av allt skrikande, för där kändes bromspedalen konstig. jag försökte kika ner på golvet för att utröna vad som hänt men såg inget. Bromsen kändes fortfarande konstig och dessutom har stort kaos i noterna utbrutit. Det är "full vänster" eller "full höger" oavsett hur vägen svänger. Till slut lyckas vi i alla fall ta oss i mål i ett stycke. Detta var egentligen den första sträckan som vi lyckats rycka upp oss! Därför kände vi oss grymt besvikna över att det inte lyckades hålla "hela vägen". Felet med bromsen lokaliseras till att en penna ramlat ner och kilat in sig i pedalstället, så det var nog inte så farligt men det kändes lite otäckt.
Laaksonen/Simonen vinner ännu en sträcka men de lider ju svårt av arvegodset från 1:a dagen, sin dikesvisit. Bröderna Hytönen håller andraplatsen även på denna sträcka men segraren kommer trea. Tony "Humlan" Jansson/Mikael Lööv lyckas trycka in sin Lotus Cortina en nposlängd före resten av fältet.
Sträckvinnare: Laaksonen/Simonen Volvo 142/S
Snittfart: 99 km/tim
På väg tillbaka till målet öppnar sig alla himlens portar och man tror nästan att man är i monsunens Asien. Hela vägen flyter och det gör nästan vi också där vi taxar fram i 20 knop.
Kvällen avslutas med högtidlig prisutdelning och "Du gamla Du Fria..", spelas för segrarna Jansson/Lööv. Två blir Eklundh/Korpelainen i Ford Escort RS1600, men redan på tredje plats kom Laaksonen/Simonen med sin Volvo 142/S. Detta trots att de "vilat sig" i diket redan på SS1 eller var det kanske överladdning. Vem vet, spännande blev det i alla fall.
Varför gick då så eländigt för oss?
Ja det är verkligen 10.000 kr frågan! En orsak är givetvis att vi/jag inte alls var "i form", utan att satsningen var högst medioker. För4 min del brukar det vara tvärtom på utlandstävlingar. En annan mycket trolig orsak var att jag i min enfald trodde att vi skulle "komma undan" med vår effekt. SGA 481 är snabb, mycket snabb, inte tu tal om annat. Därför infann det sig en känsla av säkerhet att vi tar igen på raksträckor och öppna kurvor det vi tappar i mörka partier. Så var givetvis INTE fallet. Körningen saknade flyt och harmoni, därför att osäkerhet härskade inne i styrhytten, och därför blev tiderna därefter. Jag är övertygad om att vi åkt fortare med gamla goda Polkagrisen, även om den är motorsvagare. Detta enbart därför att den är motorsvagare så därför måste man satsa lite mer. Det är i alla fall teorin!
Nästa gång får det bli fullt blås från start!
Efter tävlingen lovade vi oss att ALDRIG mera åka grustävlingar utan enbart hålla oss till det mer civiliserade underlaget asfalt. I alla fall jag lovade det! Eugen höll med, men lovade troligen tyst, att köra själv nästa gång. Perry och Söderqvisten lovade att inte lova någonting, men så är de ju bilmekaniker och bilmekaniker kan man ju inte lita på ändå, vad de än lovar.......
Finland var som vanligt, höll jag på att säga fastän jag bara varit där på fyra rallyn, helt fantastiskt! Självklart kommer vi gärna tillbaka, om tillfälle gives. Det kan jag nästan lova!
Enkel finsk-svensk parlör åt Rally-Kallar:
Hartialukko - direkt översättning "axel-lås". Detta i bemärkelsen: inte följsam, styv i axelpartiet. Används exempelvis vid misslyckad kurvtagning då bilen går i tangentens riktning. Lär vara speciellt roligt i kombination med namn av typ "Axelsson"
Ukko - Gubbe. Passande tilltalsnamn inom Historisk rallysport
Poikan -Pojkar, unga män
Vanha - Mästare. Som ovan
Kimalainen - Humla. beteckning för sådana som är ovetande om sin ev. inbyggda begränsning
Pikku - små, liten
Terve - hejsan (kan också betyda "frisk/kry")
Moi - hej/hej då
Ralli - Rally
Raha - Pengar
Munakas - Omlette (varning att använda detta ord i eller omkring restauranger i Sesmä-trakten)
Tack till Kjell Wallin, ELWA-Motors, www.elwamotors.com/ för lånet av de fina bilderna.
Sista sträckan
Sträcksegrare: